I dag är jag mycket ledsen…
Det boende för ensamkommande flyktingpojkar, jag har arbetat med har utsatts för något och alla pojkar har i all hast fått flytta till andra platser för att skänka trygghet.
Ingen är skadad men den psykiska påfrestningen måste vara stor.
Läs mer på P4 Väst:s hemsida
Denna lilla sötnos försvann från sin mamma i kohagen igår eftermiddag. Så jag har ägnat mig åt att söka efter den i går kväll, när den förhoppningsvis inte var så stressad mer… Men sökresultatet var magert. I dag har jag fortsatt söka utan resultat 😦
I middags kommer ett meddelande upp i en grupp på FB att denna har setts inne i samhället, jag larmar och ger mig iväg till platsen, men inte ett spår efter den. Åker runt med bilen på gatorna men inte och snart är vi tre bilar igång och jag vandrar längs med dalarna för att hitta spår… Men nej…
Normalt brukar kalv och ko råma efter varandra och snart hitta rätt, men inte denna gång 😦
Lägger den sig ner i ett buskage så kan den vara svår att hitta och är den i samhället kan den vara ännu mera stressad.
Nu finns det dock i våra grupper vem som är ägare och vi hoppas någon hittar den och ger oss ytterligare tips om var den an vara.
Uppdatering:
Ko och kalv har återförenats, se filmklippet nedan
Filmen har visats drygt 1200 gånger sedan i går eftermiddags via olika kanaler…
Nu hände det jag varit rädd för en tid…
Min dator har verkat ge upp… Den startar upp och jag loggar in, men där hänger den sig 😡
Nu har jag äntligen lyckats komma fram till återställning, men då vill inte heller det funka…
Troligen är en systemfil som gett upp och jag får inte ge upp, samtidigt som jag funderar på en nyare. Denna inköptes 09, och börjar bli antik…
Finns det bögbaciller?
Ja, om man skall tro en del skrivkunniga så verkar det vara så år 2017.
Via Facebookgruppen #jagärhär fick jag vetskap om att Rickard Söderberg än en gång är utsatt för näthat pga av sin sexualitet. Varför skall inte Rickard få välja vem han vill älska och sprida sin kärlek till? Och varför måste vi sprida sådant hat mot dessa personer?
När jag körde buss här i stan på 80 och 90-talet såg jag många gånger på fredag och lördagskvällar nu par gick hand i hand hem eller till bussen. Det var kvinna och man, kvinna och kvinna eller man och man. Var det man och kvinna tittade folk i smyg, men var de samkönade så tog personerna runt omkring flera steg ifrån dem, precis som om de vore spetälska. Nu är det många år sedan, men ändå fortsätter samma fördomar spridas. Då i slutet på 80 talet hade jag en kollega som var homosexuell och som senare visade sig vara HIV-smittad. Då började kollegorna gå till chefen och kräva att han skulle avskedas, för först kunde han smitta kollegor, så att vi kollegor kunde smitta resten av stan, så att hela kommunen skulle dö. Ingen tog reda på fakta, utan byggde det på fördomar. När jag går igenom min vänlista på FB, ser jag vänner jag vet lever ihop med person av samma kön, och vad gör det? Är de lyckliga, så är jag lycklig för deras skull.
Jag har inga planer på att flörta med Rickard, ännu mindre arbeta för dela säng med honom (det har han redan), men jag tänker slåss för att han skall få välja vem han vill älska. Jag tänker slåss för mina vänner som tvingats lämna sina småorter, just för det hat de har fått utstå. Jag tänker slåss för alla andra som behöver slåss för. Jag tänker vara sambo med min bror, för jag älskar honom (sex får jag finna någon annanstans).
Så Rickard, en stor kram till dig, för att du vågar stå upp för din kärlek och din rätt att älska…
För ett par veckor sedan var jag i Stockholm och träffade min vän Ola Gäverth, Ola lärde jag känna när jobbade med ”Vaken med P3 och P4” och var nattpratare i min bilradio, på tidningsrundorna. Under den tiden var jag som mest aktiv att avslöja missförhållanden på vårdcentralen, och det var en påfrestande tid för mig. Olas härliga röst och likaledes underbara humor fick mig att koppla av och glömma vardagen därhemma. Numera är vi goda vänner och träffas då och då.
Just nu är Ola i Kiev tillsammans med Carolina Norén, som numera är Svensktoppens programledare. Så nu denna vecka kommer jag och bror bevaka allt om Eurovision Song Contest.
Är så glad för Olas skull som är en riktig mellonörd, får chansen att vara med på detta äventyr. Delad glädje är dubbel glädje…
Hoppas Ola inte glömmer att hälsa till Robin Bengtsson, från mig 😉
Robin syntes på många förstasidor i flera tidningar under senaste veckan…
Här hittar du radions sändningar från ESC
Här hittar du senaste nytt från Kiev
Nedanstående bilder kommer från Carolina Norén Instagramkonto
Här se ni gänget som hade införprogrammet på Sveriges radio.
Och en bild från melodifestivalens dito
Mina sovvanor är ju inte de bästa, vet de som följt mig en tid. Det var en av anledningarna till att jag skaffade mitt fitbit-armband. Att sova två till tre timmar i stöten uppdelat på tre gånger på dygn, är absolut inte optimalt. Men genom att studera min sömn, vilka tider jag skall gå till sängs och också vad jag gör innan jag går till sängs ger mig mer förståelse.
Fitbit har nu uppdaterat sin app,som inte bara visar sovtider och vakentider utan också mäter vilken typ av sömn jag har…
Ovanstående sömncykel visar min 3 timmar och 36 minuters sömn under senaste natten.
