När drevet går

angel-574758_1920

Det finns många änglar på inte minst på jorden som i olika skepnader visar sig. Men det finns också många djävlar, som griper tag i en del.

Precis i dagarna har en utredning mot en SR-profil blivit klar och det sägs att personen får lämna programmet. Ett drev mot ett program och en SR.profil pågår också. Om de är samma person, vet bara en ytterst liten skara. Sedan startar gärna rykten både internt och externt. Som jag sade här om dagen, allt börjar med dig och mig. Vi kan aktivt bestämma om vi vill vara en del av ryktesspridningen eller inte och vi kan också bestämma om vi vill vara en del av de drev som pågår.

Vilket ansvar har du och jag i detta?
Det som hänt på Sveriges Radio är ett internt problem med en medarbetare, och det skall hanteras internt med de berörda. Oavsett vilket företag det handlar om, så skall detta hanteras internt, och jag ger radions VD, Cilla Benkö en stor eloge.
SR:s vd om radioprofilen: Därför kommunicerar vi inte externt
Skall jag trivas på mitt jobb, så måste jag ha förtroende för medarbetare och ledning.
Jag får heller inte behandlas på annat sätt än de andra, i min position.
Detta gäller oavsett företagets storlek och inriktning. Medias uppgifter är att granska, vilket de flesta gör bra, men deras uppgift är inte att vara en dömande makt. Därtill har vi andra instanser.

Jag hade den otacksamma möjligheten att se hur drevet startade på en webbsida som de flesta bedömer tillhöra den främlingsfientliga sidan. Där inringades en profil på en massa lösa grunder, utan några som helst fakta, som klargjorde saken. Snart hakade en blogg på, som jag är mycket tveksam till, där en profil pekades ut. Inte heller där hänvisades till några fakta eller källor, annat än rykten. Dessa blogginlägg spreds snart i mitt twitterflöde tillsammans med ett namn , och en avsändare med tveksam profil.

Snart börjar en del vänner, jag högaktar, nämna profilens namn. Jag försökte ta upp dessa saker via privata samtal. Vad händer? Jag blir anklagad för att åsiktsregistrera mm, när jag nämner detta. Andra högaktade personer bygger sina tankar i flödet, på precis samma sak som på den främlingsfientliga sidan. Har dessa personer också blivit främlingsfientliga? Nej, det tror jag inte… Men vi kanske borde alla ta ett större ansvar för vad vi kommunicerar internt och externt. Hur ofta pratar vi inte om källkritik mm, men vem använder sig av källkritik? Vi tycker och säger till andra, men vi själva då?

Som jag sade här om dagen… Allt börjar med dig och mig!

Tack Cilla Benkö för din ståndpunkt.

(PS. Detta var en bra tillfälle för mig att rensa ut vilka jag följer via olika sociala medier)

Det börjar med dig och mig

6277208708_7e6607d601_b

Än en gång kommer uppgifter om hat och hot mot en grupp människor. Denna gång är det politiker. Själv blir jag mörkrädd när jag ser detta.

För några dagar satt jag i stormöte med kommunen och polisen om detta. Vi diskuterade skolans roll i det hela, och man försöker lära ut respekt mot varandra källkritik mm. Men vad händer när skolan är slut? Jo, då blir du och jag lärare, men var syns det samhället. På framför allt Twitter men även i olika Facebookgrupper, flödar hatet. Och de är INTE bara ungdomar, utan även vuxna. Har vi vuxna inget ansvar att visa hur vi föregår som goda förebilder.

Min fader sade en gång, ”Du skall inte göra som jag gör, du skall göra som jag lär!”. Tyvärr är det inte så de funkar. Vi hamnar i grupper och gör som de gör. Vi tror det är det riktiga sättet att umgås. Är saker så enkla?

Jag har suttit med i många Facebookgrupper och stångat mig blodig hur vi beter oss mot varandra, har varit på väg att ge upp, många gånger. Samtidigt kände jag att, ger jag upp, vem driver dessa frågor då? Jag har haft diskussioner men människor och admins i grupper och varit rädd att bli utsparkad därifrån, men trägen vinner och de stämmer

I samband med #MeToo så kom det upp upprop på nätet som jag skulle skriva under att skolan skall uppfostra pojkar hur man beter sig mot flickor, samtidigt sitter jag och hör skolan berättar att de försöker lära barnen hur man uppför sig, och vädjar föräldrar och vi vuxna hur vi skall bete oss, för att inte förstöra deras arbete. Ibland blir debatten så hård så de som vill ha ett sunt debattklimat inte vågar säga något, de blir tysta. Vad gör det för vårt demokratiska klimat.

