Att vara populär

wp-1488631737353.jpeg
Att vara populär är nog mångas dröm…
Men är det verkligen så positivt? Jag vill ha mitt liv och leva det på mitt sätt.
Med mitt jobb och dess arbetstider så är et inte alltid så lätt att ställa upp på tider som passar andra. Får ju inte bli sena kvällar de veckor jag jobbar och på dagarna har jag ju mina rutiner, med att vara aktiv och att sova. Sedan är ju min självsamhet väldigt viktig för mig, då jag och vovven oftast kan röra oss ute i det fria med långpromenader och insupande av frisk luft, vilket för mig är en lisa för själen.

De veckor jag är ledig, så brukar jag se till att få två dagar som det inte finns något bokat, då jag är helt fri och kan styra mig helt själv, tillsammans med vovven. Ser oftast till att jag har något färdig i frysen för bror att äta, när han kommer från jobbet.De sista 10 åren som mor och även far levde, så var det ständigt pass för än det ena och än det andra.
Ja då var jag inställd på det, med tanken att jag en gång får rå mig själv. Nu är jag där…

Men det är många som rycker i mig. Sångkören på orten behöver en tenor, visst låte de kul att sjunga vid tillställningar, men det skall ju övas också. Vaktmästare i kyrkan vid gudstjänster, vilket jag lovat att göra vid akuta händelser, men vill inte ingå på schema och boka upp mig. Två politiska partier vill att jag jobbar för dem, men då känner jag att jag även måste rösta på dem.

Sedan vill jag ha tid för stollaryck och spontanitet, vilket jag älskar…
Många inbjudningar till olika evenemang på FB, oftast bara för att de vill sprida informationen men ibland för man är extra utvald.

Visst är det kul att vara eftertraktad och populär men det är också bra att man kan säga nej. Jag gillar mitt sociala engagemang och trivs med att informera om vad som hände under andra världskriget och förintelsen. Men nu skall jag förbereda min föreläsningsturne hur vi alla kan bli goda medborgare och dra vårt lilla strå till den stora stacken, för vi kan alla göra skillnad…

Öppna gränser, öppet sinne

20170202_163009

Jag bor ju mellan två huvudorter i två olika kommuner. Jag har närmare den huvudort som jag egentligen inte tillhör, och är jätteglad att det inte står en gränspolis i bäcken som delar kommunerna och vill se mitt pass. Så beroende på vilka ärenden jag så väljer jag ju ort utifrån vad jag har för behov.

16388263_10155715085108496_674421731624164777_n
I går hade min grannkommun en informationsträff för vägvisare för nyanlända, vilket är ett sätt för att skapa integration, och samhörighet mellan personer och kulturer. Detta ligger ju mig varmt om hjärtat som, ni som följer mig vet.

Uppropet var riktat till deras kommuns invånare men jag frågade snällt om jag fick komma, och jag var välkommen. 🙂

Nu arbetar jag ju mycket med med just de frågorna, så att själv bli vägvisare just nu, skulle nog inte fungera för mig, men det är alltid intressant och lära sig nya saker, lära känna nya människor och byta erfarenheter och bygga broar oss emellan.

Randi Hawrami från Göteborgs Föreningscenter berättade lite om föreningen och dess verksamhet och hur de arbetar vilket var mycket intressant. Därefter ställde två vägvisare upp tillsammans med sina vänner och berättade hur deras arbete och gemenskap vuxit upp genom projektet. Det har ju gått från att bli matchade med varandra till att hitta en stor gemenskap och samhörighet, och jag kände en stor tillfredsställelse av höra dessa personer och hur de vuxit fram en en djup vänskap och förståelse av varandra och deras kulturers och länders historier. För trots allt så har vi mer som förenar oss än vad som skiljer oss åt, om vi bara vågar öppna våra sinnen och lära känna varandra.


Efter informatiosdelen så hade vi mingel där vi hade möjlighet att träffas och prata med varandra, och som vanligt fick jag många nya kontakter och prata med många härliga personer, som berikade mig. Många valde att skriva upp sig på listor för att bli vägvisare och andra skrev upp sig för att bli vägvisare.

Själv hade jag tagit på mig min tryggehetsvandrarväst från min kommun för att visa att jag var ”utböling” men också vad jag sysslade med.

Hela föreläsningen var filmad liksom minglet efteråt och min väst kom i närbild, så jag fick ju hälsa alla välkomna till ett tryggare Trollhättan, om de har vägarna förbi.
Kanske det kan resultera i ett samarbete mellan kommunerna och även polisen, allt för ett tryggare Sverige.

Har några bekanta som jag vet har intresse för detta, så nu kommer jag att tipsa dem om vad de kan göra.

 

 

I dag skäms jag för att vara sjuntorpare… #blogg100

Vad händer i vårt lilla samhälle?
Via olika media når mig nyheten att ”Föräldrar stoppade mixad simundervisning”.

Två förskolegrupper, en från Sjuntorp och en från en invandrartät stadsdel i Trollhättan har haft simundervisning tillsammans i ett integrationsprojekt. Men nu har detta stoppats av några föräldrar här i Sjuntorp. Anledning: ”Men flera föräldrar från Sjuntorpsskolan menade att deras barn inte skulle vara trygga med barnen från Kronan och hotade med att hålla barnen hemma om inte de mixade klasserna upphörde.”

Vad är det för samhälle vi lever i?

Instinktivt gick jag in på valmyndighetens sida och konstaterar att Sverigedemokraterna har ca 8 procent av rösterna här, dvs 8 procent av mina grannar röstar på SD.

I dag känner jag mig kränkt av hur vissa beter sig

Föräldrar stoppade mixad simundervisning

Protester mot mixade simlektioner

Föräldrar stoppade mixade simlektioner