Månad: juli 2017

Västra Roten 37 gick upp rök

Den Av villacaliforniai Vardag1 kommentar


Det var med sorg och tårar jag besökte Västra Roten 37 i Lilla Edet. Ja, området hette på den tiden Västra Roten där detta hus låg. Huset som numera bara är ett tomt skal, eldhärjades och innanmätet är helt uppbrunnet. En del av Lilla Edets historia har gått upp i rök. Tragiskt men sant.

Som vanligt uppstår i dessa situationer en massa rykten, och vittnesuppgifter och fynd på platsen gör att det talas om mordbrand. Ja, så lyder rubriken hos polisen, och jag tänker inte spekulera mer i frågan. Hoppas dock att det löser sig snart, så att vi kan gå vidare. Jag som gärna promenerar i Lilla Edet har ofta gått förbi här och kikat på huset när de stått där i sin glans.


Ovanstående bild fotade jag förra året när jag promenerade där förbi på en av mina promenader. Kommer nog aldrig att mer få se det sådant igen, då det aldrig blir detsamma att bygga upp på nytt. Även om huset låg lite avsides så var det ändå känt för de flesta i området. Ja, det gör verkligen ont i en, när man tänker på hur fort historien kan ändras. Det har blivit ett tomrum på kartan och ett  tomrum i hjärtat, ite bara hos mig, utan många fler.

I boken Fuxerna sockenhistorik kan man läsa:

Huset Västra Roten no. 37. 
Huset finns kvar och är enkelt uppfört 1 ett plan av timmer, och enligt Älvsborgs lans museiförenings inventering av byggnaden, förmodas den vara uppförd omkring år 1850. Men enligt vad förre ägaren Axel Johansson uppgivit skulle både hans föräldrar och farföräldrar ha bott i stugan. I så fall skulle stugan vara mycket äldre. Det är mycket möjligt att farfadern bott här men endast en kort tid, ty enligt kyrkobokföringen bodde han under tiden 1830-35 1 hus no. 36, i Dåvarande södra roten under Nedergården. Huset, som under årens lopp om och tillbyggts till nuvarande utseende, är av den typ som var vanlig under 17001800-talen. Det är därför Värt att bevara för eftervärlden som exempel på bebyggelsen i Lilla Edet före branden 1888. För Västra Rotens del ar det den enda stuga av denna typ som nu finnes kvar. De nuvarande ägarna Karin 
och Per Johansson från Trollhättan, underhåller och Vårdar stugan pietetsfullt. 
Förste agaren Axel Julius Johansson var fodd 1874 och hustrun Emelia Olsdotter var från Hjärtum. Av någon anledning kallade Axel Johansson sig senare For Mattsson. Axels föräldrar voro arb. Johan Eliasson, född 1833, och hans hustru Christina Maria Andersdotter, född 1840. De hade tre barn.

 

Ann-Britt Johansson är ordförande i Lilla Edets Hembygdsförening. Hon berättar för TTELA. Räddningstjänsten ringde henne vid 04-tiden och när hon då kom till huset hade lågorna lagt sig och man såg mest rök. Men räddningstjänsten höll fortfarande på med släckningsarbete.

– Det är fruktansvärt sorgligt. Det börjar sjunka in att det rara lilla huset är borta, men det är jättetråkigt, säger hon.

Huset är troligtvis från sent 1700-tal. Enligt Ann-Britt Johansson har huset tidigare utsatts för skadegörelse – bara i år har fönster krossats två gånger.

P4 Väst skriver så här på sin sida:

Det finns ingen naturlig orsak till att det började brinna och polisen rubricerar därför händelsen som mordbrand. 

Vid tiotiden på förmiddagen är polisen på plats för en teknisk undersökning. De har en polishund med sig som letar efter spår.

Hittills har polisen hittat en bensindunk som tillhörde hembygdsföreningen. I normala fall förvaras den i ett förråd och används för att fylla på grästrimmern. Nu låg bensindunken intill det nedbrunna huset – tom.

– Nu ska vi söka fingeravtryck på dunken, samlar ihop övriga spår. Det är tråkigt, det är en fin kulturbyggnad som är förstörd, säger kriminaltekniker Jonas Wireby.

Hoppas snart att polisen kan hitta vad som orsakade branden och om det visar sig vara mordbrand, att rätt personer åtalas.