Hade ytterligare två sovomgångar det dygnet.
Med hjälp av statistik kan jag se hur senaste sömnperioden är i förhållande till mina senaste 30 dagar. Så under en månad ligger jag någorlunda normalt inom de olika segmenten, och det känns tryggt, även om mina nätter är korta. Jag märkte nu när jag var ledig i 18 dagar i sträck, också kunde öka min sömnlängd på natten, så att mitt nattjobb spelar in, är klart. Men jag tror att får jag lärt mig lite mer om min sömn så tror jag att att jag kan få bättre nattvila, i sträck…
Den första maj fick jag en ide, jag ville prova. Varje dag tweetar jag ut dagens goda tanke till en person som sagt något bra i positiv anda och ger den personen lite extra uppmuntran. Jag tror vi behöver mer positivitet runt omkring oss som gör livet lite lättare. Positivt för mig är när vi kan använda en sund debatt utan att behöva lägga grova, förolämpande och ibland svordomar åt personer. Även om vi inte har samma åsikter i allt, så måste vi ju kunna prata sakligt om händelser och företeelser.
Ja, jag är kanske lite av rebell, jag har kanske radikaliserats och jag vill också bomba människor, men jag vill göra det med ord, kärleksfulla ord och tankar.
Ja, jag vill gärna vara den som strör rosor omkring mig. Det är så lätt att vi hamnar i en negativ nedåtgående spiral som tar oss mot avgrunden. För mig är det viktigt att dela med mig av det goda, vilket jag försöker göra i bloggen, även om jag också tar upp saker som kan diskuteras. På samma sätt följer jag olika bloggar som har samma syn på livet. Ja det är livet som är viktigt.
Har två bloggare en på högerkanten och en på vänsterkanten, och de är så lika varandra så jag blir nästan mörkrädd…. DE försöker hela tiden hitta fel hos alla andra och särskilt hos varandra. Ibland är det nyttigt att läsa även dessa bloggar för att få lite distans till verkligenheten, i alla fall så som jag upplever den.
Ni som följer mig, via bloggen och kommenterar här, på Twitter och på Facebook och på andra ställen, vet att jag kan glädjas åt tulpanknoppen som slog ut i morse. Jag gläds år att kunna sitta med mitt lilla bluetoothtangentbord på altan i vårvärvärmen och skriva detta på min läsplatta medan jag hör robotgräsklipparen göra sitt arbete i trädgården.
Ja, solen den som lyser på himmelen och den som finns inom en, låta de lysa alla dagar. Dagar som är gråa måste vi låta den i hjärtat lysa ännu mera, för vi vet att solen ändå finns där och kommer åter och laddar oss med positiv energi.
Så låt oss gemensamt sprida det fina som trots allt finns omkring oss.
Likaväl som jag inte gillar att jobba på senhösten när det stormar och regnet står som spön i backen eller snön yr och man skall ut på oplogade vägar, likaväl älskar jag jobbet denna årstiden.
Visst, inte alltid så kul att gå upp 00.30 när klockan ringer, men jag tror inte det är så roligt andra tider heller. Får man vakna i sakteliga mak och får i sig lite kaffe, så säger jag inte nej…
Strax före två, ger jag mig i väg till mitt ställe. Startar med att sortera posten och sedan packar jag bilen mid post och tidningar för att ge mig ut på min 8 mil långa resa mot dagen. Älgarna vet man ungefär var de befanns sig dagen innan, och de rör sig inte så mycket under dygnet. Rådjur och hjortar har sina favoritställen. Även småvilt rör sig inte så mycket, så man är ganska säker. Under hela turen vaknar mer och mer djur och strax före fyra börjar vårens konser med småfåglarne. Hade det inte varit för jobbets skull, så hade man inte gett sig ut på vägarna för att ”carpe diem”.
Fotot är taget strax före fyra på morgonen och ungefär när jag kommer hem, så bryter solen de första strålarna över horisonten. Brukar skämtsamt säga att jobba som tidningsbud denna årstid är en löneförmån när man är med om hela naturens uppvaknande och förberedelser för en ny dag. Visst är det härligt att få uppleva detta.
När man upplever detta och morgonen är lite mer ljummen, när man kommer hem, kan det många gånger vara lagom att byta skor koppla vovven och än en gång ge sig ut i naturen. Denna gång blir det då en promenad på någon mil under ett par timmar. Klockan åtta har man redan jobbat färdigt och hunnit gå dagens 16000 steg. Då kan man gå och lägga sig med ett leende på läpparna och sova några timmar till. Denna tiden sover jag gärna ute på altan i den friska luften, och det är så gott. Tänk vad mycket man får igen av att gå upp denna tidiga timma.
Så varje jobb har sin charm.
Bilden får bli en symbol för det som hände i morse…
Kom i morse hem tidigt från jobbet och fått av mig kläderna och gick i morgonrocken innan jag skulle lägga mig. Bror var färdigklädd och skulle äta frukost, när jag ser en bil utanför…
Taxin som skall köra bror till jobbet, 40 minuter före utsatt tid…
Bror gick ut och pratade med honom och han skulle vänta.
Jag vet ju själv hur det är att vänta, så jag fick lätt panik och tyckte synd om personen.
Gjorde en ostfralla, en kopp kaffe, lade på morgontidningen från jobbet, allt på en bricka och bror gick et med till bilen.
En strålande glad taxichaufför fick en god frukost…
Jag älskar ju våren, som det flesta som känner mig vet..
En pånyttfödelse när naturen vaknar upp efter övervintringen. Jag har ju också vilat ig den kalla årstiden och nu vill jag ut och njuta.
Delar med mig av lite av helgens fotoskörd…
Villa California 