Ny geocachingrunda på G #blogg100 #bloggswe

Den 20 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Geocaching5 kommentarer

Nu börjar den ta form, vår nya geocachingrunda. Vi är tre geocachare som gemensamt skall ta ansvar för en runda efter en led genom skog och mark. Många vackra vyer finns efter vägen liksom rastplatser och även grillplatser.

Leder är 11 kilometer och man bör klara den på två timmar. Leden är en gångväg men möjlighet finns att ta sig fram med cykel även om det i några delar bara går att leda den. Tanken är dock att det skall kunna bli en heldagsutflykt för familjen med grillmöjligheter på ”mitten”.

Det finns några naturliga platser för att gömma cacharna men på några andra ställen så måste vi använda vår fantasi.
Men ideer finns och det skall ju vara för hela familjen och vandringen är den viktigaste delen, så de får inte vara för svåra.

Svenska kyrkan kommer vara med som en medarrangör så det gäller att hålla den lagom religiös, utan man skall som icketroende eller annan religion också kunna njuta av den.

Sedan ställs det också krav på att ”skatterna” inte få vara för små då det i samtliga skall finnas ”bytessaker” som passar stora och små.

När man hittat samtliga gömmor efter promenaden så skall man genom ledtrådar i de olika gömmorna kunna hitta ”jättegömma” med lite presenter…

Skall verklige bli kul att se om projektet blir väl mottaget utav cachare i Sverige och utomlands…

Stôllaröck #blogg100 #bloggswe

Den 19 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag7 kommentarer

Huvudet kan användas till mer än bara en hatthylla….. Men ibland undrar jag.
I går var en underbar dag, lagom varm och god. Och jag fick mig en ide….
Tanken var att jag skulle gå en del av Pilgrimsleden mellan S:t Olovs källa och Västerlanda kyrka.

Tanken, förutom den kyrkliga biten är att vi skall lägga ut ett antal geocachinggömmor utefter leden. Nu när våren och den ”fina” årstiden är på G, så vill många ut och leta ”skatter”. Leden går att ta sig fram med cykel, även om den måste ledas bitvis, och ett par ställen kan vara lite brant,men inte värre än att man klarar det.

Leden är mycket tydligt utmärkt, i alla fall från källan till kyrkan. Leden är också en vandring i mycket växlande natur, från höga höjder till vandring utefter Göra älv.

Men ju mer jag gick, ju mer energi fick jag och trots att jag visste att varje kilometerskylt jag passerade, så blev det en kilometer längre tillbaka till bilen.

Men jag och vovven trivdes, att promenera förbi vattenfall, kvarnen, badplatser men också delar där stigen knappt var skönjbar. Visst kändes det bra när man gått fyra kilometer och visste att man gått den mest jobbiga biten. Därefter så gick leden efter befintliga skogsvägar och var lättpromenerad och inte allt för jobbiga backar.

Vovven fick gå i band hela tiden då jag inte ville springa runt och leta om något skulle hända. Men med lång lina så var det inga problem. Medan jag njöt av utsikter, namn på platser och vägar, så njöt vovven av alla dofter som fanns utefter hela leden. Det märktes på honom om det var färska spår efter något vilt, för då skulle det undersökas mycket noga.

Man fick verkligen möjligheten att tänka och hur mycket man väl uppskattar möjligheten att ta sig ut i skog och mark. Verkligen en förmån att lätt kunna ta sig ut och promenera långt ifrån de största allfartsvägarna och tätorternas elljusspår. Första kilometrarna så räknade man hur långt man hade gått, men efter 6 kilometer så började man istället räkan ner hur långt man hade kvar till målet. Då började sig det också gå nerför och det blev mycket lättare att ta sig framåt. Visst dök tanken upp ibland att jag skall tillbaka också, men nu var ju målet nära.

Framme vid målet kunde jag lägga mig en stund i solen på församlingshemmet gräsmatta och bara njuta…

Men tiden gick och det var dags att tänka på refrängen. Började sakta min tillbaka vandring och det började med att jag släpade benen efter mig och det kändes långt ifrån roligt. Första kilometerskylten och jag ”bara” en mil kvar.
Men nu fick jag också chansen att mer ställa in mig på hur jag skall lägga upp cachingrundan. Stigningen börjar och jag ångrar mig gång på gång. Men jag kom ihåg de flesta rastställen så det var bara att gå från pausställe till pausställe.

