Var nere i Göteborg på utflykt för ett par dagar sedan. På vägen till mötet tog jag omvägen via Rosaritet i Trädgårdsföreningen och tittade på alla blommande rosor som fortfarande blommade i oktober.
Här kan ni läsa mer om Rosariet.

Nej rubriken är inte så farlig som den låter, men vi börjar från början.
När vi var på Nossans ljusfestival gjorde vi ett besök i tältet som tillhörde Svenska kyrkan i Grästorp. Fick prata med en Kyrkoherde Krister Edvinsson om Grästorps kyrka. Han berättade att kyrkan var byggd under första världskriget och därför inte hade så mycket mässing, utan det mesta var i järn i stället. Hans berättelser om kyrkan gjorde att vi blev nyfikna så i söndags hade vi dagen oplanerad. Vi valde att åka dit på gudstjänsten.
Vi kom i god tid och jag hann gå runt och fotografer och titta på detaljer i kyrkan, så vackert, så rogivande. Vi hann också prata med de tjänstgörande personerna under gudstjänsten som gav tips och förklarade saker. Tacksägelse och tre dop gjorde gudstjänsten till en fest och en underbar kvinnlig präst vid namn Katarina Björndahl. Hennes förmåga att låta alla ord som kom genom munnen, hann passera hjärtat på vägen. Det var en fröjd att lyssna på henne. Barnkören gav också en annan dimension till atmosfären. Störst av allt är kärleken.
Vi hann med att gå på krogen för att få mat och dryck i oss. Därefter tog jag och vovven promenad i motionsspåret utanför Grästorp medan bror tog en vilopaus.
När vi nu var ute på ”slätta” så sade vi att vi passar på att ta en tur även till Håle-Tängs kyrka för gudstjänst nr 2, denna dag. Här var inte lika mycket folk som i Grästorp men kärleken och värmen i den kyrkan var det inget fel på. Även här fick jag chansen att fotografera och prata med personalen. Också denna kyrka var unik och nyligen helrenoverad, så det kändes extra andäktigt att gå runt och titta i lokalen. Precis som i Grästorps kyrka hade de en stor skål med Guds gåvor från blomsterlandet, grönsakslandet och bondens åkrar.

