Vår havererade omsorg

ID-10025817

Tänk, jag trodde att den oro, ångest som mor visade på boendet/hemvårdsbesök var helt och hållet demensens fel.

I dag när vi avstår omsorgen växer en annan människa fram, en mor som njuter av hjälp i duschen, som vill kramas. Med kärleksfullt prat, så behöver det inte tvingas fram några åtgärder utan mor klarar det.

Varför inte ta vara på de funktioner som mor (och andra) trots allt har kvar.
Genom att bara använda rullstolen vid transporter och sedan använda vanliga stolar minskar påfrestningen på ryggen och vi kan hålla alvedonbehandlingen på rätt nivå.

Att mor idag inte kan gå, skyller jag helt och hållet på vårdcentralen/boendet. I det fallet kan vi inte göra så mycket, men vi behöver inte göra saker värre inför morgondagen.

Att slippa höra den oro mor visar för hemtjänsten, ger mig krafter och ork tillbaka.
Att mor kan vara med och hjälpa till och vara del i vardagen ger så mycket energi till mig, stället för att se mor fastkilad i rullstolen under ett bord med en uppslagen tidning och en halv kopp kallt kaffe framför sig.

Jag är glad att jag har möjligheten att ta hand om mor, vilket kanske inte alla har. Jag är glad att jag har mod och ork att driva detta och min förhoppning är att fler skall triggas till att åtminstonde ifrågasätta omsorgen, så inte fler blir lidande av alla fel som förekommer.

Så länge inte vi anhöriga protesterar, så länge kommer vård/omsorg att försöka dölja detta, för att visa sina ”fina” siffror på god omvårdnad.

Tyvärr har jag tappat mycket i förtroende för vården. Inget förtroende för boendet har jag kvar. Jag pratade tidigare med mitt anhörigstöd om viss personals ageranden och uttalanden och att jag skall väga den ”bra” personalen mot den dåliga personalen och överväger den bra, så skall jag vara glad. Detta har jag gjort en längre tid. Men nu är det stopp!!!! Jag har ingen möjlighet att välja vilka som får komma hit, förutom att stoppa enskild personal.

Nu kör vi helt utan omsorg, en av mors väninnor har lovat att ställa upp om jag behöver avlastning och jag har även personal i kyrkan som vill hjälp.

 

Image courtesy of Sujin Jetkasettakorn at FreeDigitalPhotos.net

One thought on “Vår havererade omsorg

  1. Lägger in några Facebookkommentarer här:

    Person 1
    Så tråkigt att du/ni fått en så dålig erfarenhet av vården …vi som arbetar i vård & omsorg måste alltid jobba på att bli bättre….i ert fall verkar det som om de först ska jobba på att bli bra…Tur att det ändå ordnat sig med hjälp för er del ,men med insatser av andra än vårdfolk .Var rädd om dig och mor!

    Person 2
    Det är så sorgligt. Så många mysiga gamla människor som skulle kunna fortsätta vara mysiga, med rätt hjälp och stöd, men de får aldrig chansen. Så skönt att du verkar kunna rädda din mor i alla fall!

    Min gubbes pappa tappade väldigt mycket, även fysiskt, den tid han var på Korttidsboendet. Det blev ju ett tag. Vad som händer nu på det permanenta boendet vet vi inte riktigt, men personalen har gett ett gott intryck i alla fall. Men tid finns det förstås inte mycket av. Och det han tappade (gående t ex) går nog ej få tillbaka.

    Bengt Larsson
    Största ansvaret lägger jag på vårdcentralen och där har jag jag i alla fall fått viss upprättelse av regionen genom sparkad verksamhetschef….

    Men jag är också mycket besviken på delar omsorgen som inte velat lyssna på mig, på mina faktauppgifter mm. Hade de velat lyssna, haft vårdplanering innan korttidsboendet mm, så kanske hela situationen hade varit annorlunda.
    I min anmälan till SoS kunde jag bara ta upp det som JAG ser i journaler. Hur mycket mer fel finns i journaler. Hur mycket fler osignerade uppgifter finns i journalerna?
    Är hela demensdiagnosen felaktig?
    Det kanske är som en läkare sade, att det kan vara djup depression med minnesstörningar. Jag är ingen expert vare sig på det ena eller andra…

    Det jag i detta läge är att ge mor den omsorg och vård hon behöver och vänta, vänta och vänta på att SoS/IVO får tid att granska hela historien. Jag har kopia på vad regionens utredning har gett för resultat på SoS begäran om utredning. Men vad har mors läkare svarat och vad har den sparkade verksamhetschefen svarat har jag ingen aning om.

    Kommer någon att kontrollera om det finns fler fel i mors journaler, kommer någon att kontrollera om det är fler än de sju anmälningarna som som drabbats.

    Bengt Larsson
    Person 1 Nu när vi avstår omsorgen får deras chef chansen till att ena de tre grupperingar som finns bland vår personal. Sedan får vi se vad som händer…

    Person 3
    där ser man hur viktigt ett bra bemötande är

    Person 1 Samtidigt behövs ”väckarklockor” som du Bengt….det tråkiga är att det blir på er bekostnad…

    Bengt Larsson
    Mor skall liksom alla andra ha en skälig omvårdnad men jag ser inte att det är skälig omvårdnad att vara fastlåst i rullstol under ett bord på sitt rum. Och om mor inte fick det, hur är det med de övriga på boendet. Varför säger det till mig att mor har blivit lugnare när det i journalerna står att mor har blivit oroligare och de pratade med läkaren om det?
    Min teori är att mor blev oroligare då hennes medvetande vaknade till liv efter att ”minskad medvetenhetsgrad”.

