Delad glädje är dubbel glädje

20170424_135200
Foro: Ola Gäverth

För ett par veckor sedan var jag i Stockholm och träffade min vän Ola Gäverth, Ola lärde jag känna när jobbade med ”Vaken med P3 och P4” och var nattpratare i min bilradio, på tidningsrundorna. Under den tiden var jag som mest aktiv att avslöja missförhållanden på vårdcentralen, och det var en påfrestande tid för mig. Olas härliga röst och likaledes underbara humor fick mig att koppla av och glömma vardagen därhemma. Numera är vi goda vänner och träffas då och då.

Just nu är Ola i Kiev tillsammans med Carolina Norén, som numera är Svensktoppens programledare. Så nu denna vecka kommer jag och bror bevaka allt om Eurovision Song Contest.

Är så glad för Olas skull som är en riktig mellonörd, får chansen att vara med på detta äventyr. Delad glädje är dubbel glädje…
Hoppas Ola inte glömmer att hälsa till Robin Bengtsson, från mig 😉

Robin syntes på många förstasidor i flera tidningar under senaste veckan…
20170505_045202-COLLAGE

Här hittar du radions sändningar från ESC
Här hittar du senaste nytt från Kiev

Nedanstående bilder kommer från Carolina Norén Instagramkonto

Här se ni gänget som hade införprogrammet på Sveriges radio.

Och en bild från melodifestivalens dito

Jag saknar Charlotta Lugn

12745996_10153464691452404_113440605007883475_n
Foto: Ola Gäverth (lånad från hans Facebookflöde)

Den 25 februari lade Ola Gäverth upp ovanstående bild i sitt Instagram och Facebookflöde med följande text därtill:
Att det på Arlanda ligger högar av böcker av en vän (@katarinawennstam )gör mig stolt. Att min namn finns i alla dessa exemplar gör mig mallig. Att boken är grymt bra har oxå nåt med känsla att göra.

Jag blev nyfiken på boken, kollade upp om den fanns som ljudbok på Storytel, och den fanns där. Jag tecknade ett 14 dagars provabonnemang, tänkte att jag hinner nog på 14 dagar lyssna och sedan säga upp abonnemanget igen. För många år sedan lyssnade jag på ljudböcker när jag körde min tidningsrunda, men det var så länge sedan så jag hade rätt till nytt testabb. Jag lyssnade men märkte till min besvikelse att mitt huvud som vanligt inte hängde med. Jag hade sedan jag fått min panikångest haft svårt med koncentrationer på något under längre tid. Mitt jobb krävde mer av min uppmärksamhet och hade blivit stressigare, så att lyssna på ljudböcker på jobbet var knappast något alternativ.
Efter att Ola jobbade ett tag med nattradion på Vaken med P3 och P4, så hade det blivit min följeslagare på min runda genom natten. Men skam den som ger sig, jag försökte hitta nya möjligheter till att lyssna på boken och jag gav mig inte. Efter knappt en timmas lyssnade så hände något och boken startade om från början. Boken blev liggandes i mobilen några dagar och jag började om. Efter knappt en timma så hände samma sak igen, boken började om från början. Jag kontaktade Storytels support om problemet, och efter några dagar fick jag svar att radera boken och ladda hem på nytt. Då hade redan mina 14 dagar övergått till betalabonnemang, och jag kände ingen stress, ny hade jag en månad på mig. Jag lyssnade då och då, men var besviken på mig själv, mina tankar flög iväg och jag tappade koncentrationen som vanligt. Insåg att jag inte klarar av böcker längre.

Så en dag hände det där jag väntade på men aldrig vågade hoppas på, något hände och jag började lyssna mer intresserad  på vad som hände. Något fick upp mitt intresse och jag hittade nya tillfällen till att lyssna på boken, fast besluten att säga upp abonnemanget när boken var färdiglyssnad. Men jag lyssnade mer och mer intresserad och när boken var färdig kände jagen längtan till att lyssna mer på vad Katarina Wennstam hade för böcker.
Nästa bok, och blev glad när jag hörde att karaktärerna var kvar i boken, personer jag tyckte att jag kände, som blev vänner, personliga vänner till mig. Jag blandade hennes deckare med faktaböckerna om våldtäkter, och synen på kvinnors sexualitet och våra fördomar. När jag vid ett tillfälle lyssnade på ”Flickan och skulden” på min promenad med vovven, om hur en man förgripit sig på en kvinna med en varm lödkolv, så mådde jag dåligt blundade och snurrade ett varv på vägen. Kan något sådant verkligen hända i Sverige i dag? Berättaren fortsatte att berätta och jag blundade hårt, ville inte veta mer samtidigt som jag ville det. Helt plötsligt låg jag där i diket, med hörlurarna långt ifrån mig, en vovve som undrade vad jag sysslade med, och en rädsla för att jag, mobilen eller något annat gått sönder. Jag fick trösta vovven, samla mig efter chocken efter vad jag hört, men också att det tagit mig så hårt så jag ramlade i diket.

