Katter, katter, katter och pussy

trump3

När världen går bananas så har jag aldrig haft så rå roligt 😀
Att det finns många åsikter om Trump och nu även om Anna Kindberg Batras utspel. En del åsikter är bra tankegångar medan många andra inte hör hemma i band sådant jag ser som sunt förnuft. I stort sett var man än surfade, så såg man bilder på Trump och en massa åsikter, och jag kände paniken krypa allt närmare.

Men av en slump hittade jag ett plug-in till min webbläsare som analyserade bilderna och kunde programmet utröna att det var Donald Trump på bilden, så byttes bilden ut mot söta katter. Aldrig har jag varit så glad över att få se katter 😀

Ovan är en bild från SVT:s hemsida, där bilden bytts ut mot katter. Så när man hör Trump tala om ”Pussy” så ser jag istället en annan bild framför mig.

Livet blir vad vi gör det till!

Vill du också se mer katter på nätet så hittar du mer information här.

 

Från djupet av mitt hjärta

dsc_0216

TACK ALLA VÄNNER FÖR ALLT STÖD!

I går kväll tittade jag en stund på Kalla fakta om våldsutsatta kvinnor och om deras kamp till att få samhällets hjälp.

Helt plötsligt brakade jag själv ihop när jag började tänka på den kamp jag själv drev för några år sedan för mor och alla andra drabbade.

Kommer ihåg den förmiddagen när jag och hemvårdens sjuksköterska mor läkarens vilja fick på eget ansvar ta in mor med ambulans till sjukhuset för läkemedelsförgiftning, hur läkaren sedan lovade att ordna remiss till geriatriken, som han sedan blankt struntade i, och hur jag själv fick driva kampen.

Det tog ett halvt år för mig att hitta och påvisa bristerna som skedde på vårdcentralen. Hur jag med högsta direktören i landstinget inom sjukvården och några under henne, fick ledningen att besluta att granska IT-verksamheten på vårdcentralen inklusive journalhållning. Då gick allt fort. På mindre än en vecka är verksamhetschefen omplacerad till vaktmästare under vidare utredning, Mors läkare tog ut pension och den medicinskt ansvarige läkaren sade upp sig.

Snart fick verksamhetschefen sparken, eller som det är i de högre tjänsterna, han blev utköpt för en halv miljon kronor för att sluta frivilligt. Det kanske var det enda rätta, då en arbetsrättslig tvist nog hade tagit flera år.

Men mor, jag och bror har aldrig fått något för det.

Jag tänker på mors sjuksköterska i hemvården som jag kämpade tillsammans med, de personer inom hemvården som stöttade mig, medan jag känner mindre väl valda känslor för de som motarbetade oss, inkl deras chef.

Tack vare nyfunna vänner, radio och TV-folk, politiker, personer med erfarenhet om anhörigvård kunde jag driva frågorna och och också få kraft till att göra det.

Tack alla fantastiska vänner och många, många fler, är jag övertygad om att mor fick några extra år till att vandra här på jorden. Att få vara med sina pojkar som helst av allt ville.

P4 Väst:s Cecilia Bergil gjorde intervju med mig och mor.
Jag gillar att höra mors röst i inslaget, även om det hon säger ger en annan känsla

Intervju som Cecilia Bergil gjorde med primärvårdsehefen om flera olika saker i samband med intervjun med mig och mor.

Här kan ni läsa hela artikeln på P4 Väst hemsida.

Det är nu drygt två år sedan mor gick bort.
Jag har nu mitt eget liv att kunna tänka på och det gör jag också.
Jag och bror mår bra, så även vovven. Har möjlighet att vara spontan, sticka iväg och träffa vänner, och många nya vänner som ar berikat mitt liv. Många nya vänner har detta medfört och det är jag så tacksam över, så inget ont som inte har något gott med sig.

Från djupet av mitt hjärta, ett stort TACK!

 

 

 

Hugo på besök

20170107_112628

Då har vi fått oväntat besök när Hugo, en en strävhårig Jack Russell på 1,5 år har flyttat hit. Hugo bor normalt med sin matte i Göteborg men hon har varit dålig några dagar och nu hamnat akut på sjukhus. Så genom en bekant har nu Hugo fått flytta hit.

Alltid lite svårt men också spännande att se hur två helt okända hundar helt plötsligt skall samsas och komma överens, men det har gått över förväntan.

Hugo har varit i stillhet några dagar innan han kom hit och har ett överflöd på energi, det var det första jag var tvungen att ta hand om. NU har han fått promenera en del, även om det skulle behövts mer rörelse i naturen. Han sover tillsammans med mig och Nussä i vår gemensamma säng. Har börjat acceptera att jag bestämmer och kommer med viftande svans när jag ropar på honom. Nussä är också duktig på att hjälpa till och tala om hur jag vill ha det. Medan jag och Nussä känner varandra och vet hur vi vill ha det, så kan Nussä vara lös medan Hugo måste gå i koppel, men… Han får låna det långa kopplet och kan vara mer fri än normalt och kan då springa och busa med min vovve.

