Vad innebär det att visa respekt?

respekt
Bildkälla: http://fortretligheter.blogspot.se/2016/02/respekt.html

Vad innebär det att visa respekt?
För mig innebär det att bemöta människor på det sätt de önskar bli bemötta och att respektera deras önskan. Det gäller också att ta de anhörigas önskan när någon har gått bort.

I lördags gick ett twitterkonto ut med att vi skulle visa respekt för de förolyckade i attentatet på skolan Kronan här i Trollhättan, och jag svarade med att jag skall arbeta med fackeltåget just av respekt för allas trygghet.

Helt plötsligt började den politiska högersidan skriva okvädesord om detta och hela tiden var jag taggad i inlägget, fast jag inte var huvudmålet för dessa påståenden.

När jag gick till manifestationen så gick jag förbi den muslimska begravningsplatsen här i stan för att hedra de omkomna. Hade en bukett med blommor med mig som jag delade i två delar för att hedra de tre döda. Ja, du kanske undrar varför jag hedrade just tre med att dela buketten i två. Svaret för mig är ganska enkelt…

Två av dem har samma synsätt som vi svenskar, att man hedrar genom besök och med en hågkomst på något sätt, vilket i mitt fall innebar rosor på graven. Den tredje familjen har synsättet att när man är död och begraven, så finns man inte mer och man talar inte eller nämner dem inte längre.Denna familj ställde upp på intervjuer och tillät att vi följde med på begravningen, sedan skulle det vara tyst. Denna grav har bara en litet märke om vem som vilar där, i övrigt växer gräsmattan över och en skylt förkunnar att de önskar att inga blommor eller annat pryder graven. Det respekterar vi.

I debatten på Twitter fortsatte det att diskuteras fast jag inte var med och diskuterade, men det plingade hela tiden i min telefon att jag var omnämnd.
Snart kom IKEA-dådet in i samtalet och både höger och vänster diskuterade högt om detta. I samband med händelserna på IKEA gick de anhöriga ut med ett öppet brev som lästes upp av deras advokat.

”Vi har förlorat en älskad dotter, hustru och mamma. Vi har förlorat en älskad son och bror. De var på fel plats vid fel tillfälle och drabbades helt oskyldigt, de mördades.

Gärningsmannen ska nu dömas. Denna fruktansvärda händelse har på ett obehagligt sätt använts som ett slagträ i olika sammanhang i media och i andra forum. Det tar vi kraftigt avstånd ifrån. Vi vill inte att deras död används och kopplas till integration och invandringspolitik.

Vi vill inte bli kontaktade och kommer inte att uttala oss mer i denna fråga. Vi ber er respektera det. Tack.”
Källa: VLT

I brevet vädjar familjen om att deras anhörigas död inte ska kopplas till invandringspolitik eller integration. De skriver att händelsen använts på ett obehagligt sätt som ett slagträ i olika sammanhang och att de vill ta ett kraftigt avstånd från det.

– De vill klargöra att de inte vill se deras död kopplas ihop på det sättet som har skett, säger advokaten Johan Strömberg efter presskonferensen till Expressen TV.

– De ansåg det viktigt, säger han.
Källa: Expressen

Samma sak med det tredje dödsoffret i Trollhättan. På manifestationen nämndes tre dödsoffer, men bara två namn, och två talare om två av dem. Den tredje hyllade vi genom att inte nämna. Ett av våra politiska partier gick ut med en bildtext på dessa tre namn och bad oss att inte glömma dem. Vart tog respekten vägen?
Hur skall vi få de på höger sida att respektera att vi inte skall använda IKEA offren i debatten eller de i Trollhättan om vi från vänstersidan inte samtidigt kan visa denna respekt?

Vi kanske inte kan förstå allt, men vi kan i alla fall tillmötesgå de önskningar som de drabbade har.

 

Ett år har gått i kärlekens tecken

14695381_10154058484532825_7679025789696276444_n

I går var det dags, ett fackeltåg för tolerans genomfördes här i stan. Hela evenemanget genomfördes i kärlekens tecken. Visst, det var på dagen ett år sedan attacken på skolan Kronan genomfördes och jag hoppas att denna manifestation innebär att vi kan stryka ett streck över händelsen. Inga minnesmärken har satts upp för att påminna om händelsen, det enda som skett är att tre träd planteras i närheten ett för varje offer som omkom i attacken.

