En anhörigvårdares vardag #bloggswe

IMG_20130703_203000

Min morgon börjar vid 03-tiden då klockan ringer.

Dags att vända mor i sängen. Oftast är jag då så trött så jag gör det mer eller mindre i sömnen.

 

Bror klarar numera sig själv på morgonen jag får sova medan han ger sig iväg till jobbet.

Mellan sex och halv sju brukar jag då vakna och då är det först toaletten och sedan ut i köket för att få sig ett par koppar kaffe. Här är nu för mig dagens viktigaste tid.

Jag får en stunds kvalitetstid där jag kan rå mig själv.

Det är tyst omkring mig och jag njuter i full drag. Nu har jag chansen att sitta med mina egna tankar, fundera på det som hände igår, fundera på dagen och framtiden.

 

Detta är en form av dagdrömmeri och jag mår gott i min egen värld helt för mig själv.

 

Vid halv åttatiden så är det då dags för de första omvårdnadsinsatserna av mor.

Hon skall då har omvårdnad och första dosisen med näringsdryck.

 

Därefter blir det att hälsa god morgon till Kallie och Agda, våra nymfparakiter och sedan blir det en kort morgonpromenad med Nussä, vår vovve. Sedan är det dags att släppa ut och hälsa god morgon till våra ankor.

 

Därefter blir det en kontroll om mor är vaken eller sover.

Sover hon blir det då en tur ner till tvättstugan och ta hand om det.

Middagsplanerna förbereds och annat småplock som måste till.

 

Nästa tid att passa är klockan nio, då mor senast måste ha sina morgonmediciner för att slippa ev. ha ont när hemsjukvården kommer för sitt arbete. Jag är då glad om hon redan fått i sig sin frukost innan de kommer så kan hon sedan vila en stund till efter besöket.

 

Är det en dag som bror är hemma så gäller det att även att få upp honom vid niotiden så han inte ligger och dräller till eftermiddagen. Med sin sjukdom har han svårt att komma igång och måste också hela dagen aktiveras då han själv inte ser vad som behöver göras.

 

Efter missen med sina mediciner i våras och tröttheten som det gav, sjönk också hans rörelseaktivitet.

Nu är det att hålla honom igång och få upp kondisen igen.

 

Vid tiotiden kommer då hemsjukvården för omsorg av mor. Då brukar jag försöka ta en längre promenad med vovven.

Därefter blir det en del hushållssysslor/utomhussysslor tills mor skall tas upp igen.

 

Är frukosten inte avklaras så inmundigas den då, annars blir det ett glas näringsdryck

 

När mor sedan är vaken så brukar vi sysselsätta oss gemensamt med något, gärna något där även bror kan deltaga innan det vid 15-tiden är dags för middagsmatstillagning.

 

När disk och övrigt är avklarat så försöker vi att göra något gemensamt och ofta blir det då ett besök på vårt kära slottscafe med kaffe och våffla.

 

Vid 8-tiden blir den en soppa för mor eller något annan enkel måltid. När jag gör soppa så slår jag sedan upp det i plastglas och fryser in och är då lätt att tina i micron.

 

Mors mat är ju alltid extra näringsberikad såsom äkta smör och mjölk är alltid utbytt mor vispgrädde.

Därtill får mor alltid extra näringsdryck 2 till 3 gånger dagligen.

 

Även denna gör jag själv med naturell yoghurt, någon sorts frukt, lite olja och proteinpulver inköpt i sportbutik.

 

Det bästa jag gjort #blogg100 #bloggswe

doris

 

Jag har via ett socialt media för anhöriga blivit uppmanad att skriva ett inlägg enligt följande:

 

Denna vecka skulle jag vilja be var och en av er att skriva om något i ert anhörigskap, vårdande och stödjande av er närstående, som har påverkat er starkt känslomässigt (positivt) och som har påverkat er och ert liv. Det kan vara en specifik händelse, en relation, ett bemötande eller annat.

I o m att jag/vi förutom mors demenssjukdom och råkat ut för flera felaktigheter inom vård och omsorg så är det svårt att peka ut en specifik händelse som påverkat mig/oss. (IVO håller på att utreda detta.)

