”Journalisthatet frodas i samtidens mörka hjärta”
För några år sedan trodde jag att journalister var en egen gruppering som i sin ”skola” blev hjärntvättade. Nu vill jag verkligen säga att hjärntvättade var i den absolut bästa innebörd som någonsin kunnat tänkas. Jag kände inga journalister själv, så jag visste inte bättre…
I slutet på 1980-talet var jag med om en trafikolycka där jag enligt alla gällande regler var den skyldig. Med bussen jag framförde i linjetrafik, körde jag på en cyklist, som kom från höger, så denna föll i gatan och spräckta skallbenet.
Det jag dagen efter läste i tidningen stämde inte på långa vägar, bland annat hade ett vittnet uttalat sig att jag framförde bussen som en fartdåre. Enligt färdskrivarkortet så var min hastighet 36 km på denna 50-väg när jag upptäckte faran och något lägre när det small.
Efter en månad på sjukhus, så var personen helt återställd och jag blev efter 18 månader frikänd från alla misstankar om vårdslöshet i trafik. Efter den händelsen blev jag mer negativ till journalister och media.
För 5-6 år sedan fick jag reda på saker på en arbetsplats här i närheten och som lokalpatriot ville jag ge min lokaltidning ett scoop. Tyvärr var de i skede av omorganisation och där journalister var på väg att försvinna, så de hann inte med några nyheter. Va, journalister och tidningar, vad skall de syssla med om inte nyheter?
Vändningen kom när jag fick kontakt med en journalist på vårt största TV-företag, som hjälpte mig och lotsa mig vidare i djungeln på de olika redaktionerna. Journalisten blev också en stor tillgång för mig när jag byggde upp bloggen, hur jag skulle uttrycka, vilka ord jag kunde använda och vilka saker jag rättvist kunde använda utan större risker. Denna underbara person blev på något sätt en mentor för mig. Men hjälp av en journalist på det konkurrerande TV-bolaget fick jag lärt mig mycket hur jag skall bearbeta och prata med journalister. Dessa två personer blev de första att ge mig ”journalistutbildning”.
Jag fick kontakt med en journalist på min lokalradio och vi började gemensamt försöka nysta upp detta men också kunde vi avfärda en massa rykten. Med hjälp av lokalradiostationer runt omkring här så kunde vi börja dra åt snaran runt en arbetsledare på arbetsplatsen. Dessa stationer fick nyhetstips från mig medan jag själv fick svar på frågor som kunde användas i kampen.
Till slut blev vi själva drabbade av det som hände på arbetsplatsen och allt kunde avslöjas. Jag minns så väl mors ord när journalisten var här och pratade med oss ”Man kunde lika gärna vara död” .
I dag har jag blivit vän med många journalister och har förstått att de inte är ”hjärntvättade” och jag beundrar det arbete de gör med bravur.
Som tidningsbud ser hur våra tidningar (pappersupplagan) har minskat både i upplaga men också i antal sidor, och detta gör mig rädd. Samtidigt ser jag hur en annan del av journalistiken växer upp som kallar sig ”yttrandefrihet på riktigt”. Jag har med egna ögon sett hur nyheter i dessa media har förvanskats och sanningen har dolts för att ge deras förvanskade syn på samhället mer acceptans.
I dag känner jag många inom journalistyrket och är så otroligt glad och stolt över det, men jag har också en stor rädsla när jag ser att våra etablerade media omorganiserar, drar ner på journalister och tidningarna omfång minskar. Jag blir fruktansvärt rädd när jag ser hur mina vänner mer och mer delar de mörka alternativen i stället för de etablerade medierna. Jag ser med egna ögon hur hot och hat förekommer mot både enskilda journalister och nyhetsmedia. Själv har jag också blivit hotat när jag deltagit i debatten i medier, och vet den känslan man får inombords, den klump som sätter sig i halsen. Jag är idag rädd för vad som komma skall, är rädd att journalister inte vågar berätta sanningen, blir påverkade av hoten och funderar på om det är detta de vill hålla på med. Tanken skrämmer mig när journalisterna blir mindre i antal och inte har resurser till att hålla koll på samhället och det som sker. Jag är rädd att korruption och en dold agenda kan ske, när det inte finns resurser till att granska makthavare på det sätt som de borde göras. Jag är rädd för att vår demokrati urholkas.
Detta får bli min hyllning till Sveriges alla journalister som kämpar för att ge oss sanningen, avslöja korrupta skeenden och ställer upp för en sann demokrati. Detta får också vara mitt innerliga tack till de journalister som stöttat och hjälp mig att avslöja oegentligheter men också bara gett värmande ord. För varje sak som jag varit delaktig i att avslöja, har jag vuxit inombords. Jag är glad att jag med journalisternas hjälp kunnat avslöja konflikter och att överordnade blivit sparkade pga sexuella trakasserier mm.
Jag är stolt över er journalister!
PS
Jag gör som gammelmedia och nämner inga namn, etniciteter, religioner eller sexuell läggningar, då det är ointressant i sammanhanget.
DS
Villa California 