Etikett: Kärlek

Att bo i paradiset

Den Av villacaliforniai Teknik5 kommentarer

20160720_164216

Min fina vän, författarinnan, Kim M Kimselius som lärt känna under senare skrev så fint på Twitter med en egen bild:

Soluppgång I paradiset. Igår +7 grader idag -8. Nyss hemkommen. Nu snöar det. Ombytligt väder.

Jag kunde inte låta bli att kommentera hennes ord, då jag själv anser att jag bor i paradiset.

Finns det två paradis på jorden? Jag trodde jag var ensam att bo där 🙂

Hon kontrade med en mycket fin kommentar:

Var och en gör sitt eget paradis här på jorden, eller sitt eget helvete. Skönt att höra att du tillhör paradisgänget Kram ❤

Jag blev så glad när jag läste hennes ord och började samtidigt fundera på vad paradis är.
Jag är glad att kunna bo på landet, nära naturen. Jag är glad att kunna se kor (sommartid) och hästar ströva omkring ute i naturen. Mammor och pappor med barnvagnar. Jag kan ta min nästa 5 km runda i skogen. Jag kan också ha kontakt med fina vänner på Facebook och Twitter, men jag kan också träffas och umgås, när andan faller in.

Jag började leta efter foton i min stora bildsamling efter något som kunde motsvara paradiset och hittade ovanstående bild, snabbt. Kan det vara paradiset? Är det sommar, sol och blått vatten, eller är det en solig dag i fjällen när man står på skidor, som är paradiset?
Är det paradiset som ser omkring oss eller är det något vi bygger upp inom oss? Att vara sjukpensionär ger inte så mycket pengar, så alla drömmar kan jag inte uppfylla, men jag kan ju ändå leva ett rikt liv. Är det paradiset? Att vårda sina åldriga och sjua föräldrar, så man nästan går på knäna, är det paradiset?

Jag tror att paradiset bygger man upp inom sig och försöker se det fina i tillvaron. Ibland säger man att en bild säger mer än tusen ord, men kan tusen bilder beskriva paradiset?

I går var det full rulle med ”hatare” i olika kommentarstrådar på olika nyheter och som aktiv i gruppen #jagärhär, så försökte jag komma med konstruktiva kommentarer och nyansera flödena utan att sänka mig till hatarnas nivå.

Efter en stund stängde jag ner datorn, kopplade vovven och satte på mig pannlampan och tog en promenad på 10 km i mörkret. Fyllde lungorna med frisk luft och hämtade stryka i naturen. Såg inte mer än det som fanns i lampans sken, några ögon glittrade till i mörkret innan jag hörde ett knak från någon gren och ögonen försvann bort i mörkret. Vem tillhörde ögonen, en rådjur, en älg, ett vildsvin eller en varg? Jag vet inte, men det var en underbar promenad någonstans i en mörk värld. Och jag, jag kände mig så trygg och så lycklig.

Jag tror nog vi alla har möjligheten att välja mellan paradiset och helvetet, och jag väljer paradiset som min boplats, var det nu än är och väljer att fylla det med drömmar och sanning i en härlig kompott efter mitt tycke och smak. Att njuta av tillvaron, det är mitt paradis!

Att undanhålla sanningen

Den Av villacaliforniai Teknik2 kommentarer

Ovanstående film finns på en av de mindre seriösa viralsajterna Viralking.se med rubriken Läckt film från nyårsafton i Malmö – ser precis ut som ett krig. Skrämmande! Den lär finnas på fler sajter och ger en skrämmande bild av vad som sker på Möllevångstorget i Malmö.

När man sedan läser texten på Viralking blir man rädd….

Idag är det första dagen på år 2017 och inatt så firades det nya året in över hela Sverige. Vissa lagade trerätters, andra var ute och dansade, några myste hemma med nära och kära. 

Är man däremot bosatt i Malmö kan det hända att man deltog i ett fyverkeri-kaos. Det har läckt ut en film från närheten som sägs har spelats in på Möllevångstorget* inatt och det ser minst sagt farligt ut.

