Protest mot präst (tacksägelsedagen)

20171008_155351740644582.jpg

Nej rubriken är inte så farlig som den låter, men vi börjar från början.
När vi var på Nossans ljusfestival gjorde vi ett besök i tältet som tillhörde Svenska kyrkan i Grästorp. Fick prata med en Kyrkoherde Krister Edvinsson om Grästorps kyrka. Han berättade att kyrkan var byggd under första världskriget och därför inte hade så mycket mässing, utan det mesta var i järn i stället. Hans berättelser om kyrkan gjorde att vi blev nyfikna så i söndags hade vi dagen oplanerad. Vi valde att åka dit på gudstjänsten.

Vi kom i god tid och jag hann gå runt och fotografer och titta på detaljer i kyrkan, så vackert, så rogivande. Vi hann också prata med de tjänstgörande personerna under gudstjänsten som gav tips och förklarade saker. Tacksägelse och tre dop gjorde gudstjänsten till en fest och en underbar kvinnlig präst vid namn Katarina Björndahl. Hennes förmåga att låta alla ord som kom genom munnen, hann passera hjärtat på vägen. Det var en fröjd att lyssna på henne. Barnkören gav också en annan dimension till atmosfären. Störst av allt är kärleken.

Vi hann med att gå på krogen för att få mat och dryck i oss. Därefter tog jag och vovven promenad i motionsspåret utanför Grästorp medan bror tog en vilopaus.

När vi nu var ute på ”slätta” så sade vi att vi passar på att ta en tur även till Håle-Tängs kyrka för gudstjänst nr 2, denna dag. Här var inte lika mycket folk som i Grästorp men kärleken och värmen i den kyrkan var det inget fel på. Även här fick jag chansen att fotografera och prata med personalen. Också denna kyrka var unik och nyligen helrenoverad, så det kändes extra andäktigt att gå runt och titta i lokalen. Precis som i Grästorps kyrka hade de en stor skål med Guds gåvor från blomsterlandet, grönsakslandet och bondens åkrar.
20171008_1759571614021210.jpg
Här höll Henrik Sävenstrand en härlig predikan om att det finns så mycket att tacka för. Det är så lätt att påverkas av alla svarta rubriker i tidningen när vi i stället skall njuta av solen första strålar när vi går upp. Här ville jag räcka upp handen och protestera, jag ville gå fram till prästen och fråga vem jag är vad skall jag njuta av.
Jag går upp 00,30 och börjar jobba 02,00. Inte är det några solstrålar som möter mig när jag går upp och ännu värre…. Jag sätter mig  bilen och åker runt på natten och lägger en massa svarta rubriker i postlådorna hos folk. Vems ärenden går jag?
Oftas går jag ju och lägger mig när solens första strålar kommer, så när skall jag njuta?
Mina tankar fick mig att le stort under hela predikan och det viktigaste, predikan fick mig att fundera vidare, och det var väl det som var meningen. Så tack Henrik!

 

Grästorps kyrka i norra delen av Tengene församling byggdes 1915 för det samhälle som då var köping och hade bortåt 700 invånare. Ett tidigare förslag att med slopande av den gamla Tengene kyrka bygga en ny församlingskyrka narmare Grastorp hade då fallit. Nu uppdrogs restaureringen av Tengene kyrka och byggandet av en ny kyrka i Grästorp åt bröderna A. och G.W. Gustafsson i Borås. Torben Grut ritade inredningen, och dekorationsmåleriet gjordes av John Hedaeus och G. Hallencreutz.

Resultatet blev en harmonisk tempelbyggnad med drag från medeltid, nyromantik och jugendstil. I oputsat tegel reser sig ett långhus med högt takfall, en tornprofil liknande den i Tengene och med vidbyggt trapphus, ett rakslutet kor med vidbyggd sakristia och ett utbyggt vindfång vid norra ingången. Taken är skiffertäckta. Valvbågarna i fönster och kor har spetsbågeform. Byggnadsmaterialet har också i interiören en stark dekorativ verkan där teglet ”självlyser’ nedtill på väggarna och i valvbågarna. Interiören är i övrigt ljusmålad i) god kontrast till teglets kulör. Ljuskronorna i järnsmide samverkar till intrycket, liksom de synliga takstolarna och andra jugenddetaljer.

