Mor och bror, jag älskar er så mycket…

Fattar inte varför det skall ifrågasättas varför jag vill bo med mor och bror.
Att jag ev är unik som vill det, men acceptera att vi vill ha det så.
På samma sätt kände jag det när far levde, men då fungerade vård och omsorg.
Mor, och bror, jag älskar er så oerhört mycket, låt mig få krama er, medans ni lever.
Mor när jag var liten, så höll du mig i handen när jag var orolig och behöver tröst.
Just nu sitter jag och håller mor i handen på altanen.
Mors hand är varm och håller hårt i min, hon är så lugn och trygg så hon nästan somnar…

Mor jag tittar nu på dig och mina tårar rinner ner för kinden….
Mamma, du är så fin, så vacker, trots allt du råkat ut för det senaste åren av ”missvård”…

Mor såg mina tårar och började själv gråta, sträckte fram sina armar och ville kramas…
Vi kramades, du säger ”lille älskade vännen, gråt inte”… Vi är lyckliga tillsammans…

Ursäkta mitt känslomässiga sammanbrott med detta händer just nu….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s