Flash mob i Lund

I Lund genomfördes den 15/7 en flash mob mor sjukvårdspolitiken i Skåne.
En dödstyst protest utspelade sig framför Skånes universitetssjukhue entre.

Sydvenskan skriver bland annat så här:
Ett hundratal människokroppar låg i drivor utanför huvudentrén till Skånes universitetssjukhus i Lund i eftermiddags. Det var en flashmob som protesterade mot Region Skånes vårdpolitik. Läs mer

SVT:s Sydnytt:
En flashmob protesterade på måndagen mot regionens sjukvårdspolitik genom att lägga sig framför sjukhusentrén i Lund. Läs mer

P4 Malmöhus:
Igår eftermiddag låg ett hundratal människokroppar låg utanför huvudentrén till Skånes universitetssjukhus i Lund. Det var en flashmob som protesterade mot Region Skånes vårdpolitik. Anci Hansson är en arrangörerna till flashmoben och berättar hur patienter med dropp gick ut och la sig i protest. Länk till artikeln

 

Tanken är nu att detta skall sprida sig över landet. I ett inlägg på Facebook står att läsa:

Maria Dalén svarar på en tråd: Låt oss göra detta varje måndag kl 15:10-15:13,
jag svarar: Låt oss kalla det Måndagsupproret 15:10-15:13!
Maria Dalén : Jag tar med ett gäng/ några och börjar i Falkenberg på måndag….. Hoppas det fortsätter…. Överallt. Då kan inga politiker gömma sig längre!!!
Läs mer på Facebook

Nu kommer också andra in i debatten om den ansträngda situationen KK.
Hög stressfaktor att bli avbruten på semestern. Läs artikeln på P4 Malmöhus

Min frustration

ID-10058724Jag är sååååååååååååååååå trött….

Vart är den svenska sjukvården på väg???
Finns någon som kan/vill/vågar ta sitt ansvar?
En vårdcentral, sju tillsynsärenden (vi är det första) på 6 månader.
En sparkad verksamhetschef på den samma.
Konflikter mellan ledning och personal.
Bristande journalföring, brister i epikriser och remisser.
Ingen användning av regionens gemensamma avvikeksehanteringssystem.

Två medicinförgiftningar hos mor, där läkaren inte vill se sitt ansvar utan anser att det räcker med remiss till geriatrisk medicin med väntetid upp till 3 månader en sjuksköterska i hemvården som anser att vi kan vänta tills mors ordinarie läkare är på plats. Fick själv ordna in mor på akuten där hon blev inlagd för akut medicinförgiftning.

Mors SSK i hemvården pratade med läkaren och han lovade att ordna remiss till geriatrisk medicin för överflyttning dit för medcininställning.

Senare när jag får ut journalerna visar det sig att inga remisser finns skickade. Inte ens hemvårdens sjuksköterskas personliga besök och senare telefonsamtal finns journalfört. Mig veterligen har inte en kommunen protesterat mot att deras kontakter med vårdcentralen inte förts in i journalerna.

I vänta på remissen så erbjuds vi kortidsboende för återhämtning av biståndshandläggaren. Ingen vårdplanering behövs då hon vet om ärendet.

Efter utskrivning till korttidsboende där ingen brydde sig undersöka vad som hänt, hon var dement. Vem har diagnostiserat mor som dement och vilka grunder. Varför informeras inte mor och vi närmaste anhöriga. Inget stöd i besked eller ev samtalsterapi.

Hon får inte vara med de andra, då hon blir orolig att vara med dem, eller hon får inte vara med de andra för andra blir oroliga av mor. Instängd i sin rullstol på rummet inkörd och låst under bordet med en uppslagen tidning och en halv kopp kallt kaffe framför sig. En social människa som hamnar i en isoleringscell. Ingen träning för att kunna gå igen som hon kunde innan förgiftningen. ID-10013141

Numera rullstolsbunden. Ingen smärtlindring för extrapyramidala biverkningar såsom parkinsonism, muskelstelhet och muskelsmärtor.

Det tog tre månader efter utskrivningen från sjukhuset innan vårdcentralen satte in varning för medicinen och då efter mitt påpekande.

Toalettbesök och mor fick panik, jag bad om smärtlindring, fick av vårdpersonal reda på att hon får vänta till i morgon då SSK är sjuk. Enhetschefen blev knallröd i ansiktet när jag berättade detta och gick fort ut i rummet för att senare komma tillbaka.’

Ingen brydde sig, hon var dement. SSK avvisade mina påståenden med att det vi behöver veta finns i journalerna, journaler som är felaktiga. Ingen kontroll av journaler och medicinlistor. Tänk då kunde detta ha upptäckts mycket tidigare. Mor hade kanske fått en kärleksfull omsorg och vård på boendet.