SVT-Nyheter berättar 10 politiker om hur de drabbas av hat och hot. Två av dem är vänner till mig, och jag förfäras av deras berättelser. Men jag kan inte bara sitta och titta på och vara tyst, utan måste även jag säga min mening om detta. Skall vi kunna förändra, så måste vi ha en sund dialog, inte skrämselpropaganda. Själv är jag rätt trött på att få mail med info om att jag skall få ”tasken avskuren en mörk natt”, och liknande.
Lika trött är jag på att höra att grupper av olika anledningar, skall beskäras sina demokratiska rättigheter, eller fråntas medborgarskap, eller liknande utifrån en grupp som inte har med problemet att göra. Jag delar inte alltid dessa politikers politik, men jag delar uppfattningen, att ingen av dessa, oavsett parti, skall behöva utsättas för något i det arbete de tror på i sann demokratisk anda.

Allt börjar med dig och mig…

Nils Karlsson (MP) slutar – färdig med kommunpolitiken
Verkligheten i P3:
Näthatare möter näthatad del 1
Näthatare möter näthatad del 2

Därför skriver Sandor, 65, hatmejl till politikerna

BRÅ:
Fler riksdagspolitiker utsatta för trakasserier och hot

Media:
Hot och våld mot politiker ökar
Vanligare med hot och våld mot politiker
Politiker kan räkna med fler hot under valåret
Hot mot politiker leder till självcensur

Jag ”hatar” hatet…

logo_test
Jag är stolt medlem i gruppen #jagärhär som tar avstamp i den demokratiska frågeställningen om vem som har möjlighet att uttrycka sig på nätet. Kampen om yttrandefriheten mot näthatet hänger ihop med begrepp som klickomani, filterbubblor och alternativa fakta.

Jag tror på medmänsklighet och att tillsammans är vi starka. Jag ser hur näthat och förtal breder ut sig, inte alltid på ett sådant sätt så vi ser vår egen roll i det, men det finns där. Säkert spelar mina egna upplevelser roll och även berättelser från och efter andra världskriget roll i mitt ställningstagande, och jag har svårt att acceptera att det skall bli ett sätt att påverka vårt demokratiska samhälle. Jag tror på sund dialog som baserar sig på forskning och fakta och inte ”jag tror att”. Just nu är #jagärhär under attack från främlingsfientliga krafter och vissa av oss, inklusive jag, har blivit uthängda på Granskning Sveriges sida och efter dessa utfall valde Facebook att ta bort deras sida (och just  nu har de kommit med en ny sida). Jag kommer inte att ge mig i dessa frågor om yttrandefrihet och ett sunt samtal.

snip_20170912191345

Jag hamnade på ”Inte rasist, men…”:s sida där de berättade att en SD-politiker aktivt stöttar Gransknings Sveriges sida. Gick vidare till politikerns blogg och ser att han har annonser via Google Ads. Google Ads gör reklam för en del varor, tjänster och butiker jag använder. Jag inser att genom att handla varor och tjänster oss dessa butiker, så går någon liten del av de pengar jag betalar till att ge dessa sajter levebröd. Känns inte särskilt smickrande att betala för hatkampanjer mot mig självt…

Jag tillskrev några av de företag som hade annonser på sajten och frågade om de ville förknippas med deras främlingsfientliga och vidriga fejknyheter.  Nästan alla företag skulle ta tag i detta och stoppa annonser via Google Ads på dessa sidor. Men några få företag svarade att det sker via Google Ads och att de inte aktivt valt annonser på dessa sidor. Har försökt lösa mig till hur Google Ads fungerar men har inte hittat fullständigt svar, men jag hoppas innerligt att de kan blockera annonser för sidor vars budskap, de inte står för själva.

Hat och hot i samhället

hat
Också svenska publicister måste vara beredda att stå upp för den fria journalistik­en när attackerna trappas upp.

Bara i augusti har SVT-­reportrar hotats med kniv, och en lokaltidningsfotograf har trakasserats av fotbollssupportrar som hotade att slå sönder hennes kamera.
Och den senaste clownen att utse en journalist (mig) till syndabock för samhäll­ets misslyckanden? Mejlet rapporterades omedelbart till Aftonbladets säkerhetsavdelning.