Det flyger fyrverkerier överallt samtidigt som man ser människor som springer för att ta skydd. Om någon skadades vet vi ingenting om men med tanke på hur det ser ut på filmen nedan får vi bara hoppas att alla är oskadda idag.

Men är detta sanningen?
Filmaren Jash Doweyko-Jurkowski filmade ca en och en halv timma som han sedan klippte ihop till detta klipp, som nu sprids med uppgift att visa sanningen.

Han säger också till SVT:
Han är också besviken på hur klippen använts för att sprida hat.
– Man hävdar att det har med ursprung att göra, men det här handlar om personligt ansvar.

Hur långt får an gå för att tänja på sanningen?
Läs gärna hela artikeln på SVT.

Dessa problem fanns på fler ställen i Sverige, inte minst här i Trollhättan där vi också hade liknande problem några dagar innan nyår. Där fick vi trygghetsvandrare förfrågan om vi kunde ställa upp för att visa oss, och att försöka skapa trygghet. Vi och polisens gemensamma arbete gav resultat. Men samtidigt är det viktigt att vi skapar en dialog mellan alla berörda parter för att kunna hitta gemensamma lösningar på det hela.

Vi har ju sett hur dessa fyrverkerier på många platser skapat bränder och andra livsfarliga situationer, och där måste vi agera gemensamt till att skapa trygghet för alla. Samtidigt är jag rädd att hat föder hat, att vi exkluderar varandra istället för att inkludera varandra.
Alla kan ju aldrig älska alla, men vi behöver inte hata för hatandets skull…

Att sitta på Facebook och andra medier och skrika ut med de djävlarna, djävla idioter, eller avskum eller vad nu ordförrådet tillåter ger inget konstruktivt. Andra skriker samhället måste ta ansvar, men det är ju du och jag tillsammans med alla andra som ÄR samhället. Därför har ju vi alla ett ansvar i detta. En del skräpar ner och andra ägnar sig åt att plcka ett skräp om dagen. Men även om jag tillhör dem som plockar, så måste jag ju också arbeta för att få mina medmänniskor att förstå att man inte skall skräpa ner.  

 

 

Djurens känslor

Den Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

Visst har våra vänner djuren känslor även om de inte alltid kan visa dem på det sätt så att vi förstår. Men på något sätt så lyckas ändå de flesta kunna tala om ändå på något sätt vad de menar. Som en ”bonnapöjk” uppvuxen på en bondgård med många djur, så har jag ju sett det dagligen. Min senaste vovve, lille Nussä har sitt speciella sätt. Var kväll när jag krupit i säng så hoppar han upp i sängen, promenerar över min mage, ställer ett ben på var sida min hals och trycker sin kind hårt emot min kind. Det betyder, Tack husse för en underbar dag.

Av en slump stötte jag på nedanstående filmsnutt från Jane Goodall institutet som fick mina känslor i svallning. Klippet kallas ett sista farväl.

Närhet och kroppskontakt är också några viktiga ingredienser i ett välbefinnande. Mär man tycker något ät extra skönt så vill man ju inte att det skall ta slut. Då måste jag ju tala om att fortsätt, fortsätt,jag njuter. Igenkänningsfaktorn är stor 🙂

Att djur också är smarta, visar nedanstående klipp.

Det finaste jag vet…

Den Av villacaliforniai Teknik, Vardag3 kommentarer

wp-1478456132079.jpg

Detta smycke hänger återigen runt min hals. Efter mycket om och men så har jag det åter i min ägo och det hänger nära mitt hjärta. Om man tittar på smycket så ser man att det är en droppe och i den speglar sig ett kors.

Smycket är symbolen för SKUT, Svenska kyrkan i utlandet.
Ibland behöver vi också utomlands en plats där vi känner oss hemma och kan tala svenska. Svenska kyrkan i utlandet är mötesplatser där man kan lära känna nya vänner och uppleva gemenskap och trygghet men också, inte minst viktigt, dela sorg och få stöd i svåra stunder. 

Svenska kyrkan vill vara en folkkyrka, som tar ansvar för medlemmar och andra som vistas i våra församlingar. Det ansvaret sträcker sig längre än Sveriges eller EU:s gränser.

