Kan man förlåta alla #blogg100

förlåt

Kan man förlåta alla människor om de varit orättfädiga mot en? Är det något att sträva efter att i alla lägen säga och be om förlåtelse?

Spontant skulle jag nog säga ja, men så börjar jag att tänka efter och då blir nog svaret nej.
Fader Tomas tog upp i sin blogg detta med att kunna förlåta efter att vi båda lyssnat till Brigitta Klassons berättelse från andra världskriget. ”Som hon såg det var övergreppen i lägret oförlåtliga, och det stod hon fast vid även om hon med åren förstått alltmer om varför människor handlar som de gör.”

Jag tänker på den person som med sitt sätt fick mig att utveckla min panikångest. Jag försökte hålla god min länge och accepterade förklaringarna personen gav. Men till slut var allt ett faktum, jag brakade igenom allt vad och orkade inte längre med livet som det var. För mig blev det lidande och självmordsförsök och nu är jag ju delvis sjukpensionär för det. Detta kommer ju att påverka mig för resten av mitt liv 😦

Under många många år var ju min tanke ”må personen brinna i helvetet”, samtidigt som jag försökte få hjälp av sjukvården, som jag fortfarande anser svek mig.
I dag har jag lite mer acceptans för det som händer och orkar leva med det, men förlåt… Nej. Ser jag personen på stan eller någon annanstans, vänder jag och gör därifrån med med bultande hjärta och ångest. Jag skulle aldrig låta personen komma så nära mig, så att det ens fanns möjlighet till ett förlåt.

Jag tänker på mina släktingar som ville göra gällande att mor var krigsskadad. Även där höll vi oss i från varandra under många måga år, men vi försökte däremellan umgås som den släkt vi var. Men det fungerade bara några år tills vi var tillbaka i ovänskap.
När dessa släktingar lämnade jordelivet för att vandra vidare, var vi fortfarande inte vänner. Vi var inte inbjudna till begravning och även om vi skulle varit, så hade vi nog ändå inte gått. Sista gången jag hade kontakt med den ene av dem, så gjorde jag klart för den att den dagen personen är borta, så kommer jag att pinka på dennes gravsten. Ett halvår efter personens bortgång åkte jag dit med en blomma och lade där ett kort med texten ”Vila i frid! Jag skall inte…. /B….”. Jag gjorde det nog mest för personens efterlevande som skulle kunna fortsätta leva i trygghet, fast vi inte ens umgås med dem heller. Men något förlåt har det aldrig blivit, varken före eller efter bortgången.

Tänker på mina grannar som med sina rasistiska uttalanden ansåg att utlänningar skulle ut ut landet. För mig gällde det även mor, och indirekt jag som inte borde finnas till…

Måste vi sträva efter förlåtelse?
Tänker på den personen som fick mig att bli sjuk. Så här i efterhand så kanske det hade varit bättre att strunta i alla goda råd och lämna allt mycket tidigare och brutit allt. Kanske jag var insnärjd på samma sätt som Paulina i senaste avsnittet av ”När livet vänder” och att någon annan tog kontrollen över mig. Kanske jag är liksom de kvinnor (och män) som lever i destruktiva förhållanden och inte kan ta mig därifrån…
Jag har inga blåmärken på kroppen, men jag har fullt med ärr i själen.

Oavsett om vi har en tro eller inte, måste vi sträva efter att i alla lägen säga förlåt?

Tweetdeck, gör ditt val #blogg100

tweetdeck

Tweetdeck hjälper mig på Twitter. Själv började jag använda Tweetdeck medan det var en egen sajt. Denna köptes sedan in av Twitter och är nu en del av Twitter självt.