Jag vet ju redan att mors journaler är bristfälliga i många avseenden men det har varit en hård kamp.

Det som nog har påverkat mig och i positiv bemärkelse är när jag för drygt ett år sedan slängde ut hemtjänsten för drygt ett år sedan. Det var nog det bästa jag har gjort under hela denna tiden.

Mor hade ju inte mått bra under denna tid som vi haft hemtjänst och hennes starka oro tror jag nog var förknippad med just hemtjänstpersonal. Felaktiga journaler felaktig medicinering mm mm.

Att medicinen som mor fick gjorde henne sämre än hon verkligen var i sin demens har jag fått från mitt anhörigstöd, som tidigare jobbade som demenssjuksköterska i kommunen.

Men hur mycket skall jag kunna om detta som lekman?

Jag var trött och utom mig av oro, bror hade precis gått i väggen för andra gången beroende på händelserna och mor, hur hon mådde med hennes sjukdom och bristerna i föståelse vad som händer, vill jag inte veta. När sedan enhetschefen än en gång ringde och anklagade mig för olika saker, så fick jag nog och sade upp all hjälp från kommunen inklusive de timmar jag hade som avlastning.

Helt plötsligt stod jag där själv ed allt ansvar om mor och bror.

Första gången jag skulle duscha mor, så drog jag på detta längre än normalt. Jag visste ju hur hon mådde när hemtjänsten var här och gjorde det och jag var livrädd. Men till slut var jag ändå tvungen, ja hade ändå själv sagt upp allt och stolt som jag är.

Jag funderar på varför jag var så rädd då det gick som en dans hela duschen.
Kände en stor rädsla för att skulle sköta nedre toalett, men jag tvungen att lära mig.

Jag märke ganska snart att mor blev lugnare och tryggare och vi fick mer fritid ihop och även jag fick mer tid för mig själv. Enligt de inom kommunen som förstod sig på omsorgen så skulle jag aldrig klara detta, men det har jag gjort. Vi får mer tid att umgås med varandra och bror är mer trygg nu än tidigare. Jag har nu bestämt mig för att ta hand om mor (och bror) så länge jag kan och orkar så jag kommer kämpa vidare

Brukar numera säga – Slängde ut hemtjänsten och in flyttade lyckan.

 

Tågresa med strul #blogg100

regina

 

I dag var jag, mor (sitter i rullstol) och bror med utvecklingsstörning nere i Göteborg.
Som brukligt så parkerar vi på Lödöse södra för att ta pendeln ner till Göteborg C. Så också idag.

Vi åkte hem med pendeln kl 17:00.
I god tid innan stationen, och när jag ser att hissen är manöverduglig, så kör jag upp den för att förbereda avstigning.
Kör ombord rullstolen med mor i och då i samma veva blir hissen obrukbar. Den blir förts manöverduglig igen när tåget stannat på station och dörrarna öppnats. Kör ner hissen och kör fram med mor och i samma veva går dörrarna igen och jag blir sittandes fast med rullstolen mellan dörrarna som inte rör sig.

Trycker på knappen på dörren för att öppna den, men det funkar inte. Provar flera gånger utan resultat.

Gör ett ryckande i rullstolen och får in den i tåget igen och dörrarna går igen. Försöker på nytt manövrera dörrarna utan resultat.

Där står vi som några fån. Inga fysiska skador men bor blir hysterisk och mår inte bra. Jag inte lämna mor i stolen och bror är rädd och jag kan inte be honom att trycka på ”serviceknappen” vid rullstolsplatserna. Efter någon/några minuter så kommer ombordpersonal och frågar om vi vill gå av. Och hjälper oss av. I samband med att jag ryckte in mor i stolen så åkte den ana toffeln av som hamnade på rampen och sedan ner på spåret när rampen drogs in, så jag och personalen fick lägga oss på mage på perrongen men en kvast och fiska upp mors toffel.

Inga fysiska skador och bror mår efter omständigheterna väl, men en upplevelse som inte är så där rolig.

Hur fungerar säkerheten i dörrar, om inte dörrarna går upp om något kommer i kläm.

Vilka larm har ni för att se om något är fel. Och finns det någon larmknapp vid dörrarna så man kan kalla på hjälp från personal?