Far som var sjöman och under några år tjänstgjorde på Kungsholm och Gripsholm var kyrkan ”over there” platsen för att hitta vänner,en stunds avkoppling med vänner och lära känna nya vänner. Kyrkan var oerhört viktig för svenska sjömän, som numera kanske är flygmän.

Men det är ju två symboler.
Droppen, som betyder vatten, hav och korset som betyder tro. Mellan två av de finaste personerna jag vet skilde ett hav, men de hade en tro, och de korsade flera gånger havet för att mötas. Medan kärleken spirade mellan dem så fick de ta ett beslut om på vilken sida havet de ville bo, Sverige eller Tyskland. Det blev Sverige och de tog sig gemensamt över havet för att sätta bo. Drygt ett år efter giftermålet kom jag till världen. För mig blev också havet en symbol för vänskap, då in svenska del av släkte bodde i Sverige och min tyska del i Tyskland. Varje gång blev det för mig att korsa havet för att hålla kontakt. Det är många droppar i havet men alla lika viktiga för hålla jämn nivå, som ibland piskas upp av stormar. Men stormar mojnar alltid och sjösjukan klingar av.

Fortfarande behöver jag korsa havet för att hålla kontakten med mins släktingar. Tron kan försätta berg och låta oss korsa havet, och tron är viktig för mig. Jag har en tro att jag åter skall få se min släkt på andra sidan och jag har en tro uppåt som kommer att hjälpa mig att så sker. Så tack mor och far för er tro och att den kärlek ni trodde på var det som skapade mig.

Ett år har gått i kärlekens tecken

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

14695381_10154058484532825_7679025789696276444_n

I går var det dags, ett fackeltåg för tolerans genomfördes här i stan. Hela evenemanget genomfördes i kärlekens tecken. Visst, det var på dagen ett år sedan attacken på skolan Kronan genomfördes och jag hoppas att denna manifestation innebär att vi kan stryka ett streck över händelsen. Inga minnesmärken har satts upp för att påminna om händelsen, det enda som skett är att tre träd planteras i närheten ett för varje offer som omkom i attacken.

Jag tror den största förändringen har skett inom oss, att vi blivit mer toleranta mot varandra, att vi lättare kan acceptera varandra, oavsett nationalitet, religion mm. Jag tror att händelserna på Kronan fick upp ögonen på många, hur vi beter oss mot varandra och fick oss fundera på vårt eget beteende.

På Twitter kom många kommentarer från ett visst håll varför vi inte uppmärksammar IKEA-morden eller morden i grannstaden Uddevalla. IKEA var ett utslag av en avslagen asylansökan och ett spontant tilltag. Uddevalla var en familjefejd. Kronan var ett attentat mot det svenska samhället och vår gemensamma syn på vårt land, som någon inte ville dela. Men manifestationen här var ju mot hat och för kärlek, så det inbegriper ju även alla dessa händelser där hatet har fått styra. Inte lätt att förklara med det är så lätt att inkludera alla i kärleken. Jag hoppas vi kan sprida kärleken vidare ut i landet, till alla och envar. Jag tror att om skomördarens avsikt var att splittra oss trollhättebor och övriga så har han misstagit sig otroligt fel. Detta har fått oss att gå samman och ”hämnas” med KÄRLEK.

Själv var jag i tjänst som trygghetsvandrare och den kärlek som mötte mig och mina vänner i gruppen, värmer. Att vara med människa är det bästa som finns!

Tack till Penilla Gunther för lån av kortet överst på sidan och Maria Nilsson för hjärtekortet nedan. Kunde inte själv vara på alla ställen men jag drog mitt strå till stacken.

Familjerådslag

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

puzzle-pieces

Så länge jag kan minnas har vi i familjen alltid samlats på kvällen för en stunds samvaro. Tiderna har justerats efter hand som det skedde förändringar inom familjen. Detta skedde runt åtta-tiden på kvällen de senaste åren. Ämnen som diskuterades har ju förändrats över tid och beroende på vad som kändes aktuellt att prata om. Naturligtvis försökte ju anpassa oss efter varandra om vi hade saker som skulle göras på andra ställen en just dessa möte att prata var oerhört viktiga för oss.