Ingen frågar oss i denna situation hur vi mår och speciellt min utvecklingsstörde bror hade säkert behövt ha hjälp med specialist och krissamtal. I stället tillsammans med förändringar på sin arbetsplats fick honom att gå i väggen. I tre månader låg han på magen i sängen med kudden över huvudet och så fort jag frågade någon fick jag till svar “jag är så rädd”. Han har mycket svårt att berätta om hur han mår och speciellt om känslor.

Vi skulle få prova två avdelningar för att se var mor trivdes bäst men stoppades av enhetschefen och vi fick gå på magkänsla. Jag kunde inte se den missvård mor utsattes för, min bror utsattes för. Inget stöd ingen hjälp och till slut tog jag tillsammans med övriga syskon och några utomstående beslutet att ta hem mor.
Efter att vi tagit hem mor har några i personalen berättat att de hade ingen aning om något annat än att mor var dement. De visste inget om medicinförgiftning och de biverkningar dessa hade gett. När jag senare får kontakt med MAS i kommunen visar det sig att det saknas journalanteckningar och hon kunde bekräfta att min historia genom att läsa medicinlistan och kontrollera med fass.

Vi satte igång med träning och mor kunde gå och vi levde ett underbart liv. Hemvården kopplades åter in för att jag skulle få stöd och hjälp i vården av mor. Mor fick livsgnistan tillbaka men ibland kom ångesten över henne, vad har hänt och varför bryr sig ingen. Fick hålla mor i handen och försöka förklara…
Mor fick åter ont i ryggen och ny medicin sattes in. Hjärtflimmer och hjärtsvikt och nytt akutbesök och inläggning. Samma sak som hände två år tidigare där jag fått kopia på från vårdcentralen på epikris men en saknad vårdinfo, som patientnämnden fick hjälpa mig att vårdcentralen hittade. NÄL skyllde på vårdcentralen, vårdcentralen skyllde på NÄL. Helt plötsligt saknas det som jag tidigare själv har sett både epikrisen och vårdinfo som patientnämnden efter flera påstötningar till vårdcentralen hittar. varför????…

ID-10013140Ny medicin ett morfinpreparat i plåsterform, lägsta styrka och bara ett halv sådant. Åter medicinförgiftad. Nu var hon så borta att vi räknade hennes liv i dagar. Började planera begravning, mors SSK ringde och förberedde mig att det snart troligen är slut, vilket jag redan förstod.

Fick en ingivelse att ta bort plåstret och fick läkarens tillåtelse att göra. Mor började än en gång till piggna till och SSK föreslog att mor skulle komma till dagverksamhet. Detta trodde jag inte på, då mor är rädd för andra personer och numera bara har förtroende för mig. Däremot har vi sjukgymnastik för att försöka återhämta något av den förlorade gångförmågan.

En enhetschef som ringer och anklagar mig för att missköta mediciner, mediciner som inte funkar. Mor måste ha lugnande för personalens skull, så de kan arbeta med mor. Enhetschefen anmäler oss och biståndshandläggaren kommer hit. Biståndshandläggaren ser en en dement person som behöver in på boende, vilket jag vägrar. Min åsikt är att mor åter en gång är förgiftad.

Jag ser gång på gång hur biståndshandläggaren nyper mor i kinden och säger men du verkar se ut att må bra i alla fall.

Varje dag är en kamp mellan mor och hemtjänstpersonal. Tre grupperingar som inte kan samarbeta inom gruppen som vill arbeta på olika sätt.

Efter att plåstret togs bort och mor piggnat till, hade jag besök av mors läkare och kommunens sjuksköterska. De ser en lugn, harmonisk människa som nu är någorlunda återställd från senaste förgiftningen. Vi har upp problemet med hennes oro.
Läkaren säger att han inte ser minsta oro hos mor. Nej oron är bara där när hemvårdspersonalen är där.
Då finns ingen anledning att sätta in mediciner, och speciellt inte om mor är lugn i övrigt. Han hänskjuter problemet till enhetschefen för hemtjänsten och att det är hon som får arbeta med personalen, det är hennes ansvar. Inget har skett…

Här om dagen fick jag nog när en personal säger till mig ”lika bra att få det överstökat, hon lugnar sig ändå efter en stund”.

