Civilkurage mina vänner, Civilkurage

bullies

I dag delar jag med mig av två inlägg jag har skrivit på Facebook med anledning av nätmobbing mot två okända personer och en vän till mig.

Under några dagar har två okända och en vän till mig blivit utsatt för förtal och och påhopp.
Visst vi har yttrandefrihet men vi har ansvar för hur vi beter oss i det offentliga rummet.
Det är stor skillnad vad vi säger vi köksbordet med familjen och vad vi säger i ”Speakers corner”.
Innan internet och man kom in i lunchrummet på jobbat och alla tystnade kunde man vara säker på att de talade skit om en.
På Facebook mm så bryr vi oss inte om att person kommer in eller är närvarande.
Detta är ALDRIG Okey.
Själv har jag fått höra både det ena och det andra sägas till och om mig, de senaste dagarna.
Men jag vet hur det är att utsättas för hat, mobbing och förtal. Jag vill inte att andra skall utsättas för det, så därför går jag till deras försvar. Vi vet inte vad andra människor bär i sin ryggsäck.
Hälsningar
Idioten och språkpolis som har en skruv lös.

Det andra inlägget handlar om mo barn som blir mobbade.

Kommer vi någonsin dit om inte vi vuxna själva kan bete oss på samma sätt? För ett par timmar sedan kunde jag med glädje meddela min vän att administratören i en grupp äntligen tagit bort flera inlägg där personer hängdes ut, talades om ur dålig denna människa var mm.

Jag bad min vän hålla sig borta från gruppen och jag tog debatten mot personerna….
Hur jag mådde, skall vi inte tala om, men hur min vän mådde, får ni gissa er till.
Men varför gjorde jag det? JO jag har blivit utsatt för mobbing som vuxen, förlorat 10 år av mitt liv för det, för att kämpa mig tillbaka till ett liv, ett liv som absolut inte har blivit det jag hoppas och tänkt. Otaliga mer eller mindre allvarliga självmordsförsök mm.

Jag var i alla fall 29 år när det hände, men ett barn som har hela livet framför sig….

Ibland tappar jag tron på framtiden,men vet att gör jag det, så tappar jag tron på livet och ger upp.

Marie Kide, till minne

20170430_103852
Jag har tänt ett ljus för Marie Kide

Ditt namn finns på mångas läppar, din bild på många löpsedlar och i tidningen.
Detta känns så fel, detta är inte du, men ändå är det du…

Vi har varit bekanta under många år och hälsat och pratat, då vi hade samma livssyn på vår omvärld. För knappt ett år sedan kommer jag till vår kyrkgård och träffar din make vid bilen. Vi pratar och han berättar att du är hos en bekants grav, precis samma grav och bekant som jag är på väg till. Vi pratar om vår gemensamma bekant, värdesätter hennes livsgärning och den kamp hon tillsammans med oss och så många fler förde.
Vi pratade om varför de fina människorna försvinner, när vi behöver dem som mest…

Strax efter lämnar även din make detta jordiska liv, och det blev åter träff i en sorglig situation. Under den kommande tiden blev våra träffar så många på vår gemensamma kyrkogård, där våra vägar av någon konstig anledning korsades. Vi pratade, ibland räckte det med att våra ögon pratade, och ibland blev det en kram. De senaste dagarna har jag funderat mycket på varför vi träffades så mycket, just där…
Kanske sörjde vi våra nära och kära mer än någon vet, kanske vi ville vara ensamma med våra tankar, just här eller kanske vi sökte styrkan att gå vidare, just här…

Just nu har jag så många frågor inom mig, varför, varför och varför….
När jag förra veckan besökte platsen på Drottninggatan i Stockholm, så hade jag ingen aning om att det var du som kämpade för ditt liv på sjukhuset efter attacken.
Det blev jag varse om när jag väl kom hem, och det blev en chock för mig. Så långt borta, men ändå så nära….

Både du och jag är med i Facebookgruppen #jagärhär
Som ett minne för vår kamp, kommer jag att skänka en summa pengar till föreningen genom att swisha in mitt bidrag till #jagärhär på nummer  1235149349 med angivande av ”Maries minne” och mitt namn, så det kommer fram vem som skänkt.

Detta tycker jag också andra kan göra.

