När drevet går

angel-574758_1920

Det finns många änglar på inte minst på jorden som i olika skepnader visar sig. Men det finns också många djävlar, som griper tag i en del.

Precis i dagarna har en utredning mot en SR-profil blivit klar och det sägs att personen får lämna programmet. Ett drev mot ett program och en SR.profil pågår också. Om de är samma person, vet bara en ytterst liten skara. Sedan startar gärna rykten både internt och externt. Som jag sade här om dagen, allt börjar med dig och mig. Vi kan aktivt bestämma om vi vill vara en del av ryktesspridningen eller inte och vi kan också bestämma om vi vill vara en del av de drev som pågår.

Vilket ansvar har du och jag i detta?
Det som hänt på Sveriges Radio är ett internt problem med en medarbetare, och det skall hanteras internt med de berörda. Oavsett vilket företag det handlar om, så skall detta hanteras internt, och jag ger radions VD, Cilla Benkö en stor eloge.
SR:s vd om radioprofilen: Därför kommunicerar vi inte externt
Skall jag trivas på mitt jobb, så måste jag ha förtroende för medarbetare och ledning.
Jag får heller inte behandlas på annat sätt än de andra, i min position.
Detta gäller oavsett företagets storlek och inriktning. Medias uppgifter är att granska, vilket de flesta gör bra, men deras uppgift är inte att vara en dömande makt. Därtill har vi andra instanser.

Jag hade den otacksamma möjligheten att se hur drevet startade på en webbsida som de flesta bedömer tillhöra den främlingsfientliga sidan. Där inringades en profil på en massa lösa grunder, utan några som helst fakta, som klargjorde saken. Snart hakade en blogg på, som jag är mycket tveksam till, där en profil pekades ut. Inte heller där hänvisades till några fakta eller källor, annat än rykten. Dessa blogginlägg spreds snart i mitt twitterflöde tillsammans med ett namn , och en avsändare med tveksam profil.

Snart börjar en del vänner, jag högaktar, nämna profilens namn. Jag försökte ta upp dessa saker via privata samtal. Vad händer? Jag blir anklagad för att åsiktsregistrera mm, när jag nämner detta. Andra högaktade personer bygger sina tankar i flödet, på precis samma sak som på den främlingsfientliga sidan. Har dessa personer också blivit främlingsfientliga? Nej, det tror jag inte… Men vi kanske borde alla ta ett större ansvar för vad vi kommunicerar internt och externt. Hur ofta pratar vi inte om källkritik mm, men vem använder sig av källkritik? Vi tycker och säger till andra, men vi själva då?

Som jag sade här om dagen… Allt börjar med dig och mig!

Tack Cilla Benkö för din ståndpunkt.

(PS. Detta var en bra tillfälle för mig att rensa ut vilka jag följer via olika sociala medier)

För tre år sedan….

DSC_0048 (10)

I förmiddags blev jag påmind av Sveriges Radios VD Cilla Benkö om att det idag är tre år sedan deras utrikeskorre Nils Horner mördades i Kabul.

Radio har alltid varit en viktig nyhetskälla för mig och jag som har så nära kopplingar till krigens helvete blev det en stor chock, när jag förstod att en korre hade blivit dödad.

Jag kommer ihåg de första rapporterna om att korrespondent var försvunnen i Kabul. Efter hand knöts rapporterna närmare och närmare Sverige tills det stod klart att det var Nils Horner. Det tog mig så hårt att jag tog med mor, köpte blommor och åkte till Uddevalla och lade blommorna utanför P4 Västs lokaler.

DSC_0053 (23)
När jag sedan kom i bilen så mailade jag min kompis på radion om blommorna, och de fick göra som de ville, blommorna fick ligga kvar eller de fick ta upp dem på redaktionen. Men jag ville vara anonym. Detta var vad jag kund göra i min ensamhet och förtvivlan. Jag vet inte hur många radiolyssnare som kände samma som jag, eller om jag var helt ensam i min gärning. Men vad spelar det för roll, jag gjorde vad som kändes rätt för mig, och det var det viktigaste.