Varför ha 30 minuters omsorg när jag behöver sitta med mor i 2 timmar och trösta och lyssna på hennes frågor varför de inte bryr sig om henne. Nu sköter jag mor och avstår den havererade omsorgen. Den omsorg jag idag ger mor sker med glädje och viskningar i mitt öra, jag älskar dig, tack för att du tar hand om mig.
Dusch sker med glädje i blicken och mor njuter av den.

Varför skall jag behöva lyssna på kampen mellan mor och personal när det kan ske på ett lugnt och njutbart sätt för oss alla?

Varför skall mor bli så psykiskt misshandlad när det finns alternativ?

Varför skall skall det behövas mediciner när ett lugnt och tryggt förhållningssätt hjälper så mycket mer?

Var är den personcentrerade omsorgen där individen är i centrum?

I dag är det minuter som räknas och det finns ingen tid till något kärleksfullt…

När ångesten sätter in som värst kommer hennes ord, jag är så djup deprimerad…

Varför bryr de sig inte vad jag tänker och tycker, varför behandlar de mig som skit, är hennes frågor….

Varför skall en 80-årig dam utsättas för detta?

Varför skall mediciner sättas in på mor för personalens skull?

Mor måste väl vara den som skall ges omsorg med kärlek!

Varför ges inte personalen rätt verktyg att ge mor omsorg på hennes villkor?

DSC_0071 (2)Mor kan fortfarande klä sig själv, men hemvården är så stressad så bara för att hinna så har de inte tid att vänta.

Varför inte ta vara på de funktioner som trots allt finns hos mor.

Idag vet jag inte längre om jag vill se hemvården här igen…

Jag vill inte se mor bli misshandlade av det som kallas omsorg.

Jag vill se mor få dö med ett leende på läpparna den dag det är dags.

Den dag jag tar farväl av mor, vill jag i mitt hjärta känna, jag har gjort allt för dig, kära mor!

I dag kan inte ens de olika läkare som behandlar/har behandlat mor enas om mor lider av demens eller kanske djup depression med minnesstörningar…

Hur kan man sätta en sådan diagnos utan att informera mor eller oss närmaste anhöriga?

På vilka grunder har en sådan diagnos satts?

Har utredningar gjorts utan att informera oss?

Hur länge skall mor behöva lida av havererad sjukvård och omsorg. Jag tänker inte längre titta på och se denna missvård som mor och och andra människor utsätts för…

Måttet är rågat!

Mvh
/Bengt Larsson

Intressant från #twitter ang #Almedalen #vardpol

evalisakrabbe's avatar
Eva-Lisa Krabbe @evalisakrabbe

Idag förväntar vi oss att @goranhagglund berättar om satsningar för att alla ska få rätt till likvärdig och säker vård. #vardpol #almedalen

evalisakrabbe's avatar
Eva-Lisa Krabbe @evalisakrabbe

@AnnaFlodellLind never give up … så länge han har makt måste han ta ansvar! @goranhagglund #almedalen #vardpol

annikawahlin's avatar
Annika Wåhlin @annikawahlin

Som socialminister väljer @goranhagglund att utelämna vården i sitt tal i kväll #almedalen #vardpol vad står det för?

mr_festberg's avatar
erik westberg @mr_festberg

Nu msf-seminarium om framtidens vård. Bästa ssk-studenten Martin Höjman pratar om hur omvårdnad ska ta mer plats. #almedalen #vardpol

KarinoJH's avatar
Karin Jisborg H @KarinoJH

Styrsystemen i vården, spännande samtal med bl.a. Zaremba, styr vi sönder vården #almedalen2013 #vardpol

evalisakrabbe's avatar
Eva-Lisa Krabbe @evalisakrabbe

Styra sönder vården – så blir det när kunskapsstyrningen haltar o inte tar med alla perspektiv från alla i teamet #almedalen #vardpol

vardforbundet's avatar
Vårdförbundet @vardforbundet

När blir #vardpol hett i #almedalen? Vi tycker att det är oerhört tyst!! Är det bara vi som pratar om vårdpolitik?

evalisakrabbe's avatar
Eva-Lisa Krabbe @evalisakrabbe

@HelenaMirsch men visst är det också intressant att administration tenderar att prioriteras före direkt vård och omsorg!? #vardpol

evalisakrabbe's avatar
Eva-Lisa Krabbe @evalisakrabbe

. @HansWinberg slaget om resurserna – kanske vårdens största utmaning – så länge ingen har överblick och ser helheten! #almedalen #vardpol

vardforbundet's avatar
Vårdförbundet @vardforbundet

”Vi har inte dom förutsättningarna som krävs för att uföra vårt arbete p… bit.ly/15YEtaU #vardpol #svssk My Morin i radio!