Här höll Henrik Sävenstrand en härlig predikan om att det finns så mycket att tacka för. Det är så lätt att påverkas av alla svarta rubriker i tidningen när vi i stället skall njuta av solen första strålar när vi går upp. Här ville jag räcka upp handen och protestera, jag ville gå fram till prästen och fråga vem jag är vad skall jag njuta av.
Jag går upp 00,30 och börjar jobba 02,00. Inte är det några solstrålar som möter mig när jag går upp och ännu värre…. Jag sätter mig bilen och åker runt på natten och lägger en massa svarta rubriker i postlådorna hos folk. Vems ärenden går jag?
Oftas går jag ju och lägger mig när solens första strålar kommer, så när skall jag njuta?
Mina tankar fick mig att le stort under hela predikan och det viktigaste, predikan fick mig att fundera vidare, och det var väl det som var meningen. Så tack Henrik!
Grästorps kyrka i norra delen av Tengene församling byggdes 1915 för det samhälle som då var köping och hade bortåt 700 invånare. Ett tidigare förslag att med slopande av den gamla Tengene kyrka bygga en ny församlingskyrka narmare Grastorp hade då fallit. Nu uppdrogs restaureringen av Tengene kyrka och byggandet av en ny kyrka i Grästorp åt bröderna A. och G.W. Gustafsson i Borås. Torben Grut ritade inredningen, och dekorationsmåleriet gjordes av John Hedaeus och G. Hallencreutz.
Resultatet blev en harmonisk tempelbyggnad med drag från medeltid, nyromantik och jugendstil. I oputsat tegel reser sig ett långhus med högt takfall, en tornprofil liknande den i Tengene och med vidbyggt trapphus, ett rakslutet kor med vidbyggd sakristia och ett utbyggt vindfång vid norra ingången. Taken är skiffertäckta. Valvbågarna i fönster och kor har spetsbågeform. Byggnadsmaterialet har också i interiören en stark dekorativ verkan där teglet ”självlyser’ nedtill på väggarna och i valvbågarna. Interiören är i övrigt ljusmålad i) god kontrast till teglets kulör. Ljuskronorna i järnsmide samverkar till intrycket, liksom de synliga takstolarna och andra jugenddetaljer.
Altartavlan i ett altarskåpsliknande arrangemang visar Kristi himmellsfärd. Korets väggar är schablonmålade, dess valv lyser i ett intensivt färgspel, som koncentreras upptill ovanför det färgade korfönstret. På takstolarna och runt väggar och fönsterbågar löper målade slingor och band. I vapenhuset finns ett motiv med hjorten och källan, och över norra dörren en Kristusgetalt, som flankeras av salighetsspråken, och valvet utanför dörren har en färgrik dekor. Kyrkan fick ett tornur 1947, och många gåvor har kommit under åren. 1972 genomfördes en omfattande restaurering från grund till tak
Nytt orgelverk byggdes. Från början tänkte man sig att ”frilägga” kyrkan från de jugendbetonade dekorationerna, men påpekanden från bl.a. Riksantikavrieämbetet fick arkitekt och församling att inse vilken arkitektonisk och konstnärlig skatt man ägde i denna sedan byggnadstiden orörda kyrkor.
knappast någon i landet har den karaktären som Grästorps.
Håle-Tängs kyrka:
”Under 1800-talet raserades många av de små kyrkorna med anor från medeltiden. Bland dessa var också sockenkyrkorna i Håle och Täng. Enkla minnesstenar förtäljer att kyrkorna fanns kvar fram till 1883. Båda var små tornlösa anläggningar i romansk stil. När de revs uppförde de båda socknarna en gemensam kyrka, som stod färdig för invigning 1884. Kyrkan har ritats av arkitekten Emil Viktor Lanlet som utformat en centralanläggning med fyra korta korsarmar och klocktornet som överbyggnad över centrum av kyrkan.
Altaruppsatsen har tillhört Tängs gamla kyrka, där den sattes upp 1704. Den är konserverad och ommålad av konservator Olle Hellström i Skara. Predikstolen tillkom i samband med kyrkobyggnaden men pryds av skulpterade allegoriska kvinnofigurer från den gamla predikstolen i Täng. Dopfuntarna är från de gamla kyrkorna, liksom natvardskalkarna. Klockorna från Håle och Täng har också flyttats över.”
2009-2011 gjordes en omfattande renovering av kyrkan. Den togs i bruk igen den 20 november 2011.
Texten är hämtad från ”Våra kyrkor, Klarkullensförlag AB, ISBN 91-971561-08

Ljusfestivalen beskriver sig:
Nossan Ljusfestival är ett hälsofrämjande arrangemang med spännande och trevliga inslag för både kropp själ, öga, öra och mun. Omgivningarna runt vattendraget Nossan kommer att vara spektakulärt belysta på en sträcka av drygt två kilometer. Längs promenadslingan möter du utöver de olika ljusobjekten även spöken i just spökskogen….
Det är något jag håller med om.
Jag och bror var där tidigt om aftonen så vi fick se lite grann av området i dagsljus och även det var en upplevelse.
Efterhand som mörkret sänkte sig så uppträdde mer och mer ljus….
Vi hann med spökskogen och kyrkogården…

Även i Svenska kyrkans tält tände vi ljus för de svältande i världen.

