Är du bög eller?
Känns det igen när man börjar prata om regnbågsflaggan eller prideflaggan?
Ibland blir jag så trött på den frågeställningen och varför många direkt förknippar den med det. 😦
Regnbågsflaggan används idag för att symbolisera flertalet ideologier och rörelser med kärlek som centralt tema, bland annat fredsrörelsen som har mängder av olika grenar i bland annat Israel, Storbritannien och Sverige. Färgkombinationens mest kända användning är den för Prideflaggan, en symbol för inkluderande, mångfald, homosexuella, bisexuella och transpersoner. Flaggan är nära sammankopplad med HBTQ-rörelsen som värnar om HBTQ-personers rättigheter och intressen.
Jag har stöttat Pride och värnar flagga för mångfald och kärlek. För ett tag sedan fick jag åter igen frågan om när jag skall stadga mig, och svaret som jag gav, var som alltid, när jag hittar den rätta. Inom mig malde tankarna än en gång, varför svarade jag inte ärligt på frågan.
Nästa gång skall jag svara, när jag får potensen tillbaka. Den har jag inte haft på 30 år pga mina mediciner. Visst, man blir lycklig av lyckopiller.
När jag var liten och vi åkte från Trollhättan till Vänersborg via Vargön, så passerade vi Norra klinikerna. Varje gång vi passerade där tittade jag efter farbrorn som gick med sin skokartong i ett snöre dragandes efter sig. En man med ett funktionshinder som bodde på en inhägnad institution. Nu när jag blivit äldre har jag många gånger tänkt på honom, hur var hans liv, fick han leva sitt liv på det sättet har ville. Idag skulle jag gärna vilja träffa honom. Då hade jag ingen tanke på att jag några år senare skulle få en bror, som snart skulle drabbas av ett elakt virus som satte sig på hjärnan. En bror som mycket bodde på barn och ungdomspsyket i Vänersborg på grund av de skador han hade i hjärnan. Om det var viruset eller medicinerna som gav skadorna vet jag inte, men jag vet att en del av kyrkans folk tyckte han skulle in på en institution och dra runt på en skokartong i ett snöre? Andra ville påstå att brors problem kom från ett oheligt äktenskap mellan en landsförrädare (min far) och ett nazisvin (min mor, född i Tyskland).
När jag kom upp i tonåren ställde jag mig upp på grannens köksbord och skällde ut dem efter noter, då det tyckte att alla utlänningar skulle ut ur landet. Min mor var ju utlänning och både hon och min existens var hotad. Andra hatade tyskar inkl min mor, för vad tyskarna gjorde under kriget.
Inte långt efter detta satt vi med några vänner tillsammans och bad för bror. I flera timmar satt vi där och bad, och efter det hände något och bror började utvecklas.
Vi var uppe i Trollhättan och skulle handla. Naturligtvis var bror med. Vi skulle vänta på mor och lillebror skulle vänta med mig. Då säger bror, mamma, gå med dej. Det var första gången han visade en egen vilja. Han ville inte bara följa med en hand, vilken som helst, utan just en speciell hand. Mors ögon rann upp, hon satte sig ner på huk och kramade bror, och det blev ingen handling den gången.
Inte långt efter det gick mor i väggen och hamnade på psyket. Då kommer nästa smäll och vi barn blir intagna i ett rum och få vet att mor är krigsskadad och ALDRIG mer kommer bli bra.
Även om jag har en barnatro som är viktig för mig, så har inte kyrkan varit något jag har velat vara del av, mer än tillfälligt vis. Ännu värre med våra frikyrkor.
Att vi brutit kontakten men mycket av våran släkt, dåvarande grannar mm, kanske ni förstår men det är de sista åren jag har hittat tillbaka till kyrkan. Men jag är fortfarande besviken på människor som inte kan se regnbågsflaggan/prideflaggan som ett tecken för alla människors lika värde. Så fort den kommer på tal så blir det äktenskap och även sex inblandat.
Låt flaggan vaja på fler ställen, som ett bevis för att stöd för alla människor inkl minoriteter. De är värda det!
Villa California 