Blomstertiden fortsätter #bloggswe

hindens rev
Då midsommarvädret verkligen inbjöd till utomhusaktiviteter aktiviteter, så valde vi verkligen att passa på att göra detta.
I dag var det området kring Lidköping vid Vänern som fick den äran att göra vår dag…
Vi fortsatte med de platser runt Kinnekulle vi missade förra gången.

wpid-wp-1434956739079.jpeg wpid-wp-1434956763872.jpeg wpid-wp-1434956781768.jpeg wpid-wp-1434956848078.jpeg wpid-wp-1434956870162.jpeg wpid-wp-1434956904712.jpeg wpid-wp-1434956921184.jpeg wpid-wp-1434956942756.jpeg

Det största stenbrottet på Kinnekulle, där de bröt kalk för att göra cement, bjuder på en vacker utsikt.
wpid-wp-1434957054337.jpeg wpid-wp-1434957081991.jpeg wpid-wp-1434957106285.jpeg wpid-wp-1434957124820.jpeg wpid-wp-1434957146746.jpeg

Därefter lite besök på andra naturområden.
wpid-wp-1434957176619.jpeg wpid-wp-1434957195697.jpeg wpid-wp-1434957222041.jpeg

Därefter styrdes färden till Hindens rev, en 5 km lång landtunga rakt ut i Vänern. Jag har tidigare gått delar av den, men nu var första gången vi promenerade hela vägen fram och tillbaka i denna unika miljö. Varken mördarsniglar eller andra djur, förutom fåglar och andra små flygfän, syntes till….

wpid-wp-1434957244740.jpeg wpid-wp-1434957289358.jpeg wpid-wp-1434957324643.jpeg wpid-wp-1434957337963.jpeg wpid-wp-1434957359971.jpeg wpid-wp-1434957384501.jpeg wpid-wp-1434957441372.jpeg wpid-wp-1434957453936.jpeg wpid-wp-1434957474636.jpeg wpid-wp-1434957487164.jpeg wpid-wp-1434957498269.jpeg wpid-wp-1434957514996.jpeg wpid-wp-1434957545551.jpeg wpid-wp-1434957555068.jpeg wpid-wp-1434957565280.jpeg wpid-wp-1434957578462.jpeg wpid-wp-1434957589907.jpeg wpid-wp-1434957602865.jpeg
wpid-wp-1434957612847.jpegwpid-wp-1434957529145.jpegwpid-wp-1434956781768.jpeg

Vem skall döma? @bloggswe

wpid-wp-1434131727092.jpeg
Jag har ju under veckan följt jakten på vad som hänt med Lisa Holm, som försvann på Kinnekulle.
Jag har liksom många med mig, tagits känslomässigt av händelserna och av att inget veta.

Men vad som fått mig att reagera ännu mera i denna tragiska historia är den mobb som förekommit både mot Lisa men även det som förekommer mot de nu anhållna personerna.

Det känns som om många har försökt vara både poliser, spaningsledare, åklagare och domare.
Vissa enskilda personer har redan blivit dömda av vissa personer och utpekats i sociala medier som skyldig.
Varför gör man så?
En av de trådar är en på sajten Flashback, där en del har blivit uthängda, se länk på SVT.

Lars Johansson, chef för Skövdepolisens grova brottsavdelning, är bekymrad över ryktesspridningen kring eventuella gärningsmän.

– Det är många människor som blir oerhört sårade. Vi har förhört några av de som hängts ut och de har inte ett skit med det här att göra, säger han.

– Ordet pöbelpublicistik slog mig idag. Det är väldigt mycket av det nu. Människor som kör rakt av för att de är arga. Vrede är en dålig känsla att bygga en ansvarstagande publicistik på, säger Jack Werner.

Nu har mycket av flödet övergått till till att döma de anhållna till olika straff. dödsstraff, pinas i helvetet mm. Många försöker också hitta nationaliteter och etniska tillhörigheter hos de som är i polisens förvar. Då dras hela nationen eller etniciteten ner och får lida för vad några personer har gjort.
Vi vet inte ens hur Lisa förlorade livet och under vilka omständigheter det har skett, men ändå är vissa personer helt på det klara med vad som skett.

Detta skrämmer mig ännu mera! Det är tragisk det som skett men låt nu polis och rättsväsendet göra sitt jobb, så att rätt personer blir dömda på rätt grunder.

Blomberg, Kinnekulle #LisaHolm #blogg100

wpid-wp-1434131860285.jpeg

Sitter på Cafe på Klostret i Blomberg där Lisa Holm försvann. Framför mig på andra sidan vägen ligger ladugården där de gjorde fynd. Runt densamma hänger polisens blågula band och signalerar avspärrat. Nyss gjorde polishelikoptern en sväng här över, samtidigt som räddningstjänstens steg bil kom och svängde ner bakom ladugården. Bredvid mig är ett bord och dör finns två kaffekoppar halvt urdruckna och två fat med bulle på, som bara har bitit på. Där satt för några minuter sedan två reportrar från två.no som snabbt försvann när det började hända saker.

Några meter ifrån mig står Pernilla Wadebäck från P4 Skaraborg med hörlurar och mikrofon och på på den står det SR. Just nu står hon och rapportera till P4 Extra.wpid-wp-1434131827800.jpeg

Fram och tillbaka på vägen är bilar från TV4, SVT och norsk TV. Mellan dessa kommer också polisens fordon.

Jag försöker förstå, när jag sitter där, men förstår inte…
Jag får sällskap där på ute serveringen av en chaufför. Han hade åkt här i början på veckan och sett många polisbilar ute på vägarna häromkring. Men det var först när jag åkte härifrån som jag hörde på radion, vad som hade hänt.
Hade jag vetat det lite tidigare, så hade jag kunna hålla utkik och kanske hade jag hittat något som hade bidragit att det hade löst sig tidigare.