I dag i oktober, så känner jag en stor tomhet, det sista med Katarinas berättelser är färdiglyssnade på, inklusive hennes egen inläsning av ”Alla borde vara feminister”.
Jag känner en tomhet av att inte, just nu i alla fall, kunna få följa Charlotta Lugn, Madeleine Edwards och alla de andra personerna i hennes böcker. Skall jag hissa flaggan på halv stång, för jag känner nästan begravningsstämning inom mig, känns så trist.

Ovanstående inlägg som kommer från Katarinas Facebookflöde delade en annan vän, Robert Klåvus med orden: Lyssnade till Katarina Wennstam på bokmässan. Det kan jag nog rekommendera alla att göra, ta med er familjen och lyssna och diskutera efteråt. Har ni tonåringar, gör det absolut om ni har tjej eller kille. Det kan rent av vara en ögonöppnare eller så blir det en påminnelse, om det du själv sett som ung och även som vuxen.

Jag lyssnade också på flera seminarier med Katarina på bokmässan, och jag upplevd en stor samstämmighet med hennes ord. Jag kan bara hålla med Robert i hans ord ovan, LYSSNA!. Ta med hela familjen, sätt er sedan och diskutera vuxna och ungdomar vad hon verkligen vill säga, hur vi bygger ett bättre samhälle med respekt för varandra. Detta är väl spenderad tid, som kan ge en många tända ljus, hur våra fördomar sprids, hur samhället ser ut idag.
Glöm inte att fajten för en bättre värld börjar idag.

Tack Ola Gäverth, Katarina Wennstam och Robert Klåvus.

Svikaren av Katarina Wennstam

svikaren1
Jag vet inte vad som hänt, men för första gången på många, många år gjorde en bok mig så intresserad av att lyssna på den, så jag kunde inte låta bli. Drygt tio timmars lyssning avklarades på två dagar. Själv funderade på om det beror på Katarinas Wennstams skrivarkonst, Alexandra Rapaports uppläsning eller om det beror en gemensam vän mellan mig och författarinnan, Ola Gäverth, som gjorde det hela intressant.

Förlagets information om boken säger:
Det rör sig helt klart om hämnd. För att fotbollsspelaren Sebastian Lilja vänt sin egen klubb ryggen och skrivit på för konkurrenten. Omdömena är både hårda och hotfulla: Jävla Bajenfitta! Du ska dö! Du pissade på oss! Sebastian Lilja får sitt sista år i livet förstört av anonyma hot. Och en dag hittas han i sin egen lägenhet i en stor blodpöl.

Det ser ut att vara ett ganska enkelt fall att lösa förkriminalinspektör Charlotta Lugn. Det är naturligtvis en urspårad supporter som huggit kniven i Liljas kropp över sjuttio gånger. Och målsägarbiträdet Shirin Sundin, som kallas in för att företräda Liljas mor och far, får förklara för dem hur sport kan få människor att känna ett sådant oresonligt hat.

Det första spår som kommer in leder också mycket riktigt mot ett av de värsta rötäggen, som söker spänningen i upploppen kring matcherna och de organiserade masslagsmålen mellan olika firmor, än vad som händer på själva planen.

Men det är något som inte stämmer. Nya fakta kommer fram under utredningen som pekar i en helt annan riktning. Inte på en anonym våldsverkare utan någon som stått Sebastian Lilja nära. Väldigt nära.

Katarina Wennstams en skakande skildring av våld och intolerans i sportens värld. En sund själ i en död kropp.

Funderar vidare  varför boken fångade mitt intresse så otroligt så jag inte kunde slita mig.
Känner mig nog lika stolt och glad som Ola att han fått ett tack i boken och samtidigt haft ett avgörande del i densamma, men det är inte hela sanningen. Att Alexandra är en mycket duktig uppläsare råder inga som helst tvivel om, men…
Det avgörande för mig är nog Katarinas beskrivning av en händelse, ett skeende, där en människa, en grupp människor utsätts för förtryck, ett hat, som jag själv sett så många gånger under mitt liv. När jag själv tänker tillbaka på andra böcker, de få gånger de fångat mitt intresse på detta sätt, är när det har handlat om den lilla människan som blivit utsatt för något, utan egen förskyllan.

Boken fick fem stjärnor av fem möjliga av mig.

Tack Ola för att du svarade på mina frågor.