Vårdcentralens brister får mig att må dåligt

Veckans händelser har fått fram en massa saker i ljuset.

Onsdagens möte med chefsläkare i regionen gav mid en del svar på det jag har anmält till Socialstyrelsen i min första anmälan dit.

Läkaren har missat kontrollera rätt styrka på Vagifem och det saknas uppgifter som gör att det är spårbart. Att läkaren kar skrivit ett brev till mig och mor om detta fram inte mer än att brev är skickat, ej vad brevet innehåller…

Därtill saknas spårbarhet kring uppföljning av Risperdal efter 26 april 2012.
Därtill saknas spårbarhet kring kontakter mellan läkare och Hsv SSK kring remisser till sjukhuset.

Det som hände (eller inte hände) den 24 maj 2012 finns inte ett ord om. Där kommer fortfarande det att stå ord mot ord, om inte Socialstyrelsen gör kompletterande begäranden från Hsv SSK. Detta har inte skett enl MAS i kommunen.

Det känns mycket skönt att det har kommit så här långt men samtidigt så får inte jag någon hjälp, utan måste själv driva kampen om mors livskvalitete  vidare.

Under veckan kommer sjukgymnaten hit och och har med sig ett gåbord en träningscykel.
Mor är nu så pigg så vi skall börja träna. Inte för att springa maraton eller liknande men för att få upp strykan i benen för framför allt mindre förflyttningar. Tanken är att vi skall få bort liften som hemvården använder mellan säng och rullstol och hon ev med hjälp av hemårdpersonal (alt mig) kan resa sig från sängen själv.

Under veckan har jag också haft kontakt med farmacept som jag tillsammans med har gått igenom mors medicinlista. Hon ville att det första var att vi skulle ta ett NT-proBNP-prov för att se om det kan vara att mor har hjärtsvikt eller inte. Metoprolol kan ha biverkningar som ger minnesstörningar, förvirring mm.
Mors läkare har nu lovat ett detta skall tas. Han lovade också att skriva remiss till poliklinitiskt ultraljud av hjärtat. Han gick också tillbaka i journalerna och kontrollerade journaler från 2010.
Där gjordes en bedömning att mor har ett tryck på diafragman ev pga KOL och detta kan ge liknande symtom som hjärtsvikt/förmaksflimmer.

Detta kan innebära att mor har gått på medicin i över två är för någon hon inte har, men attbiverkningarna kan ha gett flertal demensliknande symtom…

JAG MÅR INTE BRA JUST NU….

4 reaktioner till “Vårdcentralens brister får mig att må dåligt

  1. Du har fortfarande många kusligheter att skriva om…snälla tar det aldrig slut för dig….Ta en stilla och lugn helg och hämta krafter…..

    Gilla

    1. Ja, du…
      Det finns fortfarande saker jag behöver skriva av mig om men också många saker som kommer upp vida andra skeenden.
      Vissa saker har jag inte heller kunnat berätta om tidigare förrän det har blivit offentligt. 😦
      I bloggen kan jag också unna mig lite mer utsvängningar är i Facebook.
      Jag har ju alla sju ärenden här hemma som SoS har utfärdat men även om materialet är offentligt så finns ju PUL som sätter hinder i vägen för att visa dessa på internet. Så skall jag skriva om detta så måste jag beskriva dessa anmälningar med egna ord…

      För mig är ju trots allt mor och bror viktigast, men jag har valt att kämpa för alla som drabbats i vården.

      Gilla

  2. Tack kompis!
    Jo, jag måste tillåta mig att få en dipp ibland och denna vecka har varit jobbig, mycket jobbig.
    Men jag tror också att jag slappnar av mer och mer nu från det som varit, när jag nu får mer stöd i det som varit. Men samtidigt blir jag mer negativ mot de som också har anklagat mig för att missköta mor och hennes medicinering. Att behöva stoppa i mor medicin bara för att ”jag måste tänka på personalen” ser jag som ett mycket dåligt argument och det har inte enhetschefen med att göra…
    Hon har inget ansvar för mediciner och kan inga rättigheter att lägga sig i det….
    Vårt fall är också ett extremt fall så jag har viss förståelse av det, men jag anser inte att jag skall bli anklagad för något.
    Däremot har jag pratat med MAS och SAS i kommunen och de tänker ta upp det agerandet med berörd personal…

    Gilla

  3. Kompis! Du har rätt att ha en dipp i ditt välmående. Så mycket som hänt. Först elände, sedan ljuspunkter. Och hela tiden tack vare ditt idoga slit! Hoppas du inte sitter och tänker HUR det hade varit med din mor OM du inte agerat. Var istället stolt över ATT du agerade och att mor nu mår så mycket bättre ❤
    En ide' angående att slopa liften. Kanske kan en Turner vara något. Vi hade det till maken innan han blev sämre. Styrkekramar till dig!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s