Jag har aldrig träffat Nils Horner och inte pratat med honom, men jag har besökt hans grav i Borås när jag ändå varit på kyrkogården. Härom dagen blev en annan av radions korrar beskjutna av krypskyttar och jag var oerhört glad att det gick bra, denna gång.

För mig är det fria ordet det viktigaste i en demokrati, att tysta det får inte ske och därför ser jag idag upp till journalister som förmedlar det. Men jag ser också med vanmakt på de som med hot och hat försöker tysta det. Jag ser också med förfäran hur många försöker förändra och förvränga orden, och ser till min fasa att det finns de som går på det.

Tack Nils Horner och tack till er andra som oförtrutet sprider vad som sker i Sverige och vår omvärld, ni behövs mer än någonsin.

Lokalradion 40 år

img_1489
Året är 1977 och jag fyller 17 år. Jag gråter, för det är nio månader kvar tills jag får börja övningsköra och ett år tills jag kan ha mitt körkort i handen.
Hur skulle jag stå ut sista året innan jag kunde ta mig dit jag ville på egen hand.
Då kom ja på det…
Sverige skulle bygga ut lokalradion som skulle sändas i fönster i P3 under vissa tider på dygnet och även stereoradion skulle byggas ut samtidigt. De kom på att det var billigare att skicka upp folk i masterna en gång och göra båda jobben samtidigt, så därför kom alla dessa beslut väldigt hastigt på. Det skulle göras i fyra etapper runt i landet under ett år och när min egen lokalradio, som då skulle heta Radio Trestad, startade så skulle jag ha mitt åtråvärda körkort och så blev det.

Vi var väldigt mycket ute i landet med far på olika jobb och för mig blev det väldigt viktigt att ställa in P3 på bilradion speciellt vid dessa fönster när de olika stationerna skulle sändas. Detta var min hemliga mission under året mellan jag var 17 och fick mitt kort.

Varje ny lokalradio jag kunde lyssna på, blev mitt liv det året mer och mer uthärdligt. Jag var också tvungen att se till att jag fick in allt i stereo om möjligt. Många program genom tiderna har varit mycket viktiga för mig under alla år, och en del av de programmen ligger mig fortfarande varmt om hjärtat, men just lokalradion var viktig.

Lokalradion var ett eget bolag utanför Sveriges Radio och till och från uppstod konflikter mellan de olika bolagen och just övergångarna försökte de störa varandra med olika ”trudelutter” som verkligen inte stämde överens när det byttes mellan riksradion och lokalradion.

Min lokalradion hade en lokal variant av ”Skivor till kaffet”, där de åkte ut till olika arbetsplatser och drack kaffe mer anställda,pratade med dem och spelade önskemusik.
En av mina kollegor bjöd in radion och de skulle komma och sända från våra lokaler. Chefen gick i taket, det fick inte ske… Men… Vad hände om han INTE tillät det och det blev en nyhet? Det var bara att svälja stoltheten och det blev ett bra program. Och jag fick några nya kompisar på radion.

Under de åren flyttade också radion ut sin verksamhet från Stockholm och många orter i landet för att möta oss lyssnare. Vi i Trollhättan blev utvalda och under flera dagar skulle ett stort antal program produceras här i staden. Ett statistiskt urval av personer boende i kommunen blev också utvalda att delta i olika seminarier och möte för att utveckla radion för framtiden. Min broder var en av de som blev utvalda, men pga hans handikapp fick jag specialtillstånd att följa med innanför ”grindarna”. Jösses vad radioaktiva vi var under dessa dagar. Här i staden hade de ställt upp en tillfällig radiosändare där vi trollhättebor kunde lyssna på vår önskemusik från grammofonarkivet.