 

 

Vi är inte ensamma #blogg100 #omsorg

A¦ênnu en festma¦èltid. Halv ska¦èl kra¦êm med halv macka.

 

 

För en tid sedan fick jag kontakt med annan anhörig som berättade sin historia men framför allt ville ha lite stöd och råd med mina erfarenheter som grund.

Visst jag har gett denna person mitt stöd och mina erfarenheter som grund att leta vidare för sina svar. Visst har det funnits likheter men även väsentliga skillnader i våra berättelser och upplevelser.

Till och från har jag tipsat om nyheter och annat sådant som kan vara av denne persons intresse.
Ju mer tiden har gått så har jag ibland funderat över vad detta denna anhörige berättar betyder och till och från har jag fått en smygande känsla av att det börjar kännas som ett parallellfall men samtigit har jag skakat av mig den känslan, då jag tänkte att det är nog bara ödets nyck.

Tycker denna människa är fantastisk som kämpat på detta sätt och hoppas verkligen det fortgår på samma sätt.

För några dagar sedan blev jag uppmärksammad via en tidningsartikel om något så jag kontaktade personen om detta. Chocken var nästan total, då de personer som figurerade i artikeln var samma som ”kommit” i vägen för denna anhörige.

Helt plötsligt blir jag varse, det är nästan vår historia som berättas.
Börjar rota här i bloggen och läser, men usch så lika…

Här för några dagar sedan så ramlade den anhöriges närstående ur sängen och bröt lårbenshalsen.
In på sjukhus och akut operation. Några dagar senare så uppdagas det att personen har lågt Hb och fick extra blod i dropp.

Idag ringde telefonen och det var den anhörige som berättade att nu börjar den närstående vakna till liv, svara på tilltal och berätta vad den önskar och vill.

Nu kommer de båda att flytta ihop i väntan på nytt boende för brukaren.
Jag hoppas att den anhörige tänker på hur bundet det blir och måste tänka igenom detta noga.
Det är inte lätt att ta ansvar för någon annans liv vilket blir ett tungt ansvar för en ensamstående.

Har sagt att nu måste det till att läsa recept, laga mat, mat med mycket näring, mycket järn för att få upp blodvärdet och järn.  Man måste också tänka på att för att optimera upptaget av järn, så måste det till mycket c-vitamin. Även kaffe och mjölkprodukter måste åtskiljas från dessa järnberikade måltider. Tänk dig noga för, för det tar på krafterna och krafter som du måste ha för att orka strida för rättigheter som ni har. Glöm inte det….

Nu får vi strida åt var sitt håll men kan samtidigt ge varandra stöd för att gå vidare.

I dag är jag glad att min blogg har inneburit så mycket för andra, inte bara för denna person utan för alla andra som kontaktar mig i tysthet, då de inte vill komma ut med att de misstänker ”felaktigheter” i vård och omsorg.

Kämpa vidare men kämpa inte så mycket att du tar slut på dig själv. Tar du slut så finns ingen som kan hjälpa och stödja dina nära och kära.

IVO, en myndighet för vem? #blogg100

IVO

Vad är IVO till för egentligen?
Nu efter ca 20 månader skall de granska vårt fall, vilket känns skönt…
Men varför skall det behöva ta 20 månader.

I slutet på mars kommer nyheten att Stora brister inom IVO:s tillsyn.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) brister i sin tillsynsverksamhet, enligt Statskontoret. Bland annat saknas effektiva system för att styra och följa verksamheten. Till exempel går det inte att se om det finns återkommande brister hos vårdgivare.

För oss som anmält men också motparterna i tillsynsärendet måste jag också känna en stor frustration över att det tar tid. Ingen mår ju bra under denna tid som ärendet ligger och sedan  utredning som också tar tid. Under denna tid hinner ju också samma fel upprepas igen och igen och igen.