Största fördelarna är att kunna dela in tweetarna i olika kolumner men att också kunna filtrera de olika kolumnerna.
Om vi tar bort den blåa kolumnen som endast framträder när jag själv vill skicka en tweet, så kan jag ju ha flera kolumner. Min första kolumn innehåller hela mitt twitterflöde där jag ser alla som tweetar. Min andra kolumn innehåller ”mentions”, där jag er om någon kommenterat mina tweets. retweetat eller ”hjärtat”. Min fjärde kolumn kallar jag ”bästisar”, den innehåller tweets från vänner/personer jag gärna följer lite extra noga. Där hamnar ex vis Anja Kontor nu när det är aktuellt med serien ”När livet vänder”. Därefter följer flera olika kolumner oftast baserat på hashtaggar som jag är intresserad av.

Här om dagen var det sport som intresserade många och namn som nämndes var MODO och Leksand. Inte mitt intresse, så jag lade in i filtret att tweets innehållande ”modo OR leksand” inte skulle visas i det flödet. Nu slapp jag se dessa tweets, puh!
Skriver någon att Leksand är underbart vackert, så försvinner ju även den tweeten i det flödet.

I går tweetade jag följande ”Är lycklig över tweetdeck. Behöver inte blockera vänner när de tweetar om sport. Räcker med att blockera ord, så försvinner de ;-)”.
Då startade en snabb reaktion i min kolumn med ”mentions”. Många gillade det, en del retweetade och hjärtade det, medan andra frågade frågor. Därav detta blogginlägg.

Min tredje kolumn med DM, vet nog de flesta vad det handlar om.

Min fjärde kolumn är ju mina bästisar. Där lade jag inte in mitt sportfilter med ”modo OR leksand”, så där såg jag min bästisars kommentarer även om detta. Hade jag lagt in filtret så hade de försvunnit även där. (Så Peter, du behöver inte vara orolig, jag såg vad du tyckte ändå).
Nu i veckan när Bryssel drabbades terror, så valde jag att spärra min första kolumn med en massa ord, så som Bryssel på flera språk, Men också Belgien och liknande. Mycket var spekulationer och lösryckta kommentarer, eller från alternativa medier, som jag inte ville se. Så den mesta ”skit” om händelserna kunde jag sortera bort. Däremot vad mina bästisar sade, de såg jag ju i en annan kolumn. Tillfälligt plockade jag bort någon bästis, då jag uppfattade den som extra chockad och inte helt till fullo klar. Där kom istället min DM-kolumn väl till passa att vi kunde föra en egen dialog och jag kunde ge den personen trygghet och ”hålla handen”.

Sedan kommer flera kolumner med flera olika teman.
Jag följer ju programserien ”När livet vänder”. Programmet har ju sin egen hashtagg, ”#närlivetvänder”. Jag har då skapat en kolumn med ”#närlivetvänder” och där ser jag ju allt som sägs om programmen om det innehåller hashtaggen. Där ser jag ju inte bara de jag följer utan alla som twittrar om det och använder taggen.
Likadant gäller för programmet ”Allt för Sverige” och deras tagg ”#alltforsverige”

Svensk politik kan också vara intressant, så jag följer ”#svpol” men den taggen används också av många personer mer extrema åsikter som jag inte vill se, så då väljer jag de taggar med ”#svpol” som INTE innehåller orden ”#asylkaos”. Om nu någon med dessa enligt mig extrema åsikter ändå går igenom, är det bara att blockera twitterkontot.

Taggen ”#flykt” är också intressant att följa, men som också ”kapats” av extrema. men jag blockerar ”#asylkaos”.  Så på det sättet tar jag fram kärleken och blockerar hatet.

På detta sätt ser jag det jag vill se, utan att reta mig på annat.
Med hjälp av Tweetdeck fylls mitt flöde av kärlek och hatet slipper jag se, om man vill förenkla det.

