Tag Archive | socialt arbete

Hur tänker man?

20161022_105655-1

Jag brukar få en del positiva kommentarer för mitt sociala engagemang för trygghet i samhället. Känner mig stolt över det och tycker det är intressant att föra samtalet i dessa frågor. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Som trygghetsvandrare är jag ingen polis utan bara en medmänniska som frivilligt har gått utbildningar och frivilligt syns ute i folkvimlet. Fredag och lördagskvällar, speciellt efter löneutbetalningen, så är det mycket folk på stan. Vi är ju polisens förlängda arm men också en hjälp. Många gånger händer det att någon blir överförfriskad och klarar inte att ta hand om sig själv, kompisarna sviker och man blir lämnad ensam. Speciellt unga tjejer kan då råka illa ut. Varken polisens eller min uppgift är ju att lagföra dem, utan att de kommer i trygghet. Även en fyllecell är ju trygghet för att inte utsättas för brott.

Det är kul när man börjar diskutera med föräldrar som vill engagera sig för sina egna och andras barn. Ja, de är så intresserade tills man kommer till skarpt läge…
Då flödar fantasin om vad de behöver göra som är viktigare…

Varför är det så…
Känns så fel att man visar ett stort intresse och sedan drar sig undan.
Känns inte rätt att berätta att man vill engagera sig för att sedan försöka undvika det.

Att vara populär

wp-1488631737353.jpeg
Att vara populär är nog mångas dröm…
Men är det verkligen så positivt? Jag vill ha mitt liv och leva det på mitt sätt.
Med mitt jobb och dess arbetstider så är et inte alltid så lätt att ställa upp på tider som passar andra. Får ju inte bli sena kvällar de veckor jag jobbar och på dagarna har jag ju mina rutiner, med att vara aktiv och att sova. Sedan är ju min självsamhet väldigt viktig för mig, då jag och vovven oftast kan röra oss ute i det fria med långpromenader och insupande av frisk luft, vilket för mig är en lisa för själen.

De veckor jag är ledig, så brukar jag se till att få två dagar som det inte finns något bokat, då jag är helt fri och kan styra mig helt själv, tillsammans med vovven. Ser oftast till att jag har något färdig i frysen för bror att äta, när han kommer från jobbet.De sista 10 åren som mor och även far levde, så var det ständigt pass för än det ena och än det andra.
Ja då var jag inställd på det, med tanken att jag en gång får rå mig själv. Nu är jag där…

Men det är många som rycker i mig. Sångkören på orten behöver en tenor, visst låte de kul att sjunga vid tillställningar, men det skall ju övas också. Vaktmästare i kyrkan vid gudstjänster, vilket jag lovat att göra vid akuta händelser, men vill inte ingå på schema och boka upp mig. Två politiska partier vill att jag jobbar för dem, men då känner jag att jag även måste rösta på dem.

Sedan vill jag ha tid för stollaryck och spontanitet, vilket jag älskar…
Många inbjudningar till olika evenemang på FB, oftast bara för att de vill sprida informationen men ibland för man är extra utvald.

Visst är det kul att vara eftertraktad och populär men det är också bra att man kan säga nej. Jag gillar mitt sociala engagemang och trivs med att informera om vad som hände under andra världskriget och förintelsen. Men nu skall jag förbereda min föreläsningsturne hur vi alla kan bli goda medborgare och dra vårt lilla strå till den stora stacken, för vi kan alla göra skillnad…