På uppdrag av föreningen har jag också i våra ortsgrupper lagt in följande rader:

Vi är många i Sverige som deltar i den sorg som drabbat Marie Kides familj, anhöriga, vänner, elever och kollegor.

Vi har förstått att Marie var politiskt aktiv och kämpade för ett tolerant öppet, humanistiskt samhälle. Vilket också hennes medlemskap i vår grupp #jagärhär visar.

#Jagärhär arbetar mot hat, rasism och sexism på nätet något Marie alltid arbetade emot under sin livsgärning även utanför nätet.

Vi, alla gruppens medlemmar vill på detta sätt uttrycka vårt djupaste deltagande i sorgen. Och vi kommer aldrig sluta verka för att vårt samhälle ska vara öppet och tolerant.

Mer information om ”Jag är här” hittar du här

 

Stockholm kom mycket nära idag

250px-Candle_of_hopeDå kom då beskedet, som jag väntat på några dagar. Attacken i Stockholm har tagit ytterligare ett liv tillika en bekant till mig och också en Facebookvän.

Min vän och hennes väninna var på fel plats vid fel tillfälle, när lastbilen kom.
För ett och ett halvt år sedan hände hatattacken i Trollhättan rum, 14 km från oss.
Nu hamnade Stockholm bara 4 km från mig, där min bekante bodde.
I måndags när jag stod utanför Åhlens där lastbilen kört in i byggnaden på Drottninggatan i Stockholm, då visste jag inte…
Idag vet jag, och det känns fruktansvärt…

Min vän har följande citat på sin sida…
”Jag är medlem i ”Integrationsforum mot rasism” sedan flera år tillbaka, f.d styrelsemedlem och arbetar aktivt mot rasism och mina egna fördomar.”

Jag kommer att hedra henne genom att oförtrutet arbeta vidare i den anda vi båda arbetade efter. Kärlek och tolerans….

Bara kärlek kan motverka hat…

Pressfrihet = demokrati #blogg100

Tidning-2

För mig är pressfrihet det samma som demokrati. Makten i Sverige utgår från folket och det är är en av grundstenarna i vårt demokratiska land. Men vi behöver också press, radio och TV som granskar makten, då de kontroller som sker inte alltid fungerar på bästa sätt.

Vi har i dag radio och TV i allmänhetens tjänst, som skall vara så fri från yttre påverkan som möjligt, det några i bland kallar statstelevisonen. Vi har också andra medier, inom radio, TV och tidningar som på olika sätt är påverkade av olika intressen.

TV 4 som bara får sin inkomst från reklammakarna kan ju aldrig bli 100% fri, då det finns de som kan sluta göra reklam om kanalen granskar saker kritiskt. Våra tidningar är ju också politiskt färgade beroende på vem som äger dem. I dem finns det olika sorters sidor, såsom nyheter, som inte bör vara för politiskt färgade, vi har fria ord och debatt, där vi medborgare kan uttrycka oss och sist men inte minst, ledarsidor som politikens förlängda arm.

För mig som individ är det viktigt att ta in nyheter från flera källor så jag kan bilda mig min egen uppfattning om saker och ting.

När nu Telia gick ut med sitt erbjudande om fri surf på olika sociala medier så begränsades i mina ögon yttrandefriheten. Facebook är bra till mycket men också en sajt som kan begränsa min världsbild och också bli en ”hjärntvättare”. Facebook är tillsammans med sina användare en stor maktfaktor att räkna med. Men förhåller vi oss bara till den kommer vår världsbild genast att krympa. Med sina algoritmer försöker Facebook tolka mina intressen och visa det de tror jag är intresserad av, inte det jag verkligen är intresserad av. Men personer som gör bra inlägg och följs av många, så vill Facebook har betalt eller deras inlägg sorteras ner i flödet. Helt plötsligt kostar yttrandefrihet pengar. När min surfpott är slut, så blir jag också hänvisad till Facebook, så även där begränsas min yttrandefrihet och att ta del av pressfriheten. Om detta sker, hur många Anton Lundin Pettersson, lär växa upp i detta landet, där vi får en skev världsbild och tror att hela världen håller med mig, då jag inte ser majoriteten som inte håller med.
Vet inte hur långt Twitter och Instagram har kommit med sina planer på att begränsa yttrandefriheten genom att påverka sina flöden, men den utvecklingen gör mig rädd.