För fyra år sedan

Bild

Denna dag var solig och fin, lite kylig men en fullt acceptabel vårdag.

Jag och far skall åka till Uddevalla för att inköpa lite varor som vi behövde till hemmet.
Far sitter ju i rullstol efter en lårbensamputation pga en propp i foten. Men han älskar livet och han älskar att komma ut på bilturer för att se sig om.

Vi beslutade oss för att åka småvägar för att se hur långt våren har kommit och vi njuter verkligen livet. Som geocachare så lade vi ut vägen att åka så vi kunde hitta några ”skatter” på vägen.

Vi märkte att den stora vårsmällen var på G och såg verkligen fram mot den kommande sommar som snart var på väg…

Far var multihandikappad men inte värre än att han kunde bo hemma med oss i familjen.

Han hade haft några strokes ett antal TIA-attacker men även vissa andra problem, men detta var en del av vardagen och livet för oss. Många reagerade på att vi var så aktiva och hittade på saker och njöt av livet. Mitt svar var ”vi kan inte sluta leva bara för risken finns att dö”, då är vi ju redan döda medan vi lever.

Hemkomna från resan var det dag att äta middag och därefter var det dags för vi eftermiddagsvila.

Halv åtta är det som vanligt dags för rapport på TV:n och därefter är det dags för familjesamkväm med TV:n ett glas vin och vi pratar om dagens som varit, vi planerar för kommande dagar.
Detta är en tradition som vi haft under många, många år och fortfarande lever kvar i hemmet.

Halv nio kommer hemvårdspersonalen för att göra i ordning far för natten och meningen var att far skulle komma tillbaka till oss i köket och dricka upp sitt vin och jag skulle sedan lägga honom.

Far var på väg att förflytta sig över från rullstol till sängen, då han bara faller ihop.
Hemvårdpersonalen ropar på mig och vi flyttar honom till sängen och sätter igång med hjärt-lungräddning och kallar på ambulans.

Ca kl tio är läkaren här och konstaterar att far är död.

Passa på att leva när du har liv kraft och möjlighet till det.
Ta vara på varje sekund, minut, timma, dag och år och NJUUUT av livet, vi vet aldrig när det tar slut….

Detta hände idag för fyra år sedan och i eftermiddag skall vi åka ner till kyrkogården och lägga en liten blomma på hans grav , men det viktigaste är att vi skall köpa en blomma att ha på köksbordet för att vi själva skall kunna njuta av den och påminna oss om allt det fina vi har haft tillsammans.

Tack far, för allt det fina du har gett oss, din familj, dina vänner, dina släktingar…

Tack för din tid på jorden!

DSC_0302

Vårt intelligenta hus

capture-20130116-142210
Sveriges radio har på nyhetsplats en artikel om ”Intelligenta hus ska spara energi”

Vi bor redan i ett sådant hus och hela tiden byggs detta ut…

Energi, el och värme är en stor kostnad i ett boende och att då inte ta vara på tekniken för att minska dessa kostnader är förödande, även för vår miljös skull…

I dag tittar vi på elräkningen och säger vad den är dyr, men oftast blir det inte mer än så, och då tänker vi mest på vår egen plånbok.

I dag är stora delar av vårt hem automatiserat och styrs av en centraldator som beräknar och kalkylerar energibehovet.

Mysbelysningen i huset styrs av denna dator, som vi kallar Ingrid, som tänder och släcker när det är dags. Datorn kontrollerar värmen i alla rum och genom ventilationssystemet så flyttas värme från rum där solinstrålningen ger extra värme till rum som behöver uppvärmas.

Likaså styrs värmepannan och håller då rätt temperatur på acclimatortankar för att vi skall ha en värmereserv. Med hjälp av väderprognoser ser systemet till att vi har rätt kapacitet på pannan och i tankarna. Hård nordanvind vintertid gör att vi är extra känsliga för det och kan då några dagar i förväg öka värmen i tankarna för att ha som reser när kylan sätter in.
Detta gör också att pannan inte behöver arbeta så hårt under dessa extrema dagar och på det sättet förlänger vi även pannans livstid.

Genom anslutning till vår kalender så håller systemet också reda på våra borta/hemmatider och planerar belysning och värme efter det…

Genom att systemet också vet var vi befinner oss vid olika tillfällen, så är huset upptänt och välkomnande när vi kommer hem.

Många säkerhetsdetaljer finns inbyggda i systemet, så åker vi bort eller går och lägger oss, så ser systemet till att spis, ugn, tvättmaskin mm är avstängda och säkrade.
Även TV, video, satellitmottagare stängs helt av och behöver inte stå i stand-by för bekvämlighets skull.