AnnaFlodellLind's avatar
Anna FlodellLindberg @AnnaFlodellLind

Har inte följt #Almedalen slaviskt, men kan inte se att något parti hittills har nya ideer om den krisande vården. #vardpol

Vattenstorm's avatar
Mårten Berglund @Vattenstorm

Enklaste sättet att göra en patient delaktig i vården är helt enkelt att fråga patienten OCH att sedan lyssna på svaret vi får. #vardpol

LinaSOlsson's avatar
Lina Olsson @LinaSOlsson

Vad spelar avvikelser för roll när svaret blir ”hög arbetsbelastning” om något svar alls?! #vardpol

Intressant från #almedalen och vård omsorg

Första dagen under Almedalsveckan är Kristdemokraternas.
På söndagen talade partiledaren Göran Hägglund som också är Sveriges socialminister.

Även om det är lätt för Hägglund att lägga över ansvaret för vården på landstingspolitikerna är en patientsäker vård regeringens ansvar, påpekar vänsterpartisterna Eva Olofsson, Håkan Jörnehed och Vilmer Andersson.

Vad gör Hägglund för vården?

Ett tappat mjölkglas kan göra att den gamla människan förlorar sin sinnesro. Då kan sjuksköterskan ge det stöd den gamla behöver för att återfå sinnesron.

Ge sinnersro viktig uppgift för sjuksköterskan

Det blev trångt när styrningen av vården debatterades i Visby. Journalisten Maciej Zaremba kallade dagens ersättningssystem ”korrumperade”.

”Vi vill fördjupa dialogen om framtidens svenska välfärd”

Vårdförbundet: Vi är inte längre tysta och blida

Lite från Almedalen

Torbjörn Hammar skriver på sin facebooksida i sin status följande:

Ja mycke ska man vara med om.

Då jag demonstrerade med min lilla skylt och boken hjälp oss framför Göran Hägglund under hans tal. Och sedan efter talet gick fram och ropade och frågade när han tänker anta utmaningen till debatt med mig och Arvin. Då efteråt kom en ”dialogpolis” fram och efterforskade vem jag var därför livvakterna hade blivit ”nervös av min ödmjuka person . Så. Nu vet säkerhetspolisen vem jag är. Och behöver inte vara oroliga mera för något angående min person. Vad svarade Göran Hägglund? Som vanligt ingenting. Är det inte ynkligt att en socialminister med hela socialdepartementet bakom sig inte vågar ta en debatt med en sketen knegare och en läkare ? Jag tycker det är hans plikt att våga stå i direktsändning och möta oss då han ju får ha hur mycket hjälp han vill ifrån hela socialdepartementet. Men men. Inget parti ska tro detta med sjukvårdens förfall ska kunna undvikas i valet. Den som försöker längst kommer förlora mest i valet. Sjukvården SKALL bli en valfråga hur mycket dom alla försöker undvika frågan. Detta var dagens rapport härifrån. Kram på er alla. .

Friden infinner sig…

DSC_0020

Vi har nu varit utan hjälp från omsorgen sedan i fredags eftermiddag.
Det känns så otroligt skönt och fridfullt i hemmet, mor mår bra, bror mår bra och jag känner att krafterna återvänder…

Mor har mått dåligt när viss del av personalen varit här och då kallat dessa av personalen mindre smickarande namn mm.

Bror som är utvecklingsstörd har haft mycket svårt att hantera detta med sina känslor mm.
Han förstår inte allt, har svårt att hantera sina känslor och ännu mindre kunna ge uttryck för dessa.

Säkert tillhör detta en del av sjukdomen men samtidigt ser jag att mor njuter av frisörsbesök, fotvårdsbesök och hon älskar att träna med sjukgymnasten.

Hon känner sig trygg i min närvaro men ger också sjukgymnasten en stor möjlighet att arbeta med henne.

Vi arbetar med tre moment i gymnastiken.
1. Lyfta på höfterna för att sträcka musklerna i ljumskarna
2. Cyckla för att få rörligheten i benen
3. ställa sig upp vid Turner för att öka rörligheten

Jag är md vid höftlyftet och håller mor på fötterna för att ge trygghet. Därtill är jag med vid montering av cykeln och sist vid Turner. Allt detta för att ge mor tryggheten tillbaka.

Men frågan är varför det hela tiden är problem när omsorgen är här…

En sak tror jag vi har hittat och det är bristen på tid.
En annan sak som vi tror är att det är tre olika grupperingar inom gruppen som vill arbeta med mor på olika sätt…

Men varför har vi ingen hemvård just nu då???

Det finns tre skäl till det..

