Mor har inte fått någon som helst smärtlindring efter alla fall som blev av risperidon trots att jag bönat och bett om det till både sköterskor och övrig personal på boendet.
Jag har ju tidigare pratat med läkaren om detta att hon sedan tidigare har ont i knä och i rygg. Hon har därför ätit Treo och senare Alvedon just för detta. Detta har läkaren då godkänt och jag vill veta varför det nu inte sker…
Kopia på mail till Socialstyrelsen:
Doris Larsson
Innan jul 2011 så var vi på vår traditionella julresa till Kiel i Tyskland.
Vi hade lånat en rullstol från hjälpmedelscentralen för mor som hade
svårt att gå längre sträckor bland annat ont i rygg och knän. Vi har
ca 10 timmar på oss i land innan resan med vändande båt går tillbaka
till Göteborg.
Mor njöt av resan i fulla drag.
Vi köpte på julmarknaden en schweinestek (kotlett) i bröd som vi åt.
Helt plötsligt började hon att väsa och jag förstod att någt alvarligt
hänt. En köttbit i halsen. Hon blev blå på läpparna och i ansiktet.
Folk kom ditrusande medan jag ringde ambulans på 112. Dom rensade så
gott dom kunde ur halsen, mor låg livlös på marken. Ambulansen kom och
hon fördes i den. En bil med två läkare ankom och gick in i
ambulansen. Därefter kom även polis.
Mor som är tyska kan språket men min utvecklingsstörde bror kan bara svenska.
Misstänkte starkt att det skulle vidare till sjukhus. För bror som
inte kan tyska fanns bara ett alternativ och det var att skicka ner
honom till båten där det fanns svensktalande personal. Efter ca 30
minuter hör jag återigen mors skratt och lättnad uppstod.
Därefter kunde vi i sakta mak åka till sjukhuset.
Mor skulle bli inlagd minst en natt för observation. Vi fick omboka
resan och ordna hotell för att kunna vara vid mors sida. Natten
förflöt lugnt och mor blev utskriven nästa morgon.
Hemkommen firade vi jul i lugn och ro. I början på januari så tyckte
jag att mor började få väldigt mycket urin och jag började misstänka
att mor hade urinvägsinfektion. Någon i hemvårdspersonalen sade att
det är nog inte troligt då det inte luktar sådant.
Jag lät detta bero tills personal på dagverksamheten hörde av sig med
misstanke om att hon hade urinvägsinfektion pga av att hon sprang
mycket på toaletten. Tog kontakt med läkare mycket riktigt –
urinvägsinfektion. Medicin sattes in (XXX). Efter ytterligare
påtryckningar så sattes en ny kur in av samma sort. Hon hade då sköra
slemhinnor i slidan och läkaren satte in Vagifem (östrogenpreparat) 25
mikrogram boosterdos dvs en tablett dagligen under två veckor att
intagas vaginalt. Efter bara några dagar märkte jag att hennes humör
påverkades otroligt negativt blev ilsk, irriterad hotade
hemvårdspersonalen när dom tog i henne. Jag började tänka på östrogen,
hormonsvallningar, månadsproblem hos kvinnor etc. Tog kontak med
apotek, sjukvårdpersonal, läste bipacksedlar. Alla dessa nekade att
det kunde ha med östrogen att göra. Till slut fick jag kontakt med
läkemedelsverket som med en gång reagerade på strykan. Efter
dubbelkoll fick jag info att den finns som paralellinport men att
originaltillverkaren valt att ta bort den större styrkan från den
svenska marknaden med hänvisning till nya rön om att den lägre styrkan
ger samma verkan men med mindre biverkningar. Kontaktade läkaren enl
läkemedelsverkets råd och som genast ifrågasatte mina synpunkter. Han
lovade dock kontrollera uppgifter. Efter kontroll så återkom han med
meddelande att jag hade rätt och sänkte mors dosering. Under denna tid
hade resperidon blivit insatt Zolpidem, Oxascand. efter Risperidon kom
snuva, rinnande näsa, lätt feber och vi trodde att hon var på väg att
bli förkyld. Hon blev stel i leder fick svårt att gå. Hemvården
pratade med sina distriktssköterskor i hemsjukvården som inte såg
något speciellt med läget. Till slut blev läget att akut,
hemvårdspersonalen bad mig om hjälp med mor då deras egna sköterska
inte tog läget på allvar. Vi fick ställa in dagverksamheten, hemvården
fick komma och mata mor för hon kunde knappt röra sig.
