Vem har gett dig rätten att utnyttja din nästa #blogg100

rape

Vem har gett dig rätten att utnyttja din nästa, dina barn, din käresta, för din egen skull…

För några år sedan arbetade jag med i en inspelning av en svensk långfilm. Vi hade hyrt in oss i en villa i ett bostadsområde där en del interiörscener skulle tas. Bland scenerna som skulle filmas var en våldtäkt av dottern i huset.
Vi filmarbetare var stationerade i källaren för att förbereda för nästa tagning medan de som direkt var involverade i scenerna var stationerade i dess absoluta närhet. Vi var väl förberedda på att det skulle ske ett bråk och att flickan också skulle ge ett gallskrik vid ett tillfälle. Scener skulle tas från flera olika vinklar och var därför att tas om flera gånger, just för att ge en så stark och gripande berättelse som möjligt. Vi gick där och tassade för att inte störa inspelningen. Vi hörde bråken och stannade till och vi kände att vi borde avstyra det som skedde. Vi visste ju att det var inspelning och inget farligt inträffade men sceneran var så realistiska så man ville skydda den svagare i det bråk man hörde. Det var mycket svårt att intala sig att låta bli.

Helt plötsligt kommer det där fasanfulla skriket vi var beredda på, och på bråk delen av en sekund frös vi alla till is.
Vi stod likbleka och bara tittade på varandra och fick ta till all mental kraft vi kunde för att inte rusa till undsättning.

Detta var ”bara” en filminspelning, men ett försök till att spegla en verklighet.

Nedan följer två berättelser om känslor som rör den fula verkligheten av detta med våldtäkt.
Mina källor får bli anonyma, för skydd av de inblandade.

 

Två berättelser från verkligheten om att bli utnyttjad.

Finns mycket jag skulle vilja, behöva skriva, men håller tyst.

Skulle jag kunnat hade jag krupit ur mig själv för länge, längesen. Bort från allt och alla. Dit ingen kunde röra mig. >

Förbruka mig som en engångsartikel som sedan bara slängs. Trampas på som en gammal trasmatta. En smutsig gammal äcklig trasmatta. >

En sådan som är så äcklig att ingen vill ta i den. Röra vid den alls. Känner mig lika äcklig då som nu.

Du tog vad du ville ha. Du gjorde vad du ville. Du bestämde. Dina ord var min lag.

För att smärtan skulle bli mindre gjorde jag allt du ville. Krävde. Tvingade mig till. Du talade alltid om att du längtat efter mig & våra>

Jag levde i två världar. Två verkligheter. Två overkligheter. I det tysta.

Du fick min kropp att domna bort. Bedövas. Sluta finnas. Du fick mig att försvinna. Du tog vad du ville ha. Sen bara lämnade du mig.

Ibland bara ramlar det över mig och jag känner mig som ett barn som bara vill att någon trygg vuxen tog mig i sin famn. >

Sin trygga famn där inget ont fanns.

Jag önskar jag vore någon annan. Någon som inte var förstörd utav någons äckliga handlingar som jag tydligen förtjänade.

känns som väggarna emellan världarna i huvudet är så tunna att det känns som att de kommer gå sönder helt. >

Känns som jag är på flera platser samtidigt. Som flyter ihop. Gör mig förvirrad. Gör att jag inte vet var jag är. Vad som är på riktigt.

Flyr från världen som bara vill mig illa. Från att hålla på att sprängas i bitar då jag inte får plats i mig själv. >

Till att inte veta vart jag ska ta vägen. Till att känna mig helt vilse. Till att inte veta något. Till att tvivla på allt. Om jag ens finns>

Upplösas till ingenting.