Vad som gör extra ont i mig är att så många gör sina röster hörda med okvädesord, men när det gäller att ställa upp för varandra både form av trygghetsvandrare/nattvandrare och grannsamverkan, så är intresset i det närmaste lika med noll. Känns mycket tråkigt, tycker jag..

 

Det kom fram två filmer på Youtube om Västra Roten, från några som kallar sig Edetgruppen.

Edetgruppen är grupp som bildats i syfte att dokumentera en del av alla de gamla foton och filmer som finns om Lilla Edet.

Deras arbete finns att ta del av på lillaedetbilder.se. Detta är en webbplats med gamla foton och filmer från Lilla Edet.

Kulturskatt

Bilderna utgör tillsammans en kulturskatt skildrande Lilla Edets kommun och dess historia. Edetgruppen har genom sin insamling av material samt förmåga att visa upp detsamma, visat stort kunnande och entusiasm. De har skickligt lyckats att sammanställa materialet och presentera det på ett modernt sätt som gör att många kan ta del av deras arbete.

https://youtu.be/1iafSoweI9M

 

 

Grattis på 50-årsdagen

Den Av villacaliforniai fest, Helgdagar5 kommentarer


Ja, då var den stora dagen gjord, halvvägs till 100… Bror fyllde 50 år i går och det firade vi på Koppargrillen i Vänersborg med några vänliga inbjudna gäster. Efter att ha inmundigat dagens fina middag, så tar vi en promenad efter vänerstranden upp till Skräcklestugan där vi sedan tar efterrätt.

Ja, traditioner är viktiga för bror och på sätt och vis är det enkelt med traditioner, man vet vad som skall göras och man behöver inte planera i förväg…

Grattis bror till dina första 50 är…

Lilla Edet med stort hjärta

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Antoinette Van Ketwich, en lokal kändis i Lilla Edet skrev så fint på Facebook om just Lilla Edet. Själv förälskade jag mig i det hon skrev, för det var skrivet direkt från hjärtat. Jag började leta bland mina bilder och gjorde ett collage av några av de bilder jag fotograferat i Lilla Edets kommun de senaste månaderna.  Tack Antoinette att jag får publicera det här i bloggen.

Liten reflektion – Möten längs en promenadstig… mitt i byn!

Pappor cyklar förbi med sina  barn, alla har hjälm …utom papporna…

Kvinnan som passerar 3 gånger med några cyklande o gående småttingar… hon såg bara sin mobil…..

Sportiga personer som pratar högt med sig själva är alltid kul….

Pappersbruksarbetare cyklar troget förbi, till o från jobbet.. jättebra att de plingar till när de kommer bakifrån!
O se där kommer LEIFAB-bilen som tömmer alla kärl, TACK!

Pensionärerna går en dagsrunda, med stavar, rollator eller bara med bästa vännen arm i arm…

En äldre kvinna från Syrien plockar kamomillblommor mot hennes hosta. Frågade nyfiket och jag måste säga att jag förstod precis varenda ord på arabiska!

Nyduschade ungdomar i gäng tjattrande och skrattande, som sprider en doft av ”ut o ha kul”…

Moppekillen som skruvat i veckor, nu både låter o går den bra…

Skolbarnen utan regnjackor som kånkar på stora väskor…

Många hundlortar som ligger kvar….

Högljudda killgänget med plastpåsar…. som sprider rakvattensdofter lång väg…..

Alla vårdare som troget promenerar med dem som behöver lite extra hjälp….

Nån som går en tur varje dag och tappat 16 kg på vägen…..

De diskuterande prästerna på sin dagliga runda….
Hund- mattar & mattor i grupp som möts på rastrundorna… och blockerar hela banan….(Känner mig medskyldig)

På sommaren kommer främmande ekipage, mormor o morfar med barnbarnen…

Tycks vara mer regel än undantag att alla hejar på varandra …. 

Många ville ha järnvägsspåret kvar, men promenadstigen mellan pappersbruket och centrum har verkligen blivit en välbesökt transportsträcka till stor glädje för de flesta i byn !