Jag tror den största förändringen har skett inom oss, att vi blivit mer toleranta mot varandra, att vi lättare kan acceptera varandra, oavsett nationalitet, religion mm. Jag tror att händelserna på Kronan fick upp ögonen på många, hur vi beter oss mot varandra och fick oss fundera på vårt eget beteende.

På Twitter kom många kommentarer från ett visst håll varför vi inte uppmärksammar IKEA-morden eller morden i grannstaden Uddevalla. IKEA var ett utslag av en avslagen asylansökan och ett spontant tilltag. Uddevalla var en familjefejd. Kronan var ett attentat mot det svenska samhället och vår gemensamma syn på vårt land, som någon inte ville dela. Men manifestationen här var ju mot hat och för kärlek, så det inbegriper ju även alla dessa händelser där hatet har fått styra. Inte lätt att förklara med det är så lätt att inkludera alla i kärleken. Jag hoppas vi kan sprida kärleken vidare ut i landet, till alla och envar. Jag tror att om skomördarens avsikt var att splittra oss trollhättebor och övriga så har han misstagit sig otroligt fel. Detta har fått oss att gå samman och ”hämnas” med KÄRLEK.

Själv var jag i tjänst som trygghetsvandrare och den kärlek som mötte mig och mina vänner i gruppen, värmer. Att vara med människa är det bästa som finns!

Tack till Penilla Gunther för lån av kortet överst på sidan och Maria Nilsson för hjärtekortet nedan. Kunde inte själv vara på alla ställen men jag drog mitt strå till stacken.

Sång och musik med Maj-Britt W

20161019_125426

Denna 28-åriga dam har nästan tagit livet av mig 😀 Skämt åsido, har haft några underbara dagar.

Maj-Britt Wretling är en levnadsglad 82-årig dam som har sång och musik och att underhålla andra personer som sin livsuppgift. Maj-Britt och jag träffades i våras genom en gemensam bekant på Twitter och vi fann en livsglädje hos varandra som heter duga, trots att vi genomgått svåra perioder i våra liv, så försökte vi få glädjen i att underhålla våra medmänniskor, visst på olika sätt, men målet var det samma. Att hitta glädjen i ivet.

Maj-Britt har ju hållit på med musik sedan treårs åldern och dragspelet är hennes signatur. Då hon gärna åker ut på äldreboenden och underhåller pensionärer, så föreslog jag kyrkan här i Sjuntorp att bjuda upp henne, och de nappade.

Maj-Britt kombinerade spelningen med en lite minisemester så vi fick chansen att umgås. Hennes engagemang blev så populärt så spelningarna dubblerades både till kyrkan och till vårt äldreboende. Men vi hade mycket tid att umgås mellan varven, att besöka många unika platser här i vår omgivning, även om tiden var knapp.

Maj-Britt hade ordnat sitt boende på pensionat Stenliden, som för oss Sjuntorpare går under namnet ”Minnet”. Mötes och festlokaler som byggdes för drygt 100 år sedan för förnöjelse till fabrikens arbetare men idag omgjort till pensionat. Så varsamtrenoverat och ändrat så man verkligen känner dåtidens vingslag. Vi fick vandrat i  våra vackra ogivninger runt ån som flyter genom samhället. Vandrat till drottning Kristinas sommarhus. Vet inte om det är en skröna eller om det finns någon sanning idet.

Vi hann med att besöka Knohult och ÅsaNisses verkstad. Koberg med sitt slott och familjen Silfverskiölds gravplatser. På vägen dit stannade vi vid Sveriges minsta kyrka.
Vi hann med en Sightseeing genom Trollhättan och se en skymt av slussarna. Vi hann med att passa in för bror så han också fick umgås med oss. Vi hade verkligen använt skohornet så att vi hann med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Och nu har jag massor av bilder och filmer, som jag kan blogga om framledes.

1337340471_resizedJag hittade också en bild på Maj-Britt som årets Hjogubbe 2000. Bilden är från Hjo dragspelsklubb som varje år har dragspelsstämman och där utser året dragspelare i Norden.