Den som ville kunde skriva på en lapp vilken låt de ville höra i vår mininärradio, medan vi som var innanför kunde själva fick knacka på deras datorn och söka i arkivet.
En tid innan radiodagarna i Trollhättan hade jag vaknat på natten och satte på radion för att lyssna på Nattönskningen som då var. Det var en halvtimma önskemusik som presenterades av nattens hallåa, och denna natt var det Staffan Schmidt som pratade.
Jag fastande för en låt som heter Seeland med en grupp som heter Neu. Det blev mitt naturliga sök i grammofonarkivet. Jag skulle få den spelad om ca 4 timmar…
Åkte hem men kunde bara konstatera att kanalen inte hördes hit, så efter en stund var det dag att åka upp till staden och sätta sig i bilen på en parkering och lyssna på låten.

Fortfarande håller mitt äktenskap med lokalradion och framför att Radio Trestad som numera heter P4 Väst. Men alla resor runt i landet har gett mig många favoriter på olika stationer runt omkring i Sverige, och även dessa ligger mig varmt om hjärtat. Så på många olika lokalradiostationer har jag fått bekanta och även varit nyhetstipsare för.

Så begär inte radion skilsmässa för att jag är otrogen, så kommer vi att leva lyckliga hela mitt liv.

Tack Sveriges Radio för att ni finns!

 

Grattis JoMa! #blogg100

johan matias
Johan Mathias Sommarström i Syrien 2013. Tack Johan för att jag fick låna bilden!

Delad glädje är dubbel glädje sägs det och det är något jag verkligen tror på och gärna delar. I går såg jag grattishälsningar på Twitter till Ekots reporter Johan-Mathias Sommarström och sedan en länk till tidningen Journalisten.
Grattis Johan-Mathias Sommarström till uppdraget att bli Sveriges Radios utrikeskorre i mellanöstern och Turkiet.

Jag fascineras ofta av hur en del människor kan måla upp en bild inför mitt inre om en situation i världen, och genom min radio kan bli en bild. En bild som skapas genom ord, betoningar, pauseringar mm och som blir levande för mitt inre. Johan-Mathias är en av de personer som besitter den konsten.

För några år sedan fick jag chansen att prata med honom på Eko-redaktionen i radiohuset i Stockholm, och då fick jag en bild på den mannen som målat upp så många bilder inom mig. Några få minuter som blev viktiga för mig. Jag började följa honom på Twitter och han var inte sen att haka på och där har vi varit fram tills idag. Till och från, kanske mer från, har vi kommenterat varandras inlägg på mediet. Senast jag kommenterade hans arbete var för ett litet tag sedan när han var med i P4 Extra, och jag tror det var när attentaten i Bryssel skedde (rätta mig om jag har fel). Där gav han mig ett antal bakgrundsfakta grundat på de erfarenheter han hade från tiderna i mellanöstern. Det kändes tryggt att få hans kloka ord till att möjligen kunna förstå lite till detta, och jag tweetade detta till Johan-Mathias och programmet. En tweet som blev väl favoriserad och retweetad.

Nu när han skall bli utrikeskorre och rapportera mer från Mellanöstern/Turkiet och skapa min bild från området, och det gjorde mig otroligt glad. Jag känner mig trygg med honom som ger denna, bild jämfört med den bild andra försöker måla upp, och ibland den skeva bild man får via sociala mediers dela-funktion.

En av de finaste rapporteringarna har gjorde var om 6-årige Yazan Hilliss som sprang runt i hemmagjord skyddsväst gjord av en sopsäck och säger att han skall bli journalist. Han får låna Johan-Mathias skyddshjälm och poserar stolt på bilden, som inte bara spreds i Sverige utan även stora delar av världen.

Det skall bli ett rent nöje att få följa dig vidare i din rapportering, de inre bilder du formar hos mig, och inte minst genom sociala medier.