Jag är så otroligt glad att jag ha denna mannen som extrahusse till Nussä. Nussä har sedan första stund varit mycket fäst och kopplad till mig. Detta har gjort det svårt att låta någon annan ta hand om Nussä, då han oftast varit väldigt gnyig och vill till mig.

En trogna vän kan man knappast ha. På natten när jag går till jobbet, då vet han att han måste vara hemma, men han vet att han inte är ensam i huset. Men dagtid, är det nästan stört omöjligt att lämna honom. Måste han vara hemma så är han väldigt duktig att prata med kroppen och ge mig dåligt samvete för att han måste vara ensam. Den första tiden så rymde han hemifrån och sprang och letade efter mig. Nu har jag gjort huset rymningssäkert, och tur är väl det.

Men jag också fått stor hjälp av Astor, som har ett stort hjärta. Igår var jag tvungen att vara borta några timmar och då berättade jag för Nussä att vi skall gå till Astor. Jösses vilken glad hund, jag trodde ett tag att han skulle hoppa ur skinnet innan vi kom iväg. ..

Så mycket kärlek Nussä hade till Astor när vi kom dit, kan inte beskrivas. När jag sedan sade att nu får Nussä stanna, så sprang han genast och pussade Astor över hela ansiktet. Inte som när han krypet ihop hemma och går och gömmer sig med svansen mellan benen. Nej, detta var helt accepterat.

Känns så gott med Astor och hans fru, att de finns där när jag inte kan ha med honom. Jag kan i alla fall åka iväg med gott samvete.

Tack Astor med fru att ni finns där..