När man vaknar på morgonen så doftar det ljuvligt av nybryggt färsk kaffe.

Då vi har handikapp i familjen så övervakas även vi på sådant sätt att om någon onormalt inträffar så varnas vi och kan då hjälpa varandra eller larma någon.

Skulle något hända med värme, el eller någon utav oss, så kommer det ett sms i mobilen som berättar vad som hänt.

Bara på elen har det gjort en besparing på ca 25%, vilket inte är att förakta.

Vi kallar vårt system ”Teknik för trygghet och frihet”.

Länge leve tekniken!

Mamma, du gråter…

Mamma hade för några dagar sedan en djup dipp, depressionen gjorde sig påmind. Du grät, du skrek åt mig och allt var botten.
Du frågade mig flera gånger den dagen vad som hänt, varför du mår så dåligt och du undrade om du någonsin mer skulle bli människa…

Tårarna rann ner för kinden på dig och jag torkade dem med en bit papper. Jag försökte hitta på något vi kunde göra som muttrade upp dig, men nej, det fanns inget du ville göra. Ena stunden kallade funkar mig fula ord och strax efter blev du ännu mera ledsen för vad du sagt.

Du ville krama mig och viskade i mitt öra, jag älskar dig…

Jag tänkte ibland hur var jag när jag var liten?
Jag var ledsen och sade fula ord till dig men ändå ville jag krama dig och viska i ditt öra, jag älskar dig…

Finns det någon som förstår den kärlek som finns mellan föräldrar och barn, och hur den vandrar från den ena till den andra.

Jag är idag så glad att jag kan ge tillbaka den känslan du gav mig när jag var liten och behövde tröst.
Det är så svårt att beskriva alla känslor som far runt i huvudet och kroppen.

Du har under dina dagar kämpat hårt för hela familjen och hållit oss samman. Du har gett oss trygghet, värme och framför allt kärlek, en gränslös kärlek som man bara kan ge till någon man verkligen älskar och bryr sig om.

Du sover nu tryggt i din säng och jag sitter här bredvid och tittar på dig och hoppas jag kan ge dig lite av den trygghet tillbaka som du gav oss, nörd vi behövde det.

Mamma, jag älskar dig!

Ta vara på tekniken där den är bra men tvinga ingen till något den känner rädsla för…

Vård och omsorg skall utföras av människor och ingenting annat än människor, så långt jag kan se i alla fall. Men tekniken då, glöm inte tekniken och ta till vara på den för att kunna ge trygghet och frihet.Teknik är trots allt inta bara till ondo utan kan skapa ett mervärde som ingen människa kan ge.
Kameran, den kära kameran, som kan övervaka varje sekund av vår tid, är den bara till ondo?
Det är väl först när när man bestämmer vad man skall göra med informationen som kamerna fångar in, som vi kan börja diskutera om det är integritetskränkande eller inte. Kameran kan också användas som en form av ”avancerad rörelsedetektor”. I det fallet mäter den bara inte rörelse alternativt inte röreslse, utan genom att jämföra två av varanda efterföljande bilder så kan den räkna ut skillnaden i procent hur mycket som skiljer bilderna åt. Bilderna försvinner sedan bort och ingen kan sedan se dessa bilder, eller ens via kameran se vad som händer.

När vi beslutade att ta hem mor från boendet, så var vi tvugna att hitta lösningar där tekniken kunde ge oss den trygghet och frihet, vi så väl behövde.

Så fort mor ligger i sängen så håller vår kamera uppsikt över mor och hela tiden kontrollerar vad som sker. Mors rörelser i sängen beräknas hela tiden och utifrån gjorda algoritmer så kan mors sinnesstämning beräknas i fyra olika stadier. Lugn, lätt oro, svår oro och sist ångest.
Dessa sinnestämningar kan då med hjälp av datorn bestämma vad som skall utföras.
I vårt fall sker följande.
Mor är lugn, ingenting händer.
I övriga fall berättar Ingrid (vår dator) i klartext mors sinnesstämning.
Vi svår oro, ångest så tas lite andra beslut av Ingrid.
Är jag hemma, så talar Ingrid om i klartext att mor behöver hjälp.
Är jag ute/borta så skickar datorn ett SMS och berättar var som sker och ligger jag i sängen och sover så startar kuddvibratorn och väcker mig, och jag kan då kontrollera vad som sker.

För mor är detta en trygghet att veta att hon inte är ensam om något händer, för oss övriga familjemedlemmar innebär detta frihet att inte hela tiden hålla mor under uppsikt utan även vi kan känna tryggheten att mor är i bra vård.

För oss är detta ett krav för att kunna leva ihop i trygghet och frihet och ha vårt familjeliv för oss själva.