Altartavlan i ett altarskåpsliknande arrangemang visar Kristi himmellsfärd. Korets väggar är schablonmålade, dess valv lyser i ett intensivt färgspel, som koncentreras upptill ovanför det färgade korfönstret. På takstolarna och runt väggar och fönsterbågar löper målade slingor och band. I vapenhuset finns ett motiv med hjorten och källan, och över norra dörren en Kristusgetalt, som flankeras av salighetsspråken, och valvet utanför dörren har en färgrik dekor. Kyrkan fick ett tornur 1947, och många gåvor har kommit under åren. 1972 genomfördes en omfattande restaurering från grund till tak

Nytt orgelverk byggdes. Från början tänkte man sig att ”frilägga” kyrkan från de jugendbetonade dekorationerna, men påpekanden från bl.a. Riksantikavrieämbetet fick arkitekt och församling att inse vilken arkitektonisk och konstnärlig skatt man ägde i denna sedan byggnadstiden orörda kyrkor.

knappast någon i landet har den karaktären som Grästorps.

Håle-Tängs kyrka:
”Under 1800-talet raserades många av de små kyrkorna med anor från medeltiden. Bland dessa var också sockenkyrkorna i Håle och Täng. Enkla minnesstenar förtäljer att kyrkorna fanns kvar fram till 1883. Båda var små tornlösa anläggningar i romansk stil. När de revs uppförde de båda socknarna en gemensam kyrka, som stod färdig för invigning 1884. Kyrkan har ritats av arkitekten Emil Viktor Lanlet som utformat en centralanläggning med fyra korta korsarmar och klocktornet som överbyggnad över centrum av kyrkan.
Altaruppsatsen har tillhört Tängs gamla kyrka, där den sattes upp 1704. Den är konserverad och ommålad av konservator Olle Hellström i Skara. Predikstolen tillkom i samband med kyrkobyggnaden men pryds av skulpterade allegoriska kvinnofigurer från den gamla predikstolen i Täng. Dopfuntarna är från de gamla kyrkorna, liksom natvardskalkarna. Klockorna från Håle och Täng har också flyttats över.”
2009-2011 gjordes en omfattande renovering av kyrkan. Den togs i bruk igen den 20 november 2011.

Texten är hämtad från ”Våra kyrkor, Klarkullensförlag AB, ISBN 91-971561-08

Bokmässan II

20170930_0632081629632104.jpg

Dagen började 06,30 på pendelstationen Lödöse södra.
Därefter sakta promenad till Svenska mässan…

20170930_0802551773345829.jpg

Väl inne på mässan blev det först morgonmeditation med Svenska kyrkan.

20170930_0916151111513843.jpg

Därefter blev det samling under parollen bokmässan mot rasism…

20170930_093724317256760.jpg

Fick ett härligt samtal med

20170930_095316-021241729484.jpeg

Maria Källson som är VD för bokmässan, men även denna kvinna

20170930_095320-011840881986.jpeg

Antje Jackelén som är Ärkeiskop. ch även en man…

20170929_124118-02736578098.jpeg

Göran Greider.

Blev också många selfies


Men även utanför mötte jag sådant jag stod för…

20170930_1333371302494037.jpg

En mamma med dotter och svärdotter….
20170930_124150-021238186684.jpeg

Var så härligt att blicka ut över alla #jagärhär:are och samtidig längst ner till vänster i vit skjorta står en Vavra nästan ensam och pratar om nya tider. Nej, det ni ser jag fram, det är det som är NYA TIDER.
20170929_144014752999134.jpg

Bokmässan I

20170929_1237441179296357.jpg

En fantastisk dag går mot sitt slut, men har ännu lite tid att berätta…
Jag hade inte planerat dagen, utan det fick bli som det ville och den blev bättre än bra. Efter promenaden med vovven så bestämde jag mig för att ta mig ner till stan för att se vad som händer där. Vovven stannade hemma, så jag var hel fri och gå dit näsan pekade. Först blev det ECT:s tält på Heden där Katarina Wennstam berättade om sin bok Gänget.

