Ja, att leva på stor fot är inte alltid det enklaste, särskilt om den ena foten är mycket större än den  andra. Jag har ju kört hårt med mitt träningsprogram för att få ordning på min häslporre och nu sakta börjat öka antalet steg igen. Visst känner jag att jag har något i foten som gör ont, men behöver inte oja mig längre utan kan se framåt.

Ja att se framåt är det jag verkligen gjort, från början var jag tvungen att se var jag satte foten så det inte kom snett eller hamnade fel på en sten, för då gjorde det ONT, men jag hade börjat höja blicken, för att se djur, natur och kärlekens i naturen igen och då händer det. Jag trampar mycket snett på en sten och det gjorde ondare än ont och ren reflex gjorde att jag tog flera snedsteg och skadade min onda fot ännu mera.
Så nu är den ena foten mycket större än den andra 😦

Märks inte minst på vinterskorna som jag nu använder, då det är svårt att få på skon. Neb varför vinterskor?
Jo när man promenerar mycket slits skorna mer och nu är mina tre sommarskorpar utslitna, så nu är det vinterskorna sm gäller, vilket är till fröjd både för katter och hundar, som gärna ställer sig vid skorna och sniffar. Men, men de skall väl också ha lite glädje av min olycka.

Men skam den som ger sig, klarade att springa stora delar av dagen i Göteborg igår på kulturkalaset. Det kunde varit värre, jag har en käpp att stödja mig med och jag tror inte något är brutet, så det är bara att inse att smärtan härdar…