Hundeftersök

wp-1486173367638.jpeg
När det gäller djur så smälter mitt hjärta. Djur och människor som inte kan tala om hur de mår, vad som händer eller vad de vill, så får man alltid ha ett extra stort ansvar genom att läsa av dem och se vad de vill.

Igår kväll skulle jag egentligen varit ute på trygghetsvandring i staden, är jag blir ombedd att hjälpa till med eftersök av två hundar som försvunnit från sina ägare och bondgården de bor på. Stället ligger några kilometer från där vi bor, så jag och Nussä promenerade dit för att hjälpa till. Nussä fick ju springa lös och nosa, för att se om han fick upp något spår. Bilvägarna var ju kontrollerade med bil och de hade inte hittats, så vi promenerade småvägar, efter vattendrag, buskage där de kunnat fastna. Vi frågade folk om de sett några lösa hundar springandes men nej. Vi gick in på småvägar som knappt var småvägar, vi gick ner åt ån och följde hela strandkanten efter men inga hundskall, inga dofter som Nussä reagerade på.

Kom åter hem och tog bilen till ställen där jag vet andra hundar brukar vara. Vi gick ur bilen, lyssnade promenerade och letade efter spår,men nej inga tecken på några frörymda hundar.

Jag sade till ägaren att du måste leta genom hela gården om de gått in någonstans och fastnat, eller att någon dörr gått igen. Det är så lätt att sådant händer och att djuren blir instängda. Vi lagade middag och åt middag och jag tog en stund på sängen för att samla lite krafter innan jag satte mig i bilen och avsynade vägarna i kvällsmörkret.

I 30 timmar har de nu varit borta ingen har sett dem och polisen har heller inte fått in några uppgifter om dem, fast de har alla uppgifter inkl chipmärkning.

Hundar brukar ju hitta hem igen, så det känns otroligt mysko alltihopa och jag har ju funderat på rovdjur som de blivit utsatta för, eller att någon har tagit med sig dem.

Ja mina tankar snurrar just om om vad som har hänt…

Spåra vovven

3573391773

För några veckor sedan hände det som inte får hända. Vovven försvann en natt. Jag hade gått upp för att åka till jobbet och som vanligt och vovven skulle ut och rasta, och jag släppte ut honom som vanligt. Men när jag skulle släppa in honom kom han inte. Jag ropade men ingen vovve.

När ha var en liten valp var ha en utbrytarkonung och tog sig ut ut bilen på alla sätt, till och med genom takluckan om det inte gick på annat sätt. Vet inte hu många gånger jag hämtade honom på polisstationen under valptiden. Numera är han större och klokare och ligger snällt kvar i bilen vid de tillfällen och jag känner mig trygg.

screenshot_20161023-183026Denna natt var det höglöp hos en tik i grannskapet och jag vet att han gärna ville dit, men han gick aldrig ensam. Han ville alltid ha mig med och så gick vi dit så han fick stilla sin nyfikenhet. Men nu gjorde han inte det utan tog sig en egen promenad. Tog bilen dit i natten men hittade honom inte och var orolig att något hänt.

Strax innan jag skulle ge mig iväg till jobbet, så kom han hem.

Jag fick nu tag i en GPS-tracker, GPS-spårare som jag numera har på vovven. GPS:en är duktig på att rapportera när vovven hamnar utan för sitt geofense. och jag kan följa honom både via app eller en sida på datorn. Mobilen gör mig också uppmärksam när han passerar gränsen och jag vet att han är utanför tillåtet område. GPS:en rapporterar via flera olika mobilnät och jag måste ha abonnemang hos tillverkaren som kostar några 10:or i månaden. Den rapporterar med ojämna mellanrum beroende på hur vovven rör sig, men behöver jag leta efter honom går jag över till live-läge och ser nästan i realtid var vovven befinner sig. Efter ett antal minuter får den sedan över i normalläge igen, för att spara batteri. Detta gör att laddningen räcker i flera dagar. Skulle jag inte hittat vovven inom tiden så är det bara att starta nytt livläge.

tractiveMed jämna mellanrum blinkar även lampan på trackern så jag ser var han befinner sig i mörkret och skulle jag behöva söka upp honom, så kan jag direkt i appen tända lampan till fast sken, och i nödfall även skicka signal som ger i från sig ljud, även om det vore bra om det hördes lite bättre.

Än har jag inte behövt använda den i skarpt läge, men det ger mig bra information ändå, när vi rör oss i naturen och han är lös, vilket han oftast är.

Sveriges prylsajt M3 inom IDG-gruppen rekommenderar den och ger den näst högsta betyg i deras test av flera olika modeller av spårare.

Och jag känner mig mycket nöjd och trygg.

Mer info hittar du på Tractives hemsida

Jag får inte hälsa #blogg100 #bloggswe

10431540_10152959833543868_2173743769157890127_n
Vår vovve, kära Nussä, är en familjemedlem. Han skall få vara med familjen och i våra aktiviteter så mycket som möjligt. Ett par av dagens höjdpunkter är ju de dagliga promenaderna där han går med nosen i marken. Det är ju hans sätt att skaffa sig info om vad som händer i omvärlden. Det är ju hans ”internet” och ”tidningar”.

I dag var en av de dagar vi var i vår stad och då valde vi att gå ett av de spår som finns där. Lite andra vyer än här hemma och för vovven är det ju nya dofter.

Men vad jag reagerar på är när vi går i dessa spår är att vi möter andra hundägare som också går med sina vovvar där är, att de inte får träffa andra hundar. Jag förstår om det är en liten ovaccinerad valp men när det är lite äldre hundar och de inte får hälsa. Även om vovven är människans bästa vän, så behöver den också få träffa andra hundar. När den andra vovven blir intresserad och vill hälsa på min vovve och min vovve har samma intresse, så börjar de att rycka och dra i halsbandet och skäller på sin vovve att den skall uppföra sig. Hundar behöver också få träffa andra hundar för att lära sig läsa dem och kunna förstå. Att umgås med människor och andra hundar är lika viktigt. De flesta hundägare jag träffar är det inga problem med. men ibland frågar jag om de får hälsa och får då en arg blick och humpf till svar.

Hundarna är inte sämre än att de själva avgör om de trivs med hundkompisen eller inte. Ibland blir de så bra vänner så man kan släppa dem vid sidan om spåret och de får leka en stund.

Låt hunden även vara hund och förmänskliga den inte!