Kopia på mail till Socialstyrelsen:

Doris Larsson

Innan jul 2011 så var vi på vår traditionella julresa till Kiel i Tyskland.
Vi hade lånat en rullstol från hjälpmedelscentralen för mor som hade
svårt att gå längre sträckor bland annat ont i rygg och knän. Vi har
ca 10 timmar på oss i land innan resan med vändande båt går tillbaka
till Göteborg.
Mor njöt av resan i fulla drag.
Vi köpte på julmarknaden en schweinestek (kotlett) i bröd som vi åt.
Helt plötsligt började hon att väsa och jag förstod att någt alvarligt
hänt. En köttbit i halsen. Hon blev blå på läpparna och i ansiktet.
Folk kom ditrusande medan jag ringde ambulans på 112. Dom rensade så
gott dom kunde ur halsen, mor låg livlös på marken. Ambulansen kom och
hon fördes i den. En bil med två läkare ankom och gick in i
ambulansen. Därefter kom även polis.
Mor som är tyska kan språket men min utvecklingsstörde bror kan bara svenska.
Misstänkte starkt att det skulle vidare till sjukhus. För bror som
inte kan tyska fanns bara ett alternativ och det var att skicka ner
honom till båten där det fanns svensktalande personal. Efter ca 30
minuter hör jag återigen mors skratt och lättnad uppstod.
Därefter kunde vi i sakta mak åka till sjukhuset.
Mor skulle bli inlagd minst en natt för observation. Vi fick omboka
resan och ordna hotell för att kunna vara vid mors sida. Natten
förflöt lugnt och mor blev utskriven nästa morgon.

Hemkommen firade vi jul i lugn och ro. I början på januari så tyckte
jag att mor började få väldigt mycket urin och jag började misstänka
att mor hade urinvägsinfektion. Någon i hemvårdspersonalen sade att
det är nog inte troligt då det inte luktar sådant.

Jag lät detta bero tills personal på dagverksamheten hörde av sig med
misstanke om att hon hade urinvägsinfektion pga av att hon sprang
mycket på toaletten. Tog kontakt med läkare mycket riktigt –
urinvägsinfektion. Medicin sattes in (XXX). Efter ytterligare
påtryckningar så sattes en ny kur in av samma sort. Hon hade då sköra
slemhinnor i slidan och läkaren satte in Vagifem (östrogenpreparat) 25
mikrogram boosterdos dvs en tablett dagligen under två veckor att
intagas vaginalt. Efter bara några dagar märkte jag att hennes humör
påverkades otroligt negativt blev ilsk, irriterad hotade
hemvårdspersonalen när dom tog i henne. Jag började tänka på östrogen,
hormonsvallningar, månadsproblem hos kvinnor etc. Tog kontak med
apotek, sjukvårdpersonal, läste bipacksedlar. Alla dessa nekade att
det kunde ha med östrogen att göra. Till slut fick jag kontakt med
läkemedelsverket som med en gång reagerade på strykan. Efter
dubbelkoll fick jag info att den finns som paralellinport men att
originaltillverkaren valt att ta bort den större styrkan från den
svenska marknaden med hänvisning till nya rön om att den lägre styrkan
ger samma verkan men med mindre biverkningar. Kontaktade läkaren enl
läkemedelsverkets råd och som genast ifrågasatte mina synpunkter. Han
lovade dock kontrollera uppgifter. Efter kontroll så återkom han med
meddelande att jag hade rätt och sänkte mors dosering. Under denna tid
hade resperidon blivit insatt Zolpidem, Oxascand. efter Risperidon kom
snuva, rinnande näsa, lätt feber och vi trodde att hon var på väg att
bli förkyld. Hon blev stel i leder fick svårt att gå. Hemvården
pratade med sina distriktssköterskor i hemsjukvården som inte såg
något speciellt med läget. Till slut blev läget att akut,
hemvårdspersonalen bad mig om hjälp med mor då deras egna sköterska
inte tog läget på allvar. Vi fick ställa in dagverksamheten, hemvården
fick komma och mata mor för hon kunde knappt röra sig.
Diskriktssköterskan ansåg vi kunde vänta en vecka. Hennes ordinarie
sköterska kom tillbaka efter sin sjukskrivning och kontaktade mig. Hon
kontaktade mors läkare på stört som erbjöd sig skriva remiss till
geriatrik i Uddevalla. Väntetid en till två månader. Hon kom till mig
och vi beslutade att ta in mor på egen hand.
Vi fick ordnat tillstånd at komma in akut och vi tog ambulans då mor
var stel i hela kroppen.

Där behöll dom henne för medicinförgiftning av Risperidon.

Förra onsdagen gick min mellanbroder i väggen pga av ekonomiska
bekymmer plus bekymmer om mor….

I torsdags körde jag min yngste  broder till bussen för att åka till jobbet.
Han glömde busskortet och gick hem två kilometer vilket tog sex timmar.
Han kunde inte förklara var han varit hela tiden…
Han är sjukskriven på grund av stress/utbrändet

HJÄLP!!!!!!