Fackeltåg för kärleken

20180127_181512.jpg

I går gick jag ett fackeltåg till minne av förintelsens offer. Detta skedde i ”Slättas Rio” mera känt som Grästorp. Ja detta är den närmaste platsen för mig att hedra de offer som fick sätta livet till under förintelsen. Även om den största delen var judar, så var det även utvecklingsstörda, handikappade, hbtq-personer som fick sätta livet till genom s. k. barmhärtighetsmord. För mig är det viktigt att ta ställning att ta ställning i denna fråga, just med tanke på vad som skedde. Det som skedde var ju mot grupperingar och inte mot enskilda personer.  För mig finns det en övergripande religion liksom ett övergripande parti, som vi alla kan tillhöra och det är Kärleken.

Idag när jag hör att vi sätter epitet på personer som avskum, idioter, PK, utifrån grupper och inte enskilda individer, så blir jag fruktansvärt rädd, och funderar på vart mänskligheten och människan är på väg.

Vi kan bedöma gärningar hos personer, och straffa dem för vad de gjort, men vi kan aldrig straffa dem för det de är.

En snurrig vecka

20161014_131524

En snurrig vecka belönas med långledighet. Känns oerhört skönt att se fram emot. I dag är första dagen av 16 dagars ledighet. Nu skall jag njuta av friheten, friheten att bestämma över mig själv, vårda mig själv inklusive min kropp och själ.

För mig är dessa dagar då jag bara kan tänka på mig själv (nästan) viktiga. Ibland funderar jag på hur och var jag hittade krafterna när jag slogs för mor och även skötte henne dygnet runt. Men samtidigt tror jag man har en inre styrka som ger en kraft när det behövs, och tanken att en dag så finns inte hon längre och då har jag bara mig själv och bror att tänka på. Så fort kraven blir för stora under för lång tid, så börjar kroppen protestera och säga ifrån. Därför är dialogen mellan huvud och kropp väldigt viktig för mig. Tror vi alla skulle må lite bättre av att ha den dialogen och inte jämt och ständig stressa för var minut.

Jag tänker ofta på orden jag lärde mig, om du inte kan ta hand om dig själv, hur skall du då kunna ta hand om någon annan. Nu gäller det att samla kraft och styrka för att klara vardagen igen.

I morgon tänker jag ta mig till staden för att invigningspromenera nya gångvägen inklusive den nya gång och cykelbron över trafikkanalen. Skall bli spännande att se den. Måndag är det möte med trygghetsvandrarna inför kommande helgs manifestation mor våld på årsdagen av attacken på skolan kronan.

På tisdag inträffar veckans höjdpunkt då en vän från Falkenberg kommer hit upp. Hon skall på onsdagen spela på sopplunchen som vi har har i kyrkans hus varannan onsdag. Måste verkligen säga att jag längtar efter att få umgås några dagar med henne, under några dagar.

Sedan blir det fackeltåg genom stadsdelen Kronogården på lördag. Allt för att visa att vi är en stad som bryr oss om varandra i kärlek oavsett ursprung.

När orden inte räcker till #bloggswe #trollhaettan

DSC_0147
En skolattack hände här i Trollhättan för några dagar sedan, som jag knappast tror har gått någons näsa förbi. Det är svårt att förstå och ännu svårare att sätta ord på.

DSC_0171För mig blev det totalstopp i några dagar, men efter fackeltåget och manifestationen vid skolan i går, så släpper detta efter hand. Att få se alla dessa människor tåga på huvudgatan genom området från kyrkan till torget vid skolan, kändes så otroligt fint. En ensam gärningsman som släckte några liv jämfört med alla dessa tusentals människor som tågar till stöd för de drabbade och visar att kärleken är större än hatet. Den känslan, som finns inom en, går inte att beskriva, när man promenerar där med sin egen fackla i handen.

3596917_2048_1152Promenaden var inte MOT något utan FÖR kärlek och  solidaritet. Att vi gemensamt sätter upp ett finger i luften som symbol för ”ett folk en människa” skapar en sådan gemenskap, att man blir tårögd. Att gemensamt kunna promenera sida med sida med människor av andra nationaliteter, andra kulturer och religioner, ger känslan av samhörighet. Här visar vi i ord och handling att kärleken till varandra är så mycket större än det hat, som vissa försöker påskina. Kärleken kan aldrig tystas med hat, utan dess låga brinner starkare för var dag.

Vi är alla människor och lika mycket värda, säger de på radion just nu, och det är något jag skriver under på. Vi skall alla stötta varandra och hjälpa varandra, det är det som betyder något.

DSC_0160Ett av blomster- och ljushaven bildar ett hjärta, ett hjärta som brinner för kärlek men också av den sorg vi delar med de som drabbats, och det ha vi alla på olika sätt gjort.

Själv har jag tillsammans med bror varit på besök runt skolan, var dag sedan händelsen. En av anledningarna var att få krama okända, dela kärlek med andra personer. En annan anledning var att försöka få bror att få ur sig sin skräck och rädsla men också visa vad kärlek verkligen innebär. Det har märkts på honom att han inte mått så bra, även om han har svårt att uttrycka sina känslor och tankar. Man måste läsa honom och försöka hjälpa honom på bästa sätt. Men att se den glädje han hade i ögonen när han med stolthet bar sin egen fackla på vägen vi gemensamt vandrade, är obeskrivligt.

DSC_0115Vår fina reporter på P4 Väst, Skoob Salihi, står här och direktsänder i radion och försöker förmedla det vi alla känner. Måste ju ge honom, men även polis, myndigheter och andra aktörer för ett fint arbete, ett arbete som började med några dramatiska minuter men sedan övergick det till att ge varandra stöd och kraft.

Skoob fick också göra en internationell karriär då han medverkade i australisk TV och BBC radio.

Det sägs gärna att invandringen splittrar Sverige men i Trollhättan har den förenat oss, vi har förenats i kärlek, empati och förståelse för varandra.