Hoppas det gav er lite att tänka på…

Vill du själv prova, så skriv in adressen https://tweetdeck.twitter.com/ och testa…

 

Nu kommer det fram

Knife
Alexandra jobbade ensam på HVB-boendet i Mölndal när hon mördades. Direkt gick folk ut med saker som att ”här kommer de till Sverige, får husrum, mat och trygghet, och de mördar som tack”. Dessa ord kom inte bara från extremhögern utan också personer som jag ärar högt, inklusive politiker. Att en ung människa skall få sätta livet till på detta sätt är inte acceptabelt och jag lider fruktansvärt med de anhöriga som drabbats av andra.
Men jag har aldrig kunnat döma gärningsmannen för dådet då jag inte vetat om varför.

Nu kommer det fram att hen hade stora psykiska problem och att det var känt och att boendet beviljats extra anslag för att kunna ha högre bemanning just för detta, men inte ordnat det.

I dagarna skulle Ted Gärdestad fyllt 60 år och vi hyllar honom för hans musik. Även han led av en psykiskt störning vilket i slutändan fick honom att ända sitt eget liv.

Den ena hatas för sitt brott för att han var en invandrare och hans inre gjorde att han gick på en annan person. Den andre hyllas för sin gärning inom musiken och många tycker synd om honom för sin gärning och att hans inre gjorde att han gick på sig själv. Orsaken är ju trots allt den samma, en psykisk störning.

Smygrasismen kommer fram hos många fler människor när det sker sådant som i Mölndal och detta älskar ju extremhögern. Det är ju det de vill, att skapa splittring i samhället. Det ingår i deras utomparlamentariska agenda.
Vi såg hur de främlingsfientliga annonserade i EN tunnelbanestation i Stockholm och helt plötsligt exploderade mitt flöde med delningar av tidningarnas nyheter, egna kommentarer till händelserna, egentagna foton från motdemonstrationer, filmer mm. Helt plötsligt springer mina finast vänner omkring och är budbärare för de högerextrema och jag var på väg att blockera dessa på sociala medier. Personer som jag beundrade djupt hade sjunkit så lågt. De främlingsfientliga gnuggade händerna för varje kommentar som kom på Twitter och Facebook, de hade lyckats i sitt uppsåt. De högerextremas vapen är att orsaka kaos och rädsla i samhället, precis som terrororganisationer, och många gånger lyckas det tack vare oss andra.:-(

Precis som IS så vill dessa ha uppmärksamhet och det ger vi dem, gång på gång. 😦
Under lång tid kunde den högra sidan titulera sig med att de är det enda opposiotionsparti, i alla fall när det gäller invandringsfrågan.

I höstas hände något inom de flesta partier och Sveriges politik gällande flyktingar ändrades radikalt. Helt plötsligt var dessa grupper inte längre ensamma om sin politik och deras närvaro marginaliserades i frågan på tänkt sätt. Nu var de tvugna att hitta nya sätt för att synas. I stället blir det en lynchmobb med förevändning att skydda Svenska kvinnor, eller intrång på badhus som vakter, för att få slut på tafsandet, och liknande aktioner. Återigen var det ett sätt att skapa debatt och visa att det finns i nya former av utomparlamentariska aktioner, och återigen hjälper, framför allt vänstersidan till i (sam)arbetet. Vi ser ju nu när kommunerna ordnar träffar för att informera om boenden och andra åtgärder, och dessa grupper meddelar sig genom hemliga Facebookgrupper och tar sig sedan dit, för att skapa, oreda rädsla och hatiska stämningar, och de lyckas. De lyckas med sina utomparlamentariska metoder förstöra vår demokrati, som vi under lång tid byggt upp i landet. Vi såg ju hur andra världskriget byggdes upp just på motsättningarna mellan höger och vänster, hur en viss grupp människor (judar) fick vara de som var roten till det onda. Delar av min släkt i Tyskland har förlorat sina liv i dessa motsättningar. Min önskan är att detta inte upprepas igen.

Vi har något mycket fint i detta land som kallas yttrandefrihet, så låt oss värna om det och att vi alla tar vårt ansvar att det får leva vidare.