När vi gick i skolan så var det ofta diskussioner o hur det gick i skolan, o det var problem som måste lösas. Här kunde vi då diskutera om vi kände oss orättvist behandlade, mobbing, eller orättvisor eller om det var något som var positivt. Vi ventilerade och försökte hitta bästa lösningar. Ibland var det saker som vi barn kunde lösa själva ibland var det saker som mor eller far skulle prata med läraren om. Detta gjorde ju att även vi barn växte och blev lyssnade på och accepterade.

När vi blev lite större och farfar levde och bodde med oss, var han ju också med i samtalen. Vi diskuterade hur jordbruket skulle skötas, vad som skulle göras den närmaste tiden mm.
Mor och far började jobba en del på andra platser och var hemifrån en del och jag blev pappa för mina småsyskon och då var det ännu viktigare att diskutera igenom hur vi skulle agera framledes. Hela familjen blev på sådant sätt tajtare och kom närmare varandra och vi ställde upp för varandra. I o m att vi barn hela tiden var involverade, så var det sällan problem att ta över andras uppgifter när när något hände, det kändes bara naturligt

När vi blev äldre och far blev sjuk, så kändes det bara helt naturligt. Far blev ordinerad vin, med extra näring, och vi gjorde sällskap på kvällarna med ett glas vin också, bara ett glas, men det gjorde stämningen lite festligare och mysigare.

Nu är ju både mor och far borta men jag och bror har kvar våra samkväm. Ett mindre glas vin, vi pratar om vad som hänt på jobbet, vilka problem vi har upplevt under dagen ed olika saker, om vi skall göra något speciellt under kommande tid. För bror är detta mer viktigt än någonsin, då han har en del problem att uttrycka sig, och berätta känslor. Det märktes speciellt när en kompis avled under konstiga skeenden.

Tänk vad det betyder att man kan mötas med respekt över generationsgränser, att min röst som barn är lika viktig som föräldrarna och även farfar. När vår familj utsattes för hot och hat, pga av fördomar, så stod vi varandra väldigt nära. Det hände att vi hade olika åsikter sinsemellan men utåt stod vi enade och blev starka tillsammans. Jag tror att vi som växt upp på detta sätt också har lättare att acceptera andra, att möte andra med respekt, att möta andra på deras förutsättningar utan att gruppera och bygga saker på fördomar, som gärna spirar i dagen samhälle. Vi är alla unika och förtjänar alla att tas på allvar.

Gamla tant Maja

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer
9RH6AAYIDP
Foto: Jesper Boer

I går gick många tankar några år tillbaka och det till Utöya, och det som hände för fem år sedan. Han ju knappt skiva färdigt innan det det upp händelser igen, och denna gång från München. Det är vädliga lätt att dras med i det som sker och man blir deprimerad. Nej tänkte jag,  det måste finnas saker som man blir glad utav och jag började leta i mitt minne.

Mellan åren 1984 och 1994 körde jag buss på stadstrafiken här i Trollhättan. Ja, i tio års tid körde jag från en ändållplats via torget till en annan ändhållplats. Visst låter det tråkigt, men det fanns så många fina människor som gjorde jobbet till så mycket mer än att ratta en buss på stadens gator. Man blev på något sätt även en socialarbetare för många personer, som annars hade blivit instängda i sina hem av rädsla för att gå ut. Kanske inte ur den synvinkeln som många ser i dag med hot,  bråk, rån och andra händelser som man gärna läser i tidningarna om, utan mer på ett osynligt sätt. Man skulle behandla alla lika, alla skulle betala och visst det gjorde de flesta med några få undantag. Men man gjorde något mer, som många inte såg och heller inte ser. En del var beroende av mediciner i fall något skulle hända och de flesta av oss chaufförer visste att den personen hade den åkomman och i fall något hände så visste man var de hade sina mediciner,  i handväskan,  innerfickan eller någon annanstans. Detta var något vi hade pratat med varje individ ifråga om i förtroende,  och de kände ju sig trygga i det och vågade lämna hemmet och ta sig ut.