Nu gör helikoptern ett nytt varv över cafét och personalen med cafeägarinnan kommer utspringandes.
De vill veta vad som händer, några nya fynd, några uppslag till spaning, eller vad…
De vet lika lite som jag…wpid-wp-1434131844598.jpeg

Jag säger till dem att det gör ett bra jobb, som orkar hålla igång rörelsen som de gör.
Den ena tjejen börjar gråta, och jag stärker ut mina armar och hon tar emot dem och snyftar.
Föreståndarinnan säger det är ofattbart, obegripligt helt overkligt.

Vi kramar alla om varandra för att ge styrka och kraft till att kämpa vidare.

Utanför cafét samlas nu grannar, närboende och andra från trakten. De hälsar på varandra och beklagar omständigheterna men ger också info om de har rum/sovplatser till alla som behöver tak över huvudet för kommande natt.

Vid ett bord sitter den samlade lokalpressen och byter erfarenheter.
Några går ner till gödselbrunnarna bakom ladugården för att se hur det går med arbetet som räddningstjänstens gör.
Med en lift så har de sänkt ner personer i en av dem, som skall leta efter nya ledtrådar som kan leda till att detta får ett slut.
Låter som ett skitjobb, men något som också måste göras under dessa omständigheter.

Tung i hjärtat beger jag mig åter hemåt. Vovven är med mig och jag kan inte hjälpa till med sökandet, men jag har kunnat ge lite styrka till några som står Lisa nära, hennes kollegor.
wpid-wp-1434131873874.jpeg wpid-wp-1434131888725.jpeg wpid-wp-1434131900335.jpeg

Spårlöst försvunnen #bloggswe

Bild

Polisen söker efter försvunnen flicka

Polisen letar efter 17-åriga Lisa Holm hemmahörande i Skövde, som anmäldes försvunnen söndagen den 7 juni. Lisa hördes senast av på kvällen den 7 juni cirka kl. 18.30. Hon befann sig då i Blomberg, Kinnekulle.

Lisa är 165 cm lång, har långt blont hår och smal kroppsbyggnad. Hon hade vid försvinnandet på sig en rosa/vit Henry Loyd-jacka, svarta Adidasbyxor eller jeans.

Om du sett eller har upplysningar om var flickan är ring polisen på 114 14.

Ovanstående text och bild är från polisens hemsida.

Jag följer med stort intresse det som händer vid sökandet av flickan. Jag vet själv vilket helvete föräldrar,  syskon, släkt, vänner, arbetskamrater mm genomgår. Polisens arbete inriktar sig just nu på att hitta flickan, och vid liv. Då inget i nuläget tyder på något annat, så är det nog det bästa man kan göra.

Vi hade ju här i Trollhättan för ett par år sedan tvåbarnsmamman som försvann, men där fanns ju andra spår som också tydde på en annan utgång. Men så länge man inte vet säkert vad som hänt personen, som är borta, så kan man ju bara hoppas.

Jag minns i början av 80-talet… Bror kom hem från jobbet med färdtjänst som vanligt, men av någon anledning fick han för sig att ingen var hemma och vandrade iväg. Efter en liten stund saknade vi honom och började leta. Vi ringe färdtjänst (taxi) som bekräftade att de lämnat honom på gården, där vi då bodde. Vi ringde till grannar, men ingen hade sett honom. Men snälla som de var involverade de sig i sökarbetet, och vi letade, ropade och höll utkik. Inga livstecken. Bror hade en runda som han brukade promenera upp i skogen, över en bäck, som säkert var full med vatten och där var vår största oro. Vi var inte säkra på promenadvägen och snart skulle det börja mörkna…

Vi valde att ringa polisen och berätta och det tog inte lång tid innan polisbil efter polisbil dök upp och villa ha mer information. Då på den tiden fanns inte heller mobiler som i dag så all kommunikation var ju man mot man eller via vår telefon plus komradion i bilen.

Mer grannar slöt upp och ville hjälpa till i sökandet. Tiden gick och oron malde mer och mer i kroppen på oss allihopa. Även om man försökte hålla hoppet uppe, så fanns det ju bilder som målades upp inom en med värsta tänkbara scenariot. Jag kan tänka mig att de runt Blomberg känner samma sak som vi gjorde då…
Att inget veta måste nog vara ett av de värsta som kan hända.

Polisen hade delat upp sig och gemensamt sökte vi igenom alla byggnader på gården, en patrull gick den väg vi trodde bror brukade promenera, allt utan resultat.

Mitt i allt detta tog kaffet slut som skulle bjuda de på som hjälpte oss i sökandet och där, i affären mötte de bror. Han trodde ingen ha var hemma och beslöt sig för att promenera dit för att titta på hur tillbygget på affären fungerade. Butiksföreståndaren hade försökt ringa oss, men det var bara upptaget i telefonen så vi fick inte kontakt.

Bror kommer hem och ser alla polisbilar på gården och alla poliser i uniform och rusar in till mor och frågar ”vad gör alla poliser här”? En av poliserna stryker honom över huvudet och säger ”vi ville bara se om du mår bra”. Därefter avslutades insatsen.

Tror aldrig att bror riktigt har förstått vad som egentligen hade hänt och aldrig då insett vad han ställde till med. Men han lovade att aldrig mer försvinna utan att säga någonting.

För oss var det några fasansfulla timmar i ovisshet. För Lisa Holms anhöriga, släkt, vänner och arbetskamrater har det nu pågått i flera dygn, i förtvivlan…

Jag hoppas Lisa är vid liv och att hon trots allt är vid gott mod, och att hon förstår att så många hjälper till med att hitta henne.