Enl P4 Västmanland har IVO granskat en vårdcentral efter lex Maria-anmälan av en fördröjd diagnos av lungcancer. Visst är detta jättebra, men vår vårdcentral har i dag 10 tillsynsärenden varav två lex Maria. En person är död i cancer, en är döende (eller död). En har fått ett ben ben amputerat och en annan har blivit av med ena bröstet. Denna sista person har haft psykiska problem tidigare och vid dennes besök på vårdcentralen gjordes enl anmälan bristfälliga undersökningar. Personen fick sedan förslaget att uppsöka psykakuten på sjukhuset. Enl anmälaren själv så upptäcktes cancer i ena bröstet vid en rutinkontroll med hjälp av mammografi.

Själv har jag tillskrivit myndigheten några gånger för att höra om alla mina kompletteringar inkommit som de skulle. Istället för ett svar blev jag hänvisad till de olika regionerna innan vi hittade var ärendet fanns.

Vi utreder vad som har hänt och har inte enbart fokus på hälso- och sjukvårdspersonalens agerande. Tyngdpunkten ligger framför allt på att bedöma om något blev fel och i så fall varför. Vi bedömer också vad som är viktigt att åtgärda för att inte samma händelse ska inträffa igen.

I dag vet jag efter kontakt med vår personliga handläggare att mina kompletteringar inkommit men fick också besked om att de INTE hade lästs igenom.
Min första anmälan handlade bara om mors medicinförgiftning, därefter har jag kompletterat med fakta som framkommit under hela ärendets hantering.

Men allt det andra då, som jag kompletterat med, allt enligt patientnämndens rekommendationer.

Att både primärvård och kommunens omsorg har ändrat rutiner tycker jag är bevis på att jag har haft rätt, men samtidigt vill jag ha ett slut på ärendet som ligger liksom en cancersvulst inom mig.

Hur mycket kostar inte detta skattebetalarna att jag mår dåligt, mor mår dåligt och även min bror.
Sjukskrivningar som jag har behövt för att inte gå i väggen, brors besök i väggen. Konflikter med den kommunala omsorgen, fast jag har gett den utredning som regionens chefsläkare gjorde till nyckelpersoner inom biståndenheten mm.

IVO, hur länge skall jag och alla andra som råkat ut i felaktigheter behöva lida

Så här skriver Västerbottenkuriren på sin sida: Efter en förstudie har Riksrevisionen inlett en granskning av patientsäkerheten. Trots nya lagar och statliga satsningar mot problemen kvarstår flera av dem och fler patienter anmäler vårdskador och klagar i dag, skriver Riksrevisionen.

#Demenstider #blogg100

Ekot på Sveriges radio ställde igår en fråga på sin sida under det ämne de nu granskar. Inlägget går under taggen #demenstider. Jag tänkte svara här i bloggen
ID-10080146

Hur tycker Du att demensvården fungerar?

Får dina anhöriga tillräckligt med tid från hemtjänsten?
I dag är det 30 minuter som gäller, möjligen 35 om det är kris.
Inget idag, som jag ser det, är någon form av personcentrerat utan det är något som måste ske.
Varje dag protesterade mor högljutt. Själv trodde jag det var en del av hennes sjukdom tills jag insåg att så inte var fallet. Efter hemtjänstens morgonbesök så tog jag vid med frukost och de bitarna.
Då började mor gråta och istället beklaga sig över ”varför bryr de sig inte om vad jag tycker och tänker, varför behandlar de mig bara som skit?” Detta hände nästan varje morgon och frukosten fick vänta till mor hade lugnat sig, vilket kunde ta upp till två timmar…

ID-10086051
Vid ett tillfälle var personalen av någon anledning inte i sitt rätta tillstånd, utan valde att lämna över arbetet till mig, och gå vidare. Visserligen var det klart att jag tar över om mor blir allt för orolig, men sättet som överlämnandet skedde, var absolut inte OK.

Som anhörig tog detta mycket på mina krafter och vid flera tillfällen tog JAG kontakt med kontaktpersoner för att uppdatera genomförandeplanen.

Veckoduschen skulle ske på den tid jag hade avlastning.
Min avlastning är gratis medan mors omsorg kosta pengar.
Jag funderar då på om schemat var gjort så för att kommunen skall spara pengar.
De fick ju då något betalt för den tid som var gratis för mig.
Duschen var ett helvete för mor och att höra hennes protester var psykisk terror, för mig.
Till slut mådde jag så dåligt att jag inte ens orkade åka bort på den tid jag hade för egen del. Då är det ingen avlastning.