När jag hade ett par kilometer kvar till bilen, så försvann all trötthet och nu gick det som en dans, fat delar var i besvärlig terräng.

Nu gäller det att köpa 10 brukar, trycka upp standadinfo om gömman, loggböcker, och försöka hitta lite billiga ”bytessaker” mm. Sedan åka ut och placera burkarna och mäta upp GPS-positioner till platserna och publicera dem på nätet…. Men då tar jag bilen så långt det går…

I dag gick jag på gudstjänst i Västerlanda kyrka och fick där mitt diplom för att jag gått hela leden och sedan besökt en gudstjänst.

På vägarna med THE CADILLAC BAND (Del 3)

Den 18 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Dagen idag har använts till att slipa apostlahästarna.
Jag väljer därför att publicera del tre av ”På vägarna med THE CADILLAC BAND”, och hoppas kunna förse er med fullständig rapport i morgon om vad dagen har inneburit.

Håll till godo!

Våren gör framsteg #blogg100 #bloggswe

Den 17 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag6 kommentarer

Våren gör små framsteg var dag, och jag bara njuter….
I förrgår hade vi ett underbart vårregn, ett varm, mjukt, som man inte får missa att promenera i. Ett lagom regn som ger rötterna väta och näring och inte rinner bort ovanpå. Nu kommer det uppgifter på att värmen är på väg hit, och jag känner mig väldigt kluven 😦

Visst gillar jag värmen men ett lagom regn och sedan värme gör att ofta att naturen exploderar och hela växtligheten slår ut på en gång. Det gillar jag inte. Jag gillar promenaderna på våren och spana i dikeskanten, i snåret för att hitta nya vårblommor. Jag ser ju knopparna på träden är på väg att spricka ut och nu går det fort, för fort för mig.
Jag saknar fortfarande några vårblommor innan det är dags för träden…

Visst är våren en underbar årstid.

Tog ikväll en promenad till vår sjö och efter stigarna runt en del av den. Stigarna fanns svar där jag gått många gånger som barn, men stormen Egon hade gjort vissa delar mindre gångbara än vanligt. I bland skulle man vilja ha videofjärrkontrollen med sig så att man kan snabbspola tillbaka någon sekund i direktsändning. Jag menar just den lilla sekund från det man känner att foten fastnar i någon och innan man ligger där på backen. Göra om, göra rätt…

Öppnar sitt hjärtas hemliga rum #blogg100 #bloggswe

Den 16 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

CCtWDl7W8AAKrm6 — Foto Copyright: Anja Kontor, Privat ”När livet vänder”

Jag tillhör den trogna skara som varje gång det är dags för ”När livet vänder” på SVT bänkar mig framför TV:n.
Jag har ju själv lidit mina helvetes kval pga något som inte alls är naturligt att prata om, och vet hur svårt det kan vara att öppna dörren till sitt hjärta.

Jag vet känslan att sitta framför en reporter och där öppna sig, medan reportern skriver stolpar på sitt papper för att andra sedan skall läsa om detta i tidningen. Jag vet också hur det är att sitta med en digitalmikrofon som spelar in samtalet, för att sedan höra mig själv på radion.

Men vad jag fascineras av är, att här sitter de framför reportern Anja Kontor och riggade kameror och strålkastare och skall vara obemärkta och öppna sitt hjärta in till det mest fördolda.

Första gången jag skulle ta regi framför kameran, då hade jag inga repliker, men jag skulle se chockad ut. Mitt mantra blev ”Jag är chockad, inte titta in i kameran – jag är chockad, inte titta in i kameran”.

Här i ”När livet vänder” finns inte en chans att rabbla några mantra, utan här skall man vända delar av mitt innersta ut och in, man skall vara oberörd av det som finns runt omkring och försöka sätta ord på tankar och känslor.
Jag vet att skådespelare är erfarna och kan det där med att spela känslor, och på regissörens order och förslag ändra sin sinnesstämning. Här i programmet skall inget spelas, utan det skall vara så äkta, så det går att vara.
Här handlar det om äkta tårar som kommer inifrån av känslor och inte pga att regissören vill det.

