Att sova bort oron, går det?


Att Stampen inklusive VTD har varit i rekonstruktion vet väl de flesta idag. Att det påverkar oss anställda kan vi nog alla skriva under fast det oftast är journalisterna som kommer till tals och inte så mycket vi tidningsbud eller personal på tryckerierna.

Vi har ju med våra ordinarie arbetstider svårt att få vår dygnsvila tillgodosedd på ett vettigt alternativ än att dela upp den i flera skift. Jag sover ju normalt i te olika perioder. En stund före en stund efter och min godaste sömn är när jag lägger mig på soffan en stund på eftermiddagen. Nu är ju jag trots allt lycklig lottad som bara jobbar varannan vecka, medan många av mina kollegor jobbar sex dagar i veckan, varje vecka. En del även sju dagar.

Men naturligtvis påverkar mitt jobb mig de lediga veckorna då jag oftast är vaken några timmar var natt. Vi bud matas väldigt ofta med olika besked att vi måste sköta utdelningen, minska klagomålen… Ja även vi får ju skit för att posten har svårt att sköta vårt uppdrag. Vi måste vara noga med att INTE lägga post/brev i tidningarna utan att man ser att det även finns brev. Är det reklam i lådan så måste vi se till att breven INTE hamnar bland reklamen utan hamnar utanför. Det finns de som slänger reklamen direkt i soptunnan, och då skulle viktig post också åka samma väg. Jag tjatar på brevlådeinnehavarna att märka lådorna, så jag kan vara 100% säker att jag levererar post i RÄTT brevlåda. Allt detta påverkar mig som bud och jag märker det på min sömn.

Jag satt och studerade min sovtid den senaste veckan och jag blir chockad. Min sovtid under mina arbetade dagar legat under två två timmar i sträck, en period med exakt två timmar och en med två timmar och 3 minuter. Min genomsnittliga dygnssovartid ligger på 5 timmar och 48 minuter och så skall vi komma ihåg att helgen som var kunde jag sova mer än 7 timmar, vilket är mitt mål. En dag förra veckan tog jag sömnmedel och kom upp i nästan 10 timmar. Hade jag inte lyckats sova så bra förra veckan hade min sovtid på arbetsveckan varit katastrofalt mycket lägre.

Så min förhoppning är nu när avtalet med mellan Stampen och bankerna är klart, och att vänner på sociala medier sluta med att smutskasta tidningsredaktioner och förhoppningar att Stampen går i konkurs, kommer påverka mig i positiv riktning. Jag drabbas ju också av de negativa tongångar som jag ser på olika plattformar…

Tyvärr som vanligt är mitt jobb osynligt tills jag inte sköte mig, då bruka det bli tongånga som heter duga.

Balettdanskommentarer

ballet-415382_1920

Det blev en del kommentarer angående tidningsutdelning vid halka. Det sträcka jag kör varje jobbnatt är ca 10 mil på allt från motorvägar till små enskilda/privata vägar.

När det gäller tillfälliga problem är vi alltid våra egna skyddsombud men gäller det problem så är det företaget vi vänder oss till. När vi tar oss fram nattetid så gör vi hela tiden bedömningar om vi skall leverera på en sträcka eller inte. Vi har alla olika knep för att testa vägförhållanden och hela tiden är vi beredda att ompröva våra beslut.

Det viktigaste är att vi meddelar företaget om vilka adresser som blivit utan tidning så prenumeranter får besked om varför de blivit utan tidning, men också att företaget blir varse om att här har det varit problem.

Personligen gör jag gärna bromsprov när jag kör in på en ny väg och då tar beslut om jag skall köra där. Men förhållanden kan ju ändras och det snabbt. Ibland har man kommit på efter någon km att här är det inte lämpligt att köra, men vad göra?
Skall jag backa en kilometer eller fortsätta de tre som återstår. Oftast är den frågan lätt att svara på, då det är lättare att köra framåt än bakåt. Jag lär mig dock att här var det problem och är inget ändrat i början på vägen sedan gårdagen, så förutsätter jag att det är lika illa nästa dag. Jag vet ju också oftast att vägen är bra halkbekämpat i hjulspåren men när jag lägger mig till höger för att nå postlådor så hamnar jag utanför och det kan vara mycket halt. Åker jag nu på en väg som jag troligen inte kommer att köra nästa dag om inget hänt, så försöker jag ju trots det leverera tidningarna under sträckan även om jag vet att de inte får någon tidning i morgon.

