I helgen har jag och bror varit aktiva. Fem julmarknader på två dagar. Nu är nästan all julmat inhandlad och likaså julklapparna. Kan vara nöjdare? Inte vi i alla fall…
I Lilla Edet fångades vi av TTELA:s reporter och fångades på bild. Tyvärr gjorde den att tryckeriet fick problem och vi fick i morse vänta två timmar på att tidningen skulle komma till filialen för utdelning Folkets hus Lilla Edet
Fridhemsstugan Lilla Edet
Här hade Lilla Edets hembygdsförening lotterier, glögg med tillbehör och och försäljning av godis i strut.
Tre härliga personer som verkligen gjorde sitt till för att känna den tidstypiska känslan
Den glädje som dessa grupper har, smittade lätt av sig till oss som satt i publiken, och vi var inte sena med att uppmuntra dessa kvinnor och män med applåder, så fort det gavs tillfälle. Det är en mäktig käns la när hela publiken står upp och klappar i händerna i takt till musiken, men också alla glada skratt som spred sig när det skämtades och gav små gliringar till varandra. Ja denna spelning innehöll allt från solospel till när båda musikgrupperna tog i från tårna. Smakprov finns i Yutubeklippet nedan…
Ja, kan en önska sig en bättre söndageftermiddag? Knappast!
SjuntorpsMusiken med Lilla Edets Musikförening är en ideell förening grundad 1901 i Sjuntorp. Vid tiden runt sekelskiftet var det vanligt att musikkårer uppstod på bruksorterna runt om i landet. Syftet var att ge ungdomarna något att syssla med och samhällets innevånare
underhållning.
Detta skedde även i Sjuntorp. Initiativet till detta togs av AB Sjuntorp år 1901, som bekostade en instrumentuppsättning och noter samt ställde en övningslokal till förfogande. Pensionatet ”Minnet” blev från år 1902 den permanenta övningsplatsen.
Sjuntorps musikkår har under åren genomgått stora förändringar både uniformsmässigt, ekonomiskt och musikaliskt.
Under många år var Sjuntorps musikkår en ren musikkår till att i dag under namnet
SjuntorpsMusiken kunna erbjuda en repertoar som omfattar marschmusik,
underhållningsmusik, fanfarer, brassmusik och storbandsmusik via våra tre musikgrenar
Sjuntorps Musikkår, Sjuntorp Brassensemble samt Humble & Gorgeous Big Band..
Samtliga sektioner har som mål att inom SjuntorpsMusiken som förening, bedriva en
aktiv verksamhet på alla nivåer såväl musikaliskt och sångmässigt och att alltid ligga
på en arrangemangsmässigt hög nivå.
Øvre Eiker Veterankorps kommer från Hokksund i Norge, och består av 15-talet medlemmar men och utan grått hår och spelar det meste av ren och skär glädje.
”Bandet” bildades 1992 och beskriver sig med följande ord: Vi er en reiseglad og spilleglad gjeng som for tiden består av 12 musikanter i alder fra 40+. Vi har et variert program, og spiller like gjerne på ølfestivaler som i kirker. Korpset har en aktiv pårørendegruppe som er svært viktig for trivselen, de er umåtelig begeistret for hormusikk, og støtter opp om alle turer og arrangementer.
Vi spiller på egne instrumenter, vi marsjerer ikke, og har et avslappet forhold til uniformering. Nye medlemmer tar vi imot, og de som spiller klarinett, trombone, saksofon eller horn er ekstra velkomne.
Detta med fotografering är något jag bara älskar. Min mobil går varm i kameran, då den jämt är med. Att redigera är det sämre med, men det händer, om man bortser från lite justeringar som händer allt som oftast. I min närhet bor en mästerfotograf vid namn Piotr Korytowski. Han deltog i Vi-skogens tävling med en trädbild och tog hem förstaplatsen där.
I hård konkurrens med närmare 600 bidrag fick hans harmoniska gran vid sjön Djupevattnet, i Lilla Edet flest röster och vann hela rubbet.
Själv säger han så här till Vi-skogen:
– Jag vill tacka alla som röstade på min bild, jag är jätteglad! Dessutom tycker jag att alla finalister ska känna sig som vinnare, det var många fantastiska bilder som var i final. Min bild visar ett ställe där man kan ta sig från vardagen. Trädet visar hur stor roll det spelar i hela miljön. Det är tydligt och oskiljaktigt, säger Piotr Korytowski, till vardags fotograf och IT-tekniker.
