Den hänger där…

wp-1455605037046.jpgFör några dagar sedan hittade jag min slips som jag köpte på Hollywood Boulevard i Los Angeles i början på 90-talet. Använder mycket sällan slips och just denna har jag bara haft i underhållningssyfte, så det är ingen vardagsslips.

Helt plötsligt kom jag att tänka på en sak som hände några år innan slipsinköpet.
Jag skulle in till sjukhuset för undersökning av tarmen och varit fastande och intagit medel för invärtes rening. Kommer upp till sjukhuset och kommer till undersökningsrummet där jag får klä av mig. Skall bland annat få kontrastvätska bakvägen via en slang. Däremellan skulle jag också behöva på toaletten och sjukhuset var inte så modernt så toaletten var ute i väntrummet vilket innebar att jag skulle använda ett pappersskynke att vira in mig i när jag passerade ”publiken”.

Första delen gick helt utan problem och jag skulle ut på toa. Jösses vad jag fick knipa så det blev bråttom att vira in sig. Ut genom väntrummet, in på toa och få sätta sig, och jösses vilken lättnad att få släppa på alla spänningar.
Nästa omgång skulle göras nu med ny kontrastvätska samma väg men att jag skulle ligga i en annan position för vidare undersökning. Undersökning färdigt och jag upp igen och denna gången presseade det på ännu mera än förra gången, PANIK!
Tog snabbt mitt skynke och virade om mig medan läkaren gick in i rummet bredvid. Precis vid dörren ropar sköterskan STOPP, och jag fick stanna. Så kan du inte gå ut…
Jag hade täckt stora delar av kroppen förutom det som var viktigast att dölja och medan jag försökte knipa med benen för att inte läcka så kom sköterskan och skulle hjälpa till.

Själv hade jag bara en tanke, toaletten, toaletten och åter toaletten, då jag inte ville läcka där jag stod. Jag var nog inte speciellt behjälplig i den situationen så hon satte sig på huk framför mig för att komma till rätta med skynket. Dörren öppnas och läkaren på väg in ser vår position, säger ursäkta och fort stänger han dörren igen.
Sköterskan ställer sig upp högröd i ansiktet säger ”jag följer med och döljer”
Så medan jag går med snabba steg till toaletten så går hon med snabba steg vid sidan om och täcker upp för att inte personerna i väntrummet skall behöva se för mycket. In på toaletten och sköterskan kastar skynken efter mig.

Oh var jag var lycklig när jag satte mig ner och fick sluta knipa. Medan jag satt där avslappnad kom jag och tänka på vad som hade hänt när sköterskan ropade stopp.
Just då förstod jag det dråpliga i situationen, läkarens snabba retur och jag kände själv hur jag blev varm i hela ansiktet.
Kommer tillbaka in i undersökningsrummet och kunde konstatera att båda jag och sköterskan hade varit osynliga vid vår rödmålade ladugård, medan läkaren gick runt med ett stort leende på läpparna resten av undersökningen.

Ja sösses vad jag skämdes…. 🙂

Tack Robert Klåvus som gjorde att jag fick mig ett gott skratt, när jag blev påmind om händelsen.

Biståndsenheten, Korttidsboende

Biståndsenheten ringer mig och erbjuder mig en korttidsplats på ett boende här i närheten för att mor skall kunna återhämta sig.
Jag tackar ja, då det kan vara ett bra alternativ till dygnetrunttillsyn under närmaste perioden.
Det kan också vara bra i väntan på att mor skall kunna bli överflyttad direkt från NÄL till geriatrisk medicin för inställningar av alla mediciner.

SSK hade återigen pratat med mors läkare och bett honom om att ändra remissen så att mor kunde bli överflyttat direkt från sjukhuset direkt till geriatrisk medicin, vilket han lovade göra.

Kände det skönt att pärsen var över och tänkte nu är det lungt och jag kan koppla av.

Mor: Akut ambulans

Torsdag morgon.

Jag är slut av oro och spänningar i kroppen och har inte sovit på flera nätter.

Mors ordinarie SSK i hemvården är tillbaka och ringer mig på morgonen.

Hon berättar att flickorna i hemvården berättat att mor inte mår bra.
Hon föreslår att hon åker till vårdcentralen direkt och pratar med läkaren om mor och att han får skriva remiss så vi får komma in akut med mor till akuten. Därefter kommer hon hit.

Hon har varit på vårdcentralen och pratat med läkaren som inte anser det vara något oroväckande utan föreslår att han skall skicka en remiss till medicinsk geriatrik där väntetiden är ca 1 till 2 månader.
Mer anser sig han inte att han kan göra i detta fallet.
Vi går in till mor och pratar som inte svara på tilltal och bara tittar med en blick som inget ser.

Åter ute på altan gör vi upp vår gemensamman plan.

Jag stannar kvar och håller uppsikt på mor och infomerar hemvårdspersonalen om vad som pågår.
SSK åker tillbaka till kontoret och kontaktar själv akuten och förklarar läget med mor och ber att att vi skall få komma in med mor med ambulans.

Hemvårdpersonalen förbereder mor för sjukhuset och strax efter ringer SSK.
Akuten tar emot mor för undersökning. Hon skall ordna med ambulans och återkommer när det är klart.

En från personalen i hemvården stannar kvar och är behjälplig så länge det behövs.

SSK ringer igen och berättar att ambulansen skall vara här inom en timma.

Åker med i ambulansen till sjukhuset där det efter blodprover och andra undersökningar snabbt konstateras att mor har akut toxination av Risperidon

Medicinen sätt ut omedelbart och mor hamnar på avdelning med full övervakning av hennes tillstånd dygnet runt.
Man märker snart att hon återvänder till livet även om vissa delar av biverkningarna kommer att sitta kvar under flera månader.

Här saknas helt journalanteckningar för denna dagen, att SSK varit på personligt besök på VC och att läkaren lovade att skriva remiss till geriatrisk medicin.

FASS säger om biverkningar:
ofrivilliga rytmiska rörelser i tungan, munnen eller ansiktet. Det kan vara nödvändigt att avbryta behandlingen.
feber, svår muskelstelhet, svettningar, minskad medvetandegrad (ett tillstånd som kallas malignt neuroleptikasyndrom).

Omedelbar medicinsk behandling kan vara nödvändig.

I denna situation tycker en SSK att vi kan vänta en vecka och läkaren föreslår remiss till medicinsk geriatrik där väntetiden kan vara upp till 2 månader.
Mor var så förgiftad att hemvården fick komma hit och mata henne.
Ändå tycker SSK att vi kan vänta en vecka. Tror inte mor hade överlevt en vecka 😦