Jag förstår att det ställs stora krav på Anja och hennes team att inge lugn och trygghet och det lyckas hon med så att att det går genom rutan. Anja har förmågan att tala lyssna men också låta tystnaden tala, vilket ger mig som tittare ett mervärde utöver det vanliga. Här är tystnaden lika viktigt som det talade ordet. Här finns plats för känslor, känslor som är svåra att hålla tillbaka men också svåra att bejaka. Tåren som rinner ner för kinden kan säga så mycket mer än vad ord kan beskriva.

Tack till alla fantastiska människor människor som sätter ett ansikte på det som vi många gånger bara har hört talas om.

Tack Anja för att du låter människor tala men också vara tysta.
Tack också för att jag fick låna bilden.

Tack till teamet bakom, som gör detta möjligt.

Tack till SVT för att ni sänder detta.

Jag vet hur viktigt det är, att vi som jobbar i ett team runt huvudpersonen kan behålla lugn och utföra ett proffsigt arbete. Vid ett tillfälle när det skulle ske en tagning med i det närmaste nakna skådisar i ett badrum, så hängde sig duschdraperiet. FAD:en skrek bryt och jag skulle in där och kolla upp och rätta till det som strulade. Klättrade upp på trappstegen och rättade till glidet och det fungerar. Skall klättra ner och tappar balansen. Vet att jag hann tänka vad kan jag ta tag i innan jag trillar men tog instinktivt i duschdraperiet. Men vad gjorde det för nytta?
Där ligger jag i duschen med draperi och duschstång över mig och tittar upp på stjärnor, skådespelarstjärnor.

Skådisarna fick klä sig morgonrockar och ta en fika medan vi rättar till kulisserna. Tack och lov att det finns silvertejp…

Stampen #blogg100 #bloggswe

Den 15 Apr 201525 Okt 2016 Av villacaliforniai TidningsbudLämna en kommentar

Jag är anställd i ett tidningsdistrubutionsföretag som är ägt av Stampen.

Jag kör ut morgontidningar varannan vecka…

Tänkte skriva en del om det som programmet Uppdrag granskning har gjort av Stampen som tidningskoncern men det var mer fakta än ju kunde ana.

Ni kan se programmet på SVT och fundera lite mer om vad som händer i koncernen, vilket jag i alla fall skall göra.

http://www.svtplay.se/video/2816843/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-avsnitt-13

Nu kan även läsa chatten efter programmet här:

Messy church

Den 14 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag8 kommentarer

https://youtu.be/SlEnuJKTd6Y

För några veckor sedan fick jag via Facebook inbjudan till någon som heter Messy church. Inbjudan lät ”För hela familjen. Dropp-in-fika, tema, workshops, kort gudstjänst, lagad mat – allt jättegratis! Ingen anmälan behövs, det är bara att komma. Ta med grannar och vänner. Vi ses väl?!”

Jag kände väl inte att detta var något för mig, så jag tänkte inte åka. Påminnelse dök upp men jag struntade i det.
Men igår kom åter en ny påminnelse och jag kollade upp lite mer.
Visst, det skulle funka och jag och bror kunde åka direkt efter att han kommit hem från jobbet. Behövde ju inte bekymra mig då mat ingick och allt var jättegratis.

Bror är sen mycket sen så jag tar mig dig själv. Prick halv sex öppnade prästen dörren och vi fick komma in i församlingshemmet. Där vankades det kaffe, saft, bullar och massor av frukt. Många föräldrar med ännu flera barn.
Stämningen var redan på topp från första början, inte minst med hjälp av alla glada barn.

Snart kommer då hjälpredorna in och barnen delas upp i tre grupper och föräldrarna fick också följa med barnen.
En grupp gick in i ett annat rum och pysslade medan en grupp gick ut och fick tälja på pinnar.
Jag stannade kvar i musikgruppen där vi skulle sjunga.

WoW vilken, medryckande musik, se videoklippet. Men ännu hade inte tioöringen trillat ner hos mig.
Snart blev det lite byte i gruppaktiviteterna men jag valde att strunta i pysslet och stannade kvar i musikgruppen.