En sådan härlig människa som lever för sitt bälgaspel och att sprida glädje genom musik till alla som vill lyssna på henne. En glädjespridare av stora mått, som inte lämnar någon oberörd.

Tack Maj-Britt för att du kom hit och spred din glädje, tack Marianne och Svenska kyrkan i Sjuntorp/Rommele som gjorde detta möjligt. Tack också till all personal både i kyrkan och på äldreboendet, som gjorde detta möjligt att (våld)gästa er och att få ytterligare minne att lägga sig som kärlek inom en. Tack till Minnet/Stenliden och dess ägare och personal som gav en underbar tid hos er.

Ni är fantastiska!

,

 

Manifestation för tolerans

DSC_0171

På lördag är det ett år sedan som Anton Lundin Pettersson gick in på en skola här i Trollhättan och tog livet av tre personer. Än en gång kom våldet så väldigt nära inpå kroppen och man hade svårt att ta åt sig vad som egentligen hade hänt.

Jag Twittrade ut att jag måste hämta bror på jobbet, då han säkert är chockad och behöver någon att prata med. Mottagaren av meddelandet var ju våra vänner som kände oss och som visste att han jobbade i grannstaden Uddevalla. Hade ingen tanke på att den Tweeten så fullständigt skulle ändra min dag, och de närmaste dagarna. Helt plötsligt mitt i detta virrvarr så var jag en korrespondent för flera olika media i världen. Helt plötsligt var jag korrespondent för BBC i London, en TV-kanal i Australien och en tidning i USA. Jag fotade, skickade upp dem i mapp på mitt Googlekonto som de fick tillgång till och mina bilder spreds över världen. Fick ordnat fram intervjuoffer som kunde de kunde prata med och ge ögonblicksbilder av vad som hände. Hur mycket pengar jag tjänade den dagen, vet jag inte, men jag bad dem ge pengar till organisationer just som arbetade mot intolerans och främlingsfientlighet. Men jag tror jag gjorde ett bra jobb för att informera världen.

Nu har ett år gått sedan händelse och kommunen skall ordnar nu en manifestation mot intolerans. Denna gång kommer jag att arbeta lokalt och frivilligt som trygghetsvandrare.


Peter Asp och Gigi Cederholm höll i mötet där vi gick igenom vad som skulle ske och vad vi skall göra som trygghetsvandrare.

Så mellan 18,00 och 20,00 på lördagen blir det facketåg fram till skolan och vi hoppas på bred uppslutning och att den värme och kärlek som fanns förra året kommer att upprepas. Förra året drogs allt detta igång av några privatpersoner även om organisationer kom in och hjälpte till, i år är det kommunen som arrangerar. Det har även köpt in ett stort antal facklor så nu slipper vi åka runt till butiker själva och leta efter dem.

PROGRAM LÖRDAG 22 OKTOBER
18.00: Avgång fackeltåg från Lextorpsskyrkan.

18.30: Start program scenen Kronan (Peter Asp konferencier)

– Paul Åkerlund hälsar välkommen, håller inledande tal och tyst minut
– Jenny Andersson sjunger
– Gustav Fridolin håller tal
– Presentation av nyplanterade träd – därefter tal Djeno Mahic
– Jenny Andersson sjunger
– Presentation av vernissage Kronan (flaggor och teckningar)
– Dikt och tal från familjer till de drabbade
– Leith Eskandar framför tre låtar från nya skivan Ängel
– SLUT (troligen runt 20.00)

Kronan: Utställning flaggspel från de kommunala skolorna i Trollhättan under temat tolerans, mångfald och inkludering. Utställning av teckningar från eleverna på Kronan under samma tema.
Öppet lördag: 14.00–20.00. Söndag: 12.00–17.00.

Trygghetsvandrare finns på plats. Hjälper till med facklor samt med själva tåget och ordningen vid anländandet till Kronan.

Är du i närheten så ställ upp i manifestationen som visar att staden står enad – för tolerans, för människors lika värde och mot rasism.