Gör det negativa positivt

tank-positivt

I går hände något som jag ser som fruktansvärt när en grupp maskerade personer hade som mål att attackera ensamkommande flyktingbarn.
I dag svämmar mitt flöde över av delningar från olika källor ibland med kommentarer ibland utan. Händelsen gjorde mig nästan deprimerad men idag är det katastrof och jag vill bara gömma mig. De enda som njuter nu, är ju dessa som gjorde detta och får nu massor av uppmärksamhet.

Vi såg samma tendens när ett visst främlingsfientligt tidigare annonserade i EN tunnelbanestation, och vi övriga medborgare hjälpte till och sprida deras budskap. Det var ju baktanken med det hela..

Låt media sköta den delen, som de är bra på, läs gärna och fundera, sedan så räcker det…
Vi behöver inte springa deras ärenden, för de kommer ju att njuta av den uppmärksamhet de skapat. De kommer bara att skratta, dansa och slå sig för bröstet, ”vad vi är duktiga!”.

Vi är över 9 miljoner i detta landet och det var ca 100 som utförde detta. Är det inte underbart att så många valde att INTE deltaga i detta, så säg!

Vi som inte deltog är ju trots allt i en övervägande majoritet, så det visslar om det.
Vårt främlingsfientliga parti i riksdagen har knappt 20% av rösterna, men det är deras politik som syns i flöden, trots att över 80% väljer andra partier. Jag vet ju mer om det främlingsfientliga partiets politik än de andras. 😦

Vill en lite grupp skapa hat i världen, så måste vi bemöta det med kärlek istället…
Trots allt är ju det större än något annat.

Är emot uthängningar #bloggswe

Ja visst, jag är emot uthängningar på nätet, såsom Expressen gjorde med bloggerskan ”Julia Caesar” men även det som twitterkontot @snubbarna. Men samtidigt känner jag att att det Expressen gjorde var en logisk följd av händelserna med den främlingsfientliga sajt som hänger ut personer vitt och brett, både med namn och telefonnummer.

Expressen lyder ju under de pressetiska regler som branschen tagit fram gemensamt under lång tid, men man får pröva sak för sak. Många medier skrev om Expressens tilltag men utelämnade det riktiga namnet på bloggerskan. Men jag tror att Expressen har stort faktaunderlag för att göra det.

Snubbarna har inte de resurser och har ju hängt ut personer från privata chattar och gruppchattar men även personer som lider av sjukdomar och inte kan anses fullt kapabla för sina handlingar. Att sedan personer använder kontot för att hota andra personer är absolut inte rätt. Såg en kommentar, ”Ber du inte om ursäkt, så hänger jag ut dig på snubbarna”.

Jag har själv blockerat dessa personer i mina flöden i sociala medier, både de som hänger ut och uppmanar till uthängningar men också hot och trakasserier mot dessa. Exempelvis de som uppmanar till och uppviglar mot Julia Caesar.

Att feministerna har anammat uthängningssättet från högerns teorier har fått mig att ifråga dessa personer, både de som hänger ut och de som ser till att informera kontot om vad som sker.

Många personer som jag beundrat stort har i mina ögon förvandlats till skit, bara genom att följa dessa konton. Detta strider mot mina värderingar. Visst jag delade länkar igår om Julia Caesar men delade också det som skrevs om varför detta skedde.

Jag lyssnade igår på journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius och viralgranskaren Jack Werner i deras samtal i Studio Ett och är glad att främlingsfientligheten inte har ökat, men de främlingsfientliga krafterna har omorganiserat sig och hittat andra vägar att nå ut med sitt budskap.

Uppdrag granskning kommer att ha en satsning på näthat mot unga, se trailern högst upp och kolla in deras sida om #hatet och du kan även följa dem på Facebook.
Gör din röst hörd, hjälp till att sprida informationen och glöm inte tipsa redaktionen om du har något du vill berätta.