20170929_133016791005298.jpg
Beundrar denna kvinna som kan konsten att berätta och debattera utan att trampa på tårna. Vi behöver mer Katarina Wennstam i samhället, inte minst av manligt kön, jag vi behöver bli mer MÄN som arbetar för jämställdhet…
Hon är en underbar människa att prata med…
Men jag är mycket besviken på ECT om valt att gå ifrån mässan. Ett bevis på att d främlingsfientligheten har lyckats med att splittra oss, är min tanke.

Sedan tog jag morgondagens biljett till bokmässan och ägnade några timmar där. Får köpa en ny i morgon.

Fick träffat Fina Mina Dennert och Kent Wisti i Jag är här-montern. och utbyta några ord med dem båda. Underbara människor som vågar stå för sina åsikter, fast på så vitt vida sätt. Personer som med en glimt men också allvar kan sätta fingret på splittringen i samhället.


Fortsatte min vandring genom lokalerna och då blev det nästa kramkalas när jag träffar på Kim M Kimselius.

20170929_1501141326452185.jpg
En härlig kvinna med äventyr i blick och nära till skratt…
Hon stod för dagens största överraskning, som kommer att bli hemlig lite till….

Därefter blev det promenad ner till Gustav Adolfs torg för manifestation för öppenhet och demokrati. När jag kommer ner till torget så kommer en man gåenedes rakt emot mig. Sträckte fram handen och hälsade Jonas Sjöstedt välkommen och han tackade stort…

Därefter ställde jag mig lyssna på fler talare, när Björn Sandmark, en Twitterkompis och VD för Göteborgs stadsteater klev upp på scen. Bara att lyssna och sedan smyga till området för att få en selfie med honom.

img_20170929_180149_043524617431.jpg

Bara inse att det spontana blir bäst! 😀

Gärdhems kulturvandring

wp-image-1303198311
Vilken tur att det växer ett träd där, annars så hade nog  berget ramlat ser. Det konstaterade en fyraåring när hen såg denna plats. Så smart!

Jag och Nussä tog idag en promenad kring den nya natur och kulturstig som ordnats här i närheten. En härlig promenad på ca 7 kilometer, men väl värt vart enda steg. Vad mycket det finns strax utanför knuten, som man sällan ser om ingen sätter upp en skylt, och skyltar fanns det gott om som informerade om både stort och smått.  Jag som nu också är lagom förkyld och inte orkar med så långa etapper i taget, var denna helt perfekt med många platser att vila sina ben på.

Vid torpet Björkås, fick jag många minnen från min egen barndom på 60-talet ned hässjor ch hängande hö.


Domarringar, jättegrytor, borgar med mera fanns med ojämna mellanrum.


En spa-anläggning för vildsvin var heller inte främmande i omgivningarna.

wp-image-1475769402

Vandringen gick i skog, efter och över bäckar och inte minst efter sjöstranden.


Och detta med att vila benen var inte helt fel

 


Och inte heller naturscenerierna var det något fel på….


Vill  ni veta mer om vandringen så hittar ni det på Facebook eller Sveriges hembygdsförbund. Tack till alla inblandade för denna vackra vandring.

Jag är strålande

20170829_154557

Visst är jag strålande, eller hur? Bryr mig inte så mycket om din åsikt om vad du tycker, utan jag har placerat mitt i detta facket själv….

Här om dagen var jag på Workshop om hur lätt vi delar in varandra i olika fack, och vi hade mycket intressanta diskussioner om just detta.  Nu var nog jag en dålig deltagare, då jag har en hel del erfarenhet från mitt 57-åriga liv om att möta människor där, utan att indela människor i fack. Om jag skall dela in människor i fack, så vill jag dela in alla i ett eget fack, benämnt unik.

20170829_162730Så här visade Therese upp sig inför oss, och första uppgiften vi fick, var att presentera henne för henne själv, utifrån de fack  vi satte henne i. När hon sedan ”klädde av sig”framträdde en annan person som jag inte vill visa på bild, då jag kan förstöra för andra som vill vara med på detta. Men jag tror personligen inte att jag lyfte på något ögonbryn, och i alla fall inte av orsaken jag såg, utan mer i så fall, att hon ville visa vem hon verkligen var. Det gillade jag 🙂

 

