Krubbgudstjänst

20171224_113555.jpg

Med några Alvedon i kroppen så kunde jag uppleva krubbgudstjänsten idag. Jag förstår var ”krubb” syftar på, men reagerar ändå på ordet. Vi har alltid krubbat här när det varit dags för att äta. Skall jag tänka på krubba och kyrka, så skulle det ju bli nattvard.

Men nu handlade det om julkrubban och Jesu födelse och där var lekledaren och präst, en perfekt person. Stefan Nordlander levererar som vanligt. Han fångade allas intresse när barnen fick komma fram till koret och göra i ordning stallet där Jesus skulle födas. Vissa detaljer hade gömts runt omkring i kyrkan där barnen fick leta. Själv hade jag satt mig lite vid sidan om för att inte riskera eller minimera risken att smitta någon med min manliga förkylning. Vad jag inte visste var att jag hade placerat mig nära en oxe, och den var så stor, så jag såg den inte. Säkert var det mina senapsgriljerade Alvedon som ställde till det. Men barnen var duktiga på leta fram övriga figurer.

20171224_114158.jpg

Barnen hade roligt i kyrkan, vi vuxna skrattade åt deras glädje, och alla njöt.

Som avslutning på det hela framförde Klara och Kar en julsång speciellt till oss…

Julmarknader i bilder

20171126_1457421664672996.jpg

I helgen har jag och bror varit aktiva. Fem julmarknader på två dagar. Nu är nästan all julmat inhandlad och likaså julklapparna. Kan vara nöjdare? Inte vi i alla fall…

I Lilla Edet fångades vi av TTELA:s reporter och fångades på bild. Tyvärr gjorde den att tryckeriet fick problem och vi fick i morse vänta två timmar på att tidningen skulle komma till filialen för utdelning
Folkets hus Lilla Edet


Fridhemsstugan Lilla Edet
Här hade Lilla Edets hembygdsförening lotterier, glögg med tillbehör och och försäljning av godis i strut.

Tre härliga personer som verkligen gjorde sitt till för att känna den tidstypiska känslan


Åsbräcka bygdegård


Lindåsgården


Kobergs slott

Brandbilen säger tut – tut – tut (Brandmuseet)

Att sticka näsan utanför dörren är stort, att sticka näsan utanför tomten är större, men ibland behöver man inte sticka så långt utanför för att upptäcka något nytt. Under de senaste 15 åren har jag i grannorten sett hur de byggts och snickrat på något som sett intressant ut. Jag fick reda på att det var en ”galning” som byggde ett brandbilsmuseum.  Jag är ju själv en galning och en ”nyfiken i en strut”-person, så detta ville jag inte missa. Men men, när skall de öppna, för jag har ju sett utvecklingen på platsen men inte sett någon reklam för detta.

I söndags gick jag förbi hos dem och träffade damen till ”galningen” och fick reda på att de öppnat. Ja de har öppet varje tisdag mellan 18 och 21. Nu var det ingen tvekan, jag MÅSTE dit…. Tog bror och vovven med mig och åkte dit, och det visade sig att det var två ”galningar” och när vi anlände dit vet jag inte hur mycket procenten steg i galenskaper.

Ja, jag är verkligen glad att jag är galen, för det var en helt galen upplevelse att se skapelserna från alla vinklar. Det var inte bara brandbilar, det var ambulanser från de första hästdragna ambulanser, dåtiden bärbara handpumpade brandsläckningsutrustning till inte så långt ifrån vår tid. Mycket var ju från de lokala området och när jag såg att min egen skola mellan 1967 och 1972 hade eget brandalarm så hajade jag till. Inte hade jag någon tanke på brandsäkerheten där när jag gick i låg och mellanstadiet. Vet inte om man blivit galnare eller klokare med åren, men visst tänker man på brandsäkerheten idag, inkl försäkringsskydd. Jag hörde andra besökare säga att de hört att detta var ett av Sveriges mest kompletta brandbilsmuseum, samtidigt som andra sade att det gamla var så välvårdat så det nästan var i nyskick.

Det är lätt att bli hemmablind, och det var jag verkligen. Men det är viktigt att fler hittar dit för att bevara detta. När jag såg den ena av brandbilarna så tänkte jag på hur vi beställde en bil med vatten, när vår brunn sinade och vi behövde för att vara djur på gården skulle överleva. En annan tanke jag hade var när en av våra grannars hus brann och hur brandmännen kämpade med att försöka rädda huset. När elföretaget kom och skulle koppla ifrån elledningarna för att inte hela elnätet skulle drabbas av kortslutning. Då kom deras stegbil till nytta, för då var det brottom så det tog stegbilen och hissade upp elektrikern för att koppla ifrån kablarna. För mig blev det många minnen. En mamma kom dit med sina barn och deras kusiner, och att se deras ögon blixtrade likt räddningstjänsten fordon, var en upplevelse. Barnen fick även åka ner på stången från övervåningen som en riktig brandman på utryckning. Ner, spring till trappan och upp igen fär att åka ner. Vet faktiskt inte vilket som gick fortast, upp eller ner.