En av dessa var Maja, en dam som var 80 när jag lärde känna henne. Hon var en gråhårig kvinna, boende i en egen lägenhet och var dag kvart i tolv så stod hon på sin hållplats utanför hemmet och väntade på bussen. Hon hade lite svårt att gå och var därför rädd att korsa trafikerade vägar med mycket trafik. Hon led också av kärlkramp som gjorde henne rädd att skynda på. Jag visste var i handväskan hon hade sina nitrotabletter. Hon kliver på bussen och åker fyra hållplatser bort till äldreboendet där hon äter middag med sina vänner. En timma senare står hon åter på den hållplats hon klev av på, för att åka med till ändstationen. Hon höll alltid reda på tiden och såg hon att det fanns tid, sade hon. Nu Bengt, nu går vi ut och tar en cigarett. Hon kallade mig alltid vid namn även om hon gav mig smeknamnet Buss-Bengt som jag blev känd under. Väl utanför bussen tände jag mig min cigarett och hon ställde sig på sådant sätt so kunde känna rökdoften. Ja hon hade själv varit rökare men slutade med motiveringen att gamla tanter inte skall röka. Men hon gillade doften av mina cigaretter.

Hon sade till att nu var det dags för avgång igen och vi intog våra platser för att köra nästa tur. Hon ville gärna sitta framme och kunna prata om det fanns möjlighet och hon åkte med till torget och vidare till nästa ändå. En ny cigarett innan vi åkte turen tillbaka. När hon sedan kom till sitt hem klev hon av och var lycklig över att än en dag hade gett henne en trevlig dag med vänner och att få se staden.

Maja hade varit bondmora bott med maken på en bondgård en bit utanför stan. Gemensamt skötte de gården, fått några barn kämpade och lade undan pengar var månad för att kunna leva ett gott pensionärsliv. En dag när dottern med man och barn var hemma, det var dotterns födelsedag och Maja hade bakat tårta och hade precis tagit fram den från kylskåpet när det smäller till på övervåningen. Hon ramlar med tårtan som inte var en tårta längre, medan dottern springer upp på övervåningen. Där hittar hon sin fader död… Han hade bestämt sig för inte leva längre och avslutar livet genom att skjuta sig i tinningen. Han hade några månader tidigare fått diagnos på en psykisk sjukdom som han inte ville leva med. När Maja förstod vad som hänt svimmar hon av chocken. Hon går inte att väcka och blir liggande avsvimmad och i chock på sjukhuset i över tre månader. Hon är inte med på makens begravning eller något.

Helt plötsligt förstår hon hur bräckligt och grymt livet kan vara. Hon säljer gården,  skaffar sig en lägenhet och bestämmer sig för att leva livet. Men hjälp av gemensamma besparingar plus det hon fick vid gårdförsäljnungen plus att leva snålt,  så åker hon vartannat år på en kryssning. Kryssningsfartyg med enkelhytt styr mor Grekiska övärlden, Medelhavet runt, Karibien runt, Hawaiiöarna runt. Hon var inte rädd.  Satte sig ensam på fartyget och när resan var färdig hade hon så många nya vänner som gjorde livet glatt att leva. En del av dessa resor gjorde hon om många gånger. När jag lärde känna henne hade hon gjort en drygt en månad lång resa i Karibien…

Makens självmord tog henne hårt,  men hon kunde ju inte sluta leva bara för det. Antingen var det att lägga sig ner och dö, eller så var det att leva livet, och hon valde livet. Under mina 10 år var hennes kryssningar mellan ändhållplatsernq i stan, men hon kunde berätta en massa minnen från sina resor, och var ändhållplats blev en Söderhavsö där vi tittade på palmerna i solnedgången och hörde vågornas kluckande mot sandstranden. Hon levde ytterligare några år efter att jag slutat och vi höll kontakten spontant under dessa år.

När jag fick reda på att hon ”flyttat” till Söderhavet för evigt så kunde jag leta upp hennes dotter, och när hon förstod att jag var Buss-Bengt så brast det för dottern. Jag visste inte att jag betydde så mycket för denna människa,  denna individ,  att det var ett av de viktigaste sakerna i hennes liv, att få åka buss med mig och några av mina kollegor.

