En dag i sorg

xperia 2041Nu var det dags igen…

Alla som har haft ett husdjur vet att en dag måste vi skiljas åt, en dag för det definitiva avskedet. I morse kl 07.20 var det dags för ännu ett sådant avsked. Vår lille Nuttä, 14 år, drog sitt sista andetag.

Även om man varit beredd i några dagar, så blir det ändå en chock, när det sker.

Jag hörde när sista sucken kom och såg att det var slut och tårarna kom på mig med en gång.

Man hör vissa säga, det var ju bara en hund… men vad då?

För oss var det inte bara en hund, det var en familjemedlem, en trogen följeslagare och en som delade med sig av sin kärlek till oss alla. Nuttä var med oss nästan överallt där det fanns möjlighet och var glad för det.

Nuttä, vila i frid!

Teknik för trygghet och frihet

Varför är rädslan så stor för teknik när den kan tas tillvara för trygghet och frihet.

Som familjens överhuvud efter fars bortgång så har jag tagit tekniken till hjälp för att ge oss den frihet vi alla behöver. Tänk att kunna gå och lägga sig i lugn och ro med vetskapen att tekniken tar hand om oss på bästa sätt.

Jag kan sova lugnt i vetskapen att jag blir väckt om något händer. Skulle jag inte vara hemma så kommer det istället ett SMS och uppmärksammar mig på vad som hänt.

Beroende på vilken tid vi skall upp på morgonen så har vi alltid färsk nybryggt kaffe klart.

När vi går upp på morgonen så får vi via datorn en hälsning som berättar vad som skall hända under dagen. Vi får också de senaste nyheterna berättade för oss. Dagens väder kommer också med i meddelandet.

En halvtimma efter uppstigningen så påminns vi att inte glömma att ta vår medicin och den påminnelsen kommer var 15:e minut tills vi tagit den.

När vi åker bort eller vi går och lägger oss, så stängs spis, ugn och andra farliga saker av.
Har vi glömt att låsa, så kommer även då ett meddelande.

Värme och el hålls också ett extra öga på, och händer det något, så blir vi varse om det med.

För oss är vårt system ett måste för att kunna leva tillsammans i en familj.

Leve tekniken!!!

Anhörigstöd i världsklass

ID-10080146

Under året som gått med mors problem så ha jag blivit mer varse om kommunen och dess stöd och hjälp men också reagerat på att det är en jättekoloss som skall styras rätt på havet.

Som koloss har jag i många fall varit kritisk till hur kommunen har agerat, och denna syn på min kommun har jag fortfarande.

Går man sedan ner på individnivå i kommunen, så finns det en guldgruva av personer, som verkligen ger sin kraft och energi till oss som söker och behöver stöd och hjälp.

En av dessa personer är mitt anhörigstöd för mor.
Hon var här på besök i flera timmar igår och vi satt och pratade om vår situation ur olika synvinklar.
Det var jag, anhörigstödet och mor. För mig var det het underbart att ha denna fina människa här, som liksom jag, försöker vända negativa händelser och skeenden till något positivt.

Jag försöker använda det negativa som hänt mor, och den erfarenhet jag fått, till något positivt.
På samma sätt upplever jag att anhörigstödet försöker använda sin erfarenhet både inom och utom jobbet, till att bli bra.

I mors fall har ju situationen blivit än mer komplicerad i o m att hennes diagnos nu är mer osäker än tidigare och då ställs ju mer krav på individuella lösningar. Det viktigaste är ju trots allt att mor få rätt vård, i den situation vi nu befinner oss.
Ett av de första målen är att jag blir ett eget ”ärende” så att jag kan få riktade insatser till mig, för att kunna ta hand om mor och bror. Det innebär att den avlastning som beviljats mig inte kommer att ligga på mor, utan på mig. Det blir jag som anhörig som får det och inte mor som vård/omsorgstagare. Det innebär att jag också som anhörig kan erbjudas mer stöd även för bror.
Ett annat mål är att försöka göra omsorgen och personalens besök lite mer flexiblare. Ibland kanske vi kan hoppa över ett eller annat besök men att tiden finns kvar så att vi nästa gång kan utnyttja personalen lite längre. Ett annat sätt är också att personalen, i stället för omsosrg/hygien kan arbeta med mor på ett annat sätt. Det kan ju röra sig om att de sätter sig ner och kanske samtalar med mor utan att det skall innbära något annat än just förtroendegivande kontakter utan att det skall innebära sådant som mor uppfattar som skrämmande.

Jag började jämföra mor med mig i den situation när jag fick min panikångest för drygt 20 år sedan.
Mitt i en mening kunde jag tappa tråden vad jag pratade om. Jag kunde helt tappa minnet för någon sekund och när jag vaknade inte kunde förstå var jag var, vad jag höll på med, vem jag ev umgicks med mm. Första gången blev jag naturligtvis mycket rädd, sedan försökte jag dölja dessa tillfällen (undra hur det gick med det att dölja). Men när jag sedan efter 5 år fick diagnosen Panikångest så kunde jag ju lära mig mer om sjukdomen. Jag valde då att gå ut med detta öppet för att informera om denna sjukdom. För mig kändes det då inte så onödigt att jag drabbats då jag gjorde detta negativa till något positivt istället.

Med den vetskapen i hand så förstår jag mor mycket bättre också, anser jag.