Brandbilen säger tut – tut – tut (Brandmuseet)

Den Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

Att sticka näsan utanför dörren är stort, att sticka näsan utanför tomten är större, men ibland behöver man inte sticka så långt utanför för att upptäcka något nytt. Under de senaste 15 åren har jag i grannorten sett hur de byggts och snickrat på något som sett intressant ut. Jag fick reda på att det var en ”galning” som byggde ett brandbilsmuseum.  Jag är ju själv en galning och en ”nyfiken i en strut”-person, så detta ville jag inte missa. Men men, när skall de öppna, för jag har ju sett utvecklingen på platsen men inte sett någon reklam för detta.

I söndags gick jag förbi hos dem och träffade damen till ”galningen” och fick reda på att de öppnat. Ja de har öppet varje tisdag mellan 18 och 21. Nu var det ingen tvekan, jag MÅSTE dit…. Tog bror och vovven med mig och åkte dit, och det visade sig att det var två ”galningar” och när vi anlände dit vet jag inte hur mycket procenten steg i galenskaper.

Ja, jag är verkligen glad att jag är galen, för det var en helt galen upplevelse att se skapelserna från alla vinklar. Det var inte bara brandbilar, det var ambulanser från de första hästdragna ambulanser, dåtiden bärbara handpumpade brandsläckningsutrustning till inte så långt ifrån vår tid. Mycket var ju från de lokala området och när jag såg att min egen skola mellan 1967 och 1972 hade eget brandalarm så hajade jag till. Inte hade jag någon tanke på brandsäkerheten där när jag gick i låg och mellanstadiet. Vet inte om man blivit galnare eller klokare med åren, men visst tänker man på brandsäkerheten idag, inkl försäkringsskydd. Jag hörde andra besökare säga att de hört att detta var ett av Sveriges mest kompletta brandbilsmuseum, samtidigt som andra sade att det gamla var så välvårdat så det nästan var i nyskick.

Det är lätt att bli hemmablind, och det var jag verkligen. Men det är viktigt att fler hittar dit för att bevara detta. När jag såg den ena av brandbilarna så tänkte jag på hur vi beställde en bil med vatten, när vår brunn sinade och vi behövde för att vara djur på gården skulle överleva. En annan tanke jag hade var när en av våra grannars hus brann och hur brandmännen kämpade med att försöka rädda huset. När elföretaget kom och skulle koppla ifrån elledningarna för att inte hela elnätet skulle drabbas av kortslutning. Då kom deras stegbil till nytta, för då var det brottom så det tog stegbilen och hissade upp elektrikern för att koppla ifrån kablarna. För mig blev det många minnen. En mamma kom dit med sina barn och deras kusiner, och att se deras ögon blixtrade likt räddningstjänsten fordon, var en upplevelse. Barnen fick även åka ner på stången från övervåningen som en riktig brandman på utryckning. Ner, spring till trappan och upp igen fär att åka ner. Vet faktiskt inte vilket som gick fortast, upp eller ner.

När människor är ”galna” på detta sätt, så vill jag ser mer av galenskapen i vår värd. Detta är inte bara ett museum utan en upplevelse,  ja ett upplevelsemuseum av stora mått. Visst fanns det saker som var ”se men inte röra” men det fanns också saker som var se och röra. Sitta in i en brandbil var en av mina drömmar när jag var liten. Men jag avstår gärna att åka ambulans,  och jag tänker på hur bekvämt det hade varit i den hästdragna typen.  Men å andra sidan hade jag någonsin föredragit den, framför att inte komma till vården,  även om även den var primitiv. Det enda jag hade velat ha kvar är några rejäla supar med whiskey om jag behöver få bedövning.

När ni ändå är där, glöm inte ta en fika i cafét som också visar dåtidens minne, högst verkligt idag.

Höljebacka brandmuseum

Män, dags att visa lite stake…

Den Av villacaliforniai Teknik2 kommentarer

Sex skall vara trevligt, mysigt, njutbart och i samspel. Om det inte handlar om självtillfredsställelse så är man minst två, två som skall njuta tillsammans. För några dagar sedan skedde det igen, det jag inte ville se, sexuella ofredande och våldtäkter på Bråvallafestivalen. Några var väldigt snabba med att peka ut en grupp individer och spy galla över dem, många försökte sig på andra analyser om att det inte var våltäkterna och tafsanded som var orsak till att festivalen ställs in.