 

Svunna tider

20161015_170436

I går tog jag och vovven vår promenad baklänges på vår runda, då en av grannarna var ute med sin löptik. Vi hade inte fått någon ro, någon utav oss om vi gått gemensamt. När vi närmade oss hemmet igen, så tog vi genvägen (senvägen) över åkern, som vi en gång ägde när vi hade jordbruket.
hassja_2015I huvudet dök det upp en massa bilder från svunna tider i mitt huvud vad som händer där på denna plats. Visst, marken är nu mera hopslagen med en annan gård och det har förändrats. När det var höbärgning så var alla tvungna att hjälpa till, så även jag. Så jag var mer ute på åkern fast jag bara var några månader gammal och låg i barnvagnen ed mor och far plus farfar hängde hö. Så när det var matdags för mig så satte sig mor bakom en hässja och amma de mig. Så säkert hat mitt intresse för landet kommit med  bröstmjölken, skulle jag tro.

En Arvika självbindare dras av ett trespann hästar. Ett föl går

När jag sedan blev lite äldre så hade vi sått havre här på åkern. Jag tyckte det var en spännande maskin och sprang bredvid samtidigt som maskinen slog havren, lade den rätt och sedan knöt nekrar av havren som vi sedan ställe upp sex och sex för att torka. Det var oftast Svarten som drog maskinen och jättesnäll häst. som verkligen var en hjälp i jordbruket. Helt plötsligt ramlar jag och hjulet, som ni ser på högra sida går över min mage, där det blir stopp. Jösses vad jag blev rädd och chockad. Jag grät och skrek men farfar kommer till min undsättning och lyfter maskinen på den sidan så jag kommer loss. Jag kände inte till Pippi Långstrump, men farfar var ju jättestark som orkade lyfta maskinen så jag kom loss. Oj vad jag beundrade farfar för det. Nu när jag blivit vuxen har jag själv fått känna på maskinen hur tung den var, och skrattar förläget att den vägde ju knappas något, men jag låter bilden av världens starkaste man leva kvar i minnet. Svarten som var en stor arbetshäst men otroligt snäll, selade jag själv när jag var åtta år, hängde på kärran och ut och körde på detta gärde. Kan tänka mig att det måste varit tungt, men jag klarade det. Hår många barn har fått göra det idag?

Över detta gärde promenerade jag och bror när vi skulle gå och plocka tussilago. Men det hade regnat ordentligt så det var otroligt blött och vi fastnade med våra stövlar i lervällingen. Tant Agda såg vår utsatta situation och kom till undsättning, men det var inte lätt för henne att få loss oss, torra och med stövlarna på. En annan granne ”Tjockejohn” kom, en bastant herre på ca 140 kg. Han ville också hjälpa till och jag kommer ihåg tant Agdas ångestskrik, KOM INTE HIT, dig kommer jag aldrig att få upp, om du fastnar. Vissa saker fastnar verkligen i minnet.

250px-volvo_544När jag sedan var tolv år, så tog jag mina första körlektioner där med bilen. J jösses vad jag kunde gasa och vad kul det var. Vi hade en likadan bil som på bilden, fast den var blå. Den hade vi målat med vanlig utomhusfärg och den var hur snygg som helst.

Tänk vad en liten avstickare mot normalt kan väcka minnen i huvudet, och med ett stort leende på läpparna och en saknad i hjärtat vandrade jag vidare hemåt med vovven.

En snurrig vecka

20161014_131524

En snurrig vecka belönas med långledighet. Känns oerhört skönt att se fram emot. I dag är första dagen av 16 dagars ledighet. Nu skall jag njuta av friheten, friheten att bestämma över mig själv, vårda mig själv inklusive min kropp och själ.

För mig är dessa dagar då jag bara kan tänka på mig själv (nästan) viktiga. Ibland funderar jag på hur och var jag hittade krafterna när jag slogs för mor och även skötte henne dygnet runt. Men samtidigt tror jag man har en inre styrka som ger en kraft när det behövs, och tanken att en dag så finns inte hon längre och då har jag bara mig själv och bror att tänka på. Så fort kraven blir för stora under för lång tid, så börjar kroppen protestera och säga ifrån. Därför är dialogen mellan huvud och kropp väldigt viktig för mig. Tror vi alla skulle må lite bättre av att ha den dialogen och inte jämt och ständig stressa för var minut.