– Den starka, trolska stämningen i Piotr Korytowskis skickligt tagna vinnarbild berättar om trädens styrka, kraft och uthållighet. Att de kan rädda liv. Såsom Vi-skogen gjort i många decennier nu, säger Anneli Rogeman.
I dagens lokaltidning finns Piotr på första sidan och hans fotointresse uppmärksammas på en hel sida. Jag är ju inte personlig vän med Piotr, men har länge tänkt fråga omhan är intresserad någon dag att gå ut i naturen och ta en fotorunda. Säkert får jag skämmas men min Samsung 8, men jag får ju samtidigt se hur ett proffs arbetar… Samtidigt får jag prata mer med honom och kanske skriva mer om det han gillar. Hoppas snart kunna få till ett möte med honom och beundra hans konstverk.
Nästan alla kommuner vill ju ha en festival, stora som små. Lilla Edet är inget undantag.
Arrangör för Edetfestivalen är Lions club och målet är att samla in pengar till sin hjälpverksamhet. Samtidigt skall det bli en folket, och det blir det verkligen, även om festivalen är bantad till en dag. För mig och bror och Naturligtvis vovven blev det 12 timmar i Lilla Edets centrum. Men det var det värt, trots arbetsnatt före med bara 4 timmars sömn i två omgångar. Men det var så intressant, så den planerade eftermiddags vilan på sängen blev inget utav…. Men visst är det härligt när folk går ut på ”stan” i gemenskap och för att träffas, ha roligt får stora och små. Det kallar jag folkfest och Lilla Edets föreningar och organisationer levererar. Hjälporganisationer har loppisförsäljning/secondhand, hembygdsföreningen visar sin verksamhet och slöjdarns säljer sina varor. Butikerna kör med extraarrangeman, minitåg kör runt i tätorten och uppträdanden på torget. Kvällsunderhållningen hade i år tagits över av Flinks Event och kommer att berättas om i ett senare inlägg med bilder och musik.
Ha blivit mycket vandring för mig nu när jag fortfarande har semester medan bror jobbar. Lilla Edet som också satsat mycket på vandringsleder inbjuder mycket till promenader. Jag och vovven älskar det. Nu när vädret varit så där lagom, så kan man inte låta bli att ta sig ut i naturen.
Jag måste ju röra på mig och har fortfarande semester medan bror har böjar jobba. Då har vandring på någon av de alla utmärkta vandringslederna som Lilla Edet erbjuder vart till stor nytta. Jag har bestämt mig för att vandra alla leder i kommunen.
Denna dag var det Ryrsjöleden som blev ärad av mitt och vovven besök.
Västsverige.com beskriver leden så här: Området öster om Ryrsjön utgörs av ett stort naturskogsområde, som under lång tid har fått utvecklas fritt. Här finns ett av länets mest ostörda miljöer långt från större vägar och tätorter. Utefter Ryrsjöbäcken kan forsärla och kungsfiskare ses och i bäcken finns värdefulla reproduktionsområden både för havsöring och lax.
I går tog jag med mig min nyfunna vän Agneta på en vandring på Borydsleden utanför Lilla Edet. Vi ar ett gemensamt intresse och det är vandring i naturen, och vi hade otroligt mycket att prata om, när vi vandrade. Leden är drygt 7 km, och ingen trängsel, så Nussä kunde springa fritt nästan hela vägen. Vi tycker båda det är så befriande att vistas ute naturen, och kaffetermos med, och sätta sig ner på en sten eller bänk och bara njuta, är så underbart. Lilla Edet är verkligen ett smycke när det gäller natur och att kunna ta sig ut där, så varför missa detta.
Agneta fascineras av att så många turister, framför allt tyskar som hittar dit, och för dem är det så enkelt, bara titta på kartan, var det svar vi fick, när v pratade med några tyskar. Detta med bad och fiske i Tyskland är en bristvara, då de inte har så många sjöar, och det inte är lika tillgängligt som här,, så Sverige är ett paradis för dem.
Gjorde en sökning i Tyskland och hittade en sida ”sjöar” där många sjöar beskrivs.
De hade inga bilder från Boryd, så jag delade med mig av några bilder till dem.
Delar med mg av lite bilder till er också…
Efter promenaden så tog vi en härlig fika på Agnetas altan och då med utsikt över sjön.
Detta var en lisa för kropp och själ…
I går bestämde jag och bror oss före att åka till Prässebo och fika. Som de flest vet så bor vi nästan i filmkulisser och fiket i Prässebo är en del av delar av i Filmen 101-åringen som smet från notan och försvann. Mina tidningsdistrikt går i närheten men inte här, så det var kul att åka denna vägen också. Väl framme vid kiosken, som numera heter Bennys, taget från filmen.
