Djur i natur

20161229_124108

Inte så långt ifrån där jag bor, har vi en jaktstig där jagare kan träna på skytte. Denna skogväg/stig finns massor av djur utställda som man måste försöka upptäcka i naturen.
När det blåser på vår vanliga promenadrunda, så kan man välja denna. Nussä tycker det är jättespännande med alla dessa djur som man måste undersöka, och jag tycker det är lika roligt, för man hittar alltid något nytt bakom något träd någon kulle. Det gäller att hö ögonen öppna för att hitta allt, och ändå har jag nog inte hittat allt.

Välkommen att följa med på promenaden. Skulle vara kul att ha någon liten människa med sig när man promenerar där, för att se deras ögon.

Håll till godo, nu går vi….

 

Djurens känslor

Visst har våra vänner djuren känslor även om de inte alltid kan visa dem på det sätt så att vi förstår. Men på något sätt så lyckas ändå de flesta kunna tala om ändå på något sätt vad de menar. Som en ”bonnapöjk” uppvuxen på en bondgård med många djur, så har jag ju sett det dagligen. Min senaste vovve, lille Nussä har sitt speciella sätt. Var kväll när jag krupit i säng så hoppar han upp i sängen, promenerar över min mage, ställer ett ben på var sida min hals och trycker sin kind hårt emot min kind. Det betyder, Tack husse för en underbar dag.

Av en slump stötte jag på nedanstående filmsnutt från Jane Goodall institutet som fick mina känslor i svallning. Klippet kallas ett sista farväl.

Närhet och kroppskontakt är också några viktiga ingredienser i ett välbefinnande. Mär man tycker något ät extra skönt så vill man ju inte att det skall ta slut. Då måste jag ju tala om att fortsätt, fortsätt,jag njuter. Igenkänningsfaktorn är stor 🙂

Att djur också är smarta, visar nedanstående klipp.

Luften fylld av dofter #blogg100

20160523_202725

Vårens vackraste tid och årets blommande höjdpunkt är här. Liljekonvaljerna håller på att slå ut, vilket de oftast brukar göra lagom till mors dag, så även i år. Det är så otroligt mycket dofter ute i naturen, så man dansar på små moln när man promenerar.

I går drog också ett åskväder in och höll på mer eller mindre i se timmar, på längre och kortare avstånd. Men den kom också det livgivande regnet. 10 millimeter under gårdagen som var en bra början även om mer behövs. Det är också nu som grönskan står i sin höjdpunkt och kalvningstiderna är i skogen.

Har märkt på mina tidiga morgonkörningar med tidningarna att det varit mer oro i skogen än normalt. Många framför allt ungdjur från fjolåret har förirrat sig till ställen där jag under övriga året inte har sett några djur.

Jag har också sett många rådjur med sina minimini vid sidan om. En del på alerta ben medan andra knappt har kunna stå upp. Har velat stanna och fotografera när jag haft dem på nära håll, men har avstått då jag tror de behöver lugn och ro, vi det tillfället. Så ni får tänka synen.

Men jag älskar årstiden!

20160523_202442

Saknaden är stor #blogg100

IMG_20160515_185328

Satt igår kväll uppe i ekebacken som vi kallar området och tittade ut över nejden. Precis framför kameran har länsstyrelsen bestämt att det skall röjas upp, ja i stort sett har de bestämt vilka träd och buskar som skall bort, och vilka som skall vara kvar. Allt för att det skall se ut som det odlings och boskapslandskap som det en gång gjorde. Här skall också finnas betade djur för att hålla landskapet i stil med hur det var en gång.

Längre ner ser man den skira grönska nu som sticker upp när markerna blivit gödslade. Är det inte vackert, så säg?

Kommer själv ihåg när vi själva tog beslutet om att lägga ner vårt jordbruk pga lönsamhetsskäl. Inget lätt beslut att ta men det var nödvändigt då. Trots att vi inköpt markerna av granngården och utökat området så gick det inte att få lönsamhet i det hela. Grannen suckar och säger att trots allt arbete med att fixa stordrift, större maskiner mindre personal, så är lönsamheten sämre. Men ändå finns det något inom en som säger att man skall fortsätta, man skall tro på bättre tider. Som bonde har du ingen 8-timmars arbetsdag. Sova och jobba och med en förhoppning att du hinner äta emellanåt. Du kan inte bli sjuk, för det finns ingen ersättare som kan hoppa in. Du får ingen a-kassa om du tvingas lägga ner. Ibland kunde man få någon dags semester och då blev det oftast havet. Men man mådde bra och trivdes med det.