Hur länge Hugo skall bo hos oss, vet jag inte och det vet inte våra katter heller, men första dygnet växte de fort och blev dubbelt så stora, en nu bryr de sig inte längre…


Tyvärr fick jag under lördagens eftermiddag det tråkiga beskedet att Hugos matte avlidit på sjukhuset….
Tills vidare får Hugo bo kvar här tills vi får tag i de anhöriga och de får besluta vad som som skall hända med honom.

En kolossal egobost

20170104_114420

Nu har det hänt, något som inte hänt på 37 år…
Jag har fyllt år 🙂
Ja en 4:e januari vart år har jag min årsdag, men jag slutade fira den dagen efter att jag fyllt 20… 🙂
Nu fick man göra allt det man väntat på sedan man föddes och började förstå hur livet fungerade. . Som liten väntade man på att någon skulle komma med presenter, sedan förstod man att man var tvungen att ge något i utbyte mor alla presenter, dvs tårta. Men man hade ju en del planer, börja skolan, lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet sedan gymnasiet. Man konfirmerade sig, fick köra moppe, lätt MC, bil och när man fyllde 20 fick man gå på systemet och handla själv, oh vad besviken man blev när man inte fick visa sin legitimation 😦
När man fyllt 20, fanns bara två saker kvar i livet att vänta på… Pensionen och sedan begravningen. så jag slutade att fira den dagen, och höll den hemlig. på alla ställen där det kunde påminnas o min dag, höll jag det hemligt eller så ändrade jag datum så ingen skulle uppmärksamma det 🙂

Till och ed min 50-årsdag valde jag att hålla hemlig och jobbade som vanligt fast jag hade rätt till ledighet med full betalning av arbetsgivaren plus en present.

Men i år gjorde ja väsen av det och lade till möjligheten att skriva på min tidslinje på FB plus att alla kunde se att jag hade min dag. Bokade tågbiljetter till Falkenberg och målet var Falkenbergs fotomuseum, där bland annat Lennart Nilsson och hans medhjälpare Gillis Häägg har en del alster. Mer om dessa herrar kommer jag att berätta senare i bloggen.

Vi trodde vädret skulle bli hemskt men det visade sig från sin bästa sida, så vi kunde promenera på en snäckbesållad sandstrand den fjärde januari och höra vågorna från havet.

Här är vi vid stranden vid Ugglarp utanför Fakenberg.

Sedan åkte vi hem till min fina vän Maj-Britt som bjöd på middag och efter det så tog han fram dragspelet och stämde in med sång.


Även fotomuseet visst att jag fyllde år, så när vi drack kaffe med med övriga besökare så ställde de sig upp för mig och sjöng och hurrade 🙂

20170104_155030-1_ink_li

Och nästan alla vänner på Facebook uppmärksammade att jag hade födelsedag, så jag fick grattishälsningar i parti och minut. Så tågresan mellan hemmet och Fakenberg fyllde jag med att tacka för alla hälsningar.

Hur det blir nästa år, om jag kommer att fira eller kommer att vara anonym, det vet jag inte än….

En sak är dock klar….
Ett stort tack till alla som gjorde min dag….

Att bo i paradiset

20160720_164216

Min fina vän, författarinnan, Kim M Kimselius som lärt känna under senare skrev så fint på Twitter med en egen bild:

Soluppgång I paradiset. Igår +7 grader idag -8. Nyss hemkommen. Nu snöar det. Ombytligt väder.

Jag kunde inte låta bli att kommentera hennes ord, då jag själv anser att jag bor i paradiset.

Finns det två paradis på jorden? Jag trodde jag var ensam att bo där 🙂

Hon kontrade med en mycket fin kommentar:

Var och en gör sitt eget paradis här på jorden, eller sitt eget helvete. Skönt att höra att du tillhör paradisgänget Kram ❤

Jag blev så glad när jag läste hennes ord och började samtidigt fundera på vad paradis är.
Jag är glad att kunna bo på landet, nära naturen. Jag är glad att kunna se kor (sommartid) och hästar ströva omkring ute i naturen. Mammor och pappor med barnvagnar. Jag kan ta min nästa 5 km runda i skogen. Jag kan också ha kontakt med fina vänner på Facebook och Twitter, men jag kan också träffas och umgås, när andan faller in.

