Det går framåt….

Jag ligger på en låst avdelning med har frigång inom Sjukhus området.

Jag är ute och promenerar så mycket som möjligt och jag känner att mina ben blir stadigare och stadigare. Tyvärr tappade jag mitt aktivitetsband i snurrigtheten hemma och polisen vill ha iväg mig till sjukhus så forts som möjligt. I o med att jag kunde stå på benen med hjälp så avstod vi ambulans och jag åkte polisbil till akuten. Trots att jag vräkt i mig ca 150 tabletter, så var der ingen större fara utan jag blev snabbt vidarebefordra till en psykiatrisk avdelning. Under första dygnet var jag inlåst tills jag hade fått prata med läkare, som godkände frigång inom Sjukhus området. Det utnyttjar jag flitigt både för rökning men frisk luft och att röra på mig. Det går sakta men det går och rätt håll.

Nu hoppas jag på kurator samtalen i morgon och att jag snabbt blir kallad till öppenpsyket och får en psykolog som jag får förtroende för. Förra gången fick jag en kurator som lekte psykolog och der gick åt skogen. En läkare som satsade på karriär i stället för patienter funkade inte heller vilket gjorde att jag förlorade minst 5 år av mitt liv den gången.

Andra gången stoppade jag i mig 100 propavan, fick dricka mängder med aktivt kol och i minst tre dagar blästrade jag toalettstolen. Fick ligga inne en natt och när jag kunde stå någorlunda på benen, så blev jag hemskickad i taxi, då de inte hade plats för mig.

Jag tror att det är någon där uppe som tar vid och hjälper mig, när inte vården funkar….

I dag har jag finfin personal som bryr sig, och känner mig helnöjd.

Tack alla fina människor både personal och patienter, ni gör livet värt att leva….

4 thoughts on “Det går framåt….

  1. Vet att detta låter ”enkelt att säga för dig”, men du har visat under åren hur godhjärtad du är, bryr dig så mycket om andra (kanske för mycket), varit så fin mot din bror, visat din vackra miljö med eller utan din fina hund. Vet att det låter enkelt för mig att säga att du borde vara glad och lycklig utan dina ”mörka tankar”, men det är svårt att göra det. Vet inte anledningen till ditt mående och varför … men en sak ska du veta, och det är att jag ber innerligt att du kommer på fötter igen och visar dina fantastiska bilder och det fina du gör för andra, men glöm inte dig själv. ❤

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s