Vi tog pannkakor med sylt och grädde och promenerade sedan lite i området. När vi skulle åka hem, så fick jag för mig att vi tar en extratur. Vi åkte de gamla vägarna från Lödöse, till Gräfsnäs (och sedan fortsätter till Skara). Då på medeltiden var inte vägarna anpassade för bilar och inte heller asfalterade som de är idag, men ändå känner man tidens vingslag. Gräfsnäs känner nog många till genom artisten Olle Ljungström som bodde på orten, men den ligger ju vid vägen Lödöse Skara och var betydelsefull även under medeltiden. Här finns den gamla ruinen Gräfsnäs slott. Gräfsnäs var stamgods för ätten Leijonhufvud och här sägs det att Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) föddes, men uppgiften är osäker. Hon kan även ha varit född på Ekeberg (Ekebergs herrgård) i Lillkyrka socken, Närke. Hon gifte sig med kung Gustav Vasa 1536 och blev därmed drottning av Sverige.
Efter flera bränder med hundra års mellanrum,så fick slottet sedan förfalla till en ruin, såsom den är idag. Numera är den restaurerad och konserverad och används till utställningar mm. Verkligen kul att gå in och se vad som händer där idag, samtidigt som man promenerar på samma golv som en adelssläkt. När vi kom till parken tog vi en fika på cafe/restaurangen. Vi hade inte förväntat oss att att något var öppet, men visst var det. En utställning i ruinen ”I skogens djup”. Hantverksutställning, som kommer att berättas lite mer om i bloggen om några dagar.
Därtill var det veteranbilsmöte med massor av bilar. Minst trettio år skulle dessa få vara. Men jag fattar inte varför en sådan utställning är i parken till ett medeltida slott… Hur gammal bilen ändå är, så är den ju otroligt modern i förhållandet till slottet. Har ju svårt att tänka mig att när de promenerade där på sina stengolv, skulle ha fordon med dolda inbyggda hästkrafter några hundratals år senare, ännu mindre att de skulle mötas där i trädgården. Men utvecklingen går trots allt framåt. Idag har vi nog svårt att föreställa oss hur livet var på 1500-talet. I dagr är vi vana att sätta nyckel i bilen, vrida om och sedan åka iväg. Var sätter man nyckeln i en häst. Tänker inte fråga er…
Hemvägen gick sedan vidare via Livered och Kobergs (Prinsessan Desirees) egendomar.
I söndags hade jag och bror planerat att åka till kusten och vara med på en kyrkokonsert där en känd svensk sångerska skulle framföra sin musik. Men turligt nog hade en FB-vän delat ett annat evenemang här i min omedelbara närhet. Det var kantorn i Lilla Edet, Christina Elfström Mellberg som skulle spela piano, en duktig musiker på piano och orgel, som jag gillar. Därtill skulle Sir James Robert Hendry spela trumpet. Vet inte om han har ”Sir” framför namnet, för det är väl Storbritaniens drottning som delar ut ”Sir” till personer som hon adlar. Men han kanske är dubbad riddare, för så väl känner jag inte honom. Kommer i god tid till kyrkan och där möter mig ”Diamanter, pärlor och örhängen”. Vad eller vem som är vad, får ni avgöra själva, men jag vet 🙂
Åsbräcka kyrka är den lilla, mysiga kyrkan, som jag kallar för min, fast den ligger på fel ställe i förhållande till där jag bor. Nu tror jag inte att akustiken kan jämföras med Nidarosdomen, men det var oerhört vackert, skall ni veta. Robert, som är född i Lilla Edet flyttade till Norge där han nu bor och har spelat många instrument på olika tillställningar. Denna man, ungefär i min ålder kunde verkligen använda instrumentet. Själv följde jag med en kompis på hans trumpetlektion när jag gick på högstadiet. Naturligtvis skulle även jag prova på, tyckte läraren och han lärde mig hur jag skulle blåsa, medan läraren tryckte på ”ventilerna” och visst, jag spelade två låtar på detta sätt, sedan minns jag att mina läppar kliade och kittlade i 14 dagar efter det. Kan bara konstatera att Robert var duktigare än jag, då han kunde trycka på tangenterna själv. Tror även att läpparna var mer vana med trumpeten än vad jag var, för han fick bara vila en liten stund, innan nästa låt kom upp.