Ryktesspridningen bland personalen är också stor, tyvärr….
Vid ett tillfälle upptäckte någon att vår nya valp hade löss.
Hur jag än letade även med förstoringsglas hittade jag inte.
Badade vovven och tog på frontline och beställde tid hos veterinär.
Veterinären skrattade glatt, för det fanns inga tecken på löss, varken levande eller ägg.

När sedan en chef ringde mig om detta, så var måttet rågat och hela gänget åkte ut.

Då har tom personal veckan innan arbetat med devisen ”Lika bra att få det överstökat – hon lugnar sig ändå efter en stund”.

Personal med den inställningen förstör inte bara mor, utan även mig, min utvecklingsstörde bror, men även för alla kollegor som jobbar tillsammans med hen.

Jag anser att arbeta efter ett sådant arbetssätt är en kränkning och bör anmälas och utredas.

När jag sedan själv tog över arbetet med mor, så har lycka flyttat in i huset igen.
Inga protester vid dusch, utan mor njuter i fulla drag. Det värsta var väl för mig att behöva sköta all intimhygien på sin egen mor, men det gör jag med glädje.

Hur har Din kontakt med kommunens biståndshandläggare varit?
Den har bitvis varit väldigt svår då ingen ville tro på mig om att det förekommit fusk på vårdcentralen, och det så allvarligt att verksamhetschefen på den samma fick sparken.
Det var först när jag kom i kontakt med MAS i kommunen hela historien uppdagades. Men trots det tog det tid för mig att övertyga ansvariga i regionen om detta och att få de att åtgärda sina fel.
Jag har mer eller mindre blivit idiotförklarad av biståndshandläggaren efter beslut att ta hem mor från boendet mm. Där har tongångarna ibland varit hårda.
Även kommunen har haft omorganisation efter att felen upptäkts och bland annat inrättat en SAS-tjänst och SSK har gemensamt utarbetat nya riktlinjer hur ett övertagande av vårdansvaret från primärvården skall ske.

Ang biståndshandläggarnas arbetssituation, så förstår jag till viss del det som hänt, men det skall inte påverka enskilda. Men under senhösten och vintern har flera förfrågningar från IVO inkommit med anledning av ej verkställda beslut. Detta ser jag i kommunens diarium.

Nu när jag sköter mor, så har hon blivit lugn och trygg igen och inge omsorg kommer in igen förrän det är så dags att jag inte klarar situationen längre.

Frågeställningar i vård/omsorg #blogg100 #juridik #etik

ID-10013140

Under min två års långa kamp om ”mors bästa” så har jag hamnat i olika frågeställningar om vad som är rätt och fel.
Jag har också många gånger fått frågor från andra anhöriga som har suttit i liknande situationer som vi, där de ansett att ansvariga behandlar och beslutar mot vad de anser är bäst för deras närstående. Det viktiga är den behövande och dennes situation och dennes önskemål och ingen annans.

Det finns ju lagar som styr hur saker skall hanteras men även etiska infallsvinklar.

Jag har här nedan ett stort antal frågeställningar som kan vara bra att fundera på hur de skall hanteras.
Tänk då ur den ”behövandes” situation om vad som är rätt eller fel.

Socialstyrelsen har gjort tips hur dessa frågeställningar skall försöka lösas och på vilken nivå det skall ske…
Fundera gärna på varje frågeställning och vad du anser är rätt eller fel innan du går vidare till Socialstyrelsens sida och läser hur det tolkar frågeställningen…

Länk till Socialstyrelsen.

Agera vid misstanke om att någon kör bil onykter?

Använda sociala medier för behandlingssamtal?

Avstå när det är svårt att få ett godkännande om att berika maten?

Avsäga sig uppdraget som personligt ombud för att inte medverka till handlingar som man är emot?

Berätta för anhöriga om kärleksrelation på äldreboende?

Bör den före detta kontaktpersonen berätta för sin arbetsgivare om sin relation med en tidigare klient?

Bör verksamhetschef sätta gränser för enskildas umgänge med anhöriga?