Att berätta hur det verkligen varit är inte bara att bryta mot hemlighetens lag. Det är att tala om ting det inte finns ord för. >

Det är som att sätta foten i ett land där ingen människa får gå. Där vägar finns som ingen människa får veta.>

Jag försökte springa ifrån dig flera gånger. Helt meningslöst. Du hann ju ifatt mig hur fort jag än sprang. Du var så mycket större >

 

och starkare än mig. Jag var chanslös. Du kunde fånga mig under din arm och bära mig dit du ville hur lätt som helst. Jag kunde inte göra >

något. >

Jag gick. Kände mig dödad. Kunde inte tänka. Visste inte om jag levde. Om jag fanns på riktigt. Jag visste att ingen fick veta något. >

Hemligheter får man inte berätta för någon. Det talade han noga om för mig. Ingen får veta något. Det är något mellan honom och mig.>

Min kropp var din. Din och ingen annans. Den var din som du gjorde vad du ville med. Du tillfångatog mig. >

Mitt inre. Fängslade mig långt bort från alla. Du fick mig att tystna.

Jag var någon annan än den jag var. Den andra såg.>

Jag önskar jag hade varit säker.

Jag önskar jag hade varit trygg.

Jag önskar jag inte hade behövt vara rädd hela, hela tiden.

Jag önskar jag inte hade behövt vara jag.

 

 ———————————————————————————————————————————————————–

 

Vi bor på landet invid början på en grusväg där alla skolbarn passerar två gånger per dag, morgon och eftermiddag på väg till eller från skolskjuts.

När de gick förbi sade man hej och fick oftast hej tillbaka.

En av dessa flickor började söka sig hit och på eftermiddagarna kom hon gärna förbi och pratade om än det ena och än det andra.

Hon sökte sig mer och mer till oss och ville gärna komma in och vara här någon timma. Från början gick det bra men hon ville inte gå hem.

Jag skjutsade henne hem flera gånger för att föräldrarna inte skulle bli oroliga. Men det blev så vanligt och man fick inget tack för vänligeten varken från far eller mor. Vi bad flickan i stället att ringa hem så att någon kunde hämta henne.

När mamman kommer vill inte flickan gå ut utan mamman kommer in i köket och hämtar henne. Hon säger till tösen att nu måste vi åka hem utan att titta på oss som bor där eller ännu mindre säga hej.

Vi känner oss illa till mods med en så glad flicka medan modern helt ignorerar oss…

Flickans besök minskar men det händer att hon kommer in hit och vill prata.

Efter en tid upphör flickans besök helt och kort därefter flyttar familjen.

Det visar sig senare att fadern hade utnyttjat två av sina döttrar sexuellt vilket skolan hade upptäckt.

Fadern blir dömd och modern får ensam vårdnad för sina barn.

Efter ytterligare ett år får vi vetskap om att mamman vetat om detta och då bett barnen vara tysta och ha tålamod, pappar slutar snart.

Vi förstod aldrig varför flickan sökte sig till oss, vi fattade inte att flickan sökte stöd och hjälp för att komma från sin situation….

Borde vi förstått, borde vi fattat?

Vem kunde ana detta???

 

One thought on “Vem har gett dig rätten att utnyttja din nästa #blogg100

  1. Jag reagerar ganska starkt på både bra och dåliga beteenden, jag lägger dem på minnet.
    Man ser i det svenska samhället mestadels ”normala” neutrala svenska beteenden, folk struntar mestadels i okända. Men jag tycker att jag oftare ser negativa beteenden som utmärker sig, än positiva. Det där du berättade om hur den där tanten uppträdde, ignorerade er i er egen bostad, är ett typfall av svenskt dåligt ”fruntimmersbeteende” då det nästan är som värst. Förekommer av någon anledning mycket sällan hos män. Dvs män använder desto oftare fysiskt våld eller sexuella missbruk, i värsta fall övergrepp, men fruntimmer använder i stället desto oftare psykiskt våld.
    Detta leder i sin tur till fler övergrepp mot dem själva.
    Samma sorts kvinnor ljuger ofta i rätten, överdriver starkt.
    Flickan sökte er omedvetet, pga det hon upplevt, helt naturligt. Hon ville känna lite normal eller extra värme och vänlighet.Din/ er reaktion var helt sund.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s