Ja, helt ärligt blev jag så betagen i spelningen i kyrkan, så jag njöt hela dagen efter den spelningen. Ja, jag brukar vara busig, så jag spelade in hela konserten med Christina och Robert, och den konserten har gått många varv i mina öron under hundpromenaderna under dagen. När han själv tar i och blåser de starka tonerna, så tar jag ett djupt andetag och håller andan. Ja jösses, vilken upplevelse, innan jag kommer på mig självt, och sedan börjar skratta. Gå med hunden i koppel och hålla andan hör inte till vanligheterna, och skulle sedan någon se mig börjar skratta där mitt i skogen, så går nog folk långa omvägar kring mig 🙂
Är glad när folk fortsätter med sin musik och utvecklar den, istället för att som jag gjorde, avvecklar den. För musik är bara så vackert, och inramat i kyrkornas akustik, kan det bli en himmelsk upplevelse, precis som i söndags. När de spelade Amazing grace, så var jag tvungen att ställa mig upp och njuta, något så underbart vackert det var.
Tack till Christina och Robert, det blev något magiskt över hela konserten,
Til ungdommen framfördes bland annat vid avtäckningen av Nordahl Griegs minnessten i Potsdam, Tyskland, 23 november 2003 där flygaren Nordahl Grieg stupade 1943, under andra världskriget,[2] samt vid minnesgudstjänsten i Oslo domkyrka 24 juli 2011 efter Terrorattentaten i Norge 2011. Det är också vanligt att läsa ur dikten i humanistiska konfirmationer i Norge.
” Her er ditt vern mot vold, her er ditt sverd: troen på livet vårt, menneskets verd.”
Amazing Grace är en av den engelskspråkiga världens populäraste psalmer. Texten skrevs av John Newton 1779 på common metre. Psalmen finns i svenska översättningar vid namn ”Av nåd”, ”Förunderlig nåd”, ”Förundrad jag hör ett glädjens bud” eller ”Oändlig nåd mig Herren gav” samt den friare översättningen ”En ton”.
Sången fick ett rejält uppsving under 1960-talets svarta frihetskamp. Den sjungs ofta i baptistkyrkor i USA. Amazing Grace kan även höras spelad på säckpipa. Den har också blivit vanlig bland grupper av människor som försöker komma ifrån missbruk av alkohol och narkotika.[källa behövs] Den kan också höras vid begravningsgudstjänster.
Summertime är en aria komponerad av George Gershwin för operan Porgy och Bess (1935). Texten skrevs av DuBose Heyward. Sången blev snabbt en populär jazzstandard och har tolkats av bland andra Fun Boy Three[1], Billie Holiday, Ella Fitzgerald och Janis Joplin.
Vi människor är ofta ett givmilt folk som gärna ställer upp för andra som har det svårt. Det ser jag som tidningsbud, när jag delar ut material från olika gåvor och hjälporganisationer. Vi tidningsbud är ju oftast billigare än posten, och då kan mer pengar gå till hjälpverksamhet istället för annan verksamhet. Men så finns det andra organisationer som inte är så stora men ändå gör ett stort socialt arbete, kanske ibland i ett smalare område, men ändå så otroligt viktigt.
En sådan organisation finns i Lilla Edet. IVO Sverige arbetar bland annat med barn i Kurdistan, som är ett statsövergripande område i sydvästra Asien. I Lilla Edet har de en en del av loppisen i Västerlanda för att få in varor som kan skickas ner till området, men också att få in pengar till transporter. Många hjälper till med att sticka ”gosedjur” till barnen där nere, liknade de som Malin håller upp på bilden ovan.
Malin berättar för mig i mail:
Hej min resa med IVO Sverige började med att jag fick ett erbjudande om att samarbeta med dom (IVO Sverige) fick kontakt med Maria via en handarbets sida här på fb. Jag startade min egen hjälp sida Angel for help: animal and People. Vi pratade om att slå ihop det jag gör. med deras och att jag skall ta hand om det här i Sverige eftersom hon och hennes familj ska flytta ner till Kurdistan.
Jag fick leveranser på kläder och leksaker stickade katter husgeråd mm då startade jag loppis sidan för att få in lite pengar till transport, mat,mediciner, hund mat koppel mm allt detta skall skickas med lastbil ner till Kurdistan. Fick också reda på att det kostar massor att få ner en lastbil så jag började leta efter en lokal. Sprang då på loppisen i Västerlanda och hyr nu en liten del där som vi säljer saker på för att få ihop pengar till det som behövs.
Jag gör detta helt ideellt och bara älskar det. Så roligt att träffa nya människor och se glädjen när dom kommer med saker till barnen i kurdistan. Vi hjälper bla ett läger som tar emot barn som förlorat sina föräldrar som sett sina föräldrar syskon blivit våldtagna och dödade dom har inget.
Villa California 