Själv visade jag mig i en outfit, som inte visar mig, som jag är, men jag gjorde det för att utmana mina vänners tankar i ämnet. Den högra bilden skickade jag ut sociala medier, för att se på reaktionen. De flesta gav mig tummen upp, och hejjade på mig, men några få satte en sexuell stämpel, ett fack, som jag placerades i. Måste detta vara en sexuell läggning, när jag klär mig på detta sätt? När jag körde buss fanns det en kvinnlig och en manlig klädsel och kvinnor kunde välja kjol istället för långbyxor. Skälet var att kunna hålla ner temperaturen vid sina könsdelar. Jag som man kunde inte välja kortbyxor för att hålla mig någorlunda sval där min temperatur skall vara någon lägre än kroppstemperaturen. Då hade det gjorts undersökningar att det i mitt knä kunde bli upp till 85 grader varmt, soliga dagar och när solen lyste in på denna del av min kropp.
Jag har svårt att sätta in alla manliga busschaufförer i sexuella fack, för att de väljer kjol istället för långbyxor. I dag köper många företag in kjolar för arbete inte minst bland byggarbetare, eller som många kallar dem, arbetskiltar för män som jobbar mycket utomhus i varmt väder.
Expressen.se har en artikeln om det, fast det är några år gammal.

 


Vi fick gå runt i lokalen och leta upp fack eller preferenser som vi ville dela in oss i själva. Jag valde att jag är förmögen, och funderar på vad andra tänker när jag säger att jag är förmögen. Skall jag räkna i kronor och ören, så är det långt ifrån sanningen, men jag har så många vänner, så jag blir förmögen i att få och ge kärlek och omtanke, är min tanke. Jag är öppen, då jag vågar göra saker, som andra inte vågar, är en annat fack jag sätter in mig i. Jag är funktionshindrad, men hur behöver ingen veta. Jag är social, vilket innebär att jag kan gå runt i skogen, ensam och fundera på vad jag skall blogga om och hur. Men sedan om jag var pojk eller flicka, man eller kvinna, gubbe eller kärring, valde jag att inte sätta mig i ett fack. Jag hittade ingen lapp med människa på.

Ja det fanns så mycket intressant och jag vill berätta så mycket mer, men när utställningen och workshop:en är i din närhet, så rekommenderar jag att delta i den.

Tack till Brittinger, Therese och Denise för en suverän eftermiddag.

 

What’s the fack?

Nicklas på mötesplats Tureborg

När jag gått Prideparaden i Uddevalla promenerade runt i parken så träffade jag på en dam, Brittinger Axelsson som tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan arbetat fram en utställning ”What’s The fack”. Brittinger berättade en hel del om detta, och det gjorde mig mycket intresserad. Denna måste jag se. Jag åkte till Mötesplats Tureborg och tittade på den pratade med Nicklas om den och om att det nästa vecka skall bli workshop om detta med normer och fack. Nu är jag anmäld till Workshopen och ser fram emot mötet och diskussionerna som jag hoppas på.

Jag är ju själv kritisk mot detta hur vi delar in personer i fack. Mor blev per automatik ett ”Nazisvin” när hon flyttade till Sverige för att bli hustru till sin man, min pappa. Pappa blev på bröllopsdagen i samband med att han sade ja i kyrkan, en landsförrädare. Min lillebror som fick en utvecklingsstörning på grund av medicinsk felbehandling, blev symbol för detta oheliga blandäktenskap. När vi äntligen fått bror så bra att han kunde utvecklas till en egen individ så gick mor i väggen. Men det var ju inte så konstigt hon var ju krigsskadad efter uppväxten i Hitlertyskland. Själv ställde jag mig på bordet när jag var tolv år och skällde ut människor som tyckte att alla utlänningar skall kastas ut. Detta var i början på 70-talet. Men jag tror många känner igen debatten som går idag.

Senast idag hade jag debatt om att kvinnor är horor, och madrasser med hål i, medan män våldtar. Fortfarande än idag varnar vi unga kvinnor för att klä sig på speciella sätt eller inte få vara för utmanande idag klädsel, annars kan hon ju våldtas. När skall förnuftet segra och måste vi dela in oss i dessa fack, onda människor, goda människor. riktiga män, oriktiga män.

Nedan följer informationen om utställningen.

”Nej lärare kanske du inte är, för du harju inte lärt oss så mycket fakta i dag. Men du har fått oss att tänka efter…” Tjej i klass 8 på en skola i Kungälv.