    Så här står det i fass:
    Tala omedelbart om för din doktor om du upplever
    • ofrivilliga rytmiska rörelser i tungan, munnen eller ansiktet. Det kan vara nödvändigt att avbryta behandlingen.
    • feber, svår muskelstelhet, svettningar, minskad medvetandegrad (ett tillstånd som kallas malignt neuroleptikasyndrom). Omedelbar medicinsk behandling kan vara nödvändig.

    Läkaren vill inte ta in mor akut utan föreslår remiss till geriatrisk medicin med upp till tre månaders väntan. Den remissen finns inte.
    Mors ordinarie SSK, var nere på vårdcentralen och pratade med läkaren personligen om detta. Varför finns inte det besökeet journalfört i mors journaler????

    Pratade med sköterskan om detta en tid senare och hon berättade att han tittade på henne med en konstig blick när hon gick…

    Vi tog in mor akut med ambulans.
    Mor blev inlagd och SSK pratade med läkaren om detta och han lovade att skicka ny remiss för att få mor överflyttad från NÄL till geriatrisk medicin. Det finns heller inte journalfört. SSK ringer vårdavdelningen på NÄL och informerar dem om att läkaren skrivit remiss om överflyttning.

    Blev ingen flytt dit pga av att dessa remisser aldrig skickades.
    Kommunen erbjuder i stället en korttidsplats för att mor skall återhämta sig. Då trodde jag i min enfald att återhämtning var det samma som att hon skulle få tillbaka sin gångförmåga och tränas tillbaka till ett liv som var ca 3 veckor tidigare, innan nförgiftningen…. Ingen träning och jag var bara en tjatig anhörig som ingenting begrep.

    Hur skäligt är detta????

    MAS i kommunen tror att SoS (IVO) kommer att se allvarligt på detta.
    MAS säger också att de har ett stort ansvar i behandlingen av mor…
    Hur skall jag våga låta någon annan ta hand om mor med alla dessa brister i journalerna?

    Bengt Larsson
    Jag brukar säga att kan jag inte rädda livet på mor, så hoppas jag verkligen att andra får nytta av min kamp.
    Vi kan inte ändra mors historia och vi vill leva tillsammans under våra förutsättningar. Men detta MÅSTE fram för att inga andra skall drabbas av detta….

    Person 1
    Tänk om alla anhöriga var engagerade som du (vet att det inte är möjligt pga av många orsaker) vilken resurs för oss som jobbar och ”ledningen” !

    Person 1
    Människans värde ska ALDRIG ”tummas på” !!!!

    Bengt Larsson
    Har ett bra samarbete med mitt anhörigstöd, med MAS och den nyinrättade SAS-tjänsten som kommunen införde efter mina anmälningar. Jag har flera gånger tagit upp med SAS att det verkar som om inte personalen får reda på vad som hänt, men nu förstår jag när jag får höra om tre grupperingar bland personalen att vissa bara struntar i det.

    Sådant FÅR INTE förekomma.

    Person 1
    Ofattbart!!!!

    Person 1
    Ge foten!

    Person 2
    Jag skulle vilja läsa allt på din blogg men har inte orkat/hunnit. Jag är ju liksom inte så kry själv.

    Men tills vidare, det här med mediciner… Ja, vet inte vad jag ska säga mer än Jo, en fundering: Hur ofta är en medicin till mer nytta än skada?

    Jag kollade en medicin som gubbens pappa fick/får och biverkningarna är rysliga!

    Jag minns ett fall diffust, men ni kanske vet jag vad syftar på? En kvinna som varit så sjuk men blev frisk när medicinen eller medicinerna sattes ut? Såg på TV men läste säkert också. Nån som minns?

    Person 4
    Att strunta i information är lika med arbetsvägran och grund för avskedande. Jag blir så arg när jag hör hur din mamma haft det. Men vet att det kan vara svårt att arbetsleda när man får flera versioner att ta ställning till. Och vet också att det kan vara omöjligt att inte stressa som personal när man förväntas vara på flera ställen samtidigt…. Alla ursäkter till trots ska du ha all heder av din kamp för din mor!
    för ungefär en timme sedan via mobil • Gilla

    Bengt Larsson
    Tack Person 4!
    Just om det med ryktesspridning hade jag diskussion om med förra enhetschefen. Hon hade erfarenhet att ta hand om det. Den nya är ny på det mesta och de i gruppen jag litar på tror hon kan bli en bra chef när hon blir ”varm i kläderna”. Jaf vill därför ge henne den chansen och jag vägrade därför anmäla de som gick hem. Visst har jag haft diskussion med andra om det men inte lämnat något som kan identifiera personen.

    Jag vill fortfarande ge nya chefen chansen att bli en bra chef, få chansen att samla gruppen, och få en bra fungerande enhet. Sedan kan jag också säga att jag hört en del negativa kommentarer om samma chef.

    Jag vill inte lägga mig i deras ”inre angelägenheter” och försöker hålla mig ifrån det.

    Som läget är nu så har jag inga planer på att be om hjälp förrän tidigast i augusti när brors semester är slut. Han har jobbat bra sedan han fick arbetsresor till och från jobbet. Han känner en större trygghet att komma hem nu och ser fram emot semestern i lugn och ro. Låt honom få det.

    En dag är mamma borta för alltid och låt oss då få leva och må gott så länge det går.

    Jag vet att jag är envis, men är inte sämre än att be om hjälp om och när det behövs. Jag tror att vi och även hemvården behöver denna paus, för allas bästa.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s