Diskriktssköterskan ansåg vi kunde vänta en vecka. Hennes ordinarie
sköterska kom tillbaka efter sin sjukskrivning och kontaktade mig. Hon
kontaktade mors läkare på stört som erbjöd sig skriva remiss till
geriatrik i Uddevalla. Väntetid en till två månader. Hon kom till mig
och vi beslutade att ta in mor på egen hand.
Vi fick ordnat tillstånd at komma in akut och vi tog ambulans då mor
var stel i hela kroppen.
Där behöll dom henne för medicinförgiftning av Risperidon.
Förra onsdagen gick min mellanbroder i väggen pga av ekonomiska
bekymmer plus bekymmer om mor….
I torsdags körde jag min yngste broder till bussen för att åka till jobbet.
Han glömde busskortet och gick hem två kilometer vilket tog sex timmar.
Han kunde inte förklara var han varit hela tiden…
Han är sjukskriven på grund av stress/utbrändet
HJÄLP!!!!!!
Lillebror hade glömt sitt busskort vilket han kom på när jag hade lämnat
honom på busshållplatsen.
Men istället att reagera med panik i den situationen, som är det
vanliga med honom så lämnade han busshållplatsen gåendes åt fel håll
och utan att svara på andra passagerares tilltal utan bara gick. Han
gick hem för att hämta sitt busskort ca 05.50 och ankom hemmet 12.20
en promenad på ca 2 kilometer vanliga gångvägen, vilket normalt tar ca
15-20 minuter.
Han kommer bara hem och frågar när går nästa buss till stan.
Han betedde sig också som en zoombie och reagerade inte på normalt sätt.
Han kunde heller inte redogöra för vad som hänt under morgonen.
Idag är han sjukskriven, inåtvänd och skärmat av sig ännu mera.
Denna kortslutning har inträffat ytterligare en gång.
Personalen upplever pat mer orolig med förvärrat ropbeteende och man har noterat illaluktande urin.
Patienten sköter toalettbestyren relativt självständigt en inkontinet.
Diagnos: F028 Demens vid andra specifierade sjukdomar som klassifieras annorstädes
Signerat 2012-06-18
Här är samma dokument inscannat av en annan läkare som i föregående inlägg.
Det är signerat 2012-06-19 och betraktas då först som infört i journalen.
Läkare notat om patienten.
Epikris avd medicin.
Detta inlägg är inskrivet i journalen nästan två månader efter att vårdcentralen fick infom om detta.
Det innebär också att SSK på boendet inte hade någon infom om detta förrän senare, dvs efter att vi tagit hem mor.
Här nämns för första gången diagnoskod F039 Ospecificerad demens…
Jag ringer vårdcentralen och informerar om att mor är akut inlagd på NÄL pga akut toxination av Risperidon och även extrapyramidala biverkningar av den samma.
Informerar också att mor erbjudits en korttidsplats på ett äldreboende för återhämtning.
Biståndsenheten ringer mig och erbjuder mig en korttidsplats på ett boende här i närheten för att mor skall kunna återhämta sig.
Jag tackar ja, då det kan vara ett bra alternativ till dygnetrunttillsyn under närmaste perioden.
Det kan också vara bra i väntan på att mor skall kunna bli överflyttad direkt från NÄL till geriatrisk medicin för inställningar av alla mediciner.
SSK hade återigen pratat med mors läkare och bett honom om att ändra remissen så att mor kunde bli överflyttat direkt från sjukhuset direkt till geriatrisk medicin, vilket han lovade göra.
Kände det skönt att pärsen var över och tänkte nu är det lungt och jag kan koppla av.
Torsdag morgon.
Jag är slut av oro och spänningar i kroppen och har inte sovit på flera nätter.
Mors ordinarie SSK i hemvården är tillbaka och ringer mig på morgonen.
Hon berättar att flickorna i hemvården berättat att mor inte mår bra.
