Vad vet Facebook om mig?

facebook1

Förra veckan hittade jag ett tillägg till min Chrome webbläsare, ett tillägg som på ungefär samma sätt som Facebook försöker ta reda på vem jag är…

Data selfie är ett webbläsartillägg som spårar dig medan du är på Facebook för att visa dina egen dataspår och avslöjar hur maskininlärning algoritmer använder dina data för att få insikter om din personlighet.

Verktyget utforskar vårt förhållande till online-data vi lämnar bakom till följd av mediekonsumtion och sociala nätverk – den information du delar medvetet och omedvetet.

I och mad att jag samtidigt blev förskyld så orkade jag inte så mycket, så antingen låg jag på sängen eller så satt jag framför datorn. Ovanstående bild visar min närvaro på mediet men också vad jag har gjort och när, tittat på, läst, klicka gillar. All denna info läggs sedan till min profil för att skapa en kopia av mig, som ibland stämmer bättre och ibland stämmer sämre med verkligheten.

facebook2
Vem av mina vänner jag spenderar mest tid hos…
Tror dock att min katt som gillar att ligga på datorn har en stor förkärlek för Tomas Jarvid…

facebook3
De sidor som jag har spenderat mest tid hos, känns sm om det är kultur och musik. Varför E.ON är med, kanske också beror på katten.

facebook4

Vad eller vem jag gillar mest. Även om jag läser mycket, så är jag oftast väldigt försiktig både med kommentarer och gilla.

facebook5

Nyckelord i de inlägg jag stannar upp vid….

facebook6

Enskilda ord som utmärker sig…

facebook7

Vad jag få se i mitt flöde, det som träder fram mer än annat, styrs av ovanstående graf som visar ungefär var jag står i en del av mina tankar…

facebook8

Min religion/tro, som FB tror…

faceboo9

Min politiska inställning

facebook10

Andra förutsägelser, och att jag är intelligentare än genomsnitt vet jag, annars hade jag inte haft panikångest 😉
Rätt så nöjd med livet..
Är också feminist?
Och en mindre bra ledare….
Tro det den som vill 🙂

facebook11
Mina shoppingvanor…

facebook12

Och andra vanor….

Känns spännande men också lite otäckt.
Mycket av det jag ser på Facebook styrs ju av ovanstående, samtidigt väljer jag ju akivt bort att tona ner sådant jag inte vill se, så detta är nog en någorlunda bild av mig, även om jag ifrågasätter vissa uppgifter.

Din bild av mig #blogg100

rape

Hur mycket vet du om mig och de mina?
Trots att jag är mycket öppen om olika saker IRL och via sociala medier så är det också mycket jag inte pratar om. Jag och min familj har ställt upp mycket för utsatta människor. Vi har ställt upp för de svagare och hos oss har kvinnor som behövt söka skydd från att ha levt i ett destruktivt förhållande fått skydd. En kvinna kom halv fyra på morgonen med en femårig dotter i ena handen och en häst i andra handen och vi lyckades härbärgera dem alla. Även andra kvinnor har vi gett skydd för att slippa bli slagna i förhållanden.

Under en längre tid hade vi en tysk flicka boendes hos oss för att ge henne en trygg återgång till ett normalt liv efter att hennes föräldrar dödats.

Vi har varit övervakare åt personer som hamnat i knarkträsket och arbetat tillsammans med myndigheter och fått dem fria från knarket. Bland annat två bröder som vi fick bort från det hemska livet. Tyvärr dödades dessa bröder i en trafikolycka orsakad av ett rattfyllos.

Måste man berätta om allt detta öppet och i sociala medier?
Själv är det första gången jag säger detta öppet…

För ett tag sedan fick jag kritik för att jag öppet inte tog ställning en en enskild fråga och ställde mig på kvinnans sida. Det är mycket sällan jag gör det i enskilda frågor, då jag vet för lite om det enskilda fallet. Oftast är det hänvisningar till kvällspressen som jag inte har så speciellt stort förtroende för. Jag har tagit avstånd från män som utnyttjat kvinnor, våldtäkt och knytnävar, men också tafsande, som man många gånger läser om. Hade jag sett det med egna ögon, så hade jag inte tvekat att ställa upp på tjejens sida och eventuellt vittnat om det behövts. Precis som jag stannar och hjälper till och ger första hjälpen vid olyckor, larmar blåljus, ger mina synpunkter och iakttagelser till polis och andra.

Måste jag sedan bevisa mina ståndpunkter i sociala medier, för att vara mänsklig?
Måste jag i varje enskilt fall ta avstånd från något för att ni skall tro på att jag inte anser att vissa beteende inte är OK?
Och nästa steg är om jag gör det, ser du det då?

 

Fredrik Wass har en intressant synpunkt i sin blogg på digital.di: Blogg: Så styr Facebook den svenska samhällsutvecklingen hur vi själva påverkar den världsbild vi vill ha.
Genom att vi klickar gillar mer på sådant som vi verkligen gillar, och numera även kan ge andra symboler till inlägg, så sorterar vi fram sådant vi vill se och bort sådant vi inte vill se. I o m att att dessa algoritmer inte bara styrs av bilder utan även av ord i mina inlägg.
Så även om jag själv försöker spegla en nyanserad bild av min verklighetsuppfattning, så är det inte säkert att du som följare ser det.