Jag tänker ofta på orden jag lärde mig, om du inte kan ta hand om dig själv, hur skall du då kunna ta hand om någon annan. Nu gäller det att samla kraft och styrka för att klara vardagen igen.

I morgon tänker jag ta mig till staden för att invigningspromenera nya gångvägen inklusive den nya gång och cykelbron över trafikkanalen. Skall bli spännande att se den. Måndag är det möte med trygghetsvandrarna inför kommande helgs manifestation mor våld på årsdagen av attacken på skolan kronan.

På tisdag inträffar veckans höjdpunkt då en vän från Falkenberg kommer hit upp. Hon skall på onsdagen spela på sopplunchen som vi har har i kyrkans hus varannan onsdag. Måste verkligen säga att jag längtar efter att få umgås några dagar med henne, under några dagar.

Sedan blir det fackeltåg genom stadsdelen Kronogården på lördag. Allt för att visa att vi är en stad som bryr oss om varandra i kärlek oavsett ursprung.

Jag gör din dag tryggare

20161011_202508

Nu skall jag ge mitt strå till stacken och försök göra din vardag i den offentliga miljön lite säkrare. Ni som följt min blogg vet att jag varit ute för händelser där jag fått vara livräddare men också att skapa trygghet och dialog mellan personer. Under mina år som busschaffis, så kunde jag bygga upp förtroende till ungdomar och även generationer. Fick ju ofta bra kontakt med ungdomar på de ”hårda” busslinjerna i stan, och fick ofta hoppa in och byta till de linjerna på fredag och lördagskväller. Tror det skapade en trygghet för både yngre och äldre, då vi hittade ett bra samarbete som gjorde bussfärden säkrare och framför allt tryggare.

Men även alla år ute på vägarna i olika professioner har ju gett mig en hel del erfarenhet, som jag tror kommer till pass, både som livräddare och räddningspersonal behjälplig.

Igår var jag på utbildning för att lära mig trygghetsvandra här i kommunen. Så nu vil jag ge tillbaka lite av den erfarenheten till en tryggare stad.
20161011_172442 Vi samlades ett härligt mer till att börja med ett härligt och mångkulturellt gäng i räddningstjänsten lokaler för att samtala och ge vår erfarenhet, men också lyssna till kommunens information, från polisen och från brandförsvaret. Uppdraget bygger ju på frivillighet men ger oss ändå en del förmåner när vi tar på våra orangea västar. Värme och kaffestuga på ett hotell, fria resor med bussarna, där vi även får tjänstgöra ibland för att göra den resan lite tryggare. Som trygghetsvandrare är jag ju ingen tjänsteman och har därför inga speciella befogenheter mer än de som varje individ har. en jag är ju ändå en representant för kommun, polis och räddningstjänst, så det är mitt sunda förnuft som får avgöra vad jag skall och inte skall göra.Vi fick lära oss hur vi skall uppträda för att inge förtroende och inte visa oss hotfulla, utan att vi i stället skall skapa kontakt.


Vi fick lite fakta om hur SOS-larm fungerar, vad som kan hända vi brand och hur vi skall agera. Vi fick se en film hur fort en brand kan ta sig och hur viktigt det är att agera i tid för att rädda liv och egendom.

Sist men inte minst fick vi prova på att släcka en brand med pulversläckare. Är ju inte så ofta jag har fått träna på det under senare år, så det var en nyttig repetition. Under de år som busschaffis fick vi dessa utbildningar med jämna mellanrum. Oftast är det ju inte branden som är det farligaste, utan röken, och jag frågade brandmannen om den gamla jämförelsen gällde som jag fick lära mig då, för några år sedan om röken. Då pratade vi om att man skall göra i ordning en hink med tapetklister och stoppa ner huvudet där och sedan andas. Han tittade på mig och höll med om att det var en bra liknelse. Sist men inte minst fick vi släcka en brand i en brinnande människa med hjälp av brandfilt.