Efter det tog vi evenemangsområdet i besittning med lokalt öl och även Larz Kristerz

Här om dagen eller snarare natten på min tidningsrunda, så fick jag syn på något på vägen som såg misstänkt ut. Går fram och ser att det är ett slukhål och bra djupt och mycket större under ytan än man ser på bilden. Jag tar med ficklampa och börjar undersöka hur det ser ut inuti. Står först några meter ifrån innan jag vågar går närmare och för att se in. Till vänster om hålet är vägen så tunn, så det håller knappast för mig att gå på. Till höger är det först väldigt tunt med sedan är det lite tjockare men jag ser inte hur långt under vägen som det är tomt på grus och bara en tunn yta.
Jag ringer förman och berättar vad jag ser och säger att jag vägrar köra där, då jag knappast tror att det håller. Jag ringer polisen och pratar med riksväxeln, och personen som svarar vill inte tro mig, så jag ber ber att få bl kopplad till Trollhättan direkt. Jag berättar där för polisen vad jag ser och att jag precis har satt ett par snöpinnar i hålet.
De ber mig också att sätta ut varningstriangel från ett håll, ja, jag har bara en i bilen. Jag berättar att det ser så otäckt ut så jag vägrar köra där med min tidningsbil/personbil. Han larmar direkt trafikverket om min upptäckt.

Trafikverkets personal är på plats ca 06,30 och undersöker och bestämmer omedelbart att detta måste åtgärdas. Då vet de själva inte hur allvarlig och hur stort hålet är. De beställer fram grävmaskin och lastbil med grus men det tar en stund innan de är på plats. De ser flera bilar som kommer, saktar in något och bara kör förbi utan att undersöka saken närmare. De beskriver för mig, när jag senare är på plats, att de är mycket vågat och att ingen går ut och kollar innan ur det ser ut, innan de kör.
Ha berättar vidare att det var så dåligt att det kunde bära eller brista, tydligen var det tanken hos bilisterna som inte tog detta på allvar. Hade man tur så kunde bara hjulen försvinna värre om hela hjulaxeln försvann, och riktig otur, så hade bilen försvunnit.
Själv fick en kollega åka med tidningarna från andra hållet, en omväg på flera mil för att dela ut post och tidningar.
Själv kommer jag dit igen vid 11-tiden när de nästan var färdiga men den ena halvan av vägen. Men det var så stort så det blev att gräva upp resten av vägen också.

De börjar gräva andra halvan strax efter att jag var där.

Tog inte lång tid förrän vi hittade fler hål.

Han gick ner med paddan för att packa grusen i gropen när det blev ytterligare ett hål och paddan försvann ner i det…
Där ser du vatten från bäcken som rinner förbi trumman.

Grävskopan fick lyfta upp upp paddan för att fylla på nytt grus och böja om att padda området igen.

Jag var tydligen väldigt klok som valde att inte köra förbi, och de som gjorde det hoppas jag köpte lotter, den dagen…. För de har haft en väldans tur att de inte blev sittandes, och turen kanske satt i hela dagen.
Redan förra året på bokmässan såg jag Kent Wist där som satt och pratade med folk och även jag fick några ord med honom. Jag hade ju sett honom gäckla etablissemanget med ironi och humor, inte minst i sociala medier. Tatueringar, som jag inte gillar, men ändå på något sätt gillar för att folk vill visa vem de är.
Jag har hört honom på radion, där en massa svordomar mellan de vanliga orden flög fram. Jag hörde också i samband med att ha nämndes att han vr präst i Svenska Kyrkan. Även när jag lyssnade och tittade på honom i #agärhär:s monter på mässan. Jag gillar, ta mig fan, det han gör, inget snack om saken, men var är prästen. Så mycket fokus på allt det andra, men ingen präst.
Tio i nio på förmiddagen i söndags kollade jag in gudstjänster i närområdet och tror jag fick hjälp från ovan kollade jag in domkyrkan i Göteborg. Kollar klockan ingen, 45 minuter till pendeln går, slänger på mig kläder, på med koppel på vovven och sätter mig och åker 25 kilometer till pendeln, ner till Göteborg där jag är klockan 10. Lagom promenad till domkyrkan och vovven får sin första promenad. Stannar vid en bankomat på vägen och tar ut en hundring som jag skall ha för betalning för något jag inte vet än.
Utanför kyrkan står en tiggare med sin mugg och försöker skramla pengar och me händer och fötter och vanlig svenska frågar jag henne om hon vill hålla ett öga på min vovve medan jag är i kyrkan på gudstjänsten. Hon nickar ja till svar. En liten stund kvar till tiden för högmässan är inne.
Går några hundra meter till Subway och köper varm mat och dryck. Binder vovven vid en stolpe vid tiggaren, ger henne hundringen plus mat och dryck och kliver lagom in i kyrkan när högmässan börjar. Sätter mig längst bak, där jag kan ha översikt och där tiggaren lätt kan få tag i mig om hon vill. Jag kan också röra mig fritt för att se lyssna och fota. Jag jag såg Kent Wisti, förlåt prästen predika, leda oss i bön och vara präst.
Jag fick se prästen, prästen som så många gånger glöms av, när vi säger Kent Wisti.

