Årlig prisutdelning

20160817_175048

I går var det åter dags för utdelningen av John Hrons minnesstiftelses pris till en person med civilkurage. I år gick priset till Jenny Morrisson. Hon blev misshandlad och spottad på av en man efter att ha stoppat honom från att stjäla en plånbok från en kvinna i Stockholms tunnelbana.

Vi som bor i och omkring Sveriges ”brunbälte” vet hur viktigt det är med civilkurage och att stå upp mor rasism, extremism och främlingsfientlighet. Vi har ju sett inte minst i Trollhättan hur dessa extremister marscherat på stadens gator. Redan i samband med att John mörades hade Nazisterna möte med en stor del anhängare vid järnvägens godsmagasin där de sträckte ut händerna och gjorde ”Heil Hitler”.

Senaste är ju skolattacken på skolan Kronan i stadsdelen Kronogården. Stadsdelen har länge varit en av de mest segregerade områden i Sverige tillsammans med några få andra. Visst, nu har fler områden tillkommit, men för oss är detta inget nytt. Rossana Dinamarca, politiker för Vänsterpartiet är en person med civilkurage som står upp för detta. Hon vågar ta debatten men måste också skydda sig och framför allt sina barn när hon är hemma. När jag träffade henne i efter attacken på skolan, så bad hon mig att inte fotografera då hon inte ville att barnen skulle synas på bild.

Efter attacken byggdes skolan om invändigt för att bli mindre öppen, för trygghetens skull. En skola som först byggdes öppen just för att integrera medborgarna men hu blivit en symbol för segregration och slutenhet, tyvärr.

För mig har det också blivit ännu viktigare att förstå denna Nazismens hat, med de upplevelser jag själv har från hat redan från första början. Att titta på filmen om John Hron var inte att titta på en film om ett barn som mördades, det var en film som försöker visa och försöka ge ett svar på varför hatet växer och som i detta fall en person mördas så brutalt. Så detta när folk ojar sig över på nätet, ”hur har Sverige blivit” så är det inget nytt för mig, det nya är att vi alla hjälps åt att sprida detta, antingen om vi är för eller emot.

Tack Marie-Louise och Tony Hron för att ni instiftade detta pris och tack till er och alla andra som drar ert strå till stacken och visar civilkurage. Ni som liksom jag ställer er upp och protesterar står på barrikaderna och visar er, griper in när andra är i behov av hjälp oavsett om det gäller slagsmål, våldtäkter, bilbränder eller vad de nu handlar om.

John Hron filmen

I går var jag och såg filmen, filmen jag inte ville se, men kände att jag måste se.
Filmen handlar om John Hron som mördades för 21 år sedan av nynazister.

Filmen försöker spegla Johns liv den senare delen fram till till det fruktansvärda hände, men ur ett fint, somrigt perspektiv. Men helt plötsligt klipptes bilder in från en annan rättegång, och jag kände först att detta stämmer inte, och det tog lite tid att förstå. Men när man väl förstod hur filmen var upplagd, så gick det lättare. Filmen visade många bilder och tystnad med bara musik i bakgrunden, och jag reagerade först att det blev segt, men förstod sedan att det var viktigt, då det i alla fall fick mig att använda dessa stunder till att tänka efter, att inse och att försöka förstå.

11001969_10153786899003868_1501610568_oMan försökte få John att framstå som en varm människa med mycket civilkurage, vilket man lyckades med, och jag känner igen mig mycket i filmen. Filmen vill ju visa hur vi satte grupper av människor mot varandra, vilket skedde under kriget, vilket sker i dag, med flyktingsituatioen. Judefientliga, främlingsfientliga och nu sist även mansfientliga. Att gruppera oss på detta sätt, splittrar och leder bara till ond bråd död.

Jag funderade på om det är rätt tillfälle för en sådan film och kom till slutsatsen att det nog aldrig kan vara fel tillfälle, i alla fall. Så får ni chansen att se den, klart sevärd, och jag tror att den kommer att skapa många tankar om vårt samhälle idag, tjugoett år efter själva händelsen.
Ställ upp för varandra, visa civilkurage, och att vi aldrig vinner något på att sätta grupper mot varandra.