Ekonomiska problem på grund av skönhetsoperation?

Får den personliga assistenten underlätta sexköp?

Får man bestämma om kvinnliga och manliga sysslor i sitt hem?

Får man filma personer med demenssjukdom för att skicka till deras anhöriga?

Får man gå in till en boende utan lov när det finns stark oro?

Får man gå klädd som man vill? (slöja, niqab)

Får man kameraövervaka tvångsomhändertagna och anställda?

Får man sälja sex i sin LSS-bostad?

Får personal i gruppbostad rensa i en omsorgstagares tillhörigheter?

För frisk för särskilt boende?

Föra vidare klients information om psykiatriker?

Ge ekonomiskt bistånd till kvinna som fördröjt självförsörjande?

Handla och portionera ut alkohol till enskilda?

Hur agera vid sex på särskilt boende?

Hur får man en duschvägrare att tvätta sig?

Hur ge god vård till man med destruktivt alkoholmissbruk?

Hur ge hemtjänst till person som lever i sanitär olägenhet?

Hur gör man när en person kräver hjälp men inte vill ta emot den?

Hur gör man när sekretesskrav och anmälningsskyldighet säger emot varandra?

Hur hantera mamma som ska flytta hem men skrämmer dotter?

Hur hantera man med personlig assistans som skapar kränkande miljö för assistenterna?

Hur hantera man som saknar sjukdomsinsikt?

Hur hantera när person kräver hjälp men inte vill ta emot den?

Hur hanterar man en aggressiv man med stor aptit och diabetes?

Hur kan chefen säkra personalens arbetsmiljö när boende vägrar ha hjälpmedel i sitt hem?

Hur kan personal i gruppbostad hjälpa och skydda utan att kränka?

Hur kan personalen på LSS-boendet hjälpa Lena med övervikten?

Hur ska enhetschefen hantera ledsagare som ägnar sig åt annat under arbetstid?

Hur ska personal ge vård som går emot egna värderingar?

Hur ska personalen hantera att anhöriga klagar oavsett hur bra vård och omsorg den boende får?

Hur skapar man ett drägligt liv?

Hur stort är brukares medbestämmande vad gäller personliga assistenter?

Hur undvika att lämna ut den enskilde i onödan när förvaltningar delar dokumentationssystem?

Hur väger man in ett avtjänat sexualbrott i biståndsbedömning?

Inflytande för person som har LSS-insatser?

Informera förskoleföräldrar om personals brottsliga förflutna?

Kan anhöriga kräva att personalen i gruppbostaden undanhåller information från omsorgstagaren?

Kan behandlingshemmets personal neka socialsekreterare att ta del av information om en boende?

Kan boende vägra socialnämnden att ta del av utredning?

Kan kurator ta emot en 14-årig flicka utan hennes föräldrar?

Kan man avstå från att informera patient av religiösa skäl?

Kan man besluta om fortsatt boendestöd mot den enskildes vilja?

Kan man beviljas ledsagare som sällskap, av kulturella skäl?

Kan man få assistans när man ska åka och avsluta sitt liv utomlands?

Kan man låsa in en högljudd och utåtagerande boende?

Kan man tillåta öldrickande på gruppbostad?

Kan personal bestämma att omsorgstagare får avstå från sin medicin?

Kan personal på dagverksamhet förbjuda farliga föremål?

Kan personalen besluta om rökavvänjning?

Kan personlig assistent hjälpa person med funktionsnedsättning att onanera?

Kan placerade barn kräva att personal håller tyst?

Kan ungdomar avstå arbete av religiösa skäl?

Kan vakande personal surfa på arbetstid?

Köpa nya möbler och styla åt enskild som inte kan välja?

Låta boende gå fritt med risken att hon ramlar och skadas?

Misstanke om dolda och möjligen illegala tillgångar

När informera utvecklingsstörd blivande mamma om att barnet ska omhändertas?

Personal tycker inte att god man sköter sitt uppdrag

Polisanmäla släktingar vid misstanke om förskingring?

Ska arbetsledaren lyssna på den enskilde eller personalen?

Ska barnets pappa informeras om att mamman är döende, mot mammans vilja?