Snart nattvarden och vi går sakta fram till altarringen och snart kan jag lägga mig på knä. Prästen kommer och lägger något i min hand medan jag tittar på honom när han säger, ”Kristi kropp för dig utgiven”. Tittar ner i handen och ser brödet. Det var en äkta präst. det var ingen lapp med någon gubbe på och någon ironisk text. Det var en ÄKTA präst.
Jag tror vi behöver ha lite mer präster som Kent Wisti i kyrkan. Vi behöver lite mer uppkäftighet, mer frimodighet att ta vara på traditionerna men samtidigt prata dagens språk, så vi förstår varandra.
Jag minns för några år sedan när vår präst på Maria bebådelsedag inför församling och konfirmander sade, idag är det Maria bebådelsedag eller för att förtydliga…. I dag är det den dag då Maria blev på smällen. Visst, jag såg några fågelholkar hos den äldre generationen, men samtidigt såg jag den yngre generationen verkligen förstå vad det handlar om. Det är denna generation som kommer att ta över när den äldre, eller min generation inte längre kan eller orkar. Jag beundrar min präst för de orden, just för att tala dagens språk.
Jag vill citera Kent från ett inlägg på Facebook
”Det är ju en usel herre men en utmärkt slav. Som det har blivit har jag alltmer sett min uppgift som att kanske göra arbetet liiite lättare för nästa kändispräst (enligt dramaturgin kan vi bara vara några stycken åt gången) och att hen kanske skall helt slippa prata om snus, tatueringar och doc Martens. Så fantastiskt om vi om 30 år kan få se en kändispräst som är sönderpiercad, transsexuell, homosexuell svart kvinna och media enbart skriver om hens tankar om tro och kyrka.
Jag är ju långt ifrån kontroversiell eller en udda fågel. Än mindre en rebell. Jag är väl snarare husbondens röst. Jag tycker att lojalitet mot den kyrka jag älskar är viktig.”
Jag tror Kent kommer att vara en bra slav, som tjänar kyrkan in i framtiden. Ibland kan förändringar vara svårt, men är ändå ett måste.