1. I tisdags på mötet ville jag prova under helgen för att se hur mor och bror mådde när vi var utan hemvård. Mor mådde bra och var lite lugnare, men även bror var lugnare och drog sig inte unda lika mycket. Han var med på noterna att testa det hela mendan jag var mer osäker på min situation hur jag skulle orka. så jag sade av mig besök för besök.

2. I torsdags kväll var det en som uttryckte sig väldigt märkligt från hemvårdpersonalen.
”Det är lika bra att få det överstökat, hon lugnar sig ändå efter en stund.” Detta fick mig att gå i taket och jag anser att det är mot alla genomförandeplaner och all vetenskap som finns att tillgå gällande arbete med en demenssjuk person.

3. Förra veckan hittade vi två löss på valpen. För att ingen skall bära med sig dessa till andra vårdtagare eller hem till sina djur och ev föra ”smittan” vidare.

Så helgen utan hemvård var planerad.
Torsdagens uttalande gjorde mig så rosenrasande att jag redan då hade lust att avsluta all kontakt med omsorgen. Men jag vet också att man inte skall ta beslut i ett sådant uppretat läge, så valde jag att sova på saken och tänkte vi provar helgen.

Helgen gick som en dans och jag valde då att säga upp morgonbesöket för att se om helgen hade gjort någon nytta inför gymastiken.

När jag nu fick reda på att personalen behöver åka och byta kläder och duscha efter besöket här så var beslutet inte svårt att ta.

Naturligtvis så har jag alla möjligheter att begära att de kommer igen och skulle något hända så finns alltid möjligheten att larma.

hemvårdens trygghet finns i bakgrunden men samtidigt får jag chansen att testa hur mor reagerar. Nu skall vai strax ta duchen som hemvården skulle gjort idag senare i eftermiddag har vi besök på djurkliniken för valpens sprutor och då har vi möjlighet att se om den har några löss kvar efter badningana och Fronline.

Mer jobb och ansvar för mig men samtidigt mycket lugnare.

Friden infinner sig…

För fyra år sedan

Bild

Denna dag var solig och fin, lite kylig men en fullt acceptabel vårdag.

Jag och far skall åka till Uddevalla för att inköpa lite varor som vi behövde till hemmet.
Far sitter ju i rullstol efter en lårbensamputation pga en propp i foten. Men han älskar livet och han älskar att komma ut på bilturer för att se sig om.

Vi beslutade oss för att åka småvägar för att se hur långt våren har kommit och vi njuter verkligen livet. Som geocachare så lade vi ut vägen att åka så vi kunde hitta några ”skatter” på vägen.

Vi märkte att den stora vårsmällen var på G och såg verkligen fram mot den kommande sommar som snart var på väg…

Far var multihandikappad men inte värre än att han kunde bo hemma med oss i familjen.

Han hade haft några strokes ett antal TIA-attacker men även vissa andra problem, men detta var en del av vardagen och livet för oss. Många reagerade på att vi var så aktiva och hittade på saker och njöt av livet. Mitt svar var ”vi kan inte sluta leva bara för risken finns att dö”, då är vi ju redan döda medan vi lever.

Hemkomna från resan var det dag att äta middag och därefter var det dags för vi eftermiddagsvila.

Halv åtta är det som vanligt dags för rapport på TV:n och därefter är det dags för familjesamkväm med TV:n ett glas vin och vi pratar om dagens som varit, vi planerar för kommande dagar.
Detta är en tradition som vi haft under många, många år och fortfarande lever kvar i hemmet.

Halv nio kommer hemvårdspersonalen för att göra i ordning far för natten och meningen var att far skulle komma tillbaka till oss i köket och dricka upp sitt vin och jag skulle sedan lägga honom.

Far var på väg att förflytta sig över från rullstol till sängen, då han bara faller ihop.
Hemvårdpersonalen ropar på mig och vi flyttar honom till sängen och sätter igång med hjärt-lungräddning och kallar på ambulans.

Ca kl tio är läkaren här och konstaterar att far är död.

Passa på att leva när du har liv kraft och möjlighet till det.
Ta vara på varje sekund, minut, timma, dag och år och NJUUUT av livet, vi vet aldrig när det tar slut….

Detta hände idag för fyra år sedan och i eftermiddag skall vi åka ner till kyrkogården och lägga en liten blomma på hans grav , men det viktigaste är att vi skall köpa en blomma att ha på köksbordet för att vi själva skall kunna njuta av den och påminna oss om allt det fina vi har haft tillsammans.

Tack far, för allt det fina du har gett oss, din familj, dina vänner, dina släktingar…

Tack för din tid på jorden!

DSC_0302