What’s The Fack? är ett projekt som handlar om ett undersökande arbete om identitet. Hur vanligt det är att man utifrån fördomar delar in människor i olika fack, med olika status och därigenom behandlar människor på olika sätt. Det är en porträttutställning som väcker frågor kring hur stor betydelse vår tillhörighet har. Oavsett kön, ålder, kultur, fysiska och psykiska förutsättningar. Samtliga bilder skildrar modellens egen upplevelse, var och en har fritt valt sitt eget fack.

Vårt mål är att bidra till ett öppnare samhälle där fler människor tillåts vara sig själva på sina villkor utan att ifrågasättas eller rent av trakasseras av sin omgivning. Med en större öppenhet kring varandras olikheter löper vi mindre risk att såra och behandla varandra illa pga av bristande kunskap och förståelse. Det är viktigt att på alla fronter arbeta för att varje människa skall få vara sig själv. inte på bekostnad av andra men inte heller trots andras åsikter.

Med tanke på den rådande samhällsutvecklingen där kvinnors kroppar fortfarande inte är deras egna, killars självbild går ut på att vara tuffa och inte visa svaghet. Då mobbning fortfarande är ett stort problem i skolorna, vill vi genom projektet What’s The Fack? bidra med samtal och reflektioner kring detta i skolklasser.

Vi vänder oss i första hand till högstadiet och eleverna där. Men även personalgrupper, bland annat i skolan men även på andra arbetsplatser. Där människor är den huvudsakliga arbetsuppgiften är det intressant att göra det här arbetet. Under en halvdag arbetar deltagarna tillsammans med oss. Med hjälp av utställningens innehåll och övningar kring ord reflekterar deltagarna kring sig själv och varandra. Deltagarna lyfter själva fram de ämnen som är viktiga att diskutera i just deras grupp.

snip_20170825112916

Vill ni veta mer så hittar ni info här vanför
På Facebook finns deras sida under adress: https://www.facebook.com/whatsthefack/
Deras hemsida finns här


Just nu finns deras utställning på Mötesplats Tureborg i Uddevalla

Nedan presenterar jag några bilder jag tog på utställningen.  Bilderna är upplagda i slumpvis ordning. Förhoppningsvis väcker det dina tankar i ämnet och gör att detta blir ett intressant ämne även för dig…

 

Tack Sveriges Radio, Ekot

Av allt att döma så är det ett terrorattentat det som hänt i Barcelona. Jag blir fruktansvärt kall inombords.

Ja jag har varit med ett tag, sett när min granne blev gisslan tillsammans med ytterligare en pilot på ett plan på Bulltofta flygplats. Jag kommer ihåg Västtyska ambassaden. Terrorn i Baskien, Nordirland, Tyskland mm. Terrorn är inget nytt men har bytt former. Förr var det bomber och att förgöra så många människor som möjligt och då var det många inblandade i attentaten. I dag är det oftast ensamma gärningsmän som gör det ensamma med små medel. Nu när vi har så mycket säkerhetsregler på flygen, så är det nästan omöjligt att kapa. Men att fixa en bil och köra in en grupp människor är enkelt.

Men när sådant händer så blir de sociala medierna en mötesplats där man försöker svärta ner varandra. Högern mot vänstern, vänstern mot högern, och bara banka saker i huvudet på varandra. Vad gör det för nytta att ge sig på varandra på detta sätt?

Nej, själv stänger jag oftast ner de sociala medierna vid dessa tillfällen, startar Sveriges radios app och lyssnar på saklig information och oftast läser jag våra suveräna dagstidningar för att få fakta. I verkligheten ett terrordåd och på de sociala medierna startar ett svenskt inbördeskrig. Nej det är inget för mig.

Tack Sveriges Radio för bra rapportering och noga påpekanden vad som är påståenden och vad som öronen bekräftat.

Ge inte upp för hatet….

 

För en tid sedan blev en av mina vänner uthängd i en ortsgrupp på Facebook. Började oskyldigt men kommentarerna blev värre och värre och jag ansåg till slut att tråden blev en förtalstråd, då kompisen var nämnd i tråden. Jag som blivit vuxenmobbad, vet vilket helvete det kan föra med sig, så jag valde att ta striden för min kompis. Medlemmar i gruppen såg att jag fick ordning på hatet och började tacka mig, men också informera mig om anmälningar bland annat polisanmälningar de gjort mot medlemmar i gruppen.