Efter den körning jag skrev om nu senast har jag också bett företaget kontrollera däcken extra noga på min bil. Kanske börjar bli gamla och torra eller att de lagrats fel. Vi får se var som händer.

 

Svårt hitta nya rutiner #blogg100 #bloggswe

brokenalarmclock

Jag har under ca 11 år arbetat som tidningsbud, större delen tillsammans med andra jobb.
Tidvis har jag jobbat kvällstid på ett jobb fram till 02-03 på morgonen innan jag gick vidare till jobbet som tidningsbud.

Under dessa år och redan innan så har jag varit mina åldrande föräldrar och bror behjälpliga med livet och dessa krämpor.

Arbetsdagar har jag allt som oftast haft min sovtid uppdelad i tre omgångar. Ca tre timmar före, och tre timmar efter och ytterligare två timmar på eftermiddagen. Eftermiddagens timmar tillbringades oftast på soffan utan att hoppa ur dagkläderna. Har funkat utmärkt och jag har fått mina åtta timmars sömn.

Samtidigt har också mitt tidningsbudsjobb förändrats från att vi haft inställelsetid beräknat på att tidningarna skall vara hos abonnent senast klockan sex. Bara att räkna ut 6 minus distriktets beräknade tidsåtgång och jag visste när jag senast bar tvungen att infinna mig.

I dag ar vi fasta arbetstider och starttiden är idag 02:15 och slutar när tidningsutdelningen beräknas vara klar och det är idag 04:45.

Jag behöver en stund på mig att vakna och piggna till, då jag inte vill vara trött på jobbet. Så jag går upp 00:30.

Nu är båda föräldrarna borta och jag har bara bror att bekymra mig om.
Sovtiden före och efter jobbet fungerar fortfarande men de två timmarna på eftermiddagen strular.
Förr kunde jag sova till han kom hem så jag sov ca mellan klockan femton och sjutton.
Det tiden behöver jag idag för att laga middag och sedan att vi äter tillsammans.

Ibland kan jag förbereda och laga middagen tidigare så det bara är att värma i micron.
Men det funkar inte alltid. Lagar jag middag och vi äter och sedan går och lägger mig, så lär jag knappas komma upp ur sängen mer den dagen. Skulle jag komma upp, så lär jag knappast somna om.

Jag vaknar ca 10.30 på förmiddagarna och kan då inte somna om och skulle jag göra det, så missar jag ju stora delar av den ljusa dagen, i alla fall på vintern.

Så var jag skall hitta två timmar att sova min skönhetssömn på vet jag inte idag.

Kär i en radioröst

Som ensamarbetande bakom ratten nattetid har radion för mig varit ett underbart sällskap.
För något år sedan hände något och en ny röst gjorde sin entre i min radio, en röst som fick mig att genast känna något särskilt i kroppen, en stor omfamning som fyllde mig både på utsidan och insidan, en kram, värme och glädje.

Rösten fick mig att känna mig varm inombords, och jag ville vara rösten nära och inte missa något.
Jag höjde volymen på radion för att den skulle komma närmare mig. Rösten blev viktigt för mig.

Jag lyssnade noga på den, på artikuleringen, på tonläget, var det något darr i den,  fanns det glädje eller något annat som kunde berätta något annat hemligt, dolt, som inte skall berättas i radon?

Jag kände att när rösten kom i min radio, att nu hände det något inom mig. Jag kände mig trygg fick inre harmoni och jag kunde på ett annat sätt koppla av från vardagens vedermödor…

Jag kände att jag inte ville missa en enda sekund med denna röst. Jag tilltalades av röstens humor, av röstens fnitter, röstens slintningar med tungan mm. Lika viktigt som det var att höra rösten, lika viktigt blev det för mig hur rösten sade det. Var det darr på rösten, undrade jag varför, om inte rösten senare förkunnade anledningen till detta.

Varför en röst har påverkat mig på detta sätt, vet jag inte, lika lite som man med en gång kan förstå var det var som gjorde att jag blev kär en gång. Men kär blev jag och det var äkta kärlek vid första öronkastet…

Rösten har nu tyvärr slutat i min radio och saknade är mycket stor. Jag vet också idag vem som har den rösten, vet vad personen numera gör, efter  tystnaden i min radio.

Tyvärr hjälper det föga då det är rösten, rösten och inget annat än rösten som fått mig att så totalt tappa fattningen.

Till RÖSTEN i radion, jag saknar dig!