Begravningen skulle ske i stillhet men dottern ordnade en stor bukett med elegansnejlikor från mig, från Buss-Bengt till ceremoni i kyrkan.  Många hade hört talas om Buss-Bengt men ingen visste vem det var, men en bukett på begravningen fanns där från mig, som inte många vet vem det var, mer än ett namn på en bukett nejlikor. Askan spriddes i minneslunden, där gräsmattorna böljar som havet i Karibien, hon vilar nu på en sandstrand i Söderhavet och tänker på bussresorna mellan Hawaii och St. Bertholomey. Jag en enkel bisschaffis blev kaptenen på ett Kryssningsfartyg som visade henne världen. Vad lite som behövs för att en människa skall känna sig behövd,  känna tillfredsställelse i livet. Bara lite empati och ett öra som lyssnar.

Hon visste att hon kunde lita på mig och mina kollegor, och hela livet blev en fest!

Maja, jag tänker på dig ibland, tankar av kärlek. Är glad att jag kunde ge dig (och många fler) ett liv som var värt att leva, bara för att jag och kollegor tagit på oss att vara ”socialarbetare”.  Kram Maja och det fina vi upplevde tillsammans.

Små, små ord av kärlek

Den Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

20160614_051507

IMG_20160618_161350I går var jag och bror på lokal och tog en malt. Bror har inte många vänner så därför är jag oerhörd viktig i hans liv. Han har många ideer som ha vill ha för sig själv men han vill också njuta av det goda i livet, vilket i detta fall är en malt och ett glas Jäger. Vi gick runt på staden och åt en bit mat. Sedan fortsatte vi med promenaden och stannade till på några uteserveringar och drack öl. När vi kom hem tackade han mig flera gånger för en trevlig kväll, och det första han sade efter morgonen ”God morgon” var, tack för en trevlig kväll. Den promenaden och ett par öl på krogen, och han var så glad. Det lilla spred kärlek till honom, kärlek som jag fick tillbaka i små små ord.

När jag sedan kom ut och tittade över åkarna bakom huset och såg det kilometerlånga området med Timotej, så tänkte jag: tänk om jag kunde ha sått små, små från av kärlek över hela området. Se hur kärleken växer till sig under försommaren och när kärleken blommar som  mest, gå ut och plocka en bukett. Tänk att få dela ut buketter med kärlek till sina medmänniskor, och få njuta av den glädje jag ser i deras ögon. Det finns så många som behöver mer kärlek idag, i vår tid. Personer som tappat hopp inför framtiden, personer som blivit utsatta för det ofattbara, eller personen som bara känner sig ensam.

Hela dagen idag har jag funderat på hur kärleken skulle se ut om den växte på en åker. Är det små hjärtan i röda nyanser som växer upp och blir till enorm kärlek? Är det hjärtan i regnbågens färger, som spirar? Är det en klängerväxt som behöver stöd från någon annan för att växa sig stor eller stark? Min fantasi sätter inga gränser.

Gjorde en sökning på Google om just blommande kärlek.

Så små frön av kärlek på din ”levnadsjord”. Plantera dom i ett tidigt skede i livet. Vattna dom rikligen och glöm inte att låta solen skina på jorden, där du har planterat. Mycket kärlek och omsorg, hjälper dina små frön att växa. En dag ser du ett mirakel, det börjar komma upp nåt ur jorden..en vacker stjälk, till slut en vacker blomma, eller flera..Om vi sår små frön av kärlek och vänlighet i ”vår levnadsjord”, får vi skörda vackra kärleksblommor. Det man sår, det får man skörda…Du får så mycket vackert tillbaks, om du sår ”vackra” frön…Du gläds och så din omgivning..
Lycka till!!!
Länk till originalinlägget: Så små frön av kälek

Jag vill plantera kärlek i dig

Jag önskar att du var en liten jordplätt
och att jag kunde så ett litet frö i ditt bröst.
Ett litet frö av kärlek som kunde växa sig stark
och bli till en vacker planta,
som genom sin fotosyntes skulle förse dig
med en obestridlig känsla
av att du duger.
Länk till originalinlägget: Jag vill plantera kärlek i dig

En bild på plantera kärlek hittar du på: plantera kärlek

Kan kärleken se ut som en Kärlekslilja?