Hon föreslår att hon åker till vårdcentralen direkt och pratar med läkaren om mor och att han får skriva remiss så vi får komma in akut med mor till akuten. Därefter kommer hon hit.
Hon har varit på vårdcentralen och pratat med läkaren som inte anser det vara något oroväckande utan föreslår att han skall skicka en remiss till medicinsk geriatrik där väntetiden är ca 1 till 2 månader.
Mer anser sig han inte att han kan göra i detta fallet.
Vi går in till mor och pratar som inte svara på tilltal och bara tittar med en blick som inget ser.
Åter ute på altan gör vi upp vår gemensamman plan.
Jag stannar kvar och håller uppsikt på mor och infomerar hemvårdspersonalen om vad som pågår.
SSK åker tillbaka till kontoret och kontaktar själv akuten och förklarar läget med mor och ber att att vi skall få komma in med mor med ambulans.
Hemvårdpersonalen förbereder mor för sjukhuset och strax efter ringer SSK.
Akuten tar emot mor för undersökning. Hon skall ordna med ambulans och återkommer när det är klart.
En från personalen i hemvården stannar kvar och är behjälplig så länge det behövs.
SSK ringer igen och berättar att ambulansen skall vara här inom en timma.
Åker med i ambulansen till sjukhuset där det efter blodprover och andra undersökningar snabbt konstateras att mor har akut toxination av Risperidon
Medicinen sätt ut omedelbart och mor hamnar på avdelning med full övervakning av hennes tillstånd dygnet runt.
Man märker snart att hon återvänder till livet även om vissa delar av biverkningarna kommer att sitta kvar under flera månader.
Här saknas helt journalanteckningar för denna dagen, att SSK varit på personligt besök på VC och att läkaren lovade att skriva remiss till geriatrisk medicin.
FASS säger om biverkningar:
ofrivilliga rytmiska rörelser i tungan, munnen eller ansiktet. Det kan vara nödvändigt att avbryta behandlingen.
feber, svår muskelstelhet, svettningar, minskad medvetandegrad (ett tillstånd som kallas malignt neuroleptikasyndrom).
Omedelbar medicinsk behandling kan vara nödvändig.
I denna situation tycker en SSK att vi kan vänta en vecka och läkaren föreslår remiss till medicinsk geriatrik där väntetiden kan vara upp till 2 månader.
Mor var så förgiftad att hemvården fick komma hit och mata henne.
Ändå tycker SSK att vi kan vänta en vecka. Tror inte mor hade överlevt en vecka 😦
I dag är läget akut!
Hemvården får kalla in extra personal för att få upp mor ur sängen.
Hon är stel i hela kroppen och kan inte röra sig själv…
Personalen informerar mig om att deras SSK inte vill ta läget på allvar trots påstötningar pga detta på ber dom mig agera med alla krafter då mor behöver vård.
Jag kontaktar vik SSK som än en gång anser inte det vara akut utan vi kan vänta till torsdag tills ord läkare är på plats.
Jag informerar henne om vad som står i FASS…
Tala omedelbart om för din doktor om du upplever
• ofrivilliga rytmiska rörelser i tungan, munnen eller ansiktet. Det kan vara nödvändigt att avbryta behandlingen.
• feber, svår muskelstelhet, svettningar, minskad medvetandegrad (ett tillstånd som kallas malignt neuroleptikasyndrom). Omedelbar medicinsk behandling kan vara nödvändig.
Ja ja ja, jag överdriver det hela.
Själv mår jag mycket dåligt i denna situation.
Hemvården beställer extra mat och får under veckan två ggr per dag komma hit och mata mor då hon inte längre varken äter och dricker själv, svara knappt på tilltal.
Ringer vårdecentralen flera gånger som inte tycker sig reagera på detta jag säger.
Jag åker upp till vårdcetralen för att på plats vädja om hjälp, även detta utan resultat.
Vill jag prata med läkare så MÅSTE jag ringa.
Går utanför och ringer och på telefonsvararen blir jag upplyst om att de inte kan sätta flera personer i kö utan är välkommen åter i morgon.
Detta upprepas flera gånger under veckan.
Jag mår skitdåligt….
Både jag och hemvårdpersonalen föröker påverka så mor får hjälp….
