Träff med Kim M Kimselius

20180426_163141

I går hade jag, tillsammans med två andra personer, möte med Kim M Kimselius. Kim har jag följt på Twitter några år och måste säga att hon är en kvinna med ”go” i. Jag gillar henne, och hennes böcker, inte minst med karaktärerna Theo och Ramona, och deras äventyr. Första böckerna jag lyssnade på av Kim, handlade om andra världskriget, då jag var inne i en period om att lära mig mer om den tiden. Ganska snart blev jag vän med karaktärerna i boken, och har nu lyssnat på alla hennes böcker på Storytel och bara längtar efter att fler böcker skall komma ut i lyssna-format. Jag, Kim, Jonas och Eva-Britt satt i Kims favoritrum på hotell Sköna Rum i Uddevalla, och vi hade så roligt så jag gömde av att gå ut och röka. Det är inte ofta det händer, och då är det verkligen intressant. Kim har jag träffat flera gånger tidigare, och Jonas har jag följt länge på Twitter och sedan även på FB, och vi har träffats en gång tidigare. Eva-Britt har jag aldrig träffat, men visade sig vara en ”krutgumma” i min smak. Hon avslöjade lite om sina författardrömmar, och jag kan inte säga annat än att jag tände på iden. Jag hoppas innerligt att hon går vidare med det, för jag vill se drömmen bli verklighet.

Lycka till Eva-Britt!

Läs gärna Kims blogginlägg om gårdagen. Träffen och inlägget värmde mitt hjärta och att få träffa en ny person, såsom med Eva-Britt, var en sann glädje.

Kram till alla, ni gjorde min dag.

Ein bisschen frieden #blogg100 #bloggswe

I morse dök Måns Zelmerlöw upp i mitt flöde och jag började fundera på budskapet i texten till nya eurovisonlåten, som Sverige tävlar med. Numera sjunger ju de flesta länder på engelska och man har en annan möjlighet att följa med i budskapet i texten, som man inte hade tidigare när varje land sjöng på respektive språk.

Tankarna gick vidare om det tidigare i melodifestivalssammanhang har förekommit någon låt som satt sig extra mycket i mina tankar, med tanke på budskapet i texten. Tog inte många sekunder innan Nicole med låten ”Ein bisschen frieden” dök upp framför mig. Helt plötsligt stockade sig allt för mig, mina ögon rann upp och tårarna började rinna. Jösses vad den texten är aktuell i dag…

Precis som en blomma i vinterns snö,
Liksom en eld i isande vind.
Precis som en docka som ingen vill ha…
Så känner jag mig var dag.
Då ser jag på molnen som fort tonar upp,
och här även skriket från fågeln i vind
Den sjunger av rädslan för för mörkret, min vän
Och hoppas att det ej sker…

I dag ser i alla fall jag många mörka moln tona upp sig i horisonten.
Ukrainakrisen, Medelhavet, IS, Boko Haram, självmordbombare, tiggare som ber om peng i sin mugg, dödskjutningar i vår närhet, mm mm.
Jag vill ha solsken i världen utan mörka moln…

Ein bisschen frieden, A little bit of peace, lite fred, är vad jag önskar mig.

I natt jag drömde något som, jag aldrig drömt förut…
Skall vi bara låta freden vara en dröm?

Tar min hand och stäm in i sången:
En smula fred, en smula solsken, för hela jorden, den vi bor på…
En smula fred, en smula vänskap, smula värme, det önskar jag mig.
En smula fred, en smula drömmar så att människan ej skall lida,
En smula fred, en smula kärlek, så att vi aldrig skall förlora hoppet.

PS. Tårarna rinner igen