Jag är så glad att det finns ljudböcker så att även jag kan läsa böcker, vilket inte funkar för mig med lässvårigheter. Sedan dess har jag blivit en frekvent besökare på mässan och i år blev det två dagar. Jag har träffat så många fina författare, och andra bokälskare, och jag är oerhört glad för dessa träffar med Göran Greider, Maria Källsson, Antje Jackelén, Kent Wisti, Åke Bonnier, Mina Dennert med make. Katarina Wennstam, Kim M Kimselius.
Man var drar vi gränserna mot vad som är rätt och riktigt. Skall vi bojkotta bokmässan för att Nya Tider har en monter där? Då är det utställare som drabbas, både små och stora förlag och författare mm. Jag anser att en bojkott bara var till nazisterna vinst, det lyckades med splittringen, och jublar säkert även om deras demonstration blev ett fiasko.
Aftonbladet skriver: Den nazistiska demonstrationen i Göteborg drar till sig våldsbenägna extremister från både höger- och vänstersidan från flera länder. Bland annat mobiliserar organisationer som deltog i de våldsamma kravallerna i Hamburg i somras då flera hundra poliser skadades.
– De är inte där för att prata. De är där för att konfrontera nazisterna med våldsamma metoder, säger Anders Bergman, författare och expert på höger- och vänsterextremism, om de vänstergrupper som väntas komma.
Medan NMR står i säkert förvar ett kvarter från bomässan inringad av polisen så är det kravalliknande scener utanför mässan där det kastas knallskott och rökgranater mot polisen. Så det var motdemonstranterna (som säkert hade några infiltratörer från motståndarsidan) som var orsaken till att folk uppmanades till att stanna inne på mässan och att vissa dörrar låstes.
De som inte kunde ta sig till Scandinavium för att se på musikalen Cats för att motdemonstranter spärrade vägen, skall de anklaga bokmässan, nazisterna eller motdemonstranterna? Tittar på man på hur många som anmälde sig till protesten Inga Nazister i Göteborg, anordnat av Antifacistisk front, så var det 12,000 som ställde sig på den våldsbenägna vänstersidan.
Hur mycket skall vi beskylla bokmässan för?
Jag är väldigt kluven i mna uppfattningar. Många hävdar att förbjuda extrema parter har varit framgångrikt i Europa men då handlar det om både höger och vänstersidans organisationer har blivit förbjudna.
Själv ville jag se hur de som dödade delar av min släkt under andra världskriget ser ut idag. Jag pratade med några poliser som stod vd kravallstaketet utanför bomässan. Vi kom fram till att nere vd Heden ser man nog bäst och att det säkert är någorlunda lugnt där. Hittar en bra plats med folk jag tycker ser trevliga ut. Det blev väntan och mer och mer med folk fylldes på bakom. Helt plötsligt kommer en grupp med röda fanor och skanderar ”inga nazister på våra gator”. Den gruppen stannar ca 20 meter från mig. Helt plötsligt drar de ner sina mössor för ansiktet med endast hål för ögonen, och de personer som stod närmast mig blev oroliga och frågade poliserna om de inte skulle agera. Nej, där gör vi inget, inte förrän de gör något…
Helt plötsligt blir det fart på poliserna som ber oss vänlig men bestämt att gå bakåt. fortsätt bakåt. Poliserna tar sig snabbt emellan oss och kravallstaketet och ber oss att vi går ännu mera bakåt. Det visar sig att en grupp aktivister tagit sig igenom kravallstaketen längre ner på Heden och ut i det avspärrade området. Ja, jag har sett bilderna från händelsen på vänsterextrema sidor och såg att ett par vänner gillade dessa bilder. Jag bestämmer mig för att lämna platsen, för där vill jag inte vara. Jag vet inte vem som är vän eller fiende.
Bestämmer mig för att ta mig åter till bokmässan och går åter till de trevliga poliserna och pratar en stund. Fler och fler människor kom för att ta sig till Scandinavium och de visste om polisens avspärrningar och hade anpassat sig efter det. Nu stod de där och visste inte hur de skulle ta sig vidare, antingen via motdemonstrantgruppen som kastade saker mot polisen eller att vandra runt hela området, en promenade på ett par kilometer. På en av de finklädda damerna rann tårarna, och med det följde sminket.
Väl inne på bokmässan kunde jag från deras balkong följa polisens kamp mot motdemonstranterna. Ca en halvtimmas filmande från händelserna har överlämnats till polis och Expo.
Ja jag fick se de som efter kriget valde att hänga pojkar och män bara för att de var tyskar och hur de tog flickor och kvinnor som gisslan och de skulle våldtas morgon middag och kväll.
Jag kommer inte att bojkotta bokmässan, jag kommer inte att bojkotta Storytel som har annonser på främlingsfientliga sidor. Fast jag ser att mina favoritförfattare och deras böcker på sidor med Nazism och främlingsfietlighet. Inte heller andra bokförlag och författare som också syns på sidor vars budskap jag inte står för, vare sig det gäller höger eller vänster. Däremot kommer jag att arbeta mot extremism i alla dess former.
Jag tror på Sverige, demokrati och öppenhet.
Jag kan bara konstatera att i krig finns bara förlorare.
Tack alla fina författare, alla organisationer alla fina vänner som ställde upp på bokmässan. Jag tror på er!
Det finns inga vinnare i krig, bara förlorare 😦

Dagen började 06,30 på pendelstationen Lödöse södra.
Därefter sakta promenad till Svenska mässan…

Väl inne på mässan blev det först morgonmeditation med Svenska kyrkan.

