Ibland undrar jag hur en del tänker….

I grannorten som numera har en fin promenad och cykelväg till centralorten, sedan de tog över den gamla banvallen från staten, har någon gått och räknat antalet hundbajspåsar och sedan lag upp foton med sin tanke om detta i en ortsgrupp på Facebook. Men att gnälla på Facebook är inget produktivt. Sedan kommer klokheter fram i form av kommentarer så man nästan skrattar ihjäl sig. En del borde inte ha hund, var en stående kommentar. Men mer då?

Jag tog vovven med mig, stoppade två plastsäckar i bakfickan plus plockarm och promenerade den utpekade sträckan.  Med jag plockar skräp så tänker jag på ”en del borde inte ha hundar. Ju mer skräp jag plockar tänker jag, en del borde inte köpa öl, andra skall inte handla i butiken. Någon kan inte spela innebandy medan andra inte borde …. (kondomer). Några borde sluta tvätta håret andra borde sluta med med mjölk, osv.

När jag var färdig informerade jag inläggsskaparen och de som kommenterat om att jag gått och plockat upp efter cykelvägen och att det nu finns två säckar med skräp vid startpunkten. Om de delar upp det mellan sig så behöver ingen betala för extra sophämtning och det är rent och snyggt i spåret.

I morse åkte jag förbi platsen och kollade,  och där står två säckar kvar, men inga mer kommentarer på FB.

Söder om Upphärad står granen Fredrik, ingen lokförare missar att hälsa eller tuta, Fredrik är deras egna skyddshelgon. På 1870-talet lär en av rallarna på eget initiativ ha planterat en gran invid spåret. Efter 75 år var granen bara dryga metern hög. Namnet Fredrik fick den av lokförarna efter rallaren som planterat den. Med åren har Fredrik blivit en kändis bland lokförare och järnvägsintresserade och många fascineras av historien.

Hälsa om du vill ha lycka och välgång under den fortsatta färden!

1983 var olyckan framme, en röjning av banvallen kapade huvudet av granen så att bara en stubbe återstod. Men en tradition med djupa rötter bryter man inte i första taget. En av lokförarna som ofta körde sträckan, Nils-Erik Axelsson och hans hustru Elsa planterade en ny gran. Platsen märktes för säkerhets skull ut med en liten märktavla. Därmed fanns två granar.

Men så kom utbyggnaden av den nya järnvägen mellan Göteborg – Trollhättan, med dubbelspår och tåg i hastigheter upp till 250 km/h behövde banvallen rätas och flyttas ca 200 meter öster om den gamla banan. Därmed verkade Fredriks saga vara slut, om det inte hade varit för ett antal järnvägs- och barrträdsentusiaster.

Trafikverket lyssnade dock på önskemål från såväl lokförare som kringboende att Fredrik på något sätt skulle räddas när den nya banan tas i bruk, vilket sker den 12 november. Därför togs tre rotskott från Fredrik I och skickades till Holland för att odlas upp till granar. Tre skott därför att då borde väl åtminstone ett av dem ta sig. Men Fredrik är Fredrik och alla tre rotskotten resulterade i granar. Det lär för övrigt vara väldigt sällan att granar sätter rotskott så även där är Fredrik I unik. I arbetet har Trafikverket uppmuntrats – för att uttrycka det milt – av Bergslagernas Järnvägssällskap. Som tack för sina och sällskapets insatser fick också Morrgan motta en av de granar som blev resultatet av rotskotten som present. Den tredje nya granens öde är ännu inte avgjort. men den växer också fint.

På Youtube hittade jag denna film:

God morgon säger jag från Kalifornien, en badstrand i Schleswig-Holstein.

Sitter på färjan till Kiel just nu och vet inte hur mycket jag kan blogga idag, men då har lite info kommit upp. Kanske fler bilder kommer under dagen.