Katarina Wennstam skrev så här på Instagram och på Facebook: Jag vill egentligen inte skriva ett skit om Bråvalla. Inte om övergreppen. Inte om att festivalen ställs in. Inte om alla vakter. Varför? För att det BARA ÄR KVINNOR i mitt flöde som skriver om detta. Kvinnor utsätts. Kvinnor är rädda. Kvinnor anpassar sig. Kvinnor engagerar sig. Nej vänta, förlåt, jag har faktiskt läst några män som har FÖRKLARAT för världen varför detta är så upprörande, och det är för att anledningen till att festivalen läggs ner egentligen är ekonomiska problem. Så det så. Då minsann har de tid att posta inlägg. Jag spyr. Detta är INTE EN KVINNOFRÅGA.  Alla män som är tysta sviker. Slut på meddelandet.

Själv var jag en av de som i första skedet höll tyst, men jag följde flödena på de olika medierna vad som kommenterades. Jag väntade på Katarinas reaktion, just för att se vad han skrev, just för att hon kan skriva om detta och att hon kan göra det utan att skuldbelägga oskyldiga. Jag har flera gånger ”hängt ut” Katarina som en god förebild för mig som man, att delta i debatten, att tafsande eller våldtäkter ALDRIG är ok. Jag är övertygad att jag har en absolut majoritet med män bakom mig i detta, men var är ni. Nej, män våldtar inte, med det finns en liten grupp av män, som jag kallar förövare och våltäktsmännen som gör det, som också svärtar ner mitt och ditt rykte.

Jag ser ett stort problem i att vi män INTE säger att det inte är Okey.  Vi behöver inte minst vara förebilder för de unga pojkar som nu växer upp och snart är vuxna män. Varför är vi som tror på jämlikhet så förbannat tysta i denna debatt, och inget säger. Vi är många män som i debatten säger många sunda saker, men när det kommer hit så blir vi tysta. Varför? För varje våldtäkt så blir jag också drabbat, bara för mitt köns skull. Jag har många som ser upp till mig som människa och man, pojkar som vill identifiera sig med mig, och då ställs kravet på mig att jag kan vara en bra förebild. Jag har också gjort mig ett namn, blivit en kändis i vissa kretsar just för att vara förebild. Det är jag oerhört stolt över, men varje person som ger sig på kvinnor svärtar ner mitt rykte, och jag känner heller inget stöd från andra män, män som håller tyst.

Vi måste bli fler män som vågar ställa upp att utnyttja andra med både handgripliga åtgärder och mer verbala handlingar, att detta inte är ok. Men var är ni, MÄN?

Män ni har stake, använd den och säg att det ALDRIG är okej med tafsande och våltäkter ellet andra dominerande handlingar gentemot andra. Det finns en norgehistoria som säger att snoppen på norska heter ”fröjdepinne” använd den och ge fröjd till andra, och vi kan alla fröjdas…

Uppskjutet igen… 😳

Den Av villacaliforniai Teknik3 kommentarer

Klockan var 13,03 och jag står i kassakön. Telefonen ringer och jag ser att det är ett hemligt nummer. Drar mig ur kön och försöker gå lite avsides och svarar i telefonen. Ja, det var det jag misstänkte, det var hudkliniken på Uddevalla sjukhus. Sköterskan sade uppgivet att de än inte fått svar på hudanalysen som skulle ske pga att det misstänks att bror har Malignt melanom. Det är andra gången nu som det är uppskjutet en vecka. Ja, sköterskan som ringde kunde inget hjälpa och det var ju vara att tacka för samtalet,  även om det var det sista jag ville ha. 

Denna gång var jag lite mer förberedd och hade informerat brors förman om vad som hände,  men jag hade inte avbeställt någon färdtjänst eller något annat. Man blir vis av erfarenheten… Nu för en halvtimma sedan informerade jag bror om samtalet och det blev en stor Suck! Ja, det är inte lätt för honom att först, och ännu mindre förklara sina tankar och känslor… För mig gäller det ju att läsa honom istället för attlyssna på hans ord. Jag frågade honom hur han vill ha det i morgon, vill han jobba eller vill han vara ledig, för att låta tankar och känslor hinna rinna undan. ..

Efter lite tvekan så vill han vara ledig, ha sovmorgon och att vi hittar på något kul tillsammans, och så får det bli…