Att kunna få prata med anhörigstödet på detta sätt var en helt fantastisk upplevelse och gav mig mycket stryka i fortsatt kamp.

Jag vill också säga att det finns fler personer i kommunen som jag har oerhörda fina kontakter mer. Det är bland annat MAS, SAS, biståndshandläggare mm. Det finns också mycket otroligt fina personer bland hemvårdspersonalen som gör det där lilla extra utöver det som stadgas i biståndsbeslut.

Skall också nämna att det finns personer, som jag helst hade sluppit träffa, personer som gjort klavertramp av värsta slag. Men det är en annan historia.

Tack alla fina personer som gör vår situation dräglig och även sätter guldkant på tillvaron.
Tack till dig, mitt anhörigstöd, för att du finns….

<p>Image courtesy of Witthava Phonsawat

<a href=”http://www.freedigitalphotos.net&#8221; target=”_blank”>FreeDigitalPhotos.net</a></p>

Seriöst företag, men ej i trafiken

Vi står i begrepp att ha lite hantverkshjälp i vårt hus.
Inga större reparationer, men ändå behöver vi lite hjälp.

När vi började att leta efter hanverkare kändes det naturligt att ta hjälp av gula sidorna både i telefonkatalogen och på nätet.

Vi hade valt ut tre småföretagare som vi tänkte kontakta för att diskutera priser, utförande, då vi kände att dessa var seriösa och vi kände att vi kunde lita att de gjorde ett bra jobb.

För ett par veckor sedan var vi ute med bilen för en tur in till ”stan” för att göra en del ärenden.
Helt plötsligt kommer en bil och tvingar ut oss på vägrenen för att den gör en omkörning trots mötande trafik. Bilen är full med reklam för en byggfirma, en av de som vi hade bedömt som seriös. Helt plötsligt kändes denna seriösa firma väldig oseriös.

Även de andra två firmorna har gått samma väg.

Jag började då fundera på alla andra reklamförsedda bilar och titta på deras körstil. Visst det finns bra körsätt också, men många har ett sätt som inte borde få förekomma i trafiken.
Många firmor har också flera anställda och det behöver ju inte vara alla förare, men ändå infanns sig tanken, är de inte seriösa i trafiken, är de då seriösa för övrig?

I dag har jag börjat indela olika företag efter deras körstil.
Elfirman som gärna ligger ”tätt intill” och ibland blinkar med ljuset bara för att jag håller hastighetsbegränsningen.
Byggfirma 1 ”vi gör ett bra jobb” – men inte i trafiken.
Byggfirma 2 som använder två hjul i kurvan fast bilen är försedd med fyra hjul.
Datafirman som kör som en nolla i en bredbandskabel, fast på allmän väg.
Bussföretaget där tidtabellen är viktigare än passagerarna.

Är framförande av fordon i trafiken en zon där man kan göra hur som helst?
Har dessa företagare någonsin funderat på hur deras körsätt i trafiken får de att uppfattas i hela sin omfattning…
Det gör inget om jag kör lite för fort, det gör ingenting om jag hoppar över några spikar.

Jag mailade ett av de företag och frågade om de är ett seriöst företag och om man kan lita på att det gör ett förstklassigt jobb och tog då upp det körsätt en av deras bilar visat i trafiken.
Jag ställde också frågan om de anser att det är bra reklam för företaget med bilen full av reklam och ett körsätt som inte stämmer överens med vad vi får lära oss i trafikskolan.
Inget svar har inkommit.

Vi har hittat ett nytt sätt att kontrollera om företaget är seriöst, men som också har skapat problem för oss…

Vi har i alla fall beslutat oss för att vänta med reparationen,,,

Var rädd om våra barn

I går hände det igen och denna gång på Twitter. En person gick ut med varning att hennes barn blivit kontaktad av okända män på Skype….

Jag anser att det är viktigt att vi ständigt blir uppmärksammade på att det finns ”onda” personer i samhället som kan göra vara barn illa. Detta är inget fenomen som bara finns på Skype, inte bara på Internet utan det finns i hela samhället, vilket Internet är en del av.

Att varna för ev profiler, bara för att man tror att det är en pedofil, är samma som att ropa hjälp i onödan och när det sedan blir allvar så reagerar ingen.

Jag har själv i min närhet en person som nu sitter bakom lås och bom, av den orsaken men jag hade också i min närhet en person, som pga rykten som spreds på nätet, kände sig utpekad som profil. Han finns inte längre bland oss. Han orkade inte med det hat och den ryktesspridning som följde. Han orkade inte ta den kampen det innebar för honom att försöka rentvå sig. Han efterlämnade en fru och två barn, som nu är faderslösa.

Det är viktigt att föräldrarna pratar med sina barn om att detta förekommer i verkliga livet både på gatan utanför och på Internet. Det är också viktigt att vi övriga medborgare också håller ögon och öron öppna så detta inte inträffar igen.

Vi måste påminna varandra att hålla koll på att dessa personer bli omhändertagna och dömda för det de har gjort, men det måste bygga på fakta, fakta och återigen fakta. Här i min kommun har det kommit fram att någon/några har lockat till sig småflickor för att erbjuda dem skjuts och det är bra att det reagerar på det men dra ändå inte slutsatsen att är fråga om pedofili som det handlar om. Misstänker ni att så är fallet, så ring polisen och meddela vad ni har upptäckt. Men döm inte någon förrän det är fastslaget att det rör sig om det ni misstänker.