Mina fönsterglasögon #blogg100

glasögon

Ser att det diskuteras för eller emot bidrag för glasögonbidrag till unga. Hur politiken såg ut i början på 1970-talet och vilka som styrde landstinget och kommunerna vet jag inte, då jag var för ung. En del av de skador bror fick av medicinerna, var fel på synnerven, vilket gjorde att han inte såg fullgott. Nu skall vi dock inte dra förhastade slutsatser om mediciner, då han kanske inte ens hade överlevt utan dem. Var tredje veckan kom det arbetsterapeuter ner från ”Lekoteket” i residensstaden men leksaker som skulle utveckla och lära honom saker. Jag var inte så gammal så jag förstod allt men jag skulle alltid vara med för att lära mig dessa leksaker för att kunna leka med bror, och att försöka utveckla det som var viktigt att ta tillvara på.

Som storebror såg lillebror alltid upp till mig och att jag då var en viktig bit i hans utveckling. Vissa leksaker tyckte även jag var kul fast åldersskillnaden mellan mig och bor var över sju år. Så jag fick mycket tidigt lära mig att ta ansvar för lillebror, något som nog sätter sina spår även idag.

Ett stort problem var hans syn så landstinget betalade ju hans nya glasögonen och utprovning mm. Men han tyckte det var så obehagliga så han ville inte använda dem och tog av dem så fort vi satte på honom dem. Han kom aldrig underfund med att de gjorde nytta för honom.

I o m att jag var brors store favorit så bekostade landstinget likadana glasögon till mig, fast de hade fönsterglas istället. Jag skulle ju alltid bära mina glasögon när jag var tillsammans med bror, vilket tog lite tid att lära sig för mig, då inte synen påminde mig om det. Men det fungerade och när lillebror såg att storebror hade så fina glasögon så skulle ju även ha ha det, så då försvann problemet lätt med att lära sig använda glasögon.

Jag tror att det var ett billigt sätt för landstinget i sista ändan för att ge bror ett bra stöd.
Så mina fönsterglasögon bar jag i drygt ett år, tills bror verkligen hade lärt sig att använda sina. Så även jag har haft nytta av dåtidens glasögonbidrag även om jag då innefattas av dagens åldersbegränsningar. Dock skulle det ju aldrig accepteras idag, då jag inte hade något synfel, och mina innehöll vanligt fönsterglas. Sedan finns det säkert andra bidrag som hjälper till i dessa speciella fall som vi befann oss i.

Men ett sent tack är bättre än inget tack, så tack landstiget för mina fönsterglasögon.