Mitt i allt detta har jag en saknad och vill tillbaka till denna tiden. Saknar mina kossor, som hade sina platser i ladugården, där det låg och stod i ett halvår, där det blev glada när man kom och klappade om dem och gav dem en kram. Ibland ropade de på en när de kände sig sällskapssjuka och man fick avbryta arbetet för att gå och prata med dem. Vilken kärlek! Sedan kom perioden och man skulle ta beslut om liv och död. Man skulle bestämma vilka som skulle slaktas, styckas och läggas ner i frysen. Jag var aldrig med på slakt och styckning men sedan tog jag vid igen. Men å andra sidan visste man vad man sedan stoppade i munnen. Riktigt kött utan antibiotika, djur uppfödda med kärlek och riktigt foder. När man sedan gick ut i hagen på sommaren och ropade på dem och de kom springandes för att att vara sociala med en, så långt från Facebook och Twitter man kan komma.

Tänker på ”kolle-kavven” som blev en besvärlig förlossning då det blev sätesbjudning. Men vi lyckades, men han hade legat så fel så på ena sidans benpar var han mer än kobent och på andra sidan var han hjulbent. Han kunde inte få någon balans och stå själv, utan jag fick hela tiden stötta och hjälpa honom när han skulle vara på benen. När han skulle dia sin mor, så tog jag mjölkpallen och satt mig på den och så fick han stå lutat mot min rygg så han kunde dia. Två dagar efter förlossningen fick modern kalvningsförlamning och dog inför mina ögon. Från den dagen blev jag mamma till kalven. Fick övergå till torrmjölk, ibland blandad med mjölk från en annan ko och lärde honom att dricka ur en hink. Det var inte lätt att lära sig, men genom att stoppa fingrarna i munnen på kalven och sedan ner i hinken med mjölk så lärde han sig snart. Då blev det jobb även på natten för att han skulle få sin mat. Men vilka vänner vi blev 🙂
Snart fick de gå ut och börja beta i hagarna och så även ”kolle-kavven” som gick med sina kompisar. Vilken bra rehabilitering jag gjorde när jag stöttade honom för att gå, och han kom igång bra trots allt och kunde gå ute tillsammans med de andra. Två gånger per dag skulle han ha sin mjölk och jag gick ut med hinken och ropade och han kom springandes i full galopp. När han sedan druckit upp mjölken skulle vi leka och buffas någon halvtimma och visa kärlek och respekt till varandra.

Oh vad jag saknar detta i bland, tom att kräla i skiten, ligga på mage i gödselrännan och spotta koskit låter idag underbart. Vilka tider….

Mitt eget paradis #blogg100

20160510_221115

Vaknade tidigt som vanligt igår, men lite senare än vanligt, så jag hann njuta av ågra koppar kaffe och läsa lite bloggar och även kommentera. Det ljusnade snabbt ute och jag insåg att nu vill jag möta naturen som vaknar och solen som går upp. På med vandringsskorna och sommarjacken. Vovven tittade yrvaket på mig och undrade vad som flugit i mig, men när han såg kopplet så var han genast med på noterna. Halv fem stängde vi ytterdörren och började 10 kilometers vandring som skulle ge oss två och en halvtimmas njutning i den friska morgonluften. Vilken känsla det var att vandra så tidigt, se de första solstrålarna från en röd som som sakta steg över trädtopparna. Rådjuren gick på ängen och betade medan älgarna kom ut från skogen. En räv skrämde vi så den hoppade ner i diket och tryckte.
En efter en vaknade fåglarna och fyllde luften av synfonier. En gök kunde inte bestämma sig om den skulle ko-ko:a frän väster eller öster. Båda sidorna var bra, så det var bara att njuta. Hägrarna vaknade och flög över våra huvuden från sina sovplatser i sjön till sina jaktmarker en mil bort. En härlig morgon som omslöt mig med kärlek.

Strax efter klockan sju var vi åter hemma igen och det blev en kopp kaffe innan vi styrde bilen mot mot affären och veckoinköp. Vi var framme i samma stund som butiken öppnade och jag kunde i lugn och ro göra de inköp som behövdes. Så inte så lång tid efter klockan nio var vi åter hemma och jag kunde fånga dagen.