Snart blev vi kallade att vi skulle gå över till kyrkan för en liten gudstjänst. Tyckte synd om barnen som nu var uppspelta och nu skulle de sätta sig i kyrkan och vara tysta. Där misstog jag mig verkligen. Strax utanför altarringen hade de placerat en massa sittdynor där barnen skulle samlas. Nu fick jag inse att det barnen täljde utanför var stavar de skulle använda som fåraherdestavar. Den andra pysselgruppen hade fått göra masker, jag just det, fårmasker. Nu blev det ingen vanlig predikan utan det blev ett skådespel där prästen Marcus berättade händelserna medan barnen skulle spela med. Helt plötsligt rymmer hela fåraskocken och det kryps, hoppas och springs i kyrkgången och in mellan bänkarna. Nu fick alla fårahedarna ett styvt jobb att leta upp alla fåren och samla ihop dem inför natten. Nu började Präst-Marcus räkna, och han räknade mycket dåligt men det visade sig trots det att det fattades ett får.
Tror ni nu förstår varthän det barkar, om man någon gång har lyssnat i kyrkan.

Vad som gjorde mig så glad var att kyrkan var för barnen och på barnens villkor och jag, ja jag njöt av musiken.
Det hör inte till vanligheterna att jag står upp i kyrkan i bänkraden och vickar på höfterna till musiken, men det gjorde jag i går…

Efter kyrkan gick vi tillbaka till församlingshemmet och där väntade världen middag, men potatisgratäng, makaroner, ungsstekt falukorv, sallad, bröd.

Det var inte en liten smakbit utan en riktig middag.

Man hör talas om en helkväll på krogen, med detta var en helkväll i kyrkan.

Tack Präst-Marcus och alla andra som fixade detta.

Söndagspromenad #blogg100 #bloggswe

Den 13 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Hälsa, Vardag4 kommentarer

I går var det premiär för mig och bror. För några år sedan så fick vi motorväg och dubbelspår mellan Trollhättan och Göteborg. Den gamla banvallen togs över av kommunen och de gjorde nu en ny gång/cykelväg mellan två småorter utan för staden. I stället för att köra bil en och en halv mil så kan man nu gå eller cykla ”bara” en mil. Den mest fantastiska delen av vägen är bron över Slumpåns dalgång. Vi valde att gå halva sträckan, fram och tillbaka så kan vi ta nästa halva näst helg.

Det var verkligen kul att få upptäcka nya saker efter ”spåret” som man missat pga tågets hastighet.
En upplevelse jag delar med mig av här…

När livet vänder #blogg100 #bloggswe

Den 12 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag14 kommentarer

Jag är en stor beundrare av TV-programmet När livet vänder med Anja Kontor. Älskar programformatet där en person får berätta sin livshistoria och där tystnaden många gånger får komma till tals… I senaste programmet som handlade om Marcus, så orkade jag inte titta på hela programmet första gången då jag kände igen mycket av det han berättade från min egen sjukdomshistoria.

För drygt 25 år sedan var jag anställd i ett företag här i kommunen där jag jobbade fackligt.
Jag var då vice ordförande och hade ett mycket bra samarbete med vår ordförande.
Det blev förändringar inne på kontoret och ordföranden fick då erbjudandet att ta den tjänsten.

Tjänsten var mer krävande än vad han hade föreställt sig, tror jag, och hans humör påverkades på ett mycket negativt sätt. Ofta blev det jag som fick ta skit från honom. Jag började må psykiskt dåligt och drog mig undan honom. Då fick jag skit för att jag sviker honom. Blev utslängd från kontoret av honom. När jag då höll mig undan så blev det ännu värre när han inte ville kännas vid vad han gjort.

Jag förstod att jag inte kan leva under dessa förhållanden och gick då till öppenpsyket. Nej, de kunde inte hjälpa mig, utan jag skulle åka till psykiatriska akutmottagningen för att få remiss. Det var ett stort steg och det tog jag inte.

