Det regnar #bloggswe

head_kopp_1

Nu regnar det ute på kvällskvisten och jag tittar på Allsången från Skansen i väntan på mord i kubik och minut, dvs Morden i Midsomer. Åter en dag i lugnets tecknen, en tur till affären och handlade förnödenheter och bror ville ha lite lyx på smörgåsen till frukost. Semester är väl lite lyx om man jämför att de flesta övriga vardagar på året är kantat av en massa måsten.
Lätt att fastna i ett ekorrhjul…
mignon
Snart lite extra festligheter då vi skall fira bror då han spräcker 48-års gränsen. Då blir det en tur till Koppargrillen i Vänersborg. Deras specialtet är Bearnisesås. File mignon a la Vänersborg är min favorit med tre medaljonger, grönsaker, bearnaisesås och pommes därtill.

Vad har jag missförstått? #blogg100 #bloggswe

Paket_cmyk
Här om dagen pratade de i en riksradiokanal, om vad den värsta födelsedagspresent man kan få är…

Det värsta jag kan få är en födelsedagspresent, eller mer förtydligande att någon kommer ihåg min födelsedag.
När jag var riktigt liten så var det kul att fylla år, men vet inte när det vände att det gick över från ett nöje till en skräck…

Nu har jag kommit upp en bit i åldern så nu firar man bara vart femte år, som tur är men dessa vart femte är en pina för mig. Jag fyller år i början på året och sista månaden innan min födelsedag så får jag ångest, mår dåligt rent psykiskt och livet blir ett helvete. I år var det extra jobbigt då det var en jämn födelsedag. Jag kunde varken njuta av julen eller nyår då skräcken för min kommande bemärkelsedag var så stor.

Jag funderade på om jag kunde låna något gevär/hagelbössa utav någon för att skrämma eventuella födelsedagsgäster med. Inte att skjuta på dem men kanske ett skott upp mot himmelen…

Jag har accepterat ett grattis och ev någon gåva av mor och far och min lillebror, men sedan fick det vara nog.
Jag vill inte, vill inte, vill inte, bli påmind om att det är min stora dag…

I mycket god tid Innan jag fyllde 50, dvs strax efter jag efter jag fyllt 49 kontaktade jag huvudkontoret på jobbet att de fick på inga villkor på något sätt i vår personaltidning uppmärksamma min födelsedag. Jag gick och jobbade den dagen som om inget hade hänt och avstod samtidigt både betald ledighet och gåva från företaget.
Hade jag tagit en dags semester så hade det kanske avslöjats att jag kunde fylla år, så jag hade inget val.

Det var så skönt att slippa bli påmind. På alla internetsajter som det ev kunde komma upp att jag fyllde år och till råga på allt, att jag fyllde jämt, där flyttade jag fram min födelsedag med ett halvår. När min dag hade passerat med några månader så flyttade jag tillbaka alla dessa framflyttningar till min ordinarie dag.
Det var ett styvt jobb, men väl värt allt jobb, bara för att slippa bli påmind.

Jag har idag lärt mig att prata offentligt och vara i rampljuset, så det är inget problem, men min födelsedag vill jag helst av allt slippa.

När jag ni avskyr min egen födelsedag så till dem milda grad att jag tar sömnmedicin för att kunna sova innan, så är det också problem för mig att gratulera andra på deras dagar…
Inte minst av tanken, han gratulerade ju mig mig, så då måste jag gratulera honom 😦

Så kära vänner, glöm min födelsedag, det är den bästa present jag kan få…