En härlig dag

wp-1452110206525.jpg

I natt hade vi köldrekord för säsongen med minus sexton grader, brrr
Men redan när solen kom upp så sjönk den och när jag tog promenaden med vovven var den bara minus åtta, vindstilla, och underbar fin luft att andas.

Bestämde mig för att testa en långpromenad på ca en mil. Klädde mig enligt konstens alla regler enligt lager på lagerprincipen och det var helt suveränt. Var det något ställe jag frös om, så var de hakan, men det va överkomligt. När vi passerade korsvägen där vi normalt brukar svänga av så reagerade vovven, nej vi skall inte gå denna väg utan vi svänger ju här protesterade han lamt. Men efter ytterligare ett par meter så var han åter med på noterna, och nu var det extra intressant med alla nya dofter. Nu hade han förstått vilken väg vi skulle gå och det var inga problem att hitta vägen. Visst funderade jag på om jag verkligen klarar detta, jag hade ju inte gått denna väg på länge, med hänvisning till de problem jag hade med hjärtat och plötsliga svimningar tidigare. Under en tid vågade jag inte ens promenera här i min närhet utan jag valde att åka in till stan och promenera deras promenadrundor där. Om jag skulle svimma och bli liggandes så skull snart någon hitta mig och förhoppningsvis ta hand om vovven innan de larmar 112. Nu var det inte några problem med det, så jag försökte hålla tankarna ifrån mig. Jag kunde också enligt Runkeeper hålla en bra takt, varken för sakta och inte för fort, utan de kändes så bra det bara kunde.  Någon enstaka gång kände jag av mina lår, men behövde inte joddla av några smärtor, för det.

Istället blev det en njutbar promenad och att få se området i en frostig atmosfär. Efter ca 5 km kommer vi till ett område med ridvägar och sparsam bebyggelse och då släppte jag vovven lös. Det blev rena julaftonen för honom. Han brukar inte springa speciellt långt före mig och brukar vara duktig på att hålla ordning på var jag är. Inte ens min mage som brukar påminna mig om sin existens bråkade en enda gång.

Så idag känner jag mig lycklig!

Allsångskväll i Slottsparken

Efter dagens id, så skulle kvällen avslutas med musik och sång, våfflor med kaffe. Vad är då lämpligare att göra det än i Slottsparken i Lilla Edet.
DSC_0535
Slottsparken har blivit ett litet paradis för oss och vi åker gärna dit för att njuta av parken och dess café. De som spelade i kväll var Lösa Boliner och att Ann var en sådan hejjare på att framföra sång, hade jag ingen aning om. Rasken var heller inget fel på, men han hade knyckt mina kalsonger… 😦

IMG_20130717_184543DSC_0534
Det var en helt suverän afton och vi satt alla och njöt i fulla drag.

IMG_20130717_184919
När de spelade kära mor, tog jag min egen mor i handen och kramade hårt,  som blev så glad. Det är så roligt att se mor när hon visar denna glädje…
IMG_20130717_192326

Strax efteråt kom även tio tusen röda rosor vill jag skänka dig, och då föll det sig inte bättre än att mor även fick en blomma i håret.

Även vår lokaltidning gjorde ett besök för att föreviga ögonblicken och medan hon gick runt och fotade publiken så kunde inte jag låta bli att rikta min mobil åt ett annat håll…

IMG_20130717_191954IMG_20130717_192119