Ovanstående ord är hämtade från Lisa Bjurwald som skrivit en krönika på Aftonbladet med rubriken ”Demokratin hotas när journalisthatet växer
Jag håller naturligtvis med henne om att detta inte är OK, men samtidigt ser jag mig också som en demokratins och det fria ordet ”budbärare”. Jag känner att vi som tidningsbud glöms bort i detta, samtidigt som vi också inte bara drabbas av hot och hat utan också av reella händelser. Jag mailade henne och sade som jag tycket och fick ett mycket positivt svar från henne. Tycker jag var otroligt kul och jag återkommer senare i bloggen om vad som sades mer i vår korrespondens.

Samtidigt är det fortfarande lätt för journalister att få ut saker ur sin synvinkel och gärna ”glömma” oss övriga yrkesgrupper inom journalistiken. Min lokalradio gjorde ett nyhetsinlägg om Stampen idag om skatteverkets svar om ackordsuppgörelsen. Till nyheten fanns en ljudfil kallad ”Facket: Det är en lättnad”. Jag ringde lokalradion och frågade vilket fack, för det kunde väl inte vara Transportarbetareförbundet som organiserar oss tidningsbud som utgör cirka två tredjedelar av de anställda i Stampen. Nej naturligtvis var det inte Transport utan Journalistförbundet.  De ändrade dock ljudfilens namn från Facket till Journalistförbundet med svar att det var en bra poäng.

Lisa Bjurwald tar upp några exempel om hat och hot som förekommit under augusti mot journalister. Hur mycket hot och hat som förekommer mot oss tidningsbud har jag ingen siffra då inte ens jag anmäler, mindre föreseelser, men nedan finns en del exempel på vad som hänt mina kollegor under juni, juli och augusti.
Fundera gärna vidare vad detta betyder.

 

Natten till tisdagen besköts ett tidningsbuds bil i Mjölby med någon form av luftvapen. Bilen besköts på riksväg 32 strax söder om Potatisrondellen.
Tidningsbuds bil besökts i natt.

Polisen har mottagit en anmälan om stöld och skadegörelse. Tidningsbud fick det han skulle dela ut uppeldat under rundan i Berga.
Eldade upp budets tidningar

En man i Oslo hotade tidningsbudet med pistol för att få tag i nycklarna på onsdagsnatten.

Ett tidningsbud utsattes vid 04-tiden på onsdagsmorgonen för misshandel när denne befann sig i Möklinta.
Man försökte strypa tidningsbud

Tidningsbud rånat i Bergshamra

På den senaste tiden har det blivit allt vanligare att tidningsbud hotas med våld, säger Markku Rajamäki som är ansvarig för säkerhet och riskhantering vid Posten till
MTV.
MTV: Tidningsbud hotas allt oftare

Två tidningsbud vid Tidningsbärarna har blivit beskjutna med grön laser i natt i Ryd i Småland.
Grön laser kan ge allvarliga ögonskador.

Tidningsbudet var på väg hem efter avslutat arbetspass när han plötsligt blev oprovocerat misshandlad av en främmande man.
Tidningsbud utsatt för misshandel

Ett tidningsbud blev överfallen i centrala Falkenberg tidigt i morse. Tidningsbudet blev rånad på sina saker och fick ta emot slag mot ansikte och kropp.
Tidningsbud får överfallslarm – efter rån

1:a juli i år fick VTD:s kundtjänst ett samtal från en ilsken kund i bostadsrättshusen på Sylte i Trollhättan, som påstod att han inte fått dagens tidning.
Han hotade med att han skulle strypa och slå tidningsbudet. ”Tills han lär sig att dela ut ordentligt”.

