Nyårsdagen 2015 sitter jag i köket och dricker lite varm glühwein och funderar tillbaka på 2014.
Förra året var det år som mor lämnade oss för alltid men också året som främlingsfientligheten fick 13% av rösterna i riksdagsvalet.

Tiggare från andra länder har nu även kommit till Sverige…
Men jag ser inget konstigt med att se de sitta utanför våra svenska butiker med sina muggar och hoppas på förbarmande hjärtan som lägger några klirrande mynt i den. Den synen har jag sett mycket i Tyskland under mina resor dit. En del var säkert inhemska som hade hamnat utanför det sociala systemet men en del var också från andra länder.

Vad är det för konstigt med att folk kommer hit till vårt välbärgade land men förhoppning om att kanske bara överleva?Kanske finns det pengar att skicka hem till dem därhemma, för mat och tak över huvudet och kanske, kanske det räcker till skolgång för den yngre generationen.

Jag minns så väl mors ord när de efter kriget var tvungna att gå på bondens marker och samla de spannmålskorn som bonden hade missat vi skörden. Mor och hennes syster var även ofta tvungna att knacka dörr hos dessa bönder för att vädja om lite kött, och där kom mors systers bedjande ögon till stor hjälp.

För oss som har fått dessa berättelser och liknande, med oss i arv är det viktigt att upplysa om hur livet verkligen var.

I dag har vi mycket bättre livsvillkor än då under och efter kriget och ändå har vi svårt att inse att det fortfarande finns folk som har det svårt och behöver tigga för att få ihop sitt dagliga bröd.

Var finns historierna som skall lära oss hur livet en gång var? Den erfarenheten som vi har fått från två världskrig, depressionen som drabbade stora delar av världen, vart har erfarenheten från dessa tagit vägen.

Anne Ramberg, advokat skriver i sin blogg så här:
Hoten från vår omvärld, liksom dem vi skapat på alldeles egen hand, ställer krav på oss alla att värna det goda rättssamhället. Vi måste slå vakt om de demokratiska och humanistiska värderingar som ligger till grund för vårt lands lagstiftning och rättstillämpning. Vi måste vara vaksamma så att inte mörka krafter tillåts få fotfäste. I det ligger bland annat att stå upp för människors lika värde och att vid varje tidpunkt agera när någon blir diskriminerad. Det räcker inte att i ord ta avstånd. Det krävs kunskap och handling. Här har Advokatsamfundet och dess ledamöter tillsammans med andra jurister och journalister, en allt viktigare uppgift att fylla. Nämligen att upplysa, förklara och reagera. Men, det kanske största ansvaret har våra folkvalda riksdagsledamöter.

Detta är ord jag anser är viktiga för vår framtid, ord vi måste ta tillvara på.

Vi måste alla våga ta debatten om alla människors lika värde!