Ska beteende som uppkommer på grund av demenssjukdom anses naturligt?

Ska chef informera personal vid andra enheter om att en brukare bär på hepatit B?

Ska ett personligt ombud bryta mot sekretessen för att motverka rykte?

Ska ett personligt ombud informera kommunen om klientens faktiska förhållanden?

Ska handläggare påtala misstanke om funktionsnedsättning?

Ska hemtjänsten köpa hem större mängder alkohol till person med missbruk?

Ska kurator anmäla oro för en ungdom till socialtjänsten mot föräldrarnas vilja?

Ska kuratorn klaga på personlig assistans mot den anhöriges vilja?

Ska laddade citat återges i primärdokumentation om barn?

Kan personal bytas ut på grund av patientens rädsla?

Ska personal göra en lex Sarah-anmälan mot den berörda omsorgstagarens vilja?

Ska personal hjälpa man att dricka sig full?

Ska personal i demensboende motverka otrohet mellan boende?

Ska personal i gruppboende begränsa bekantskaper som anhöriga är emot?

Ska personal på gruppboende agera vid tvångsbeteende?

Ska personal sköta enskildas Facebook-konton?

Ska personligt ombud anmäla bedrägeri?

Ska socialnämnden fatta ett biståndsbeslut utan ansökan eller samtycke?

Ska socialsekreterare på önskemål sluta diskutera ett fall i arbetsgruppen?

Ska socialsekreterare utfärda osant intyg?

Ska socialsekreteraren polisanmäla misshandel?

Ska utvecklingsstörda Ante få gå själv till och från sitt arbete?

Ska äldre kvinna få hjälp av manlig personal mot sin vilja?

Uppmana anställda att köpa alkohol till boende?

Utvecklingsstörd snattare som ännu inte avslöjats

Varna om klients dåliga psykiska skick?

Vem ansvarar för utvecklingsstörda Niklas som bollas mellan myndigheter?

Vem har sista ordet om vårdbehov?

Vem ska bli far?

Vilka krav kan man ställa på hygien och uppträdande i matsalen på servicehus?

Väger dotters eller makens åsikt tyngst i handläggaren?

Är behandlingshem skydliga att dela sin dokumentation med socialnämnd och anhöriga?

När det integritetskränkande att använda alkomätare på särskilt boende?

Är det lämpligt att använda Facebook i socialtjänstens handläggning?

Är det normalt och tillåtet för hemtjänsten att sexuellt tillfredsställa en vårdtagare?

Är det okej att ha dyra vanor på institution?

Är promenader anhörigas eller hemtjänstens ansvar?

Tillsynsärende nr 8

Då var det dags för ett nytt tillsynsärende från IVO mot vår vårdcentral.
Detta handlar om en händelse förra sommaren då den förra verksamhetschefen fortfarande var kvar.
Personen beskriver hur ett sår på hälen som uppkom efter att personen har trampat på en legobit.

Personen hävdar att vårdcentralen inte tagit sitt ansvar i hur det hela utvecklades och för personen slutade detta med akut amputering av benet, efter blodförgiftning.

Fysisk och psykisk misshandel

Jag har under senaste månaden försökt hålla mig undan vård och omsorgsfrågor och försökt njuta av tillvaron med mina närmaste, dvs mor och bror.
Bror mår ju mycket bättre sedan vi beslutade att avstå hemvården och mor är ju mycket lugnare också, och själv har jag fått mycket mer kvalitetstid, hur otroligt det än låter, så vi bor numera i vårt paradis.

NU kan jag inte hålla tyst efter det som hände på Vårbacka Plaza, där en dement/autistisk man hölls inlåst/frihetsberövad.
Polisen visst också om detta i en månads tid, utan att vidta några åtgärder.

Jag har ju den tron att en människa är god och harmonisk inombords från början med sjukdomar, skador på hjärnan, upplevelser gör att vi kan reagera aggresivt, speciellt om vi inte kan förstå vad som händer omkring oss eller med oss.

