Min gud är min gud

Jag är inte uppvuxen i något religiöst hem och vi har aldrig haft som tradition att be bordsbön, kvällsbön mm. Jag har ändå, så länge jag kan minnas, haft en tro på en högre makt, som jag kunna förlita mig på, hämta tröst och rådfråga. Denna högre makt har jag valt att kalla gud.

Min gud han älskar alla oavsett hudfärg, sexuell läggning, profession mm. Min gud ”bor” bor inte heller i kyrkan, han kräver inte att jag skall knäppa händer när jag samtalar med honom. Han finns med mig var jag än går.
Vi kan samtala när jag kör bil, när jag står i kassakön, när jag är på rockkonsert men han ger även tröst när jag är ledsen, kan omfamna mig när vill ha värme, ge mig vägledning när jag behöver råd.

Jag går gärna till kyrkan, då jag tycker det är vackert, rogivande och skänker en inre frid, men är på inget sätt avgörande för mina kontakter med gud.
Jag tar ibland vår diakonissa eller kyrkoherde till hjälp som jag tycker har ett föredömligt sätt att framföra mina känslor i bön, vilket jag uppskattar djup. Jag har också fina kontakter med människor på twitter, som kunna ge mig en fin ”twitterbön” att använda.

Min tro på gud har stärkts mycket under det senaste året, när jag kämpat för mor och jag är glad och tillfreds med de kontakter jag har med gud. Jag är också glad att gud finns till hjälp när, inte där, jag behöver honom.

Men det viktigaste är att min gud är min, men jag delar den gärna med andra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s