Eller är det kanske en dikt?
PLANTERA I DITT HJÄRTA KÄRLEKENS UNDER

Den som har kärleken har allt på denna vår jord
För hur man än ser blir det vårt viktigaste ord
Låt alla dina känslor svalla som vågorna på en ocean
Ditt skönhetssinne blir lika vacker som en röd tulpan

Fånga kärleken i flykten låt den aldrig flyga dig förbi
För den ger dig energi från livets otroliga skafferi
Låt ingen gå kärlekslös utan skänk tankar och empati
Många lider i onödan, tyvärr får de ingen som helst sympati

Kärleken har så många tentakler, den griper tag i varje själ
Denna eld svalnar aldrig och har inga som helst ålderskäl
Den borde få komma in i allas hjärtan och stanna kvar där
Ingen kan någonsin säga att det är en förlustaffär

Så plantera i ditt hjärta rader av kärlekens magiska under
En atmosfär av glädje och skratt i de bästa av stunder
Tänk när man får ett gensvar och allt liksom bara bli härligt
Det är som en sång som alla sjunger riktigt konstnärligt

Bo GRapenskog
Länk till originalet: Plantera i ditt hjärta kärlekens under

Kan det vara en kärlekshistoria som denna?

Hur än blommande kärlek ser ut, så vill jag så den, skörda den och sedan dela med mig av den till alla.

Kärleken till en man #blogg100

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

cituqjdwkaa2xrv

Kärleken kan ha många ansikten och är inte bara den, som gör att två människor vill dela sitt liv och dela hem och hyra med varandra. Jag har en kärlek till min före detta sambo, en kärlek till mina föräldrar och syskon. Jag har en kärlek till mina vänner och jag har en kärlek till denna man som heter Robert Klåvus.

ci-7o09wkaaem9pJag lärde först känna denna man på Twitter och har följt honom under några år. Jag har vänner som satt i system att dela allt från tidningen Expo, allt från ”inte rasist, men” och en massa som gör att jag blir deppad. Jag har min relation till krig och elände, till hat och hot, en del av det gör väldigt ont. Att ständigt bli påmind om detta hat har gjort att jag blockerat dessa vänner, plockat bort dem i flöden mm. Detta är fina människor som jag tycker mycket om, men som jag inte vill se alla dessa delningar av. Och så finns Robert Klåvus där som motvikt.

Han kan konsten att sprida det fina, det jag tror kommer att förändra världen, och det är är kärlek och omtanke, det fina i vår värld, som andra försöker gömma undan med hat.

Robert finns i en spalt i min Tweetdeck kallad bästisar, och där klickar hans fina ord fram hela dagen lång, med tankeväckare, ordkonst, filosofi och KÄRLEK.
Var arbetsdag när jag kommer upp och dricker mitt kaffe vid 01:00 så försöker jag insupa hans tankar och glädje från gårkvällen. Likadant när jag kommer hem från jobbet. Likadant var det under de jobbiga åren, som ändå var fyllda utav glädje, när jag vårdade mor. Ibland kände man en frustration att man inte hann med det man ville, och då möttes man av ord som ”du duger som du är”.

chxbhp5wuaepcqd

I går kom ett #FFSE om mig i hans flöde:  #ffse till @BengtOswin – min vän, du är fantastisk. Ditt engagemang för djur och människor. I det tysta blir det stort.

Mitt svar blev: Bengt Larsson @BengtOswin @robertklavus Åh Robert! Du fick solen att precis lysa igenom alla moln, du fantastiske man! Tack och en stor #ffse tillbaka! Kram

Finns du på Twitter och vill mötas av kärlek och glädje, tror att det onda kan besegras med kärlek. Tror du att vi kan skingra mörkret med det ljusa, vill du se solen gå upp var morgon även om det är gråa moln på himmelen, så rekommenderar jag att du följer Robert på Twitter.   https://twitter.com/robertklavus/

Tack Robert för den kärlek och glädje du skänker! Du är den vise mannen i en grotta i bergen som vet allt, men med den skillnaden att jag inte behöver gå till dig, utan du kommer till mig…

PS
Bilderna ovan kommer från hans eget Twitterkonto

 

Saknaden är stor #blogg100

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

IMG_20160515_185328

Satt igår kväll uppe i ekebacken som vi kallar området och tittade ut över nejden. Precis framför kameran har länsstyrelsen bestämt att det skall röjas upp, ja i stort sett har de bestämt vilka träd och buskar som skall bort, och vilka som skall vara kvar. Allt för att det skall se ut som det odlings och boskapslandskap som det en gång gjorde. Här skall också finnas betade djur för att hålla landskapet i stil med hur det var en gång.