Jag får kritik för att du inte har sett detta, för att du har valt att välja att klicka gilla på sådant du gillar och avstår från sådant du inte gillar. Du kanske inte har sett vad jag sagt i en viss fråga, då det blivit bortsorterat/nervärderad av Facebook tack vare/på grund av dina egna val. Så den bild du ser av mig kanske inte stämmer med den bild jag försöker ge av mig.

Tyvärr finns det ingen transparens i dessa algoritmer och det styr din verklighetsuppfattning av mig, som kan gå stick i stäv med med min uppfattning. Med de personer jag ser har bra åsikter, väljer jag själv att föra högra upp i mitt flöde jämfört med de som jag anser inte har samma ”bra” åsikter.

Men det innebär inte att jag ser allt vad mina vänner skriver.

Så i extrema fall kan ju även ju de från yttersta kanten i ena läget i ditt flöde tolkas som från den yttersta kanten i andra lägret.

Jag väljer ju att följa mitt FB-flöde efter senaste och inte efter standard som säger populära inlägg. Jag vet att det finns krafter i samhället som med utomparlamentariska krafter försöker utnyttja dessa system och algoritmer och göra vissa inlägg mer populära än andra. Då hamnar ju dessa högre upp i mitt flöde. De personer jag litar mer på i min vänkrets på Facebook har jag också markerat att de skall visas högre upp i mitt flöde än standard. Men inga alternativ ger ju en garanti för att det jag ser verkligen speglar samhället av i dag och ger en nyanserad bild. Sedan länge är kvällstidningarna helt blockerade på FB, just för att jag skall slippa bli påverkad av utomparlamentariska åsikter.

Jag försöker bygga mina åsikter på fakta och försöker dubbelkolla så mycket som möjligt

Så gillar du mycket högerpropaganda respektive vänsterpropaganda, så är det ju vad du kommer att se på Facebook, inte mångfalden i verkligheten.

 

Kollaps? #bloggswe

facebook

Henrik Sjöholm skrev på Facebook:
Ni som denna vecka delar statusar om ”kollaps”, ”undergång”, ”systemkris” m.m. Är ni verkligen helt på det klara med vilka politiska krafter det är ni stärker?

”Politics of fear” är ett välkänt koncept för att få igenom extrema åtgärder. Propagandister och hatets kolportörer har länge förstått att det är bara genom att ingjuta rädsla, och gärna skräck, i väljarkåren, som man kan få dem att godkänna åtgärder som annars strider mot vanlig anständighet och rättstatens principer. Läs gärna Isobel Hadley-Kamptz som skriver om rädslans konsekvenser i Expressen

Jag säger inte att de svenska åtgärderna, eller de som föreslagits, befinner sig där idag. Jag säger inte heller att vi inte har en problematisk och allvarlig situation. Men står vi verkligen inför det svenska välfärdssamhällets kollaps? Jag tillåter mig tvivla.

När man ställer sig bakom sådana verklighetsskildringar, då ger man också (om än indirekt) stöd till dem som föreslår extrema åtgärder (det är ju faktiskt motiverat, om hela samhällets existens står på spel). Och tro inte en sekund att de undantagsåtgärderna kommer att vara begränsade till den nuvarande akuta flyktingsituationen, elle ens att de kommer att vara begränsade till flyktingar. En sådan hållning är naiv och farlig. När man satt stenen i rullning och börjat trampa på rättsstaten, så är det oerhört svårt att få stopp på den.

Det största problemet dessa dagar är faktiskt inte SD. De vet vi var vi har, både ifråga om medmänsklighet och rättsstat. Det största problemet är alla övriga som plötsligt använder ett domedagsspråk som rättfärdigar vilka åtgärder som helst. Är ni verkligen så övertygade om att undergången är nära att ni är beredd att leva med konsekvenserna av era ord?

Emanuel Karlsten skrev en krönika på GP med titeln: Jag är rädd för att deras hat ska fortsätta skena.
Han avslutar den med orden: Det är inte invandrarnas eventuella våld, rån eller attityder jag är rädd för. Det är mina landsmän som skrämmer mig. Jag är rädd för vad jag sett hittills och jag är rädd för att deras hat ska fortsätta skena. Jag vet inte om den kommer göra det, men jag vet att det enda motgiftet är att aldrig sluta visa kärlek och medmänsklighet. Mot någon.

sociala klickSedan länge har jag slutat dela sådant som har med vårt främlingsfientliga parti att göra. Jag vill inte vara en del av det hjulet som sprider en massa hat och osanna uppgifter vidare. Det räcker med att gå in på medias sidor för att se hur många som delat vissa artiklar och det måste ju vara julafton för dessa grupper, då de inget hellre vill än att få publicitet. De måste ju jubla när de ser vad vi andra ”hjälper till med”. Vi såg ju tunnebaneannonsen på en station i Stockholm. En enda station med budskapet nådde 98% av befolkningen, och vilken företagsledare skulle inte jubla över en sådan spridning? Vill vi hjälpa dem med detta? Inte jag i alla fall.

Jag tänker sprida kärlek och omtanke om mina medmänniskor, såväl infödda såsom nyanlända flyktingar. Jag kommer att kommentera inlägg men ur den kärleksfulla vinkeln…

Mina vänner och följare, jag älskar er!