Därefter blev det samling under parollen bokmässan mot rasism…

Fick ett härligt samtal med

Maria Källson som är VD för bokmässan, men även denna kvinna

Antje Jackelén som är Ärkeiskop. ch även en man…

Göran Greider.
Blev också många selfies

En mamma med dotter och svärdotter….

Var så härligt att blicka ut över alla #jagärhär:are och samtidig längst ner till vänster i vit skjorta står en Vavra nästan ensam och pratar om nya tider. Nej, det ni ser jag fram, det är det som är NYA TIDER.


En fantastisk dag går mot sitt slut, men har ännu lite tid att berätta…
Jag hade inte planerat dagen, utan det fick bli som det ville och den blev bättre än bra. Efter promenaden med vovven så bestämde jag mig för att ta mig ner till stan för att se vad som händer där. Vovven stannade hemma, så jag var hel fri och gå dit näsan pekade. Först blev det ECT:s tält på Heden där Katarina Wennstam berättade om sin bok Gänget.

Beundrar denna kvinna som kan konsten att berätta och debattera utan att trampa på tårna. Vi behöver mer Katarina Wennstam i samhället, inte minst av manligt kön, jag vi behöver bli mer MÄN som arbetar för jämställdhet…
Hon är en underbar människa att prata med…
Men jag är mycket besviken på ECT om valt att gå ifrån mässan. Ett bevis på att d främlingsfientligheten har lyckats med att splittra oss, är min tanke.
Sedan tog jag morgondagens biljett till bokmässan och ägnade några timmar där. Får köpa en ny i morgon.
Fick träffat Fina Mina Dennert och Kent Wisti i Jag är här-montern. och utbyta några ord med dem båda. Underbara människor som vågar stå för sina åsikter, fast på så vitt vida sätt. Personer som med en glimt men också allvar kan sätta fingret på splittringen i samhället.

En härlig kvinna med äventyr i blick och nära till skratt…
Hon stod för dagens största överraskning, som kommer att bli hemlig lite till….
Därefter blev det promenad ner till Gustav Adolfs torg för manifestation för öppenhet och demokrati. När jag kommer ner till torget så kommer en man gåenedes rakt emot mig. Sträckte fram handen och hälsade Jonas Sjöstedt välkommen och han tackade stort…
Därefter ställde jag mig lyssna på fler talare, när Björn Sandmark, en Twitterkompis och VD för Göteborgs stadsteater klev upp på scen. Bara att lyssna och sedan smyga till området för att få en selfie med honom.

Bara inse att det spontana blir bäst! 😀
De är så mycket som värmer mig i dagens samhälle. Min grannkommun, Grästorp har ingen Pridefestival, men kommer ändå att uppmärksamma sina innevånare.
Se videon nedan…
Tack Isabel och Pia för det ni gör….
Tack Grästorp att ni visar mångfalden…

Vilken tur att det växer ett träd där, annars så hade nog berget ramlat ser. Det konstaterade en fyraåring när hen såg denna plats. Så smart!
Jag och Nussä tog idag en promenad kring den nya natur och kulturstig som ordnats här i närheten. En härlig promenad på ca 7 kilometer, men väl värt vart enda steg. Vad mycket det finns strax utanför knuten, som man sällan ser om ingen sätter upp en skylt, och skyltar fanns det gott om som informerade om både stort och smått. Jag som nu också är lagom förkyld och inte orkar med så långa etapper i taget, var denna helt perfekt med många platser att vila sina ben på.
Vid torpet Björkås, fick jag många minnen från min egen barndom på 60-talet ned hässjor ch hängande hö.

Vandringen gick i skog, efter och över bäckar och inte minst efter sjöstranden.