Längre ner ser man den skira grönska nu som sticker upp när markerna blivit gödslade. Är det inte vackert, så säg?

Kommer själv ihåg när vi själva tog beslutet om att lägga ner vårt jordbruk pga lönsamhetsskäl. Inget lätt beslut att ta men det var nödvändigt då. Trots att vi inköpt markerna av granngården och utökat området så gick det inte att få lönsamhet i det hela. Grannen suckar och säger att trots allt arbete med att fixa stordrift, större maskiner mindre personal, så är lönsamheten sämre. Men ändå finns det något inom en som säger att man skall fortsätta, man skall tro på bättre tider. Som bonde har du ingen 8-timmars arbetsdag. Sova och jobba och med en förhoppning att du hinner äta emellanåt. Du kan inte bli sjuk, för det finns ingen ersättare som kan hoppa in. Du får ingen a-kassa om du tvingas lägga ner. Ibland kunde man få någon dags semester och då blev det oftast havet. Men man mådde bra och trivdes med det.

Mitt i allt detta har jag en saknad och vill tillbaka till denna tiden. Saknar mina kossor, som hade sina platser i ladugården, där det låg och stod i ett halvår, där det blev glada när man kom och klappade om dem och gav dem en kram. Ibland ropade de på en när de kände sig sällskapssjuka och man fick avbryta arbetet för att gå och prata med dem. Vilken kärlek! Sedan kom perioden och man skulle ta beslut om liv och död. Man skulle bestämma vilka som skulle slaktas, styckas och läggas ner i frysen. Jag var aldrig med på slakt och styckning men sedan tog jag vid igen. Men å andra sidan visste man vad man sedan stoppade i munnen. Riktigt kött utan antibiotika, djur uppfödda med kärlek och riktigt foder. När man sedan gick ut i hagen på sommaren och ropade på dem och de kom springandes för att att vara sociala med en, så långt från Facebook och Twitter man kan komma.

Tänker på ”kolle-kavven” som blev en besvärlig förlossning då det blev sätesbjudning. Men vi lyckades, men han hade legat så fel så på ena sidans benpar var han mer än kobent och på andra sidan var han hjulbent. Han kunde inte få någon balans och stå själv, utan jag fick hela tiden stötta och hjälpa honom när han skulle vara på benen. När han skulle dia sin mor, så tog jag mjölkpallen och satt mig på den och så fick han stå lutat mot min rygg så han kunde dia. Två dagar efter förlossningen fick modern kalvningsförlamning och dog inför mina ögon. Från den dagen blev jag mamma till kalven. Fick övergå till torrmjölk, ibland blandad med mjölk från en annan ko och lärde honom att dricka ur en hink. Det var inte lätt att lära sig, men genom att stoppa fingrarna i munnen på kalven och sedan ner i hinken med mjölk så lärde han sig snart. Då blev det jobb även på natten för att han skulle få sin mat. Men vilka vänner vi blev 🙂
Snart fick de gå ut och börja beta i hagarna och så även ”kolle-kavven” som gick med sina kompisar. Vilken bra rehabilitering jag gjorde när jag stöttade honom för att gå, och han kom igång bra trots allt och kunde gå ute tillsammans med de andra. Två gånger per dag skulle han ha sin mjölk och jag gick ut med hinken och ropade och han kom springandes i full galopp. När han sedan druckit upp mjölken skulle vi leka och buffas någon halvtimma och visa kärlek och respekt till varandra.

Oh vad jag saknar detta i bland, tom att kräla i skiten, ligga på mage i gödselrännan och spotta koskit låter idag underbart. Vilka tider….