Julen är barnens högtid men också de vuxnas. Många är de som stressar med mat, städning julklappsinköp mm mm. En del sitter ensamma framför TV:n på julaftonen, andra har barnen omkring sig andra har sin nära att krama om i juletid. Men det finns också en annan grupp och det är de ensamma. Vår jul blir ju aldrig densamma som när mor och far levde, men vi har varandra jag och min bror. Bror har inte köpt några julklappar det vet jag men jag har köpt några till honom och jag kommer att få se hans ögon tindra när han öppnar dem.

Julmat finns i kyl och frys och det behöver inte gå någon nöd på oss. Vi har tak över huvudet och värme i vår stuga.

Men det finns många andra som har det svårt. Jag tänker på de flyktingar som sitter i våra flyktingförläggningar och flytt från krig och elände. Även om det blir en spartansk jul för dem, utan julklappar så kanske detta är den bästa julen de har haft på länge, där de får vara nära varandra och utan att behöva känna oro för gevärskulor och bomber i krigens fasor.

Jag tänker på de tiggare som lämnat sitt hemland för att i ur och skur sitta utanför någon butik med sin pappersmugg och tigga pengar i. Inlindad i kläder och extra filtar gör de allt för att inte frysa.
Var bor de? Kanske de sover i en skrotbil i skogen som någon har dumpat. Kanske har de hittat en presänning och lite filtar i en skräpkontainer som de byggt en hydda av under en gran, eller kanske i skymundan under en bro, till skydd för väder och vind.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något…

Jag valde att försöka förgylla julen lite extra för vår tiggerska utanför butiken genom att mångdubbla mitt bidrag i pappersmuggen hon höll i sina frusna händer.

Även du är värd en fröjdefull jul, där du nu tillbringar den…