Jag började leta efter foton i min stora bildsamling efter något som kunde motsvara paradiset och hittade ovanstående bild, snabbt. Kan det vara paradiset? Är det sommar, sol och blått vatten, eller är det en solig dag i fjällen när man står på skidor, som är paradiset?
Är det paradiset som ser omkring oss eller är det något vi bygger upp inom oss? Att vara sjukpensionär ger inte så mycket pengar, så alla drömmar kan jag inte uppfylla, men jag kan ju ändå leva ett rikt liv. Är det paradiset? Att vårda sina åldriga och sjua föräldrar, så man nästan går på knäna, är det paradiset?

Jag tror att paradiset bygger man upp inom sig och försöker se det fina i tillvaron. Ibland säger man att en bild säger mer än tusen ord, men kan tusen bilder beskriva paradiset?

I går var det full rulle med ”hatare” i olika kommentarstrådar på olika nyheter och som aktiv i gruppen #jagärhär, så försökte jag komma med konstruktiva kommentarer och nyansera flödena utan att sänka mig till hatarnas nivå.

Efter en stund stängde jag ner datorn, kopplade vovven och satte på mig pannlampan och tog en promenad på 10 km i mörkret. Fyllde lungorna med frisk luft och hämtade stryka i naturen. Såg inte mer än det som fanns i lampans sken, några ögon glittrade till i mörkret innan jag hörde ett knak från någon gren och ögonen försvann bort i mörkret. Vem tillhörde ögonen, en rådjur, en älg, ett vildsvin eller en varg? Jag vet inte, men det var en underbar promenad någonstans i en mörk värld. Och jag, jag kände mig så trygg och så lycklig.

Jag tror nog vi alla har möjligheten att välja mellan paradiset och helvetet, och jag väljer paradiset som min boplats, var det nu än är och väljer att fylla det med drömmar och sanning i en härlig kompott efter mitt tycke och smak. Att njuta av tillvaron, det är mitt paradis!

Att undanhålla sanningen

Ovanstående film finns på en av de mindre seriösa viralsajterna Viralking.se med rubriken Läckt film från nyårsafton i Malmö – ser precis ut som ett krig. Skrämmande! Den lär finnas på fler sajter och ger en skrämmande bild av vad som sker på Möllevångstorget i Malmö.

När man sedan läser texten på Viralking blir man rädd….

Idag är det första dagen på år 2017 och inatt så firades det nya året in över hela Sverige. Vissa lagade trerätters, andra var ute och dansade, några myste hemma med nära och kära. 

Är man däremot bosatt i Malmö kan det hända att man deltog i ett fyverkeri-kaos. Det har läckt ut en film från närheten som sägs har spelats in på Möllevångstorget* inatt och det ser minst sagt farligt ut.

Det flyger fyrverkerier överallt samtidigt som man ser människor som springer för att ta skydd. Om någon skadades vet vi ingenting om men med tanke på hur det ser ut på filmen nedan får vi bara hoppas att alla är oskadda idag.

Men är detta sanningen?
Filmaren Jash Doweyko-Jurkowski filmade ca en och en halv timma som han sedan klippte ihop till detta klipp, som nu sprids med uppgift att visa sanningen.

Han säger också till SVT:
Han är också besviken på hur klippen använts för att sprida hat.
– Man hävdar att det har med ursprung att göra, men det här handlar om personligt ansvar.

Hur långt får an gå för att tänja på sanningen?
Läs gärna hela artikeln på SVT.

Dessa problem fanns på fler ställen i Sverige, inte minst här i Trollhättan där vi också hade liknande problem några dagar innan nyår. Där fick vi trygghetsvandrare förfrågan om vi kunde ställa upp för att visa oss, och att försöka skapa trygghet. Vi och polisens gemensamma arbete gav resultat. Men samtidigt är det viktigt att vi skapar en dialog mellan alla berörda parter för att kunna hitta gemensamma lösningar på det hela.

Vi har ju sett hur dessa fyrverkerier på många platser skapat bränder och andra livsfarliga situationer, och där måste vi agera gemensamt till att skapa trygghet för alla. Samtidigt är jag rädd att hat föder hat, att vi exkluderar varandra istället för att inkludera varandra.
Alla kan ju aldrig älska alla, men vi behöver inte hata för hatandets skull…

Att sitta på Facebook och andra medier och skrika ut med de djävlarna, djävla idioter, eller avskum eller vad nu ordförrådet tillåter ger inget konstruktivt. Andra skriker samhället måste ta ansvar, men det är ju du och jag tillsammans med alla andra som ÄR samhället. Därför har ju vi alla ett ansvar i detta. En del skräpar ner och andra ägnar sig åt att plcka ett skräp om dagen. Men även om jag tillhör dem som plockar, så måste jag ju också arbeta för att få mina medmänniskor att förstå att man inte skall skräpa ner.  