Jag satt med massor av information men också en/flera administratörer som inte tog sitt ansvar. Är man admin för en Facebookgrupp så har man också ansvar att se till att inte gruppens medlemmar går överstyr i sina kommentarer. Det går inte att friskiva sig från lagen genom att säga att man inte har tid eller lust att hela tiden hålla koll på gruppen, för du har en skyldighet.

Gruppens beskrivning gjorde gällande att den skulle visa det fina från orten, men istället blev det en klagomur. Medlemmar hörde av sig till mig att de inte vågade kommentera just på grund av det ovårdade språket, eller de (förtäckta) hot som förekom.

Facebook tar ju ansvar för brott mot deras communityregler men går det så långt som till lagbrott, så är det polisanmälningar som gäller. Jag tog till buds alla stående medel för att få bukt med det. Fick en utskällning av Admin som också hängde ut mig i gruppen. Jag kunde då skicka kopior på de anmälningar och polisanmälningar som gjort och då blev det annat ljud i skällan och mycket utrensningar av kommentarer och inlägg gjordes. Jag ser också att admins försöker styra upp diskussionerna. Facebook hjälpte mig att ta bort användare, blockerades personer och en person blev även inhämtad av polisen, då den hade skrivit om ett pågående brott, och fick därmed förklara sig.

Så det går att få bort personer på Facebook, och även Twitter. Så ge inte upp.

20170813_141102
Fram tills nu har jag försökt visa den fina sidan av orten, delar med mig av mina bilder.
Delar med mig av blogginlägg som berör orten, och nu vågar personer som inte vågat kommentera, just kommentera och gör sin röst hörd. Vi har faktiskt så mycket fint som förenar och kärleken och omtanken om varandra har kommit tillbaka. Känns som om gruppen mer och mer speglar verkligheten…

Ingen mår bra av hat….

Så här skriver admin i en annan grupp när de förklarar varför de har stoppat möjligheterna till ytterligare komentarer.

snip_20170815195631

Vett och etikett i facebookgrupper:
https://aversioner.se/tag/facebookgrupp/

Ett inlägg kan vara olagligt:
https://www.ekuriren.se/nyheter/ett-inlagg-kan-vara-olagligt/

Du kan bli ansvarig för andras kommentarer:
https://www.svd.se/schultz-hall-koll-pa-dina-kommentarstradar

Vem vaktar facebookgrupperna:
http://www.kreafonbloggen.se/2016/04/12/vem-vaktar-facebookgrupperna/

”Vi är inte diktatorer”:
http://www.ttela.se/nyheter/vänersborg/vi-är-inte-diktatorer-1.4148303

Vandring vid Borydsjön, en lisa för kropp

IMG_20170810_221708_722

I går tog jag med mig min nyfunna vän Agneta på en vandring på Borydsleden utanför Lilla Edet. Vi ar ett gemensamt intresse och det är vandring i naturen, och vi hade otroligt mycket att prata om, när vi vandrade. Leden är drygt 7 km, och ingen trängsel, så Nussä kunde springa fritt nästan hela vägen. Vi tycker båda det är så befriande att vistas ute  naturen, och kaffetermos med, och sätta sig ner på en sten eller bänk och bara njuta, är så underbart. Lilla Edet är verkligen ett smycke när det gäller natur och att kunna ta sig ut där, så varför missa detta.

Agneta fascineras av att så många turister, framför allt tyskar som hittar dit, och för dem är det så enkelt, bara titta på kartan, var det svar vi fick, när v pratade med några tyskar. Detta med bad och fiske i Tyskland är en bristvara, då de inte har så många sjöar, och det inte är lika tillgängligt som här,, så Sverige är ett paradis för dem.

Gjorde en sökning i Tyskland och hittade en sida ”sjöar” där många sjöar beskrivs.

snip_20170811053837
De hade inga bilder från Boryd, så jag delade med mig av några bilder till dem.
Delar med mg av lite bilder till er också…

Efter promenaden så tog vi en härlig fika på Agnetas altan och då med utsikt över sjön.
Detta var en lisa för kropp och själ…