Depressionen blev djupare och jag började få anfall. Anfall jag inte visste vad det var. Anfall som från börja kanske var fem till tio minuter långa. Dessa anfall övergick sedan i psykosliknande tillstånd. Jag var ”tilt” i huvudet och började vandra mellan sängen och soffan, Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Dessa tiominuters anfall blev till timmar, då jag var helt borta. Till slut fanns ingen råd, bara att åka till akuten…. Jag ville få hjälp, bli inlagd, bli bra…

Vi har inga platser, du får en remiss till öppenpsyk, några tabletter att sova på och 14 dagars sjukskrivning. Ingen hörde av sig och jag ringde till öppenpsyk, där är det väntetid i några månader.
Nya besök på akuten, nya tabletter och några veckors sjukskrivning. Attackerna kom oftare och oftare och jag han inte ens bli av med den ena innan det satte igång igen.

Äntligen fick jag tid på öppenpsyket. Nu skulle livet bli bättre…
Får träffa en kurator som skall leka psykolog med mig.
Får träffa en läkare som jag blir invisad i rummet till med orden ”doktorn” kommer strax.
Läkaren kommer in, och läser i papper som jag tror är mina journaler. Utan att lyfta blicken från pappren säger han…. ”Är du homosexuell skall du erkänna det med en gång…

Fy fan, vad jag blev äcklad av de orden och ville bara rusa därifrån, men samtidigt visste jag att jag överlever inte om jag inte får hjälp. Nya mediciner både långtidsverkande och korttidsverkande.
Ingen som informerar hur medicinerna verkar. Jag blir sämre av medicinerna, som jag idag vet är bra, men hur skulle jag kunna veta det. Nya besök på akuten, medicinjusteringar, mm mm.

En biverkan av medicinen var viktökning, 30 kilo upp på några månader. Nu var jag lat och åt fel så nu skulle jag gå på sjukgymnastik och en kurs i att lära mig äta rätt….

Fyra dagar i veckan för matlagningskurs och sjukgymnastik. Därtill korta sjukskrivningar och jag skulle jobba. Att jobba och gå på kurser samtidigt det fungerar inte…
Periodvis blev psykakuten mitt andra hem.
Hur många gånger har jag inte stannat vi bron innan sjukhuset, stått vid staketet och även klättrat över… Kan jag inte få slut på ”krisreaktion”, ”psykisk ohälsa” mm, vad de sade till mig…
Kan jag inte få slut på det, så är det lika bra att göra slut på hela livet.

Ibland valde jag att kombinera alkohol och mediciner för att lindra de värsta topparna av ångest.
Jag försökte också hålla mina närmaste utanför det som skedde med mig och tror inte de såg när det var som värst. Min dåvarande flickvän och jag hade gjort slut, under denna tid… Jag ville inte visa hur det var ställt med mig. Mina föräldrar såg inte när jag hade de värsta anfallen…

En vändning blev när jag efter drygt fem år fick reda på att jag led av panikångest, då kunde jag för första gången själv läsa mig till vad det handlade om och börja förstå.

En annan händelse som nog var den största räddningen var när vi alla blev uppsagda från jobbet.

Fortsättning följer….

Tidningsbilen lastad #blogg100 #bloggswe

Den 11 Apr 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Tidningsbud4 kommentarer

Tidningsbilen lastad inför veckans sista tur och innan långledigheten tar vid.
Nu skall det verkligen bli gott att vara hemma några dagar och framför allt få sova nattetid och vara vaken dagtid.
Det bästa med att vara ledig är att man rår sig själv och ingen klocka som styr ens dagliga tillvaro.

Varje titel i bilen har sina egna platser för att kunna hittas i mörkret när man kör och behöver bara stanna till vid lådan och lägga rätt tidning i rätt låda.
Tryggheten finns i att man vet var man har det man skall ha för ögonblicket utan att behöva fibbla med ljuset.

Vår lokaltidning ligger tryggt i passagerarsätet

Regionaltidningen har sin plats på golvet framför passagerarstolen.
Långt att nå när bunten krymper

De andra tidningarna har sina bestämda platser för att kunna hittas snabbt i mörkret.
Här i handskfacket

Bakom solskyddet

Och posten färdigsorterad och memorerad i huvudet ligger på instrumentpanelen.

Villa California

Månad: april 2015