Att sova bort oron, går det?


Att Stampen inklusive VTD har varit i rekonstruktion vet väl de flesta idag. Att det påverkar oss anställda kan vi nog alla skriva under fast det oftast är journalisterna som kommer till tals och inte så mycket vi tidningsbud eller personal på tryckerierna.

Vi har ju med våra ordinarie arbetstider svårt att få vår dygnsvila tillgodosedd på ett vettigt alternativ än att dela upp den i flera skift. Jag sover ju normalt i te olika perioder. En stund före en stund efter och min godaste sömn är när jag lägger mig på soffan en stund på eftermiddagen. Nu är ju jag trots allt lycklig lottad som bara jobbar varannan vecka, medan många av mina kollegor jobbar sex dagar i veckan, varje vecka. En del även sju dagar.

Men naturligtvis påverkar mitt jobb mig de lediga veckorna då jag oftast är vaken några timmar var natt. Vi bud matas väldigt ofta med olika besked att vi måste sköta utdelningen, minska klagomålen… Ja även vi får ju skit för att posten har svårt att sköta vårt uppdrag. Vi måste vara noga med att INTE lägga post/brev i tidningarna utan att man ser att det även finns brev. Är det reklam i lådan så måste vi se till att breven INTE hamnar bland reklamen utan hamnar utanför. Det finns de som slänger reklamen direkt i soptunnan, och då skulle viktig post också åka samma väg. Jag tjatar på brevlådeinnehavarna att märka lådorna, så jag kan vara 100% säker att jag levererar post i RÄTT brevlåda. Allt detta påverkar mig som bud och jag märker det på min sömn.

Jag satt och studerade min sovtid den senaste veckan och jag blir chockad. Min sovtid under mina arbetade dagar legat under två två timmar i sträck, en period med exakt två timmar och en med två timmar och 3 minuter. Min genomsnittliga dygnssovartid ligger på 5 timmar och 48 minuter och så skall vi komma ihåg att helgen som var kunde jag sova mer än 7 timmar, vilket är mitt mål. En dag förra veckan tog jag sömnmedel och kom upp i nästan 10 timmar. Hade jag inte lyckats sova så bra förra veckan hade min sovtid på arbetsveckan varit katastrofalt mycket lägre.

Så min förhoppning är nu när avtalet med mellan Stampen och bankerna är klart, och att vänner på sociala medier sluta med att smutskasta tidningsredaktioner och förhoppningar att Stampen går i konkurs, kommer påverka mig i positiv riktning. Jag drabbas ju också av de negativa tongångar som jag ser på olika plattformar…

Tyvärr som vanligt är mitt jobb osynligt tills jag inte sköte mig, då bruka det bli tongånga som heter duga.

Också ett uppvaknande

20160604_220205

Jag började sova utomhus i början på 90-talet, efter att jag fick antidepressiva mediciner. Dessa gav min många verkningar och ännu mera biverkningar. Ett av de jobbigast biverkningarna var att jag svettades otroligt mycket. Minst en gång per natt var jag tvungen att gå upp, vända bäddmadrassen och sedan byta sängkläder. Ja täcke hade jag redan slutat med så jag hade bara påslakan på mig. Ganska snart så installerade jag en rumsfläkt, en ventilator, som står och blåser på mig var natt, för att ha luftväxling runt mig, och med en sådan har jag sovit sedan dess. Så fort vädret tillåter så försöker jag sova utomhus. Jag bäddar på min bäddmadrass och kan sedan rulla ihop den och lägga inne på min vanlig säng eller ute på altanen på gästsängen som står där för min skull.

Jag sover mycket bättre utomhus, med frisk luft omkring mig, och känner mig trots allt piggare på dagarna efter det.

I går blåste det rätt så ordentligt så jag var tvungen att stoppa täcket under mig själv för att det inte skulle blåsa bort. Vika in under fötterna, vika in under knäna och vika in under stjärten, och vira tätt runt halsen. Jag somnade så gott i den goa sommarnattens luft som rördes runt av vinden. Har nog legat och vridit och vänt mig i sömnen men när klockan var strax före 00,30, så vaknar jag av det blir väldigt kallt fort och jag ser att täcket är på väg att flyga bort. Så fort upp och börja med morgongymnastik i form av jaga täcke.

Nu sitter jag i köket och dricker kaffe, pigg och glad med ett leende på läpparna. Dags att möta en ny arbetsdag på jobbet. Skrattar för mig självt och undrar vem som väckte mig, för själv hade jag glömt att ställa klockan.

Tympaton – ställes högt med frambenen

medicinflaskor
När jag var liten så delade jag och bror rum när vi bodde hos föräldrarna. Jag var sju år äldre och en stolt storebror. Lillebror hade alltid svårt att somna på kvällen så oftast gick mor (ibland far eller jag) upp med honom och vi lade oss på sängen samtidigt som han gjorde det. När han sedan hade somnat så försökte man då tyst smyga iväg för att avsluta dagen men ibland hade han bara spelat med i vårt spel och när han hörde att vi andades tungt som man gör när man sover, så gjorde han samma sak.

Det hände till och från att bror kom ner med orden, ”nu sover mamma”!

En kväll när både jag och bror sov, så hörde mor att jag hade kraftig hosta. Hon skulle upp tidigt för att mjölka och fodra djuren i ladugården. Hon var orolig för att min hosta skulle väcka lillebror och att han sedan inte skulle somna och att hennes nattsömn blev förstörd, innan arbetsdagens början.

Hon smyger ner till köket och går in i skafferiet, vi hade ett gammaldags skafferi som man fick gå in i, och tar flaskan med hostmedicin på översta hyllan som vanligt. Tar med en sked och kommer upp till mig. Jag får en tesked med hostmedicin och protesterar mot att den smakar väldigt konstigt. Tyst och sov nu så vi inte väcker lillebror.

Mor ställde tillbaka medicinen och gick och lade sig men blev orolig för jag hade blivit för tyst. Hon kom på min protest om konstig smak och gick ner till skafferiet än en gång och nu tände hon ljuset…. Tympaton Vet. stod det på flaskan. Hon läste vidare ”ställes högt med frambenen”. Tympaton användes till att ge djuren när de hade fått för kraftigt bete på höstkanten så det inte bildas för mycket gaser i magen som inte kommer upp.

För mor blev det panik, vad hade hon gjort? Upp och väcka mig som sov tyst utan hosta, inte väcka bror, fick komma till köket där jag fick en hink och ombads sticka fingrarna i halsen.

Mor ringer 90000 och ber om giftinformation och blir kopplad dit. Hon förklarar situationen och de börjar leta i sina arkiv efter info. Men tiden gick och de hittade inte något som kunde hjälpa henne utan ombads istället kontakta veterinär…

Nu skulle hon jaga en veterinär på natten i en tid utan mobiltelefoner, vilket inte var lätt.
Hon fick kontakt med en person som skulle be doktorn att ringa upp.
Halv sex på morgonen ringde veterinären upp och meddelande att det inte är någon fara, möjligen lite diarre…

För mor var det nu bara att gå till ladugården och börja med dagens arbete, utan en minuts sömn. Jag hade fått några timmar men lillebror var pigg och utvilad dagen efter.