Beroende på omständigheter så behöver ju inte första varningen gå till mig som son, utan kanske till en granne eller annan person i närheten som då kan kontrollera vad som skett.

”Ingrid” hjälper oss också med mycket annat pratiskt.
Glömmer vi ta våra mediciner så friskar hon upp vårt minne att vänligen påpeka att vi just glömt mediciner.
Går vi och lägger oss eller åker bort ser hon till att spis,ugn mm stängs av för att undvika olyckor.

Ta vara på tekniken där den är bra, men tvinga ingen till något den inte själv vill….

Profilbild för olatheanderRistningar

Kanske kan det bli så att Lycksele kommun blir den första kommunen i landet som tar det första steget in i framtidens äldreomsorg. I SVT:s Västerbottensnytt framträdde ordföranden i kommunens socialnämnd, Christer Ekbäck (S), med den fullt utvecklade tanken och planen att ersätta hemtjänstens nattpatruller med kameraövervakning. Inslaget refereras också på vk.se.

Socialnämndsordförande Ekbäck menar att en fördel är att de personer som normalt får hembesök under nätterna slipper bli väckta. Men en betydligt större fördel för kommunen, vars socialtjänst ju är hårt pressad ekonomiskt, är att kameror i stället för personal skulle spara fem-sex miljoner kronor per år.

Då så – då är det väl bara att köpa in kameror, montera in dem och koppla upp dess sändningar mot någon central samt förstås att säga upp nattpersonalen.

Så vitt jag vet är det här första gången som en kommun konkret föreslår att tekniska lösningar ska ersätta den personliga…

Visa originalinlägg 349 fler ord

En ohållbar situation

I dag vet ingen hur vi skall hantera situationen.
Hur skall hemvården sköta mor, hur skall jag sköta mor, vem skall sköta träning, vilken diagnos skall vi arbeta efter…

Jag känner mig osäker, hemvården likaså.

Min åsikt är att mor måste stå i centrum och det är hennes vilja som måste väga tyngst.
Mor protesterar högljutt i många fall när hemvården är här och min teori är att det är rädsla för ”behandlingen”.
Sjukgymnasten bekräftade mina tankar igår när han sade att när man frågar mor, så svarar hon att hon är rädd.
Att mor gjort fantastiska framsteg är vi nog alla överens om, men hur ger vi henne livskvaliteten tillbaka?
Mor måste ju få känna sig trygg i alla behandlingar och även lita på personalen.
Jag har ju skött mor i stort sett själv hela veckan och jag märker ju att mor blir lugnare och lugnare. Just nu är jag kraftigt förkyld och känner att jag inte orkar med bråk och strid och väljer därför att sköta mor helt ensam, för jag mår bättre och inte minst mor.

Många gånger har det ju varit att mor protesterat vid behandlingen och efter att hemvården lämnat oss har hon börjat gråta, och frågorna kommer, ”varför behandlar de mig som skit”, ”varför är jag inget värt i deras ögon” och en massa liknande frågor.

Mor blir ledsen när vi inte har något vettigt att sätta i händerna på henne. Hon vill åtminstonde försöka göra saker som hin gjorde tidigare. Hennes hem är hennes slott och vill ha ordning och reda på saker och ting.

Nu skall jag tillsammans med hemvården, sjukgymnasten och ev även anhörigstödet försöka ena oss så vi ser mor med vakna ögon och vi arbetar efter samma mål.
Nästa steg är också att få en riktig diagnos på mor, och kan vi inte komma fram till något vettigt, så får vi gå tillbaka till depression med minnesstörningar. Vi kan ju inte bara låta demensdiagnosen bygga på ett utlåtande där läkaren skriver ”jag tolkar detta som senil oro”, speciellt inte när mor haft upprepade urinvägsinfektioner som också kan ha gett oro.

ALMI Företagspartner

Nu har jag haft kontakt med personer som skall hjälpa mig att utveckla min affärside ”Teknik för för trygghet och frihet”.

Nästa steg är nu att ta kontakt med ALMI här i kommunen för att kunna göra en affärsplan och beräkna vilka delar jag behöver skydda för min del.
Detta känns både spännande men också lite pirrigt då jag inte hade tänkt mig denna positiva utveckling.
För mig kändes det så helt naturligt att ha denna teknik i det dagliga arbetet men det verkar vara större än jag någonsin tror.
Enligt de kontakter jag hade igår så ligger detta så kollosalt rätt i tiden med teknik inom äldrevård så det är bara att köra på, bära eller brista.

Dessa tankar jag fick igår innebär också att jag inte heller kan avslöja hur vissa funktioner fungerar, innan de är skyddade. Men å andra sidan kan jag nu börja blogga om andra delar i mitt system.