Själv fick jag ju tillbaka minnesbilder från en filminspelning där ett hus skulle brinna.det var en kuliss som var specialpreparerad just för detta, men där det mesta som kunde gå fel verkligen gjorde det. Rökgaser antändes och det blev en mer realistisk brand än någon kunde ana. Så medan vi i filmteamet flyttade på nyfikna, så gjorde sig brandmännen i ordning för insats samtidigt som regissören skrek fortsätt filma, fortsätt filma. En lätt chockad skådespelare i minus 20 grader, iklädd endast trosor och BH. behövde inte spela framför kameran, utan allt blev realistiskt. Folket som bodde i grannhusen blev chockade och vi fick sända in sjuksköterskor och brandmän för att lugna dem. Efter en halvtimma hade de lugnat sig så vi fick göra färdigt scenerna. Så mer realistiska bilder än dessa kunde knappast bli.

Så tänk på, det är inte elden som är farligast utan röken.

Om ca 14 dagar blir det ytterligare en kurs, då i HLR.

Att bo i en filmkuliss

b29a83a2c96cdf0eb4305cdb4ebf9731

Riktigt så farligt är det inte som det låter, men visst finns det en sanning i detta också.

Sedan vi fick Film i Väst hit till Trollhättan, eller Trollywood som vissa säger så är det mycket film som spelas in i här i mina trakter. Just här där jag bor är också naturen väldigt vild och ovanlig, så när man promenerar här omkring hittar man gärna någon miljö so varit med i någon film eller TV-serie. TV4-serien Ack Värmland är på G att spelas in här igen, på samma ställe där Under solen, den första film jag arbetade med, spelades in.

Att se skådespelare och filmarbetare gå här runt omkring hör inte till ovanligheterna, då de får vara i fred och och slipper folksamlingar. Och vart jag går ser jag nästan alltid någon miljö som varit med i någon film.

Nedan finns ett axplock av bilder både från filmer och miljöer som varit med  någon svensk film som haft Trollhättan som utgångspunkt.

 

#Bokmässan 2 Fy fan vad jag hatar soc

20160924_123313

Har precis stigit av spårvagnen vid korsvägen och hunnit över spåren och går med bestämda steg bort mot mässans entre. Hör någon bakom mig säga ”Skall du också in i myrstacken”. Vänder mig om och tittar frågandes, ”ja just du, du ser trevlig ut”. Vi börjar småprata och han presenterar sig som Peter Ahlborg. Namnet känns igen, men säger mig ingenting ändå, inte förrän han säger de förlösande orden ”fy fan vad jag hatar soc”.

20160924_123253Peter har jag följt länge länge via Twitter, då hans fall har engagerat mig.
Peter skriver så här på sin hemsida:
– Socialtjänsten kände till vår tragiska situation men valde att inte bry sig. Det var i samband med det som jag gjorde låten: ”Fy fan vad jag hatar soc”, förklarar Peter Ahlborg. Han vill med låten starta en debatt om hemlösheten och bostadsbristen. Samtidigt frågar han sig varför samhället inte hjälper människor – inte minst barn – som många gånger är i stort behov av hjälp av samhället.

Peter tog debatten mot samhället, samhället som stjälpte istället för hjälpte. Peter har gjort det på sitt eget sätt, precis som jag gjorde när jag bråkade med myndigheterna ang mor. Vi är några som tagit kampen, inte bara för vår egen skull utan även för andra, och inte minst för att myndigheterna och medmänniskor skall få upp ögonen att trots allt fina ord som sägs, så fungerar det inte så.

Peter berättar själv mycket utförligt och bra om va som hände, på sin egen blogg under rubriken ”bakgrund”.

Peter har gjort en film om sig själv och dottern:

Men han tagit kampen på många olika sätt för att få uppmärksamhet för sin och andra behövandes situation, bland skrev han låten ”Fy fan vad jag hatar soc”, som han ställde upp med i Idol.

Den 13:e september var Peter med i P4 Göteborg där han pratade om tidningen Faktum, som nu fyller 15 år. Här berättar han utförligt hur han han arbetat och känt det under sina år som hemlös. Lyssna på P4 Göteborgs hemsida.

Peter har hela sin historia på sin egen blogg ”Fy fan vad jag hatar soc

Hoppas snart kunna träffa Peter igen och fortsätta våra diskussioner där vi slutade i Göteborg. Peter är en av de som stärkt mig i min kamp, man får aldrig ge upp.