Jag vet inget om denna man och varför har var utåtagerande och aggressiv men jag kan jämföra med min egen sjukdom, panikångest och tänka mig in i en del av situationen.
På den arbetsplats mina problem började hade jag anställningsnummer 157. När jag var ute på en biltur kom jag till en korsning, just med väg 157….. Jag blev illamående, började skaka och kände att jag tappade verklighetsuppfattning. Jag fick köra av vägen parkera bilen och gå ur och vad som hände mer vill jag bespara er. Men där har vi en koppling som triggade igång mig och det var bara en sifferkombination.
I dag klarar jag oftast hantera mina anfall och döljer dem väl och ingen ser på mig när ett sådant kommer… Jag är inte rädd för dem men det gör inte att de inte känns inombords.

Jag har också lärt mig att klara dessa situationer när så sker. Men om man då har demens eller andra minnesproblem som gör att man inte har den insikten själv, då måste jag ju ställa det kravet på andra och försöka hitta vad som är problemet.
På ett boende blir det ju personalens uppgift att föröka hitta orsaken till min oro.

I mitt fall var den en sifferkombination men vad kan mer påverka mig?
En lukt, en person jag inte gillade kanske hade en deoderant en doft som jag kommer ihåg, kanske ett ord jag minns i bakhuvudet och triggar igång mig. En person har kanske ett utseende, en blick som skrämmer mig…

Att låsa in folk är aldrig OK och misshandel är heller tillåtet. Men var går gränsen mellan vård och vanvård?
Fysisk misshandel är oftast lätt att bevisa med blåmärken eller skador men, psykisk misshandel…
Var går gränsen för vad som är acceptabelt?

I dag används många gånger läkemedel för att stävja den oro som många har när det istället kanske kan räcka med att hålla handen och prata vänligt en stund. Är det så vi vill ha det?

Någonstans måste väl gränsen sättas för vad som är acceptabelt…
Att mor skall behöva ha lugnande för personalens skull är inte OK och varför skall hon behöva må dåligt av personalens tidsbrist?

Varför mådde denna man så dåligt så att han blev frihetsberövad och inlåst i en skrubb?
Tyvärr har jag inget svar på det men jag tror i min enfald att det hade funnits lösningar även för honom…

Jag kommer att kämpa vidare för mor men också för alla andra som inte kan säga sin sak rakt ut…

Det är aldrig ok att dölja psykisk misshandel med mediciner eller inlåsning…

Skall jag skratta eller gråta

DSC_0006 (1)

I dag kom det ett brev från vår vårdcentral…

”Vi har fått remiss tillbaka från minnesmottagningen att vi skall börja här vid oss. Vänligen beställ tid för demenstest och blodprov.”

Detta var adresserat till min mor och skickat från hennes läkare.
Nu 14 månader efter förgiftningen av mediciner som sattes in på oro som läkaren tolkade som demens.

14 månader av kamp, gråt, förtvivlan, sorg och bedrövelse.

Varför gjorde inga minnestester från början och sedan en utredning?

Varför lovade mors tidigare läkare att skicka remisser till minnesmottagningen när han lovade det?
Vågade han inte det, då han var rädd att hans misstag om diagnos var fel?
Vågade han inte det pga av verksamhetschefens order?
Han ville ju inte ens medverka till när mors SSK besökte honom på vårdcentralen att få en akutremiss till akuten då mor var akut förgiftad. Nej det räckte med en remiss till geriatrisk medicin med väntetid upp till 3 månader.

Istället blev det jag och SSK som på eget bevåg fick ta in mor akut, där det efter kontroll blev inläggning på avdelning för övervakning i en vecka.

Men varför saknas den remissen som han lovade att skicka???

Under tiden mor låg inne på sjukhuset pratade mors SSK åter med läkaren om att mor nu var inlagd för akut intoxination.
Han lovade då att sända en ny remiss för överflyttning till från sjukhuset till medicinsk geriatrik.
Detta ringde SSK till avdelningen och berättade. Inget besked om överflyttning så när kommunen erbjöd en plats för återhämtning så tog vi den i hopp om att mor skulle komma tillbaka till sitt gamla jag…

Inga remisser finns och nu när vi vill ha fastställt diagnos och ev rätt mediciner, så vill inte mottagningen ta emot henne då de vill ha de första testerna på vårdcentralen.

Vet inte om jag skall skratta eller gråta….