 

 

God fortsättning

20170101_001834

Alfred Tennyson:s dikt är nog lika aktuell idag som när den gavs ut 1850.
Känns viktigt att vi ringer ut det mörka och in med det ljusa.

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
Mot rymdens norrskenssky och markens snö;
Det gamla året lägger sig att dö…
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
I årets första, skälvande minut!
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
Och ring in till sanningen till oss, som famla!

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
Och ring hugsvalelse till sargad barm
Ring hatet ut emellan rik och arm
Och ring försoning in till jordens släkten

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
Och ring den frusna tiden åter varm
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
Men ring till sångarhjärtan skaparglöden

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
Förtalets lömskhet, avundens försåt
Ring in det rätta på triumfens stråt,
Och ring till seger mänsklighetens fanor

Ring, klocka, ring… och seklets krankhet vike;
Det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
Ring in den tusenåra fredens rike!

En solig promenad

20161228_115422

I går var det kanonväder och jag och vovven bestämde oss för en långlång promenad i det fina vädret. Nästan 3 timmar blev det ute på nya okända vägar.

Ovan är utsikten mot byhålan, och öppet men bakom ryggen ligger strax skogen…

20161227_134621

Ovan är en gran som har en stor överlevnadsinstinkt. Sårar du den svage så kanske det är det sista du gör men sårar du den starke, så reser den sig igen. Granen bevisar att är man stark så är ingenting omöjligt.

20161228_123655

Sjön ligger stilla och solen speglar sig i den…


Gamla vägar som numera bara duger till promenad och ridning.


Och annat som påminner om svunna tider…

Väderleken #Urd

snip_20161227012959

Första jobbnatten är gjord och den gick över förväntan. Men oron steg under dagen om hur det skulle bli med den annalkande stormen Urd och hur småvägarna skulle se ut under natten. Jag började följa nyhetsläget via olika medier och min egen lokalradio toppade nyhetsflödet med en bild som de fick från mig i samband med stormen Egon.
Taket från grannens ladugård hade hamnat på deras bil.

snip_20161227012802

På middagen blixtrade det till med en åskknall som följd. Kommenterade i något fält på SVT Väders Facebooksida att det small till, och naturligtvis fick jag svar enligt ovan, ha ha…

snip_20161227005111

Senare på kvällen börjar min lokalradio med extrasändningar men också bevakning och information på nätet. Jag kunde inte låta bli att kommentera detta, och fick svar…
De hade försökt få tag i min arbetsgivare för att se hur det skulle hantera stormen och tidningsutdelning, men utan resultat. Säkert har ju tidningutdelningen ett stort nyhetsvärde i denna situation, men det verkar som inte företaget insåg det…

43 minuter efter att jobbet startat och vi alla var ute och gick och körde på våra distrikt, så får vi ett SMS som säger att vi får bedöma, med anledning av klass 1-varningen, om att vi får bedöma om vi vill åka ut nu eller vänta till senare.
Inte avbryter jag min tur och åker hem för att fortsätta senare…

Nu hade jag tur, mindre och större grenar låg på de flesta småvägar men dessa kunde jag parera…

Så det värsta som var på min runda var det som visas på nedanstående bilder 🙂


Nu är det lugnt ute och dags för att ta tag i promenaderna och göra dagen positiv.

 

Don’t Let The Sun Go Down On Me


Än en gång under detta år har en stjärna slocknat, en stjärna vi delar med många. Vissa stjärnor delar vi med många medan andra bara lyser för oss själva. I dag kan vi förenas i sorg och känna att vi inte är ensamma och att vi gemensamt kan dela sorgen vilket gör oss starka.

Men samtidigt kan vi också ryckas tillbaka till verkligheten och få oss att inse hur bräckligt livet verkligen är. I dag med det stora nyhetsflöde och reklam är det lätt att ryckas med i det kommersiella budskapet, köper du detta så blir du lyckligare. Nej, jag tror inte på det budskapet att lycka kan köpas för pengar, utan det finaste i livet faktiskt är gratis.

Låt oss skänka en tanke till George Michael som nu lämnat denna jord och förenas i sorgen. Men låt oss inte förglömma alla andra stjärnor som också lämnat oss, som inte blir en världsnyhet, som inte ens blir en dödsannons i någon tidning.

På mor och fars färggranna vigselbevis, står längst ner Bären varandras bördor vilket jag tror är viktigt både i med och motgång, glädje och sorg.

Sov gott George!

Låt oss förenas i sorg men också i kärlek, en kärlek som är det enda som kan motverka hat och fördomar. En sorg som är viktig för att vi verkligen skall förstå var kärlek betyder.
Lär vi oss detta, så kommer inte George Michaels eller någon annans bortgång att vara förgäves.

Rest in Peace!