När människor är ”galna” på detta sätt, så vill jag ser mer av galenskapen i vår värd. Detta är inte bara ett museum utan en upplevelse,  ja ett upplevelsemuseum av stora mått. Visst fanns det saker som var ”se men inte röra” men det fanns också saker som var se och röra. Sitta in i en brandbil var en av mina drömmar när jag var liten. Men jag avstår gärna att åka ambulans,  och jag tänker på hur bekvämt det hade varit i den hästdragna typen.  Men å andra sidan hade jag någonsin föredragit den, framför att inte komma till vården,  även om även den var primitiv. Det enda jag hade velat ha kvar är några rejäla supar med whiskey om jag behöver få bedövning.

När ni ändå är där, glöm inte ta en fika i cafét som också visar dåtidens minne, högst verkligt idag.

Höljebacka brandmuseum

Vägkyrka i Upphärad mer än bara Gud 

Jag gillar detta med vägkyrka.  Vägkyrkorna bjuder in till besök i kyrkorummet, inte bara av religiösa skäl utan även av kulturella dito. Här ges olika föreningar och privatpersoner möjlighet att visa upp sig för en större publik.

Här i Upphärad är det Röda Korset och PRO som står för utställningar plus att en privatperson, känd på orten, visar upp sina alster. Jag gillar gamla, och även moderna byggnader, för att se dess skönhet från en annan vinkel än en besökare på evenemang som de är avsedda för. Men jag gillar också se vad olika personer sysslar med i privatlivet men även i sammanslutningar i form av studiecirklar och dylikt.

I dag blev kaffe utan dopp, då inte hade något för mig som diabetiker, men vad gjorde att, att samtala med mumsade människor funkar också.

Oftast är det olika föreningar som står för värdskapet de olika dagarna och förutom psalmsånger så fylldes kyrkan av musik från John Lennon via Mando Diao till Ted Gärdestad. Ett annat viktigt inslag i Upphärad är där någon samtalar, ställer frågor till en intressant person. I dag var den utfrågade en person jag känner lite och även är vän med på Facebook. Helt plötsligt får jag se en helt annan person än jag är van med. Jag har ju själv stått på scen och föreläst om mitt hemdatorsystem där vården av mors och min trygghet var en drivkraft, till att själv vara den som utfrågade och ibland även fått ett ämne jag skall tala om. Vid sådana tillfällen pratar man ju på ett annat sätt än när man sitter ner och pratar med kompisar.

På landsbygden finns inga museer möjligen folkets hus, bygdegårdar och kyrkor. Då kan man ju använda dem till så mycket mer. Och att få se det lokala, att få se mer än bara ett altare och kyrkobänkar är något speciellt. Och musik i en kyrka, oftast med en akustik över det vanliga, är en upplevelse utöver det vanliga. Så Vägkyrkorna är för mig mycket mer än bara kyrkobesök.

wp-1467225295882.jpg

Söndagspromenad #blogg100 #bloggswe

11153552_10153949326168868_583491830_o
I går var det premiär för mig och bror. För några år sedan så fick vi motorväg och dubbelspår mellan Trollhättan och Göteborg. Den gamla banvallen togs över av kommunen och de gjorde nu en ny gång/cykelväg mellan två småorter utan för staden. I stället för att köra bil en och en halv mil så kan man nu gå eller cykla ”bara” en mil. Den mest fantastiska delen av vägen är bron över Slumpåns dalgång. Vi valde att gå halva sträckan, fram och tillbaka så kan vi ta nästa halva näst helg.

Det var verkligen kul att få upptäcka nya saker efter ”spåret” som man missat pga tågets hastighet.
En upplevelse jag delar med mig av här…

11136897_10153949344548868_719822585_n 11136527_10153949341938868_2029582375_o 11130864_10153949345538868_1816795930_o 11125564_10153949343058868_1234417688_o 11141427_10153949339253868_842222693_o 11137670_10153949337983868_1885710817_o11132378_10153949336453868_1018247173_o 11099651_10153949329858868_2107460036_o 11157341_10153949333213868_1261967214_o 11154038_10153949334648868_1955286772_o 11137444_10153949331748868_830329279_o