Grodan (gräsklipparroboten) arbetar nu 14 timmar per dygn och omvandlar vår slåtter till trädgård till den finaste golfbanan. Ett underverk i sig!.  Så den hade redan hållit på ett par timmar med sitt arbete när jag kunde börja mitt jobb. Nu kunde jag gå i min självsamhet med vovven och pula i trädgården. Trädgårdsfontänen som mor och far köpte sig själva i bröllopspresent, blev rensad och fick nytt frisk vatten och startades upp. En bra källa för vår hund, våra katter att släcka törsten i. Hit kommer också en massa småfåglar för att släcka sin törst och att bada. Duvor kommer hit för att ta av sig av det livgörande vattnet. Bin, getingar och humlor kommer ner från träden för att också få sig en slurk, och ibland även en och en annan orm.

Tog en trädgårdsstol och satte mig under vårt körsbärsträd som blommar så fint nu och drack lite svalkande givande dryck. Fixade till middagen för mig och bror och jag kunde äta medan jag ställde brors mat i mikron.
Nu kunde jag lägga mig i skuggan och bättra på nattvilan som försvann när jag promenerade. Jag sov där i fem timmar och vaknade som en ny människa.
Nu tog jag och Nuttä vår korta promenad när solen började sänka sig bakom träden och när vi sedan kom hem, så hade våra trädgårdsfjärilar börjat lysa i regnbågens färger. Där blev jag ståendes en en bra stund och bara njöt av det vackra.

Tänk vad självsamhet i denna vackra tid kan betyda mycket för sin egen strykas skull.

Nattens och vägens kung #blogg100 #bloggswe

älg
När man som jag jobbar nattetid på våra vägar så är man långt ifrån ensam.
Fredag- och lördagskvällar, eller kanske man skall säga lördag- och söndagsmornar så kan man ibland se en ensam vandrare som är på väg hem efter ett besök på krogen. Men alla andra nätter så träffar man också på en del liv och rörelse.

Ibland hoppar en hare upp på vägen och hamnar i strålkastarljuset och kommer inte därifrån. Den uppfattar ofta det som är vid kanten av strålkastarskenet som en vägg och vägrar lämna området. Då måste man stanna och släcka ner och låta den får ett par minuter att ta sig undan.

Katter ligger gärna i dikeskanten och spanar på ett byte och reagerar oftast inte förrän i sista minuten. Då är det lätt att den sätter fart i hundra knutar tvärs över vägen.

Rådjur är sällan rädda för bilar och står länge och funderar på om de skall fly eller inte. Har man öppna marker på en sida vägen och skog på den andra, så sätter de gärna full fart mot skogen även om de måste passera bilen med någon meter emellan. Då gäller det att köra sakta och vara beredd.

Hjortarna gör oftast likadant även om de inte är lika lättskrämda som rådjuren är.

Räven springer så långt ifrån bilen som den bara kan och man ser bara ett brunt streck.

Grävlingen lunkar oftast vid sidan om vägen men ibland vänder den tvärs över vägen utan minsta förvarning.

Vildsvinen har oftast bara sett den snälla sidan av, dvs bakdelen när de går in i skogen.

I fredags hände dock något som förvånade mig lite.
En älg hade bestämt sig att ta sin nattvila mitt på den vägen jag skulle fram på.
Varför den väljer en hård grusväg istället för det mjuka gräset, vet jag inte, och tror inte heller jag hade fått något svar om jag frågat. Jag bromsar in och kör sakta fram emot den och den bara tittar på mig och fordonet. Jag blinkar med ljuset och älgen blinkar tillbaka. En nattlig flirt är aldrig fel.
Att använda tutan i närheten av hus gör man heller inte då personerna oftast har sin nattvila då.

Till slut var jag så nära att jag inte kunde köra närmare. Säkert såg inte älgen så mycket mer än ljuset, men jag tyckte att det borde räcka för att väcka upp den ur sin törnrosasömn.

Hur skall jag komma vidare, tänkte jag, och till slut fick jag kliva ur bilen och försöka skrämma bort den med blotta åsynen och lite viftande… Nej, jag ligger så gott här och behöver sova, tänkte nog älgen. Kunde säkert gått fram och klia den bakom örat som man gärna gjorde med korna på gården. Men där satt mig feghet stopp. Älgar är stora och ståtliga, lite för stora för att, i alla fall jag, skulle våga det.

Gick tillbaka de få stegen till bildörren och smällde några gånger och hoppade sedan fram i ljuset och tjoade, då äntligen…
Nu bestämde han sig att hitta en ny plats för att försöka somna om. Så även de boende på den vägsträckan fick sin tidning till morgonkaffet.

Vad älgen tänkte vet jag inte, men jag tänkte och funderade på varför älgen inte ville flytta på sig…