Den vikarierande platschefen på VTD i Trollhättan upprättade direkt en polisanmälan mot kunden. Och beslutade att genast stoppa tidningsprenumerationen.
Slutläst för ilsken abonnent

Ett tidningsbud i Bromma, Stockholm tvingades under knivhot att lämna ifrån sig sin bil i natt.
Tidningsbud rånades på sin bil

Tidningsbud på Lindängen i Malmö fördes i ambulans till sjukhuset efter att ha rånats på mobiltelefonen och fått flera hårda slag i ansiktet.
Tidningsbud rånades på Lindängen

Tidningsbud knivrånades – rånare greps efter polisjakt

Förra veckan fick ett tidningsbud i Ronneby stenar kastade mot sig i samband med att han gjorde sitt jobb.
”Om jag inte bromsat bilen hade stenen krossat bilens framruta”, säger han till 24Blekinge.
Tidningsbud blev utsatt för stenkastning

Vi skall heller inte glömma tidningsbudet som bortfördes mot sin vilja som hände i mars i Göteborg.
En tidningsbud fördes bort mot sin vilja i centrala Göteborg natten till torsdag. Polisen utreder misstänkt människorov.
Misstänkt människorov i Göteborg natten till torsdag

 

Hat föder hat, eller? #blogg100

ler stolt
Mor och far träffades i Tyskland 1954 och ljuv musik uppstod. Far en ung stilig yngling från Sverige var inneboende på ett hotell där för att jobba. Mor en ung vacker kvinna jobbade på detta hotell. Det träffades som unga förälskade gör och förälskelsen växte till kärlek.

1956 flyttade mor till Sverige och 1958 köpte de gården där de ville bo, flyttade dit, gifte sig i prästgården och i samma stund föddes hatet inom vår släkt. Delar av den närvarande släkten gjorde ett blixtinkallat möte i vår ladugård. Vi har aldrig fått reda på vad som sades på detta möte och nu är alla borta, så det lär bli en fråga som jag aldrig kommer att få svar på. 1960 föddes jag som första barnet till mor och far. I samma stund som jag föddes som första barnet så fick jag också en storebror, min morbror från Tyskland, som mor och far ville låta växa upp i fred och frihet. Mor var ju redan på sätt och vis han mor då hon hade ansvar för honom under kriget.

1963 föddes mellanbrodern och 1967 min yngsta broder. Under dessa år fick jag lära mig att min mor var ett ”nazisvin” och även om jag aldrig förstod innebörden av ordet så visste jag att svin var en gris. En gris får kultingar, så således var jag en ”nazikulting”. Skulle jag vara stolt över det eller inte, det visste jag inte.

Min lillebror blev sjuk, fick mediciner som gav skador för livet och han utvecklades inte som andra barn. Mor fick ägna tid mycket tid åt honom och far bytte jobb för att vara nära hemma och hjälpa till samtidigt som han drog in pengar till familjens försörjning.
Farfar var ju inneboende hos oss under många år och han såg vad som hände. Han kallade därför in mor, i slutet av sitt liv,  till enskilt samtal och namngav ett antal personer i släkten som vi skulle ”spraka ut”.  Farfar gick bort och strax efter detta händer något som har med ”tro” att göra och bror började åter utvecklas till det han är i dag. Mor blir sjuk och hamnar på som man säger, på ”hispan”. I samband med det så tar dessa namngivna släktingar in mig och mellanbrodern för ett långt enskilt samtal. Vi får reda på att mor är ”krigsskadad och ALDRIG mer kommer att bli bra”. Detta är ord som borrat sig långt in min kropp, som fortfarande gör ont i själen, ord som jag får leva med resten av mitt liv.

Dessa släktingar åkte ut med buller och bång. Vi har försökt åter hålla kontakt med det fungerade ett tag, men sedan tog det slut igen. Nej jag hatar inte dessa släktingar på något sätt, som idag inte finns mer. Men jag insåg att jag/vi inte kan umgås, då vi sårar varandra. Inte ens den person som var orsak till att jag fick min panikångest kan jag hata, även om åsynen av personen skapar oreda i min kropp och aldrig kommer att kunna träffa denne person igen.

Jag ser många personer på sociala medier som tar upp ämnen om hat och hot och frågeställningen var är världen på väg….
Hat och hot är inget nytt, det nya är att vi sprider det genom sociala medier och därmed uppmärksammas fler på det.

Ibland är jag så trött på vänner på de sociala medierna som delar både det ena och det andra i sina flöden utan att tänka på hur mottagaren reagerar. IRL delar jag inte allt som jag vet kan såra andra, men på sociala medier är det tydligen helt OK.
Ibland är jag så trött på att hot skall motverkas med hot, hat skall motverkas med hat.

Under mors sjukdom lärde jag mig mycket om hur de sociala medierna fungerar och jag förstod att allt är inte lämpligt att dela med alla.

Min devis är och har så länge jag minns, varit att möta med KÄRLEK.

Mer kärlek, omtanke, empati till andra är det enda som kan göra världen bättre.