Mail till verksamhetschef och primärvårdchef

Hej!

För undvikande av olika sekretessbestämmelser kan jag även meddela det i mina journaler från 2010 finns uppgifter som signeras/låsts efter 108 (etthundraåtta) dagar. Vilket är skrämmande långt efter att uppgifterna förts in i journalen.

Detta är alltså inget nytt utan här pågått en tid.
Enl uppgifter på webben både på regionens och socialstyrelsens hemsidor så är det verksamhetschefens ansvar att se till att regler finns och att dessa följs. Det åläggs också verksamhetschefen att genom stickprov kontrollera att uppgifterna följs.

Att det finns felaktigheter i både min och min mors journaler gör att frågan hos mig inställer sig, hur många fler har dessa allvarliga? fel i sina journaler och under hur lång tid har detta förekommit? Jag anser att hela patientsäkerheten sätts ur spel genom att dessa bindande regler inte följs.

Jag känner mig långt ifrån trygg i kontakter med vårdcentralen efter att ha sett brister och när man sedan jämför andra vårdcentraler i området så är vårdcentralen inte särskilt högt ansedd sedan tidigare.
Jag har av socialstyrelsens fått bekräftat att det föreligger fel och att jag får gå ut med detta då både mina och mors journaler innehåller samma fel.

Går man sedan vidare i mors fall där även hemvården i kommunen skall kunna ge en bra vård till sina patienter så är det av mycket stor vikt att vårdcentralen följer gällande riktlinjer.

Vi här tvingats ta hem mor från gruppboendet eftersom dom inte kunnat ge mor en bra och säker vård pga dessa felaktigheter.
Efter kontakter med MAS i kommunen så kommer hon också att anföra samma problem till socialstyrelsen som jag har anmält.

Jag vet inte om jag kan få tillbaka mor till ett fullvärdigt liv med någorlunda livskvalitet efter feldosering av Vagifem och den akuta medicinförgiftning som drabbade henne av Risperidon. Fem dagar innan medicinförgiftningen kunde mor gå ensam inomhus och utomhus med käpp som stöd. I dag är hon mer eller mindre rullstolsbunden förutom att hon kan gå hjälpligt med mig som stöd.

Efter att heller inte fått värktabletter i form av Alvedon på boendet pga saknade journaluppgifter så har hon mer eller mindre blivit liggandes i sängen hela tiden eller sittandes i rullstol. Detta medförde att hon fick tryckår på hälar och begynnande dito i stjärten.

Som närmast anhörig, äldste son, så tvingas jag ta tjänstledigt från jobbet för att kunna hjälpa mor till ett drägligt liv. Jag har dessutom en utvecklingsstörd bror som behöver mycket hjälp.

Detta är långt ifrån ett drömscenario för oss men vad skall jag göra.
Pga att mor heller inte fått hjälp med smärtlindring på boendet, mår mor mycket psykiskt dåligt när andra personer, då främst hemvården, försökt hjälpa henne. Jag behöver en del hjälp. med framför allt med bad en gång i veckan men även hjälp med medicin som skall intas vaginalt. Där tycker till och med hemvårdens chef, att där går gränsen för vad jag skall göra. Men när personalen emellanåt upplever det som övergrepp på mor när hon mår så dåligt och ångest och rädsla tar överhand, vad finns det då för alternativ. Att mor har en demenssjukdom är jag medveten om men samtidigt är mor fortfarande pigg trots handikappet. Hon vill så långt det också går vara delaktig vardagslivet och vara behjälplig. Att då bli tvingad att bo på ett gruppboende/demensboende är heller inget alternativ som fungerar. Detta kan vi konstatera efter boendet i somras.

Just nu får jag sköta det mesta med mor själv, och den tid som hemvården är här för omvårdnad och hygien får dom istället ägna sig åt social kontakt med mor så hon får tryggheten tillbaka med andra personer.

Mitt eget liv och egna intressen ligger just nu på hyllan i avvaktan på vad som händer framledes. Att sitta med mor i ett par timmar och hålla handen när ångesten blir för stor är inget jag önskar någon annan.
Det är heller inte lätt att svara på hennes frågor när hon frågar om hon någonsin blir människa igen. Hur skall jag svara på frågan när hon undrar vad som gått snett.
Jag kan bara svara det som läkemedelsverket och patientnämnden och MAS har sagt, att hon fått 2,5 ggr så stor dos av Vagifem än vad som föreskrivits från tillverkaren som drygt ett år tidigare drog bort dosen från marknaden. Att den sedan finns kvar som parallellimport och att läkaren inte var uppdaterad på detta, kan inte jag ta ställning till. Däremot kan jag konstatera mors förändring på kort tid i samband med läkemedlet.
Om sedan Risperidon sattes in på det som jag såg som biverkningar på Vagifem kan jag heller inte bedöma. Det får de sakkunniga ta hand om.

Att mor mår mycket bättre när hon kom hem och jag kan ta hand om henne är bara att konstatera. Men vem tar hand om mig när jag går in i väggen? Och vem tar hand om mor och bror?
Att gå in i väggen just nu är heller inget alternativ.

Behövs det ytterligare underskrifter och medgivanden så vill vi ordna detta genast för att mor skall få bästa vård. Jag här tappat hela förtroendet för vårdcentralen men för mor men också för andra som inte här någon anhörig som kan slåss för dom anser jag detta vara mycket viktigt. Jag vill inte heller att denna process försenas mer utan att allt blir utrett.

Och att det finns brister i journalföring gällande signering/låsning vid vårdcentralen har jag redan kopior i dom journaler jag redan har. Och i det fallet behövs inga fullmakter utan jag kan sända in de direkt till de som vill kolla mina uppgifter.

Jag ser bara dessa mailväxlingar med myndigheter och förvaltningar som ett sätt att förhala ärendet och att det fördröjer sanningen.

Och remisserna som inte finns nämnda i journalerna har jag fått uppgift från hemsjukvårdens sköterskor att dom är skickade efter att sköterskan här pratat med aktuell läkare. Han lovade i första skedet att sända remiss till avd 70 i Uddevalla. Några dagar senare när det på NÄL var konstaterat att mor blivit akut förgiftad av Risperidon lovade att sända ny remiss till nämnda avd med begäran om överflyttning direkt till Uddevalla efter att mor var medicinsk färdigbehandlad på NÄL. Därefter har jag och sköterskan haft ständig kontakt med varandra för att mor skall få komma dit. Vi förstår att det inte är värt att vänta längre på svar på dessa två remisser när de inte finns journalförda.

Vem som bär ansvaret för det varken kan eller vill jag ta ställning till. Det jag kan konstatera är att det inte finns journalfört lika lite som sköterskans personliga besök hos läkaren samma dag som jag och sköterskan tog in mor på eget bevåg med ambulans. Det finns heller inte journalfört att läkaren hade en avvikande mening i fallet och ansåg att det inte var aktuellt att ta in mor akut för misstänkt medicinförgiftning.
Jag anser att sådana ställningstaganden är av sådan vikt att det skall journalföras för att det skall kunna bli en bra och säker vård men också att fel och brister skall hittas, följas upp och undvika att liknande händelser inte upprepas,

Jag kommer att ta till alla medel som behövs för att få klarhet i detta och hoppas på samarbete av alla inblandade till detta ärende är klart.

Mvh

/Bengt Larsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s